Browsing Category

Tips

HUR MAN BLIR LYCKLIG – ATT LEVA MED KRONISK SMÄRTA OCH SJUKDOMAR

Jag hoppas verkligen att ni alla haft ett underbart jul-& nyårsfirande och att det nya året börjat precis som ni önskar. Vet ni, jag har aldrig varit mer förväntansfull över det nya året. Jag vet inte vad det är. Kanske är det att jag fyller jämnt. Kanske är det att förra året var ett av de absolut värsta i mitt liv. Ja, 2011 tog nog priset ändå, min Stroke satte liksom hela livet på sniskan om man säger så, men förra året var en starkutmanare. 

Med start på Julafton när vi fick åka in med vår lilla ögonsten till djurakuten, när de ringde dagen efter och berättade att de inte visste om hon skulle överleva. När allt ändå gick bra men jag kastades in i egna akutbesök på grund av mitt hjärta, och så det där brevet ”en hjärtspecialist har tittat på ditt EKG och vi måste kontrollera om du har hjärtsvikt”… Efter det var det som om fördämningarna släppte helt för allt och alla omkring mig. Cancerbesked och en släkting som sedan dog på operationsbordet, en annan behandlades för cancer, min morfar blev så allvarligt sjuk i Bältros att mamma fick åka över 100 mil och bo hos honom hela året för att han var för svag för att ta hand om sig själv. Min pappa besökta akuten, hans hund med. Magnus morfar gick bort, dock av naturliga orsaker efter ett långt och innehållsrikt liv, men ändå, det kändes i hjärat. De högg ner skogen bakom oss, vi som letat så efter ett hus som låg sådär nära skogskanten. Jag fick acceptera att jag inte längre kunde jobba med det jag älskat mest så länge och jag har lämpat hårt med att bara hålla huvudet ovanför vattenytan som är livet. Och så kom julafton… 

På nästan exakt samma klockslag som vi ett år tidigare akut åkt in med Doris fick Magnus ringa 112 för att jag var farligt nära avgrunden. På något sätt, av någon anledning som reagerade mitt blodsocker jättekraftigt på insulinet jag tog. Antingen visade min blodsockermätare fel, jag kan ha haft någon sockerpartikel på fingrarna eller så tog jag helt enkelt för mkt insulin av misstag. Jag vet inte, det är omöjligt att säga i efterhand men när jag väl märkte att något var fel var det nästan för sent. Jag ropade i panik efter Magnus när jag insåg vad som var på väg att hända. Klockan 16.30 på Julafton satt jag på köksgolvet och skakade, kallsvettades och grät medan jag snabbt tvingade mig själv att dricka två flaskor lönnsirap inom loppet av några sekunder medan Magnus pratade med SOS Alarm. Uppenbarligen gick det bra, annars skulle jag inte skriva det här, men jag har behövt tid att läka och fundera på vad det är som händer med min kropp. Jag har behövt tid att läka både emotionellt och fysiskt. 

Det var bara min erfarenhet som Diabetiker som räddade mig på Julafton. Att jag haft det i snart 30 år var nyckeln, att det satt i ryggmärgen och att jag upptäckte misstaget tillräckligt tidigt. Jag berättar inte för att jag söker sympatier eller för att ni ska tycka synd om mig, faktiskt så hatar jag just det. Orden ”stackars dig” ger mig rysningar. 

Jag berättar för att jag vill dela med mig av mitt liv. Vara mer personlig, öppen, sårbar, äkta. För någon dag sedan bestämde jag mig för att göra en oplanerad film om hur det egentligen är för mig ”där bakom kulisserna”. Jag har aldrig dolt mina sjukdomar eller skador, för jag skäms inte för dem, men jag har heller aldrig varit så öppen som jag idag väljer att vara. Jag har inte velat att min blogg bara ska handla om dem, jag vill inte vara ”hon som är så sjuk”. Jag vill vara hon som är inspirerande, hon som vågar vara öppen och äkta och ärlig. Hon som är en bra vän, en kreativ person, en bra fotograf, någon finns där när man behöver prata.  Hon som kämpar på, som inte ger upp, som inger hopp till andra. Och om jag kan inge hopp till en endaste person där ute som kämpar med något tungt – ja då är det värt det. 

