Browsing Category

Marys liv

ATT JOBBA FÖR LEJONET & BJÖRNEN GLASSLIKÖR

Åh underbara april, äntligen är du här! Jag är så redo för våren och lite ledighet, jag har jobbat otroligt mkt på sista tiden. Ett av mina senaste uppdrag som jag bara måste visa er är för Lejonet och Björnens glasslikör. Yup, yuuummy så det heter duga! Uppdraget har innefattat att skapa recept med bilder med deras 2 olika glasslikörer; Texas Fudge och Rocky Road. 
Det har blivit recept på allt möjligt! Bland annat Rocky Road trifle med blåbär, Spicy Texas Fudge Shots, Hot Rocky Road S’mores Coctail (ja ni vet smores som man grillar; marhsmallows, choklad och kex i drink-version) och Texas Fudge Chocolate Milkshake. Och inte att glömma Texas Fudge Coffee Granita eller om man vill ta sin granita till nästa steg och hälla på mjölk så VIPS så har man en Texas Fudge Ice Coffee som smakar som en blandning av en granité, milkshake och iskaffe. 
I ordning med start uppifrån till vänster; Texas Fudge Coffee Granita/Texas Fudge Ice Coffee, Hot Rocky Road S’mores Coctail, Rocky Road Trifle, Marbled Rocky Road Milkshake, Texas Fudge Chocolate Milkshake, Spicy Texas Fudge Shots, Texas Fudge Salted Caramel Popcorn, Rocky Road Mud Slide. 
 
Alla recept hittar ni på deras webbsida; GLASSLIKÖR.SE
Här kommer en av mina favoriter från uppdraget;
 
 
TEXAS FUDGE CHOCOLATE MILKSHAKE
Magiskt god milkshake med smak av Lejonet & Björnens Glasslikör "Texas Fudge".
Skriv ut
Ingredienser
  1. 500 ml vaniljglass
  2. 1,5 dl mjölk
  3. 8 cl dl Texas Fudge Glasslikör
  4. 4-6 msk chokladsås
  5. 2 dl vispad grädde
  6. 1 bit fudge (godis)
  7. Valfritt chokladströssel
Instruktioner
  1. Vispa vispgrädden len och fluffig samt skär fudgen i tunna skivor.Mixa mjölk, glass och likör i en hushållsmixer till en slät och krämig milkshake. Vänd ner den hälften av den uppvispade grädden.
  2. Mät upp 2 matskedar chokladsås i botten på varje glas och toppa med milkshaken. Stick ner ett sugrör eller en sked och rör om i chokladsåsen så att chokladen blandas halvvägs upp i milkshaken.
  3. Toppa med resterande mängd vispgrädde, skivad fudge och chokladströssel.
  4. Njut!
All things green http://allthingsgreen.nu/
 

 
 
 Psst..för er som undrar. Nu har lägenheten fotats (ihhh) och snart ligger den på Hemnet. Känns magiskt bra faktiskt! 

ATT SÄTTA GULDKANT PÅ VARDAGEN – RÖDBETSCARPACCIO MED POLKABETA, GETOSTKRÄM, ROSTADE PINJENÖTTER & ÖRTOLJA

Det här inlägget är i samarbete med The WineagencyJag tycker om att sätta guldkant på vardagen. Faktiskt tycker jag mycket mer om att sätta guldkant på en vanlig regnig tisdag än att fira när jag exempelvis fyller år. Både jag och kärleken försöker ta vara på alla de där små stunderna i vardagen. Det kan låta klyschigt, men det ger så otroligt mycket. Som att köpa en bukett tulpaner från torget eller varför inte laga en trerättersmiddag mitt i veckan. På sommaren slänger vi gärna ihop picknickkorg, det behöver inte ens vara något mer avancerat än en smörgås och något att dricka. Men det känns ändå lyxigt att ligga på en filt nere vid vattnet och mumsa på i sig middagen.  
 
Man behöver helt enkelt inte vänta på att någon ska fylla år eller att något speciellt magiskt ögonblick ska inträffa för att unna sig något extra. Och det där extra behöver inte vara dyrt eller komplicerat. Faktum är att det oftast är det där enkla. Som att mötas av en post-it-lapp på badrumsspegeln med ett litet kärleksmeddelande. 
Just nu jobbar jag otroligt mycket, det är fullproppat med allt från kokboksjobbet till andra (spännande) uppdrag. Och då är det så lätt att tänka att jag ska njuta och ta vara på livet ”sen”. Efter att allt det där stressiga passerat. Men det känns egentligen otroligt kontraproduktivt eftersom det är nu jag behöver det som mest. Så jag sa stopp till mig själv. Släppte jobbet och tog en promenad nere vid vattnet i Hagaparken. Sen lagade jag en av mina absolut bästa förrätter, rödbetscarpaccio med getostkräm, som passar extra bra när man vill äta något lite lagom men känner sig osugen på att ställa sig och laga en hel middag eller röra i grytor i flera timmar (även om jag ju älskar det med). Den här rätten har jag gjort många gånger sen jag och Agnes stod i köket i Dala-Floda och den är verkligen magiskt god och så enkel. Det här är en variation på det receptet som ger guldkant och vardagslyx på några minuter!

Jag tyckte verkligen om rödbetscarpaccion tillsammans med det här kryddigare vinet, exempelvis Periquita Reserva (nr 2560 på Systembolaget), som är lite lagom fruktigt och fylligt utan att för den skull bli för dominerande. 

Och det var precis det jag behövde. En liten liten guldkant. En rödbetscarpaccio, ett glas vin, fötterna på soffan och bra musik. Jag tror verkligen att de bästa stunderna i livet är just här. I de där mellanliggande stunderna när det inte händer så mycket. I tystnaden och i stillheten. När man kan andas med hela magen och strunta i alla måsten. Som dammråttor i hörnen eller de där skjortorna som man egentligen ”borde” stryka.  
 
Här kommer receptet på den otroligt enkla rödbetscarpaccion. Grundreceptet med solroskärnor och pesto hittar ni HÄR
 
Rödbetscarpaccio med Polkabeta, Getostkräm, Rostade Pinjenötter och Örtolja
4 port
 
4 små polkabetor (eller vanliga rödbetor)
stor skål med kallt vatten
 
Getostkräm:
2 dl creme fraiche (den feta varianten)
200 gram chèvre (getost)
nypa flingsalt
1 tsk flytande honung
 
Örtolja:
4 msk olivolja
1 msk finhackad färsk bladpersilja
1 msk finhackad färsk timjan
1 msk finhackad färsk basilika
 
Till servering:
cirka 40 gram pinjenötter
Svartpeppar
 
Skala rödbetorna och skiva dem tunt med en vass kniv eller mandolin. Lägg ner i bunken med kallt vatten och låt stå fram till servering. 
 
Mosa sedan getost, honung och crème fraiche till en slät kräm, smaka av med flingsalt. Vispa inte, då blir krämen lös. 
 
Rosta pinjenötterna i en torr och het stekpanna tills de är lätt gyllenbruna, rör hela tiden så att de inte bränns vid. Häll upp på tallrik och låt svalna. Blanda örterna med olivoljan och smaka av med en nypa salt. 
 
Häll bort vattnet från rödbetorna och placera ut dem omlott på tallrikar. Forma fina ägg av getostkrämen med hjälp av två skedar (eller klicka ut den precis som du vill ) och placera i mitten av betorna. Ringla örtolja över betor och ostkräm, strö pinjenötter på toppen och avsluta med lite färskmalen svartpeppar. 
 
Servera tillsammans med något gott att dricka, exempelvis Periquita Reserva (nr 2560). 
 
 
 

RUSTIKA KÖK & NATURMATERIAL

Jag är så otroligt pepp den våg av traditionellt hantverk som kommer nu. Jag ser mer och mer keramik, träsmide och annat vackert handarbete i allt från magasin, bloggar och böcker men även företag som Ikea har hakat på och äntligen fattat (om inte hela så i alla fall halva) grejen och jag måste säga att det sög till lite i magen när jag såg deras senaste serier som ska presenteras i februari.Och en av de stora anledningarna till att jag älskar naturmaterial är ju att det finns en hållbarhetsfaktor i det hela. Det blir inte samma slit och släng helt enkelt. 
 
Jag älskar den där svarta vägghyllan (FALSTERBO) som liksom är en blandning av lantlig mys och insdustriell nakenhet som jag tycker så mycket om. 
Och det här köket (TORHAMN) i massivt trä och askfaner har så klart en modern ”touch” men andas ändå någon slags rustik tidslöshet vilket jag verkligen välkomnar. Jag är så trött på vitfärgad faner och högblanka ytor. Jag vill se mer naturmaterial, sådant som andas i alla fall lite tradition och hanterk, lite kärlek och lantliv utan att för den skull bli chabby chic.
Det här påminner mig verkligen om en helt annan tid. Jag tycker att det är så vackert att ha öppna hyllplan och krokar att hänga saker på, dessutom frigör det golvyta. Och sedan att skärbrädorna stolt får står framme med sin patina, istället för att gömmas undan i lådor eller skåp, berättar en historia för den som är på besök. Och det välkomnar och värmer verkligen! 
Hjärtat slog även ett lite extra slag när jag såg de otroligt fina textilierna (VARDAGEN) som ska komma. Linne! Åh vad jag älskar linne. Nu köper jag det mesta av mina linnehanddukar till köket på second hand och loppisar men varvar det även med nyproducerade linnehanddukar från mer lättillgängliga butiker. Det finns något genuint och ärligt med linne. Det slits så vackert och håller så länge och ger dessutom vilket kök som helst ett lyft. 
Jag tycker verkligen om de där burkarna med lock, perfekt att variera alla mina burkar med ”patentlock”…
Om du aldrig köpt eller ägt kökshanddukar i linne så är det ett stort tips från undertecknad. Det är ett så fantastiskt skönt material och blir bara vackrare med tiden. På loppisar finns de ofta, men vill man inte slita allt för hård på dem kan det så klart vara bra att varva med något man inte håller riktigt lika kärt och som man kanske vågar slita på mer. Dessutom är det faktiskt inte alls som har ”tillgång” till loppisar och har möjlihet att åka iväg och leta linnehndukar där, och då är det ju bra att de finns att få tag på någon annan stans.  
 
Så, vad säger ni, är ni lika pepp som jag är eller är det inte er stil? 
ALLA bilder från IKEA
 
Och psst..Klicka gärna på hjärtat under blogginlägget om ni gillar det (för då vet jag vad ni gillar eller…inte gillar), kram på er!
 
Psst 2. Det här är INTE ett sponsrat inlägg, bara mina egna ärliga tankar och åsikter. Puss på er! 
 
 
 

SMEKMÅNAD DEL 5 – HIGHWAY ONE, PIEDRAS BLANCAS, MORRO BAY, PISMO BEACH & LOS ANGELES

For all my english speaking followers, click ”translate” on the left side of my blog and you’ll get somewhat of an idea what I’m talking about. The translation might be weird and funny, it probably will be. But stilll… this is the fifth and last part of our honeymoon and some travel tips for roadtrips down Highway One/Pacific Highway, visiting Piedras Blancas, Morro Bay, Pismo Beach and the Los Angeles area. Enjoy! 
 
Så, då var det dags för den sista etappen på vår smekmånad. Om du missat de andra delarna hittar du dem i tur och ordning HÄR, HÄR, HÄR och HÄR
 
 
DAG 11:
Dag 11 samlade vi ihop alla våra pinnaler, sa hej då till Big Sur och vår fina stuga på Glenn Oaks och fortsatte vår Roadtrip på Highway One. Vägen ner, om man inte vill stressa utan stanna och ti lite här och där, tar ungefär en hel dag, så det är bra att vara ute i god tid.  
 
Vårt första stopp blev vid lunch när vi stannade till längs med kusten vid ”Whale Watchers Café” för en bit mat. 
Här utanför kan man se valar när det är säsong för det (dec-april), men eftersom det inte var säsong och vårt stopp mest handlade om mat, så spanade vi inte efter valar utan fokuserade på mat. Det här stället visste vi hade fått ganska dålig kritik redan när vi satte oss ner, men eftersom vårt fokus bara var att fylla på energinivårna brydde vi oss inte så mycket om det utan tog det för vad det var. Vi passade även på att fylla på bilens energinivå. 
Det här stället var dock det absolut sämsta stället att tanka på eftersom priset var skyhögt. Men, när man inte vet när nästa bensinstation dyker upp är det bra att ta det säkra före det osäkra. 
Sen åkte vi vidare längs med Highway One. Utsikten är fantastiskt mesta delen av tiden och det finns lite olika sevärdheter eller stopp att stanna vid här och där. Vi söktae en hel del på nätet samt blev tipsade om diverse olika stopp från vänner och bekanta. Givetvis beror det helt på vad man tycker om och hur man är som person, alla är vi olika, men ett ställe som vi aldrig besökte men som man kan läsa mkt gott om på nätet är Hearst Castle, Monterey Akvarium, 17 Mile Drive med Pebble Beach och Carmel (läs längst ner om anledningarna varför vi struntade i dessa stopp)
 
Så vi skippade faktiskt nästan allt det man läser om, och stannade oftare till ”mitt ute i ingenstans” där vi tyckte att det var värt att stanna, helt enkom för vad vår vackra moder jord bjuder på vad gäller utsikt. 
 
Dock stannade vi  till vid Piedras Blancas där elefantsälarna ligger huller om buller och latar sig, brölar och fajtas med varandra. Personligen har jag aldrig sett vilda elefantsälar och ville ta mig en titt. 
Efter elefantsälskolonin tuffade vi vidare i vår Ford Mustang och stannade inte till för ens vi kom fram till Morro Bay och Morro Rock.
 
Morro Rock bildades för cirka 23 mijoner år sedan och är en slags vulkanisk klippformation som sticker upp som en spetsig halvmåne i Morro Bay.Oavsett om man är intresserad av detta eller inte passar det utmärkt att stanna till, andas havsluft, sträcka på benen och få sand i skorna… 
Precis när vi började känna att det var dags för en rejäl kopp kaffe började vi närma oss Pismo Beach, som blev det sista stoppet innan Los Angeles. 
Pismo Beach är en pittoresk stad med mycket väggmålningar och sjukt många butiker med Salt Water Taffy. Både jag och kärleken har, sen vi såg avsnittet från Friends (serien) när Ross äter alldeles för mycket Salt Water Taffy, undrat hur det smakar. Så vi ju bara tvugna att köpa på oss en påse. 
Så vi köpte Salt Water Taffy (speciellt, och väldigt kemisk smak men kul att prova), tog en bensträckare ner på stranden och köpte med oss kaffe från Mon Ami. 
Jag blev enormt sugen på att beställa en Fluffer Nutter (hallå, namnet!!) men misstänkte starkt att jag skulle hamna i total matkoma och somna i bilen, så jag hoppade över, något jag ångrar lite. 
Att läsa karta i USA är en utmaning, vi skrattade så vi grät första dagarna och blev båda bitvis ganska frustrerade eftersom kartan vi hade inte riktigt var så detaljerad som den hade behövt vara. Vi skojade friskt om att den här kartan var det enda som skulle kunna orsaka en omedelbar skilsmässa, men på samma sätt som det var frustrerande var det också hysteriskt roligt. 
 
Visst blir det enklare med GPS, men ibland är det ganska skönt att släppa allt det med teknik och vara lite mer analog i livet. Och fram, det tog vi ju oss tillslut, dessutom ackompanjerat av diverse hysteriska skrattanfall. 
Tillslut kom vi fram till hotellet vid Hermosa Beach som ligger en ganska bra bit från Los Angeles centrum, ett område som är lugnt och mysigt, precis så om vi önskade. Jag blev faktiskt tipsad om Hermosa Beach av en Instagramföljare och jag är så glad att vi valde att bo här och inte mitt i stökiga Los Angeles. För när vi var inne på slutet av vår resa märkte vi att det vi var mest sugna på var att strosa på stranden i lugn och ro, äta god mat och bara vara…helt utan mål eller mening. 
Hermosa Beach Hotel som vi bodde på, ligger precis vid stranden och rekommenderas varmt av oss båda! Servicen var utomordentlig och rummen fina, utsikten om man beställer rum med strandutsikt är magnifik och sängen var underbart skön. Vi bodde i rum som benämns som ”Ocean Front” på våning två (längst uppdär stranden ligger rakt framför balkongen. Det finns verkligen inget negativt att säga om det här hotellet, de serverar till och med en continental frukost med kaffe, te, juice, flingor, mjölk, bröd, ost, marmelader och bakverk, vilket inte verkar vara standard i USA då det är vanligare att man äter frukost ute. 
Vi kom till hotellet först när solen började gå ner bakom horisonten, men det gjorde oss inte det minsta, eftersom utsikten var magiskt fin! 
DAG 12:
Jag vaknade tidigt eftersom jag var alldeles för rastlös för att ligga och dra mig en solig morgon som denna. Kärleken sov forfarande så jag smög upp och satte mig på balkongen för att iaktta surfarna som gick ner med sina brädor mot vattnet för att surfa. Jag kikade på strandjoggarna som snabbt passerade förbi på strandpromenaden nedanför balkongen och så smyglyssnade jag på några killar och tjejer som satte upp volleybollnär längre bort på stranden. 
Och nedanför balkongen, trots att klockan var kring 07 på morgonen, stod en man och målade…
Vårt rum var verkligen perfekt för oss. Det fanns även ett litet kök för med kylskåp vilket var toppen eftersom vi slapp vara helt beroende av rumsservice. Vi lagade aldrig mat men förvarande kall dricka och lite snacks i köket. Man ser en del av köket bakom mig i bilden nedan. 
När kärleken vaknade tog vi oss upp för att äta frukost på hotellet…
Efter frukosten tog vi oss ner till standen, här ser ni vårt hotell från strandsidan sett. 
Och det var precis det vi var redo för just då. Vi var så mättade på intryck och kände att det enda vi var sugna på att göra, var att promenera längs med stranden och ta det lugnt. Och då blev det… Vi promenerade fram och tillbaka en gamsla bra bit på stranden, gick sedan tillbaka till hotellet och satt på balkongen, mumsade på chips, beställde roomservice, gick ner till Starbucks och beställde islatte och spelade Yatzy…
 
 
DAG 13:
Dagen började med en stadig frukost på ”GOOD STUFF” som låg precis bredvid vårt hotell. Jag beställde in en stor hög med Amerikanska pannkakor, jordgubbar, melon och lönnsirap. Aningens mer än jag mäktade med, men gott var det i alla fall. GOOD STUFF är inget lyxigt ställe, men det gick snabbt att få mat, det smakade precis som på alla ställen vi varit på  (dvs. bra) och man har utsikt mot stranden från uteserveringen. Bor man dessutom på Hermosa Beach Hotell är GOOD STUFF bara precis runt hörnet. 
 

Hermosa Beach känns ganska bitvis typiskt bohemiskt och lite udda. Coola väggmålningar varvas med udda hus, stränder, livräddare och kaktusar och det är verkligen roligt att bara gå runt och titta. 

Antalet vindsnurror utanför det här huset övegick vårt gemensamma förstånd. 

Efter att ha strosat runt ett tag gick vi omkring och kikade på alla raw food-butiker, ställen som bara serverar smoothiwbowls eller som Juice it up, där vi beställde varsin god juice att ta med ut i solen. 
 
På eftermiddagen åkte vi runt med bilen och kikade in i små butiker, förundrades av alla olika udda men vackra hus, njöt av den Kaliforniska solen och hade det allmänt bra. 
Middag åt vi på ett ställe som heter Greenbelt. Jag beställde in en ”Grön Mojito” (utan alkohol med gurka och massa annat smarrigt) och så beställde vi in mat från deras ”Share”-meny, som innebär att man beställer in x antal rätter som man sedan delar på vid bordet. Vi frågade servitrisen hur mkt som behövdes för att bli mätt och gick på hennes rekommendation. Vi beställde in 4 ”shares” och så en liten pizza och det räckte mer än väl! 
Det blev svamppizza, tryffelpommesfrites, någon slags ugnsgrillade brysselkål som serverades med picklade tranbär och valnötter, broccoli som serverades med vitlök, citron och parmesanost och hummus med pita bröd. 
Efter middagen gick vi upp till hotellrummet och bytte om till bekväma kläder, tog oss ner till stranden som vid det här laget var mer eller mindre folktom och satte oss för att njuta de sista timmarna i Hermosa Beach. 

 
DAG 14:

Eftersom det är en bra bit från Los Angele till San Francisco åkte vi iväg riktigt tidigt för att slippa den värsta trafiken från alla som pendlar ut och in från LA. På vägen tillbaka mot San Francisco fick vi uppleva den dimma som kan förekomma vid Highway One under sommarmånaderna, dock är det större risk ju längre in i sommarmånaderna man kommer.  

På vägen tillbaka stannade vi inte alls lika mycket eftersom vi1. redan stannat på de flesta ställen vi ville besöka och dessutom 2. hade ganska lång sträcka att köra. Men utsikten, den var inte mindre magnifik på tillbakavägen och det gick utmärkt att njuta av den från bilen.

Ett ställe vi dock stannade till vid var Big Sur Gallery, som ligger i närheten av Glenn Oaks där vi bodde tidigare under resans gång. ”Hippe Parking Only”, ja det säger väl allt…

En stad vi inte stannade till vid när vi körde från San Francisco och Yosemite, var Santa Cruz. Vi visste att det fanns flera ekologiska jordgubbsodlingar precis i utankanten av Santa Cruz och på vägen hem stannade vi därför till för att köpa med oss ekologiska jordgubbar. 
 

Vi valde stället slumpvis och hamnade hos ”FAMBRINI’S” som ägs av en Vietnamvetera som vi, så klart, började prata med. Vi hade egentligen tänkt att stanna till lite snabbt men det slutade med att vi stod och konverserade med honom om allt mellan himmel och jord i cirka en timma. Vi hann avverka kulturella skillnader mellan Sverige och USA, tro, ekologisk odling kontra icke ekologisk odling, mitt jobb som matstylist, hans tid i Vietnamkriget, den allmäna bristen på tacksamhet för allt vi har och den ständiga jaken efter det vi inte har (i jordens rika länder), downshifting, att människor inte vet hur en grönsak som odlats utan ”manipulation” och kraftiga bekämpningsmedel ser ut..och ja..ni hör ju. Tillslut fick vi slita oss, men hade vi haft mer tid hade vi säkert kunna snacka bort flertalet timmar med den mannen. 

Och slutligen kom vi tillbaka till San Francisco där vår smekmånad börjat och också avslutades.  
 