Kram och kärlek, för er som tittar på filmen, tack för att ni tar er tid. Det betyder mycket för mig! Om ni tror att ni känner någon som kan finna ett litet ljus i tunneln av min film, dela gärna <3 

Ps. Om ni vill att jag skriver en punktlista med ”how to become happy” på Svenska kan jag givetvis göra det, annars finns det i filmen. Skriv en kommentar i så fall så ska jag försöka skriva ihop listan så snart och snabbt jag kan! 

KVINNLIGA ÄVENTYRARE: OM LIVSFÖRÄNDRINGAR – FRÅN STAN TILL LANDSBYGD & ATT FÖLJA SINA DRÖMMAR

För några dagar sedan hade jag Angeliqa från ”Vandringsbloggen” här på besök. Hon och friluftsentusiasten Emelie Bröms driven en podcast som heter ”Kvinnliga Äventyrare” där de pratar om vad äventyr egentligen är, hur friluftslivet fungerar och helt enkelt vad som händer när vi kliver utanför dörren och utanför ramarna i livet. 

Vi snackade om min livsresa som jag gjort de senaste 5-6 åren. Hur jag gjorde för att komma hit, varför jag valt att leva som jag gör, vad jag kommer pyssla med nästa år och mina tips för att våga ta steget och följa sina drömmar…var det än må vara! Vi pratar lite om hur det gick till när vi sa upp vår lägenhet utan att ha någon annanstans att bo, för att jag kände att jag inte kunde bo inne i stan en sommar till, det spelade ingen roll om vi fick tälta i skogen flera månader bara vi inte bodde kvar i storstan. HÄR kan du även läsa det inlägget på bloggen. Och sen även hur det kändes när vi äntligen hittade vårt lilla paradis, vilket jag skrivit om HÄR. Och så finns det en liten film om flytten för den som inte sett den och är intresserad, HÄR kan du kika på den. 

Klicka på bilden så kommer ni till podcasten, där finns också mer härliga avsnitt att lyssna på. Angeliqa skrev dessutom ett så härligt blogginlägg om hur det är att besöka mig här ute på landsbygden. HÄR kan ni läsa det. Om lodjur, älgar, dimmiga åkrar och små grusvägar som tar dig fram till mitt röda hus. 

ATT BYGGA ETT EGET PEPPARKAKSHUS

Ikväll är jag på iväg på något riktigt härligt! Vad står på schemat? Bakning så klart! Hur duktig man än är finns det alltid utrymme för utveckling och ny inspiration. Smarrigheter, inspiration och cup cakes till perfektion är det som gäller, och jag hoppas få lite ny inspiration till 2012. Om jag snubblar över ngt fantastisk kommer jag ju givetvis delar med mig till er! 🙂

Under tiden får ni hålla till godo med halvdåliga bilder på pepparkakshus anno 2009, det är det enda som fastnat på bild än så länge.

Tips för pepparkakshusbygge:

Det känns alltid mindre än vad det är när du börjar rita upp din egen designade mall
Det blir nästan alltid större än man tänkt sig när man börjar sätta ihop bitarna.
Ibland kan det vara lättare att dekorera innan du sätter ihop huset, se då till att kristyren fått torka ordentligt
Prova så att varje tak/vägg-del faktiskt får plats på din plåt innan du börjar baka
Det går att såga till kanterna på de bakade pepparkaksväggarna så att de passar bättre mot varandra. Detta gör du med en brödkniv, se till att mäta ordenligt innan du sätter kniven i pepparkakan bara
Ska du inte äta det? Fuska och limma ihop det istället så slipper du brottas med snorhett socker i köket
Blanda din egen kristyr, den man köper är lite sådär i konsistensen och svårare att arbeta med (enligt mig)
Prova att dela godisar i skivor för en spännande effekt (om du dekorerar med detta)
Ha någon till hjälp när du ska sätta ihop pepparkakshuset. Det kan vara riktigt knepigt.
Baka delarna enda dagen och sätt ihop/dekorera en annan dag, det tar ibland längre tid än man tror
Blev det lite väl snett och vint? Det är meningen, jag lovar 😉
Om du ändå vill dölja det, prova att såga till kanterna som jag nämnt innan alternativt att använda kristyr och florsocker för att simulera ”snö” som täcker sneda kanter och springor.

Blir det inte som du tänkt dig, ta en pepparkaka och andas lite, grejjen med pepparkakshus är ju att det ska vara roligt!Inte ångestfyllt och kallsvettigt.

Alternativt så köper du ett färdiggräddat hus och går loss med kristyr och annan dekoration. Igen, det ska vara roligt 🙂

Kram på er!