SAMMANFATTANDE TIPS & KOMMENTARER:
 
Highway One: Det finns otroligt mycket att titta på längs med Highway One och det är lätt att känna att man både måste och vill se allt. Att se allt skulle ta enormt lång tid, och har du tiden och intresse so ”go!”. Men annars, strunta i vad andra säger är intressant och gå på din magkänsla för vad som intresserar dig. Vi hoppade som sagt bland annat över Hearst Castle (för att vi helt ärligt inte förstår grejen med att titta ett schabrak till bygge, som tydligen ska vara en sommarstuga i palatsstorlek med diverse antikviteter shippade från alla världens hörn, som en person med alldeles för mkt pengar byggt. Jag och kärleken här hemma är mer imponerade av naturen, små loppisar, att köpa med oss frukt och grönsaker från ekologiska odlingar vi kör förbi eller att stanna för en picknick på någon vacker strand.), Monterey Akvarium (jag är över lag mot alla sorters djurparker även om det finns undantag och ser hellre djur i det vilda) och Carmel som vi heller inte kände oss sugna på. Lika så hoppade vi ”17 mile drive och Pebble Beach” (som man får betala för att komma in på eftersom vi tyckte att kusten längs med Highway one var så spektakulär som det var.).  
 
 
Kaffe:Tips när man beställer kaffe är att alltid fråga ur många espresso som är i exempelvis en latte. När du hört svaret, säg att du vill ha 1-2 extra, så får du ett kaffe som påminner om styrkan i Sverige. De kanske höger på ögonebrynen och frågar ”T W O extra shots??!”, men nica bara glatt och säg YEEEES! så ordnar det sig! 
 
Raw food /juice barer: Oavsett vart i LA-området ni bor, kanske vill just du/ni bo i centrala LA, så finns det massa goda juicebarer/raw food restauranger mm. Passa på att njuta av det som finns. I Hermosa rekommenderar vi Juice it Up. 
 
Rekommenderar verkligen GREENBELT restaurang. Kom i tid innan alla andra kommer på att dom vill äta middag (typ 17-18). Då finns det bord på uteserveringen ute i solen. Och eftersom solen börjat dra sig neråt vi den tiden är det ganska behaglig temperatur (iaf i juni). 
 
Santa Cruz: har ni inte stannat dit på nervägen, så stanna till på tillbakavägen och köp ekologiska jordgubbar och körsbär som vi gjorde. Perfekt att mumsa resten av resan för att fylla på energinivåerna. 
 
Hermosa Beach: ett lugn ställe för den som vill softa. Ganska långt till ”down town” LA för den som vill ha lugn och ro. Hade vi velat hade det gått utmärkt att ta bilen till LA och uppleva allt det som man sett på film och hört talas om men om man inte vill går det utmärkt att stanna där man är. 
 
Hermosa Beach Hotel: Så otroligt fräscht hotel. Lite lyxigare men väl spenderade pengar! Kommer du med bil har de”Vallet Parking”, dvs en person kommer frma, öppnar dörren åt en och tar bilen och kör bort den till deras garage.De bär också upp all packning åt en. Väldigt ovant för oss men väldigt speciellt på ett trevligt sätt. För oss var det självklart att ge dricks för detta både för servicen som var utmärkt men även för att deras kultur och samhälle är uppbyggt så. 
 
Dricks: Att rekommendera är att ge 2-5 dollar varje gång de hämtar eller lämnar bilen åt dig, lika så 2-5 dollar för den som bär upp dina väskor åt dig. Vi är ovana med det i Sverige men här är det kotym om man inte vill ses som snål. På restaurangerna räknar de ofta ut dricksen åt dig. Det står då några exempel på kvittot: vill man ge 18% i dricks blir det x dollar, vil man ge 20% i dricks blir det x dollar. Givetvis kan du välja hur mkt dricks du vill lägga. Vi la cirka 15-20% dricks varje gång vi var ute och åt. Ju bättre maten och ju trevligare de varit ju mer dricks (givetvis). 
 
 
 AKTA ER FÖR/TÄNK PÅ:
 
Obs Igen! Tänk på att fylla på tanken lite då och då även fast den inte är i närheten av att vara tom. Ibland tar det LÅNG tid innan nästa bensinstation dyker upp. 
 
Obs igen! Rekommenderar INTE Herbert Hotel, läs tipsen längst ner i inlägg 1 om vår smekmånad, HÄR har ni länk, så får ni vet varför. 
 
Tanka ofta! Tanka ofta och var förberedda på hur långt det är till nästa stad och att bensinen räcker, så slipper man ockerpriset på exempelvis Whale Watchers Café. 
 
 
 
 

SMEKMÅNAD DEL 4 – ROADTRIP, HIGHWAY ONE & BIG SUR

Så var det dags för del 4 av vår smekmånad, och den delen har seriöst tagit mig flera dagar att sammanställa. Varför? För det massiva antalet bilder. Jag vet att jag hade cirka 4000 filer när vi kom hem från smekmånaden, men att det skulle vara så många från just den här biten av resan hade jag faktiskt inte koll på. Men här är den, fortsättning på vår smekmånad (och också min ”favoritdel” på resan). 
For all my english speaking followers, click ”translate” on the left side of my blog and you’ll get somewhat of an idea what I’m talking about. The translation might be weird and funny, it probably will be. But stilll… this is the fourth part of our honeymoon and some travel tips for roadtrips down Highway One/Pacific Highway and staying in Big Sur (my favorite part of the honeymoon)! 
 
 
DAG 7:  
Under dag 7 spenderade vi förmiddagen i Yosemite för att sedan ta bilen och åka ut mot kusten, målet var Pigeon Point. Vi valde vår rutt ganska slumpmässigt, lite som när vi åkte dit. Ibland är det lätt att överplanera, man vill se allt och absolut inte missa något men på det sättet är det också lätt att man endast fokuserar på målet och inte på själva upplevelsen och resan i sig. Så vi lät slumpen avgöra. 
 
Vi tog oss genom många sömniga småstäder, längs med snirkliga vägar och böljande landskap. Bland annat la Honda & Woodside. Vi stannade även till i Woodside för att köpa med oss lite mat till resten av resan, äta en bit och sträcka på benen. Och det är så spännande, när man inte vet vart man hamnat eller om det är ngt bra. Lite som ett äventyr faktiskt. Ibland blir det pannkaka men lika ofta fantastiskt bra! 
Woodsides matbutik där vi handlade med oss saker till Big Sur, eftersom vi visste att det fanns små kylskåp på rummen. Det lustiga här var ju så klart det svenskklingande namnet. 
på Woodside bakery and café samt den intilliggande restaurangen kan äta en bit mat och köpa med sig lite fika. Maten var fräsch och servicen bra vilket gjort det till ett perfekt ställe att pausa vid. 
Sen åkte vi vidare, stannade och fotade när vi ville och njöt av utsikten och landskapet…
När vi började närma oss Pigeon Point igen var solen på väg ner, så vi stannade vid en höjd och såg solen gå ner långt borta i horisonten, innan vi fortsatte till Pigeon Point. Där bokade vi så klart in oss på deras Hot Tubs, den här gången sent på kvällen med stjärnorna och det nattsvarta havet som enda sällskap. 
 
DAG 8:
Midsommarafton!
Dag 8 innebar att vi började åka ner mot Big Sur och den mest magiska delen av Highway One. På vägen passerar man Monterey & Carmel där man kan stanna och äta, gå omkring och turista och se det man tycker är intressant. 
Jag ville givetvis till Monterey och ”happy girl kitchen”-butiken. 
Så vi stannade i Monterey och åt lunch, promenerade lite i det fina vädret och köpte på oss lavenderlemonad och lite annat smått och gott från ”happy girl kitchen”. 
Jag älskar företag som har en så pass stark värdegrund, gör att det känns bra att handla. 
Sen bar det av med bilen igen…
Vägen mot Big Sur, och en bra bit efter Big Sur också, är så vidunderligt vacker att man måste vara där och se själv för att förstå. Highway One eller Pacific Highway som den också kallas slingrar sig längs med kuststräckan med lummiga kullar och mindre berg på ena sidan och Stilla Havet på andra sidan. Det var sån frihetskänmsla i hela kroppen, ett slags rus, att åka längs med kringelkrokarna, lyssna (och sjunga med i) favoritlåtarna, prata om allt och inget, planer och bara..ja bara vara. 
 
Vid välkända Bixby Bridge stannade vi till och andades havsluft och fotograferade. 
Ser ni hur vägen slingrar sig ut mot kanten av berget? 
Och så åkte vi vidare till andra sidan och fotograferade oss själva med Bixy Bridge, Highway One & Stilla Havet som bakgrund. 

Sen kom vi äntligen fram till Glenn Oaks i Big Sur och OM det här är ett hotell vi båda rekommenderare å det VARMASTE! 
Receptionen ligger på ena sidan vägen och stugorna man bor i ligger på andra sidan vägen. 
Grinden in i skogen och till stugorna. Någonstans här började vi förstå hur pass avskilt stugorna faktiskt låg, precis som vi hoppats på!
Det finns olika sorters stugor, både större och mindre. 
Vi bytte boende ”mitt i” och bodde först i en ”little sur cabin” och sen i deras ”sycamore cabin” vilket passade oss perfekt eftersom vi ville bo enskilt och utan att dela ”vägg” med någon annan. 
I stugorna fanns det även yogamattor och instruktionskort för den som behöver hjälp och kanske aldrig yogat. 
Kylskåpet på rummen är litet, men man får iaf plats det nödvändigaste, som exempelvis lite dryck, frukt, frukostmat och annat smått och gott. Vi knökade kylen full vilket var perfekt för alla kvällar framför vår Fire Pit (mannens bakdel, ja ibland blir man trött på att fotografera vackra landskap och majestätiska redwoodträd)
 

På Glenn Oaks fanns det även möjlighet att äta både frukost och middag. 

Det finns en liten butik med enklare mat precis runt hörnet från receptionen vilket var toppen eftersom det här området kring Big Sur är ganska avskalat när det kommer till den typen av bekvämligheter. 
Och såhär bort man. Mitt i skogen bland majestätiska Redwood träd, lummiga buskar, vackra blommor och snirkliga gångvägar. 
Det fina är att man knappt ser eller hör de andra gästerna eftersom varje stuga ligger för sig själv vilket var helt magiskt. Det kändes ofta som vi var själva där. Varje stuga har också en fire pit, bilder kommer längre ner, där man kan sitta och bara mysa framför en öppen eld. 

Vi gick runt i skogen, längs med bäcken och satte oss också ner och vilade, ja för ni ser väl stolparet långt bort i bild (bilden nedan)? Det är det där som lyser lite gulorange i bilden.  Där kunde man slå sig ner och ta en öl, en kopp kaffe eller bara lyssna på den porlande bäcken. 

Sen var det promenad genom skogen upp till Glenn Oaks restaurang för lite Midsommarmiddag!  
Och maten här var SÅ FÖRBANNAT GOD! Jag tog visst inga bilder på maten, däremot verkar jag ha spelat in filmmaterial, så vi får väl se om jag har något att visa upp därifrån framöver. Men tro mig när jag säger det, maten och servicen var utomordentligt bra! Dessutom fanns det många vegetariska alternativ och personalen var helt med på att ändra småsaker i rätterna så att jag skulle kunna äta dem ifall att jag ville ha något annat än de vegoalternativ som fanns.
 
Efter middagen knallade vi hemåt, mätta och belåtna, genom skogen för att fortsätta midsommarmyset vid vår ”fire pit”. Vi tände faktiskt vår fire pit varje kväll, satt där ute med något gott i glaset, grillade allt från frukt till marshmallows och pratade om allt och inget.  
När vi grillade marshmallows provade vi även att göra smores, något jag aldrig ätit. Bara för att upptäcka att jag inte alls tyckte om det, på tok för sött för mig. Men det var kul att prova och enkelt eftersom det fanns små ”smores-kit” på hotellrummen med grillpinne, kex, choklad och marshmallows. 
Och kärleken njöt och firade med en cigarr..
DAG 9:
Vi hade sol precis hela vår smekmånad och dag 9 var inget undantag. 
Efter en lång sovmorgon åkte vi iväg till Big Sur Bakery, som inte alls låg långt bort från vårt hotell. 
Vi hade hört så mkt om Big Sur bakery och hur man bara var tvungen att åka dit. Tyvärr blev vi otroligt besvikna. Service var sådär och tjejen bakom disken var allmänt avig och inte direkt tillmötesgående. 
Under dagen åkte vi runt och njöt av den vackra naturen, stannade och fotade, picknickade med medhavda snacks. En sån där dag som bara försvinner och lämnar ett lugn efter sig, en varm känsla i magen. 
När solen börjae dra sig neråt åkte vi iväg igen för ganska nära där vi bodde ligger Pfeiffer Beach. En lugn lite oas dit man bara släpper x antal besökare åt gången. Första gången vi var påväg nekades vi faktist, det var fullt, men den här kvällen var det avsevärt mkt mindre människor. Knappt några alls faktiskt. 
Pfeiffer Beach var magiskt fin vid solnedgången… 
 
Kvällen avslutades inte helt chockerande med plockmat, grillad vegokorv, marshmallows, frukt och choklad framför vår fire pit i vår lilla stuga, mitt bland redwoodträden. 
DAG 10. 
Roadtrip! Dag 10 åkte vi ut på Highway One med siktet att åka lite längre. Vi stannade till på en slumpmässigt utvalt ställe, där vi tyckte att utsikten var extra magisk. På ett och samma ställe såg vi en kolibri, kondorer, sjölejon och vad som faktiskt verkade vara en valfena. Juni är inte då man har störst chans att se val, så vi var överlyckliga! 
Och på samma ställe står det en man och målar tavlor, sådär härligt Kaliforniskt och avslappnat!
Sen åkte vi vidare till Julia Pfeiffer Burns State Park för att ta oss ut till utsiktspunkten där samt för titta på vattenfallet (som typ var uttorkat pga torkan i Kalifornien)
Jag tyckte bara att de här löven var så vackra, som strösslade indianfjädrar låg de längs med vägen mot utsiktsplatsen. 
Och idag, ja idag var det vansinnigt varmt! 
När det började närma sig middagsdag åkte vi til Nepenthe som vi hört så mkt gott om. 
Nepenthe ligger uppe på en höjd vilket ger stället en fantastiskt utsikt. Det kan vara mycket folk där, det är det nästan hela tiden, så man kan få vänta ett tag på bord. När man kommer dit frågar dom om man kan tänka sig att sitta inne eller om man vill sitta ute, men att sitta ute är VÄL värt sin vänta. 
Under tiden vi väntade passad vi på att titta i menyn och ta något gott att dricka. Jag minns inte exakt vad det var jag tog, det enda jag minns är att det var en ljuvligt god lemonad, så pass god att jag drack upp den första i mer eller mindre ett svep och beställde en till inom loppet av bara några minuter. 
Förutom att utsikten är underbar är både maten och servcien bra vilket gör att Nepenthe verkligen är ett ställe att besöka! 
 
Och ja, det där är en ”side order” med pommes, lite mer än vi räknat med men..
 
SAMMANFATTANDE TIPS & KOMMENTARER:
 
Åk från norr till söder, då är får du havet och utsikte på rätt sida och behöver inte ha andra bilar som stör den fina utsikten i ditt synfält.
 
Bästa årstiden är att åka i apri/maj eller september. Mitt på sommaren kan det vara väldigt dimmigt. Vi var iväg i början av säsongen, början av juni,  och hade tur med superbra väder men har man otur kan det vara lite sämre väder under sommaren. 
 
Glenn Oaks i Bug Sur är så bra! Jag har inget negativt att säga om det stället. Sköna sängar, bra service, bra mat, mysiga stugor, väldigt ”vuxet” ställe som passar perfekt att bo på om man åker som vänner eller som par eller smekmånad.  
 
Besök Nepenthe! Väl värt att äta lunch eller middag där. Prova dera lemonad, ljuvligt god! 
 
Det viktigaste är nästan att ha gott om tid! Vi var i Big Sur-området i tre dagar och åkte fram och tillbaka på sträckan. Den är så magiskt så att bara fälla ner taket och låta vinden ta tag i håret medan man njuter av utsikten är helt otroligt och alldeles fantastiskt! 
 
 
AKTA ER FÖR/TÄNK PÅ:
 
Tanka ofta! Man vet aldrig när nästa bensinstation finns, och det kan mycket väl vara superdyrt på just den stationen eftersom den befinner sig mitt i ingenstans. Tanka därför ofta så du slipper betala ockerpriser alternativt bli stående längs med vägen.
 
Man kan inte stanna överallt och ta kisspaus som i Sverige. Här finns det lag mot att pissa lite hur som haver vilket kan vara bra att veta om och tänka på. 
 
Tänk på att Pfeiffer Beach inte släpper in hur många som helst. Vill du sitta på stranden vid solnedgången, åk en vardag eller var ute god tid! 
 
 
 
 

SMEKMÅNAD DEL 3 – YOSEMITE

Igår bloggade jag om andra delen av vår smekmånad och idag är det dags för del tre. Efter att ha kikat på kartan (för vi körde old school karta ingen teknik här inte) så bar det iväg. 
For all my english speaking followers, click ”translate” on the left side of my blog and you’ll get somewhat of an idea what I’m talking about. The translation might be weird and funny, it probably will be. But stilll… this is the third part of our honeymoon and some travel tips for visiting Yosemite! 
 
DAG 5 FORTSÄTTNING/EFTERMIDDAG:
Ju  närmare vi kom Yosemite, ju varmare och soligare blev det. 
Tillslut stod bilens egen termometer på +37 grader och det gick verkligen att se hur det vibrerade av värme i luften. Just då hade vi cabbat upp eftersom vi körde på motorvägen, men när vi började komma in på mindre vägar som snirklade sig upp i bergen tog vi en paus ocoh gick ur bilen. Vilken chock!  Vi möttes av en vägg av varm luft som liksom slog emot oss när vi öppnade bildörren. Och det är precis så det kan vara här. Ute vid kusten är det avsevärt mkt svalare, luften från Stilla Havet påverkar mkt och kyler ner medan det inåt land kan vara otroligt varmt. Vi hade dessutom tjocka tights och jeans på oss och höll verkligen på att smälta bort i värmen. 
Och när vi började komma upp i bergen som vi kände att ”wow, vad det här är rätt för oss” och liksom landade i vår smekmånad.  För vi kände båda så starkt att resan längs med Pigeon Point och nu uppe i bergen mot Yosemite gjorde det värt att flyga de 10 timmar det tar att flyga mellan Sverige och Kalifornien. 
 
Så vi fortsatte att köra med taket nedfällt och drog på vår smekmånadsplaylist på hög volym (som vi sparat ner på Spotify i telefonen, tips!).Ju närmare man kommer Yosemite, ju högre blir bergen och ju fler blir granarna och tillslut är man omgärdad av branta bergsväggar, små porlande bäckar och högra träd.
När vi började närma oss Yosemite Valley var det sen eftermiddag och solens strålar fick bergsklipporna att skimra lätt i gyllene pärlemor. Det ni ser på bilden ovan, bergsväggen som solen lyser på kallas ”half dome”. Vi checkade in på Camp Curry och bar bort all vår packning till det tält vi skulle bo i de närmsta dagarna. 
Skymningen kom fort och vi hade hört att det skulle vara en så fantastiskt stjärnhimmel ute på ängen en bit bort. Borta i Yosemite finns det i princip inga störande ljuskällor, varken i Yosemite Valley eller från närliggande städer och därför är stjärnhimlen något utöver det vanliga.
 
Så vi gick dit, och hann inte ens komma fram, innan jag drog djupt efter andan. Himlen var strösslad med stjärnor och runt om mig fanns bara en tjock nattsvart massa. Det var faktiskt så pass mörkt att det inte gick att gå utan ficklampa, pannlampa eller i allafall ficklampan på telefonen. Jag såg ingenting och jag hörde ingenting förutom låga mummel från andra som liksom vi, njöt av den stjärnklara natten. Vi la oss faktiskt ner bredvid varandra, hand i hand, på den lilla stigen mitt i ängen och tittade på på stjärnorna. Ju längre man ligger där, ju fler stjärnor ser man eftersom ögonen vänjer sig. Först, tusentals prickar och efter ett tag, prickar och ljusfläckar bakom dem och efer ett tag…ännu flera stjärnor. Som om det aldrig ville ta slut, vi kände oss så otroligt små där vi låg på ängen mitt i natten och tittade på stjärnorna. Och det var helt underbart och jag kände mig bara så lycklig.
 
Jag, ja jag hade inte med mig ngt stativ på resan utan fick helt enkelt lägga ner kameran på marken med objektivet pekandes upp i luften och manuellt se till att jag fick en slutartid på säkerligen mer än en minut för att få ngt som ens liknade en bild. 
 
Det här är den enda bilden jag fick, och den visar tyvärr bara en liten bråkdel av det vi upplevde där. 
Natten var kall, trots att temperaturerna dagtid höll sig omkring +35-40 grader nere i dalen (längre upp i bergen var det kanske + 20-25 med svalare vind) Vi var dock förberedda och sov i medhavda sovsäckar samt filtar som fanns i tältet tillsammans med underställ och varma sockor, temperaturen sjönk nämligen till bara några få plusgrader. 
 
DAG 6:
Vi vaknade till strålande morgonsol och nyfikna jordekorrar. Efter att ha mumsat frukost ute i det fria var det dags att ge sig iväg på upptåg. 
I Yosemite finns det så klart mycket som ordnas i grupp, eller att man åker deras ”shuttle” upp i bergen, dvs en buss som tar alla från punkt A till B och sen tillbaka. Det är dock inte riktigt vår melodi. Vi vill hellre se på egen hand och inte vara beroende av tider när en buss avgår eller när någon ska hämta en. Så vi, ja vi valde att hyra cyklar, ta bilen på egen hand samt vandra omkring en hel del. 
 
Cyklarna kunde man hyra precis där vi bodde så det var enkelt och bekvämt. 
Vi cyklade iväg mot ett av vattenfallen, Yosemite Falls, som fanns en bit bort och det vara bara så skönt att komma ut och röra på sig, känna vinden i håret och njuta av allt som fanns omkring oss. 
Fotat från cykeln, det gäller att öva simultanförmågan…
Vi hade också sällskap av skogen och allt som gömde sig där…
Sen började vi se vattenfallet på håll, så otroligt vackert. Och visst ser det litet och pluttigt ut sådär på håll men det är en synvilla. 
Vi cyklade så långt man kunde komma med cykel och valde sen att promenera upp till det som kallas ”lower falls”. När vi var en bit ifrån fallet kände jag att jag ville komma närmare, jag har faktiskt aldrig upplevt ett så pass stort vattenfall tidigare. Så vi, vi klättrade uppåt i terrängen för att komma närmare.
Och nu, ser ni mig i nederkant på bilden? Så pass stort är vattenfallet och det här är som sagt den nedre delen av fallet.
 
Utsikten på vägen ”ner” från vattenfallet. 

Sen cyklade vi vidare i motsatt riktning mot ”Mirror Lake”. Vägen dit var väldigt vacker och otroligt avslappnande. 

Vid Mirror Lake  passade vi på att svalka fötterna och ta det lugnt i det fina vädret. Här är vanligtvis magiskt vackert men det var enormt mkt människor här just då, vi var här någon timma eller två innan solnedgången, så därför blev inte så många bilder just härifrån. 
 
DAG 7:
 
Dag 7 vaknade vi, som alla dagar i Yosemite, till strålande sol och blå himmel. Vi var sugna på att hitta på ngt annat och hyrde därför gummibåt för att paddla lite i den ”fors” (eller är det en å?) som slingrar sig i Yosemite Valley. Ett perfekt val en dag som denna eftersom det var otroligt varmt redan klockan 9 på förmiddagen. 
Utsikten ovan från Camp Curry där vi bodde. 
Off and away…
Det var verkligen helt underbart att paddla lite lugnt i solskenet. Både aktiverande och avstressande eftersom det bitvis var ganska strömt och man fick vara med om en väldigt mild variant av forsränning, samtidigt som det var väldigt grunt med lummig avslappnande natur. Vi passerade vattenfall vi varit och tittat på dagen innan, duckade för träd som lutade sig nära vattenytan och stannade sedan till på en sandbank mitt i floden. Totalt tog det ungefär 1,5-2 timmar att paddla den sträcka som är tillåten att paddla, helt lagom med andra ord. 
Vattnet var iskallt och kristallklart, precis sådär som riktigt fjällvatten brukar vara. Där uppstod plötsligt ett fantastiskt optiskt fenomen när det bildas en ”halo” runt solen. En av låtarna på vårt bröllop, under vigseln var ”Halo” i en lugn aukustisk version så det kändes ju lagom passande. 
När vi var klara med med båtturen tog vi oss tillbaka till Curry Village.  
  
Efter lunch kände vi att vi var sugna på att ta bilen och resa lite längre bort och upp i bergen. Först ut var ”tunnel view” där man ser det som kallas ”el capitan” till vänster. 
Vi åkte vidare längs med enormt slingriga skogsvägar upp till Glacier Point. Därifrån är det fantastiskt utsikt och man kan se ner till Curry Village där vi bor (bilden nedan), vilket gör att man faktiskt förstår hur stora berg det är som omger en när man befinner sig där nere. 
Helst plötsligt rycker kärleken tag i mig och pekar några meter bort och när jag vänder mig jag ser hur det pågår ett frieri precis bakom mig. Jag hinner inte få med när han håller fram ringen men väl när de kramas och sätter sig ner för att mysa framför den imponerande utsikten. Jag gick faktskt fram precis när de pussats klart och frågade om de ville ha bilderna jag tagit, vilket de givetvis ville, och så fick jag mailadress dit jag skickade bilderna när jag kommit hem. 
På vägen hem ser vi plötsligt hur det står några bilar mitt i vägen. Vi tror först att det är en olycka, men när vi stannar till och öppnar fönstret ser vi att det är en björn, dock inte fullvuxen, som bökar runt på ängen bredvid vägen. Bilden är inte så bra direkt, jag hade inte direkt möjlighet att ta mig närmare, så det fick bli vad det blev (björnen syns som en brun fläck mitt i bilden). 
Det är skarpa kurvor, branta stup och fantastiska utsikter på vägen ner och upp för bergen till/från både Glacier Point och Tunnel View. Se till att ni har gott om tid så ni 1. slipper stressa i trafiken och 2. har tid att NJUTA av det magiska som är Yosemite. 
 
Kvällen avslutades med att vi la oss på ängen igen för att titta på den vackra stjärnhimlen. 
 
DAG 7:  
Under förmiddagen vandrade vi omkring på stigarna i Yosemite Valley och tog en islatte i solen. Ängen nedan är den där vi låg och tittade på stjärnhimlen. 

Sen var det dags att styra kursen mot kusten igen för en övernattning på Pigeon Point, midsommarafton och resan mot Big Sur, Stilla havet och mer fin natur! 
I’m Alive! 
 
SAMMANFATTANDE TIPS & KOMMENTARER:
 
Hyr cykel roch cykla runt till de vattenfall mm ni vill besöka i Yosemite Valley. Man kan inte cykla hela vägen fram, men det blir en väldigt behaglig rutt om man först cyklar de kilometrarna man kan för att sen vandra resten.  
 
Absolut bäst tyckte vi det var att åka runt på egen hand, både till Tunnel View och Glacier Point. 
 
Yosemite Falls, det finns både lower falls opch upper falls som är värda att besöka. 
 
Det är ENORMT varmt nere i dalen och avsevärt mkt svalare längre upp. Tänk på att ha med er vatten, solkräm och en extra tröja vid vattenfallen (där det tenderar att blåsa lite mer) eller om ni reser längre upp i bergen. 
 
Vi bar ständigt med oss torkad frukt och nötter, precis som jag nämnt att vi gjort hela vår resa, vilket var perfekt att fylla på energinivåerna med när vi var ute på ”tur”. I butiken i Curry Village har de jättegod torkad papaya. 
 
Om ni orkar engagera er, köp eller ta med egen frukost till Curry Village, den som ingick i vår tältstuga var inte så mkt att ha. 
 
Om ni vill bo i mer ”bastanta” stugor med riktigt golv och bäghgar så finns det några att hyra. Men man får var ute i god tid, när vi bokade ungefär ett halvår innan resan, var de helt slut och det enda som fanns kvar att hyra var tältstugorna. 
 
 
AKTA ER FÖR/TÄNK PÅ:
Man kan inte stanna överallt och ta kisspaus som i Sverige. Här finns det lag mot att pissa lite hur som haver vilket kan vara bra att veta om och tänka på. 
 
Man får inte ha någon som helst mat, handkräm, papper, smulor eller liknande i bilen när man parkerar i Yosemite Valley. Nattetid kan det vara så att björnarna söker sig till parkeringen då de känner av alla fantastiska dofter som kommer från vårt skräp och kvarglömda saker som ligger i bilen. De tar sig då i bilen och man blir tvungen att skjuta björnen för att den inte ska lära sig att ”här finns det mat så hit kommer jag igen. Varje år tvingas man skjuta flera björnar på grund av människors brist på respekt och allmänna slav. Något som dessutom kan kosta dig 5000 dollar. Ja, inte kronor, dollar. 
 
Av samma anledning är det sträng förbjudet att ha mat, hudvård eller liknande i tältet. Mat och hudvård mm förvarar man i skåp som står utanför tältet. Glöm inte att ta med eget hänglås till skåpet! 
 
Det är stora temperaturomslag mellan dagtid och nattetid i Yosemite Valley. Dagtid kan det vara uppemot + 40 för att sedan sjunka till +5-10 grader nattetid. Ta med sockor, underställ och en sovsäck, för i tälten har de endast filtar som är på tok för tunna. 
 
Affären där man kan handla mat i Curry Village stänger ganska tidigt, så var noga med att inte missa stängningen och därmed chansen att handla på er nötter, frukt, mat eller dryck till kvällen. 

SMEKMÅNAD DEL 2 – MUIR WOODS, PIGEON POINT & SLOW COAST

For all my english speaking followers, click ”translate” on the left side of my blog and you’ll get somewhat of an idea what I’m talking about. The translation might be weird and funny, it probably will be. But stilll… this is the second part of our honeymoon in California, the next parts will be published through out the week. Enjoy!  
 
 
Igår skrev jag om första delen på vår smekmånad; San Francisco. Nästa etapp på vår resa innebar att vi checkade ut från hotellet och begav oss norrut mot Muir Woods nationalmonument som ligger i Marin County i Kalifornien i USA, ungefär 2 mil norr om San Francisco. Och det är verkligen en träd- & naturälskares paradis. Skogen består av reddwoodträd och är alldeles magisk samtidigt som det givetvis är en hel del turister där. Det bästa är att resa en vardag eller att vara där tidigt på dagen, då slipper man den värsta besökanstormningen och kan gå runt för sig själv och njuta av lugnet. 
 
DAG 4
Dag 4 började alltså med en roadtrip från San Francisco mot Muir Woods. 
Jag fotade till och med när min kära tagit kameran föra att fota själv, ett tag tror jag kärleken undrade om jag tänkte fota varje träd i hela skogen. 
Uppför den här trätrappan är ett ”trail” man kan promenera om man har lust, och tid. Här uppe var det lite lugnare än nere på de vanliga uppbyggda stigarna. 
Det är svårt att få hur pass magnisfika och stora de där träden var när man ser dem såhär, men om ni kikar på bilden nedan så kanske ni får ett litet hum… 
När vi vandrat omkring ett tag, för vi spenderade faktiskt några timmar i Muir Woods, så var det dags att dra sig vidare. Så vi tog bilen och åkt längs med slingriga vägar tillbaka mot San Francisco, förbi lummigt vackra och dimbetäckta och kullar. 
 
 
 
VI åkte genom Golden Gate och ner mot Pigeon Point där vi skulle sova nästa natt. Med oss i bilen hade vi alltid allehanda snacks. Nötter och torkad frukt samt kokosvatten och juice, allt för att kunna vara så fria som möjligt och inte känna att vi måste stanna och äta på ngt sunkigt ”hak” bredvid vägen fast vi inte vill det.
Vägen mot och från Pigeon Point är vidunderligt vacker, sådär så det sliter tag i en och ruskar om en. Inte vacker på det där varma ”palmer på stranden och +35 C” utan på ett kraftfullt vidunderligt omskakande sätt. Sådär att det rycker till i en av vinden när man kliver ur bilen och tappar andan och ryser av välbehag. På det sättet som får en att stå tyst och titta medan man låter Stilla Havets urgrundsvrål fylla på själen med energi. Och på något sätt var det än mer hjärtslitande vackert just för att solen inte sken på en strålande blå himmel. 
Ser ni Highway One där till höger i bilden, det är inte konstigt att Highway one eller Pacific Highway som vägen också kallas, anses vara en av världens vackraste kuststräckor.
 
Och Pigeon Point Hostel var inte sämre. Fyrtornet ute på klippavsatsen, de vinpinade trästaketen som slitits av vinden och havet tills den inte orkat stå emot längr, rostiga spikar och karga klippor. Med Pelikaner flygandes ovanför våra huvuden och hjärtat i halsgropen ville jag aldrig lämna Pigeon Point. 
Pigeon Point är verkligen ett udda budgetboende som jag verkligne kan rekommendera trots att det är ganska spartanska förhållanden. Dessutom är personalen kanontrevlig och jag skulle utan problem kunna bo på vandrarhem och roadtrippa genom USA för en ganska billig penning. Jag är inte en person som måste ha det där lyxiga och dekadenta utan trivs bra med enklare förhållanden också och att varva budgetboende, gärna udda sådana, med lyxigare alternativ passade oss perfekt!
Det lyxiga och lite speciella med Pigen Point är att man kan låna deras ”hot tub” för ynka 7-8 dollar per halvtimma. Då får vara där själv med sitt sällskap utan andra gäster och kan slappna av totalt med Stilla Havet, fiskmåsarna och pelikanerna som enda publik. Vi, vi hade turen att knipa en av platserma, för det hinns ju inte med allt för många på en kväll och det är först till kvarn som gäller, förhandsboka går inte. Till råga på allt så hade sällskapet innan oss avbokat så vi fick nästan dubbelt så långt tid för samma pris. 
 
Det är något som måste upplevas, mina ord räcker inte till och jag använder samma sueperlativ om och om igen. Men M A G I S K T  är det ord som närmast beskriver den upplevelsen. Luften är kall, Stilla Havet vrålar och kastar sig ursinnigt mot klipporna men i övrigt är det tyst. Pelikaner seglar ovanför huvudet samtidigt som man ligger omsluten av varmt vatten och känner hur den eventuella stress man har kvar, fullkomligt smälter av en. 
Vattnet var stundtals svartblått, stundtals turkost och ibland grönt. Har man tur och är här rätt säsong kan man faktiskt se gråvalar. 
 
DAG 5:
 
Vaknade gjorde vi till en strålande sol och lite varmare temperaturer. Pigeon Point har ett kök där man kan göra egen frukost om man vill, man får så klart ha med sig maten själv men det var inget vi planerat för. Istället tog vi Highway one neråt mot Santa Cruz och nöjt av morgonsolen. 
Vid första bästa frukostställe, någonstans vid Half Moon Bay, stannade vi till så det var bara en slump att vi hamnade här, precis så som vi ville att det skulle vara på vår resa. Där vi känner för att stanna, där stannar vi och det var verkligen rätt ställe att stanna till vid. 
 
Frukosten vi åt på Davenport Roadhouse var som alla andra frukostar men det som gjorde oss så lyckliga över att vi stannade just här handlade om det som fanns runtomkring. När vi ätit klart blev vi så vansinnigt nyfikna på vad som gömde sig bakom ”vallen” vi sett och dessutom funderade vi på om det verkligen stämnde att vi plötsligt sett ett gammalt tågspår. Så vi gick över vägen från frukoststället och smög bakom buskar och träd ner mot rälsen. 
Och det vi fann när vi klättrat över vallen som ni ser til höger, ja det var den här utsikten:
Jag blir alltid så lugn när jag är vid havet. Det är som allt det där virrvarret inom mig, min kreativa rastlösa själ får andrum och jag bara är i nuet. 
På väg tillbaka mot bilen såg vi att det stod en gammal husvagn en bit bort och det verkade dessutom som det precis slagit upp dörrarna för vad det än var som pågick, så vi knatade dit. 
Och känner man mig, då vet att man att det här är precis min melodi! 
Share Random Acts of Gratitude <3
Ekologisk närproducerad honung..och där någonstans började mitt hjärta slå lite extra hårt. Solen lös rakt genom burkarna med honung och skapade ett så vackert brandgult sken, som flytande guld i burkarna. Vi, som ju var på väg till Yosemite och skulle sova i skogen bland jordekorrar och gud vet vad för vilda djur, kände inte riktigt att det passade att släpa med mig 10 burkar honung och annat ätbart, men en burk fick det i alla fall bli. 
”If you look the right way, you can see that the whole world is a garden”
Sen var det dags för en titt på kartan för att dubbelkolla vilken rutt vi skulle ta ut mot Yosemite. 
 
När man reser ner genom Santa Cruz och inåt landet händer något fantastiskt. Fält efter fält med ekologiskt och lokalt producerade frukter, bär och grönsaker. Majsfält som sträcker sig så långt ögat når, färska ekologiska jordgubbar, apelsiner, körsbär, kiwi och ekologiska avocados med det chockerande låga priset ”7 för 1 dollar” (!!). Perfekt om man vill fylla på bilen med frukt och bär för resan. 
 
Resten av resan, bilresan mot Yosemite och vår vistelse där kommer i del 3 av smekmånaden. 
 
Och psst..Klicka gärna på hjärtat under blogginlägget om ni gillar det (för då vet jag vad ni gillar eller…inte gillar), kram på er!
 
SAMMANFATTANDE TIPS & KOMMENTARER:
 
Muir Woods:
Tänk på att ha lager på lager. Det är varmt och soligt ena stunden för att blåsa till ordentligt och bli riktigt kyligt nästa sekund. Det är lite som svensk sommar faktiskt.
 
Det finns en fin trail att gå längs med om man går uppför trapporna på en av bilderna ovan. Fortsätta att gå den för en fin liten promenad.
 
Det är fina små serpentinvägar på väg till Muir Woods med vackra vyer där man vill stanna och titta, sträcka på benen och fotografera lite. Så se till att räkna med extra tid för alla småstoppa så att ni slipper stressa fram. 
 
 
Pigeon Point:
Resan från san Francisco kantas av diverse ekologiska bär, frukt och grönsaksodlingar. Stanna gärna för att titta eller för att köpa med dig något för er roadtrip!
 
Att bada i Pigeon Points hot tub är nästan ett måste när man är där. Det är lite slitet och gammalt men ändå magiskt vackert på en och samma gång. Om man vill vara säker på att få en ”slot” att bada så är det bra att vara där i god tid. Det går int att förhandsboka och det är först till kvarn som gäller. 
 
 
 
AKTA ER FÖR/TÄNK PÅ:
 
Muir Woods:
Tänk på att komma tidigt, parkeringsplatserna är få så man kan få parkera långt bort och sen gå 20 minuter för att komma fram. 
 
Pigeon Point:
Att bo på Hostel är billigt och gör att fler människor får möjlighet att se världen, något som jag ger två tummar upp. Dock är det väldigt lyhört så ta med öronproppar så att du får sova i fred. 
 
 
 
 
 

SMEKMÅNAD DEL 1 – SAN FRANCISCO

For all my english speaking followers, click ”translate” on the left side of my blog and you’ll get somewhat of an idea what I’m talking about. The translation might be weird and funny, it probably will be. But stilll… this is the first part of our honeymoon in California, the next parts will be published through out the week. Enjoy!  
 

Nu är det ett bra tag sedan vi var iväg på vår smekmånad, och den var helt underbar! Vi hade det verkligen oförskämt bra och resan gav oss så mkt av det vi önskat. För oss var det en drömresa. Både cityliv, arkitektur, goda frukostar ute, mysiga middagar,lugn och ro för oss själva, promenader genom olika stadsdelar, marknader och senare på resan;  naturreservat, vilda djur, vackra vyer, stränder och sol. 

 
När vi kom hem och tankade upp alla bilder från minneskortet insåg jag mängden av bilder jag hade.Totalt 4000 filer…så kan det gå när en fotograf åker på smekmånad! Och eftersom jag inte ville sitta resten av smekmånaden med alla bilder lät jag dem vara och njöt av semestern, kärleken och minnet av bröllopet och resan. Men nu är det på tiden att jag delar med mig av min smekmånad och de tips jag har för brudpar som kanske ännu inte bestämt sig kring smekmånad och resa eller för någon annan som funderar på att åka på en liknande resa. Jag kommer dela upp vår smekmånad i olika delar för att det ska bli överskådligt för vi såg så mkt, gjorde så mkt och det är bara så många bilder. Och här, ja här kommer första delen av vår resa, de första 3-4 dagarna i San Francisco. Alla ”do’s and don’ts” kommer längst ner i blogginlägget! Om några dagar kommer fortsättningen på vår resa. 
Första dagarna spenderades alltså i San Francisco och på Hotel Union Square. Ett fräsht boutiqe-hotel där de också ”bumpade upp oss” till en större svit än den vi bokat (fördelen att åka precis i början eller strax innan säsongen börjat på allvar). Precis utanför fanns både buss och”cable cars” som faktiskt går på en tjock kabel i marken. Otroligt mysigt att sätta sig på en sådan och åka genom stan, exempelvis ner till Fishermans Warf. 
Några av kvällarna satt det en trubadur och sjöng i entrén och det bjöds på vin för den som var sugen på det…
Jag älskade trapporna och de smala gångarna på hotellet, de nakna tegelväggarna och konsten. Det var helt klart ett hotell med mkt känsla och ”själ”. 
Hotellet och vår svit var otroligt mysigt och jag kan absolut rekommendera hotellet. Det är dyrt att bo i San Francisco, det är dyrt att bo överallt i det här området och fast att man betalar ganska mycket per natt kan man ha oturen att hamna på ett mindre vettigt hotell med osköna sängar, skit i hörnen, unken lukt och med fönster som inte sitter fast i väggen (se längst ner för varning för ett hotell). Så även om man inte spenderar all tid på rummet kan det, speciellt på en smekmånad, vara lite tråkigt om rummet känns allt för sunkigt. 
Vår säng var ungefär hur skön som helst och vi trivdes som fisken i vattnet i vår svit! 
Eftersom byggnaden är gammal så finns det så klart en del defekter som sneda väggar eller lutande golv. För visst ser ni hur sned golvet är inne mot badrummet? Ja det är ingen synvilla eller konstig kameravinkel. Dock var det inget vi kände av eller hae problem med utan snarare något som gav charm och personlighet till rummet. 
DAG 1: 
Vår första frukost åt vi på ”sears fine food” (se bilden ovan) vid Union Square och dit kom vit tillbaka flera fånger. Fräscht, hög service och skön atmosfär. Vi valde att sitta inne vid baren nära fönstret alla gånger vi var där eftersom det var lugnast ochett härligt ljusinsläpp från det stora fönstret vid gatan. Och här är verkligen servicen annorlunda mot i Sverige det måste jag säga. Det skojas friskt med gästerna, kaffet fylls på så fort det ser tomt ut i koppen och man kan få all lönnsirap man om möjligt kan tänka sig till sina Amerikanska pannkakor. Men så är det ju också ganska beroende av sin dricks. 
Vi promenerade mkt när vi var i San Francisco, ja eller vi promenerade mycket hela smekmånaden, men just San Francisco var otroligt promenadvänligt och jag som har en fetisch för gamla dubbeldörrar och hus, spröjsade fönster och vackra trappor var helt salig och hade svårt att sluta fotografera. Här har vi åkt från Union Square mot Fishermans Warf med en Cable Car och hoppat av på vägen för att gå till fots i solen de sista kilometrarna. 
Fishermanhs Warf är turistattraktion så det heter duga, men vi ville ändå ner dit och ta en titt. Åtminstone hitta någonstans att äta och dricka, titta på sjölejonen, strosa längs med piren och njuta av att bara vara lediga tillsammans. 
Sjölejonen vid Pier 39, ner vid Fishermans Warf, har inte alltid funnits här, de ”hamnade” där efter en jordbävning 1989 och har funnit kvar här sen och marinbiologer anser att de själva väljer att leva här eftersom det funns gott om mat i bukten men inga av dess naturliga fiender, exempelvis haj och späckhuggare. Ett tips är att åka hit tidigt på morgonen innan alla människor kommer, då är det mkt trevligare och lite magiskt med sjölejonen som brölar och solen som stiger allt högre på himlen! 
Efter att ha vandrar och pratat om allt mellan himmel och jord, tittat på sjölejon på piren, njutit av en kall dricka i solen så kände vi oss lite sugna på att sitta ner. De flesta ställen är ganska turistiga, men nästan precis vid ändhållplatsen vid Cable Cars-en hittade vi en resturang som inte var fullpackad med turister och som verkade lite lagom rock-kitchig men med skön atmosfär.  
Efter den ganska sena lunchen promenerade vi en bit uppför backarna men valde sen att vid ett gathörn hoppa på en Cable Car och resa tillbaka till Union Square där vi lyxade till det med kaffe, jag var ju vara tvungen att prova på Starbucks i USA när jag väl var där och se om det skilde sig något mot de i Sverige.

Och ja, det är svårt att det blir fel med en frappuchino med kolasås i handen…så mkt kan man ju säga. 
Lite senare på eftermiddagen tog vi bilen vi hyrt för hela resan, en Mustang Cabriolet, och drog till Alamo Square. Där finns de där så välkända raden med hus som fotats så många gånger. Tyvärr var ett av husen i fullt färd med att renoveras och man ser därför bara 5 av dem, det andra var täckt med plast. Men det var alldeles magiskt ändå, solen sken och människor satt och njöt av vädret på picknickfiltar runt hela kullen. 
Jag kunde så klart inte hålla mig från att fota alla vackra hus, trappuppgångar, dörrar och lummiga gator som om det inte fanns någon morgondag… 
Jag tror att min kärlek för gamla vackra dörrarhandlar om vem som bott där, alla händer som öppnat just den där dörre, vilka bodde där först och hur många människor livs som utspelat sig bakom de där vackra dörrparet. 
Sen åkte vi vidare i kvällssolen, nedcabbat och bara njöt. För det är sånt jag älskar mest. Att bara vara med den jag älskar, att prata om allt eller ingenting utan mål eller planer. 
I ett gathörn passerade vi den här skylten och det kändes ju inte mer än rätt, sådär första dagen på smekmånaden. ”Today is the first day of the rest of your life”. Det är ju alltid sant, så klart, men det kändes lite extra i hjärtat,  som att det var meningen att vi skulle åka förbi den då och där. 
Sen körde vi vidare mot Golden Gate Park och Hippie Hill, som man antingen älskar eller htar. Här är det ”drum cirles och hippies” och allsköns människor. Vi åkte vidare till Point Lobos för att se Golden Gate i solnedången, men det blev inte riktigt som vi tänkt. 
Ja för det var ungefär sådär mycket som syntes av Golden Gate de dagar vi spenderade i San Francisco. Vi hade tur med vädret, för det var varmt och fint inne i San Francisco men vid kusten var det dimmigt och fuktigt och ganska kallt, precis som det kan vara i SF under sommaren. Men det gjorde inte så mkt. Nästa gång vi åker hit, för det kommer med all säkerhet bli en nästa gång, så kommer vi åka hit tidigare på våren eller senare på hösten då det är mindre risk för dimma. Vi cabbade upp och åkte runt och tittade på den där vidunderliga naturen, klipporna och tog oss sedan vidare in mot SF, kvällspromenad och pizzaslice till middag. 
DAG 2:
Andra dagen hade vi fått för oss vi bara var tvugna att äta på ”Mama’s”, ett ställe som är känt för sin frukost. Visst var vi inställda på att det kunde vara endel kö, men den kön vi hamnade och den tid det tog att vänta på att få ett bord var inte riktigt något vi var förberedda på. Vi stod i kö ungefär 1,5-2 timmar, den sista timman i gassande sol, för att äta frukost. Såhär i efterhand undrar jag lite hur vi tänkte, men när man stått i en kö i 60 minuter och man inte riktigt är säker på om man vara är halvvägs eller om om det bara är tio minuter kvar, ja vi vågade inte chansa och gå ur kön.
 
Om det var värt det….? Tja….. 
Visst var maten god, men egentligen inte bättre än någon annanstans. Mama’s är ett mysigt litet hak med bra service men är helt klart uppschåsat av betygen på Trip Advisor och liknande sidor. Om du går förbi Mama’s innan kön och de har bord lediga, för guds skull, gå in och ät frukost för det är trevligt och frukosten är god, men om det är 15 meter kö gör du bäst i att gå någon annanstans för det finns massa av andra mysiga frukosthak som inte innebär en så pass lång väntan. Dessutom är området Mama’s ligger i väldigt mysigt och bara över gatan finns det ett annat ställe där de säljer magiskt goda foacchia och som haft familjeföretag sedan 1911. Där bakar de samma batch med bröd varje dag och när det är slut, ja då bakar de helt enkelt inte mer utan sänger butiken vilket resulterar i att de ibland har öppet till 11 ibland till 14. 
Frukosten var i alla fall god och vi var mätta och belåtna så vi bestämde oss för att promenera från Mama’s som ligger vi North Beach tillbaka till Union Square. 
För det är så förbaskat vackert och när vädret är bra, ja, då vill i alla fall inte jag sitta inomhus och häcka. Så vi vandrade förbi körsbärsträd och passerade mysiga gränder och jobbiga uppförsbackar genom stan. 
Do Epic Shit. Indeed. 
Mellan WashingtonSquare och Union Square ligger China Town. 
Och i China Town, ja där är det full kommers. Det säljs grönsaker, kryddor, frukter,torkad småfisk och allt däremellan och människor trängs, ropar, köper, skrattar och säljer i en härlig röra. Perfekt om man vill köpa med sig frukt och grönt till hotellrummet eller bara gå runt och titta. För här, ja här kan man se sånt man inte ens kan föreställa sig att någon varken köper, säljer eller äter. 
När vi kom tillbaka till Union Square var vi ganska hungriga och jag, ja jag hade fått dille på cheesecake. Så vi gick till ”The Cheesecake Factory” på Macys som låg nära vårt hotell. Och ja, där fanns det cheesecake. På Cheesecake facotory var det varken speciellt mysigt, det var sjukt mkt folk och inte var personalen speciellt trevliga heller, så vi köpte helt enkelt med oss cheesecake. Och det var SÅ. VÄRT. DET. Jo men faktiskt, trots att det är en total turistfälla. Det är nog den bästa cheesecake jag ätit, mina egna recept inkluderade. De kostar en liten slant men bitarna är stora så man kan lätta dela på en bit om man inte har galan cravings efter cheesecake vill säga. 
Lite senare mot kvällen, efter att ha vilat lite och smält vår cheesecake på rummet, tog vi oss vidare mot en helt annan stadsdel för ett besök på den Veganska Resturangen ”Gracias Madre”.  
Gracias Madre är väl värt ett besök! Här hittar du god mat, god öl och trevlig stämning, lokalt och ekologiskt producerade råvaror och en kärlek för god mat och respekt för vår vackra planet. Vi bokade inget bord utan åkte dit på vinst och förlust. Vi fick vänta i kanske 15 minuter, men sen fick vi plats vid baren. Och det där är lite roligt, för det anses kanske, precis som vid frukosten, vara en sämre plats, men jag (vi) älskar att sitta där. Man sitter nära varandra och kan prata utan att skrika över bordet och dessutom är andra människor mer benägna att börja prata med den som sitter bredvid, som man inte känner, och det är alltid otroligt trevligt (mer om det snart).
 
På Gracias Madre är maten god och det är oväntade smakkombinationer och en spännande meny. Vi tog en hög med rätter och delade kors och tvärs eftersom vi var så nyfikna. Såhär säger dom själva om sin restaurang och maten dom serverar:
 
”Gracias Madre is truly an expression of who we are – it represents our deep love of and reverence for food, our commitment to health and sustainability, our unconditional love for our multicultural family and community, our devotion to the Earth and the divine feminine, and our commitment to raising consciousness on the planet. It is our intention that the emphasis we place on the sourcing of our food will bring consciousness in the community to the importance of sustainability and of buying and selling locally grown organic food.”
Och ser ni handen där på bilden. Jag minns inte vad han hette, men helt plötsligt hade min kära M och han börjat prata med varandra och vips var vi inbjudna till en Jazzklubb där han och hans band skulle spela. Och så, ja så kan det gå. Otroligt trevligt! 
DAG 3:
 
Dag 3 var en lördag och på lördagar är det Farmers Market the Ferry Building, så vi tog spårvagnen dit. Här finns det..ja det mesta man kan vänta sig av en farmers market och sen lite därtill.
Det här var verkligen ett mecka för mig. Jag älskar grönsaker och frukter, lokalt producerade råvaror och kunde gått runt i timmar. Hade jag bott i San Francisco hade jag besökt marknaden varje lördag, så mycket kan jag ju säga. 
Happy girl kitchen säljer fantastiska produkter och jag började prata med tjejen bakom deras marknadsstånd. Det visade sig att deras butik låg i en stad som vi skulle besöka längre fram på resan och jag tog så klart alla kontraktuppgifter jag behövde. Happy Girl Kitchen jobbar även dom med lokalt producerade produkter, de håller workshops och event kring konserver och att ta vara på det vår jord producerar och jobbar nära bönderna för att kunna leverera lokalt producerade och ekologiska produkter. Och visst provde jag inte alla prpdukterna, men deras lavendellemonad var i alla fall riktigt god och dessutom kommer de i så vackra burkar, två tummar upp från mig! 
När vi började känna oss klara köpte vi på oss all vi kände oss sugna på för en frukost utomhus i solen. Bröd, bombolonis med vaniljfyllning, jordgubbar och fräska aprikoser, juice och kaffe. Sen satte vi oss ute på piren vid Fertry Building och mumsade frukost något jag verkligen kan rekommendera. 
Vi strosade runt hela lördagen, tittade in på caféer, gick gata upp och ner och tog buss, spårvagn och cable car för att se så mycket som möjligt. 
På kvällen var det dags för matfestival ”61st annnual North Beach Festival”. 
Här samlades, vad det kändes som, halva San Francisco. Ett myller av människor i alla åldrar, roliga och annorlunda butiker samsades med antikviteter, smyckerstillverkare, konstnärer, hundar och mat i ett virrvarr. Någonstans spelades det musik och folk dansade, någon annanstans ringlades sig kön lång för grillade ostron och majskolvar. 
Vi köpte majskolvar, grillade zucchini och dricka och satte oss ner för att äta längs med trottaren, precis som alla andra. 
På väg ut från festivalen gick vi förbi ett café där kön ringlar sig lång, vilket jag så klart inte kunde passera utan att gå in och kika om de hade något gott. En lång kö är alltid ett gott tecken så vi passade på att köpa med oss några bakverk till hotellrummet där vi spenderade kvällen med att dricka öl, äta bakverk och prata om nästa etapp på resan. 
 
Och psst..Klicka gärna på hjärtat under blogginlägget om ni gillar det (för då vet jag vad ni gillar eller…inte gillar), kram på er!
 
SAMMANFATTANDE TIPS & KOMMENTARER SAN FRANCISCO:
 
Flygbolag: Vi reste med Norwegian, det tog 10 timmar utan mellanlandning. Maten på resan var inte bra men annars var det otroligt bekvämt och prisvär och servicen från personalen var dessutom bra. Dessutom var det supersköna och vänliga människor med på flyget till San Francisco. Flyget blev försenat och människor började bli rastlösa. Då var det en kille som tog upp sin guitarr och började spela och sjunga, några andra började yoga och vi kände att lite att ”ja, det här blir nog rikigt bra det här”.
 
Bra Hotel: Hotel Union Square
 
Om ni hyrt bil: Välj ett hotell med egen parkering, annars blir det både dyrare och mer komplicerat eftersom man måste åka runt och hitta ett parkeringshus, gärna ett bevakat sådant, i närheten av hotellet man bor på 
 
Mat. Mat kostar en del och frukost ute är dyrt (och det finns el ingår sällan frukost på hotellen), det går lätt på 35-45 dollar dricks inkluderat vilket kan kännas lite i plånboken för de allra flesta om man är borta några veckor. Våra frukostar gick nog på 45 dollar nästan varje morgon men då åt vi också mkt mat, kaffe och gav ca 15-20% i dricks (standard, för vi ville ju inte vara de där snåla svenskarna som inte ger dricks, speciellt när vi vet att de som jobbar inte tjänar så bra). Det vi gjorde för att balansera det hela, var att äta en stadig frukost som vi stod oss länge på. Under dagen tog vi något mindre och billigare i något kvarter vi besökte just då och hade även med oss nötter och småsnacks för att fylla på energin för att äta ute till middag igen.
 
Klädsel: Typiskt för turister är att klä sig alldeles för lite men bara för att det är sommar i San Francisco betyder inte det att det är varmt. Det kan vara ganska kallt och dimmigt och växla fort. Man brukar skämtsamt säga att är det dåligt väder, vänta ”en liten stund” så är det bra igen. Och ja, lite så är det. Vi hade dock enormt tur med vädret men var hela tiden förberedda och hade med oss halsduk och tröja/kofta i väskan (vilket är anledningen till att man kan se mig i hatt/sjal/kofta och jeans medan någon bakom mig sitter i klänning). Så; jobba med ”lager på lager” oavsett väder så är du ”safe”. 
 
Årstiden att åka på: Det här gäller egentligen hela resan, speciellt kuststräckan, men bästa tiden att resa hit är vår eller höst då vädret är mer stabilt och risken för dimma och extremt fuktig luft är mindre. Vi åkte på sommaren ändå och hade tur nog inga problem…ja förutom att vi aldrig såg Golde Gate-bron då 😉 
 
Att se stan: Vårt tips är att köpa åkkort så att det bara är att kliva på i princip där man vill och resa vart man vill. Vi köte ett tredagarspass första dagen och det var verkligen väl spenderade pengar.  
 
Om ni ska vidare med bil samma resa som vi: Hyr bilen i förväg, det är mkt billigare, och hyr en som ni kan cabba ner. Naturen utmed kusten och även in mot landet är magisk och åker ni på sommaren är det underbart att kunna cabba ner och njuta av vinder och solen (glöm inte solskyddsfaktorn och hatten för Guds skull!)
 
De bästa tipsen sammanfattade:
Åk till Fishermans Warf en tidig morgon och kika på Sjölejonen
Besök Alamo Squre och kvarteren runt med alla vackra viktorianska hus
Farmers Market på lördagar
Restaurang ”Gracias Madre”
Besök gärna festivaler och marknader det är ett fantastiskt sätt att uppleva en stad ”på riktigt” även om det så klart alltid är mkt turister.
Cheesecake Factory på Macy’s vid Union Square, köp med cheesecake och sätt dig i en park och njut!
GÅ! Ta promenader genom stan och när ni blir trötta, hoppa på valfri Cable Car, Buss eller Spårvagn
Åk de gamla Cable Cars-en genom stan. Ta gärna en plats ”på utsidan” 
Promenera genom China Town
Hyr cyklar och cykla över Golden gate till Sausalito och ät tacos eller ta en glass nere vid vattnet. Ta färja tillbaka. 
Besök Alcatraz 
Om man är sugen på att promenera ännu mer så finns det ett promenadstråk ”lands end trail” till Ocean Beach som jag tror är den största stranden i San Francisco. Här är det en fantastiskt utsikt över Stilla Havskusten (om det inte är dimmigt som när vi var där)
Point Lobos
Åk Marin Headlands precis innan solnedgången och få en magnifik vy över hela San Francisco. 
 
 
AKTA ER FÖR/TÄNK PÅ:
 
Varning för Hotel Herbert. Där bodde vi den sista natten på vår hemresa och det var så inte värt pengarna. Entrén är mysig, snyggt stylad och ger förhoppningar om ett vettigt rum. Trots att vi betalade ungefär 200 dollar för en natt så var rummet så sjunkigt. Det luktade unket, det var jätteskitigt i hörnen och vid fönstret så tror jag nog att dom aldrig torkat rent. När vi skulle öppna fönstret för att vädra ut lossnade hela fönstret, och vi bodde dessutom flera våningar upp vilket kändes högst märkligt. Sängen var otroligt oskön och knölig. Vi fick dock dryga 100 dollar i kompensation pga detta men jag avrådet verkligen från att bo här. 
 
Att åka bil i San Francisco: Det tar ett tag innan man förstår hur och vart man kan åka, det är ganska rörigt kan man minst säga! När vi skulle åka från Alamo square blev vi stoppade av polisen, första dagen på smekmånaden, och jag fick katastroftankar på en gång! VAD HAR VI GJORT FÖR FEL!!
Poliserna stegade ur och såg precis sådär bistra som jag inbillat mig att de skulle göra. Vi fattade ingenting, varför stoppade dom oss?! Jag sjönk ihop som en liten mus och ville bara sträcka upp händerna i luften och skrika ”I’m innocent!”. Poliserna frågade lite barskt om vi visste vad vi gjort för fel, varpå käraste mannen på bredaste svengelskan sa ”No, we are from Sweden” och försökte se oskyldig ut. Jag tänkte att ”nu får vi oss en redig utskällning och nån jäkla böter på massa tusen” men istället skrattade dom till och skakade på huvudet, förklarade att vi missat en stoppskylt och att vi skulle ”take care” varpå jag, som nästan hållt andan under de sekunder samtalet pågick, andades ut. Och vad är varningen då, jo..det är enormt mkt stoppskyltar när man åker runt i San Francisco och det är viktigt att göra ett ”full stop” alltså stanna helt. Jag har ingen aning om vad bötern är i USA men det är inte så man vill påbörja sin semester iaf! 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

PEPPARKAKSGRANOLA MED ANNAS PEPPARKAKOR ”VINTERÄPPLEN”, TORKADE TRANBÄR & KOKOSCHIPS

Har ni provat att göra granola med pepparkakor? Om inte så är det dags att ta tag i saken, för det är bara så otroligt gott! Perfekt nu när det snart är jul, men faktiskt gott året om! Blanda gärna med frystorkade hallon eller torkade tranbär för att möta den söta pepparkaksgranolan med något lite syrligare och fräschare. 
Hur enkelt som helst att göra, det tar faktiskt inte alls lång tid! 
Själv så håller jag på och slår in granolan i små papperslådor och papperspåsar som present till nära och kära. Och det är faktiskt allt man behöver; en brun påse eller en papperslåda och lite snöre och vips så har du en fantastisk ”gå-bort-present” eller varför inte en ätbar julklapp!
Ett tips är att lägga granolan i en plastpåse (stäng inte plastpåsen) som täcker insidan av papperspåsen eller papperslådan så att oljan i granolan inte ”blöder igenom” och gör pappersboxen eller påsen fläckig & ful. Dekorera papperslådan med grankvistar eller eukalyptuskvistar, en ranunkel eller någon annan säsongsbetonad växt.  Jag har även gjort utskrifter på strukturerat papper som jag sätter fast på påsarna. Gör att det känns lite mer genomtänkt även om det bara tog några minuter att ”slänga ihop” och skriva ut. 
I den här granolan har jag använt mig av Annas Pepparkakor ”Vinteräpple” men det går givetvis bra att använda både den limiterade smaken eller vanliga ”naturella” pepparkakor också. 
 
Såhär enkelt gör du din egen pepparkaksgranola!
 
 
Pepparkaksgranola

 

7 dl havregryn 
ca 100 gram pekannötter 
1 msk pepparkakskrydda
1 dl rapsolja
2 msk flytande honung
 
70 gram torkade tranbär
75-150 gram Annas Pepparkakor ”Vinteräpple Limited Edition” eller vanliga pepparkakor (mängd beroende på smak och tycke och önskad sötma)
1 dl kokoschips eller motsvarade mängd riven kokos
 
Granola:
Sätt ugnen på 175 grader. Blanda havregryn, pepparkakskrydda och pekannötter i en stor skål. Vispa för hand ner oljan i honungen, lite i taget, och ringla det över havreblandningen. Rör tills allt blandat sig väl. Häll upp på en bakplåtspappersklädd plåt och rosta mitt i ugnen i ca 20 minuter, rör om efter halva tiden. Ta ut plåten och låt svalna helt.
 
När den rostade havren svalnat, bryt/smula ner pepparkakorna. Tillsätt kokos och tranbär och häll upp häll sedan upp i valfri behållare eller burk. Förvara torrt och svalt. 
 
God jul på er! 
 
Inlägg Sponsrat av Annas Pepparkakor
 
 
 
 

ATT VINNA ”BÄSTA FOTO 2015” I MATBLOGGSPRISET + MADE BY MARY BLIR KOKBOK + SALTED CARAMEL MILKSHAKE MED GRILLADE MARSHMALLOWS

Jag är så otroligt lycklig just nu, av flera anledningar dessutom sitter jag och smuttar på en Salted Caramel milkshake!
 
Jag och kärleken har ända sen i början av året sagt att 2015 blir ”ÅRET”! Bästa året ever, helt enkelt. Och ja, det verkar banne mig bli så! Och nu har jag nyheter att berätta… För några dagar sedan vann jag ”Bästa Foto 2015” av matbloggspriset med nomineringen ”Vår pristagare ger på sin blogg näring åt alla sinnen, hennes foto kompletterar recept och texter och ger läsaren känslan av att vara närvarande i både hennes kök och i hennes liv. Fotot håller en konstant hög kvalitet och är en vital del av bloggen som helhet. Wonderful Mary. You made it! ” 
Dessutom, JAG GÖR EN KOKBOK!
 
Ja, vissa av er har redan förstått det när jag pratat om ”mitt stora projekt” och så är det. Jag gör en kokbok! KOKBOK! Ihhhhhh! Det har varit på gång ett tag och nu i höst skrev jag på kontraktet. Jag är så pepp på den här boken och önskar verkligen jag kunde berätta mer om..ja om allt. Men men…nu vet ni! Jag gör allt från att skapa recept, till styling och så klart fotograferingen och jag kunde inte vara mer exalterad! 
 
Inte kunde jag väl tro att jag för 4 år sen när jag startade min blogg på blogg.se skulle hamna här. Mina priser betyder så mkt för mig, både Folkets Val, Bästa Bak- & Dessertblogg och så nu Bästa Foto, men mest av allt betyder faktiskt NI. Ni läsare. Utan er vore jag ingenting. Så tack, tusen tusen tack från botten av mitt hjärta. 
Tack för fina mail, tack för alla underbara kommentarer genom åren och tack för att ni tittar in här hos mig och följer min resa. Kärlek till er! 
 
För att fira Matbloggsprisets Bästa Foto, att jag gör en Kokbok och att det faktiskt är 4 år sen jag startade bloggen (inte på dagen, det är den 18 novmeber som är THE DAY, men förra året glömde jag det så…lika bra att vara ute i god tid) så komer här en helt underbar Salted Caramel Milkshake med Grillade Marshmallows. Jag kan inte ens börja förklara hur god den är, ni måste prova själva!
 
Och psst..Klicka gärna på hjärtat under blogginlägget om ni gillar det (för då vet jag vad ni gillar eller…inte gillar), kram på er!
 
 
 
Salted Caramel Milkshake med Grillade Marshmallows
4 port
 
2 liter vaniljglass
ca 5 dl mjölk
ca 2 msk vaniljsocker
kolasås
flingsalt
veganska marshmallows (ej vegetarian går det bra med vanliga marshmallows)
 
4 kylda glas (kyl genom att stoppa in glasen i frysen i några minuter)
 
 
Låt vaniljglassen bli mjuk och mixa sedan glass tillsammans med mjölk i en mixer, smaka av med vaniljsocker. Tillsätt 2 nypor flingsalt och mixa några sekunder. 
 
Ringla kolasås på insidan av de kylda glasen, häll på vaniljmilkshake och toppa med marshmallows. Bränn av marshmallowsen med en Creme Brulee- brännare. Låt stå och gotta ihop sig några minuter. Njut!