Browsing Category

Lilla Sundby

EN SNÖIG VINTERDAG

Det har varit så otroligt vackert här de senaste dagarna. Tunga stora flingor har dalat ner för himlen och lagt sig som ett mjukt täcke över världen. Jag har passat på att vara ute så mkt det går; skotta snö, hänga upp fröbollar till fåglarna, göra snölyktor och lite allt där emellan. Här är en liten film om en typisk vanlig ovanlig dag här i Lilla Sundby. 

Soppan jag äter i filmen är DENNA (klickbar länk) , jag har endast haft lite mindre vatten för att göra den tjockare och en variant mellan soppa och gryta. Underbart god är den oavsett. 

Hoppas ni alla haft en underbar start på julmånaden! 

MIN LILLA BY

Här är den; min lilla by och mitt lilla paradis.  Nedan finns en liten film från när jag filmar från samma promenad om jag också fotat från. Klipp från byn där jag bor, snödimman och mina polare hönsen som gärna strosar mitt på”gågatan” ovan.  För er som vill se filmen är det bara att klicka på ”spela” och för er som hellre vill se på bilder så är det bara scrolla vidare. 

Så det är alltså här i kring jag bor, går mina promenader, vandrar vidare ut i skogen eller pratar med hönorna. För att vara helt ärligt är det här mest ”på ena sidan”. Jag bor lite ”mitt emellan” några ”klungor med hus” och valde att hålla mig vid de hus och det område som är närmast. Byn består egentligen en samling mindre byar eller ”klungor med hus” och ligger lite utspritt. När vädret är lite mer gynnsamt, eller jag har tillgång till bil, vore det så klart jättemysigt att få visa er mer från mitt lilla paradis. 

Mitt absolut favorithus är detta lilla torp. Jag vill liksom bara gå fram och nypa det i kinden och säga ”gulle gull”, ja alltså, ni fattar säkert vad jag menar. Det har något oskyldigt över sig och har definitivt stått på en här platsen och i den här byn väldigt väldigt länge. Till det här lilla torpet hör även detta timmerhus/timmerlada. 

Det bästa jag vet är att komma promenerandes mitt på vägen, ja för på den här stora ”huvudleden” så kommer det som ni kanske förstår inte sådär väldans massa trafik, och träffa på hönorna när de är ute och strosar. Och precis just när jag filmade detta så kom dom ut och kuttrade, ville hänga lite, prata och kolla om jag kanske kunde ha lite mat i fickorna. Jag fnissar lite åt bilden för jag lyckades fånga dem tillsammans när de alla står på ett ben. Det är ju som ni förstår lite kallt (i filmen får ni även se hönshuset som de kan hänga i om de vill vara inomhus).

Givetvis har jag inte fotat vartendaste hus i byn, det hade känts lite väl påträngande, men för att ni ska få ett ungefärligt hum om hur det känns och ser ut så har jag försökt få med mig några gobitar ”här och där”. 

Huset ovan ligger så fint till, på en liten höjd med ladan nedanför. Det som inte syns på bilden är den härliga utsikten som sträcker kilometervis framåt åt höger. Böljande kullar, åkrar och så skogen som ramar in allt så fint. Nästa sommar måste jag nästan försöka få med de vackra linfälten/linodlingarna på bild. De skiner så vackert i sin blåa skrud och är så härlig färgklick mot sädesslagens ljusbeiga toner och rapsens gyllengula blommor. 

Och här, ja här bor ju jag, och det känner ni nog igen vid det här laget. Med fri sikt framåt över bondens åkrar och skogen tryggt och stabilt i ”ryggen”. Och såhär ser det även ut på min ”bakgård”, med granar, tallar och lövträd som liksom tornar upp sig mot himlen. 

Och det är här jag hänger, filmar, fotar och njuter av lantlivet i största allmänhet. 

Och om ni undrar vad jag tår och glor på är det detta; de magiskt vackra iskristallerna runt varje trädgren, som vassa taggar av is som ramar in varje liten detalj i naturen. Vintern kan verkligen  konsten att smycka trädgrenar och grässtrån in i minsta detalj. 

Min absolut närmsta granne är ödehusen som består av ett stort boningshus, en hög med uthus och vedbodar och så några lador i klunga där jag har mina soptunnor. 

Här i boningshuset är det ingen som bor, och mitt hjärta blir lite ledsen varje gång jag går förbi. Tänk om det kunde flytta in någon som verkligen tog hand om huset och gården, någon som var duktig på byggnadsvård och renoverade det i gammal stil. Som gav kärlek och liv åt den här lilla pärlan. För här finns på sommaren även bärbuskar och rabarber i överflöd, som att det bara står och väntar på att någon ska komma dit och flytta in. 

Min absolut närmsta granne bor i det här lilla fina torpet på bilden nedan. Becke och Gittan är dom bästa grannar man kan önska sig; hjälpsamma, snälla och varma. Deras hus ligger så vackert inbäddad i skogskanten. Faktiskt så föddes Becke i vår lillstuga, det lilla torpet som ni ser på bild ibland. Han kan verkligen mycket om den här bygden, om vem och hur och när någon eller något gjort eller hänt. Det är så mysigt att sitta och lyssna på över en kopp kaffe. Det ger större mening och förståelse med att bo här, mer djup och kärlek till den lilla by och det lilla samhälle som är mitt hem. 

 

EN FROSTIG MORGON, ATT PLANTERA VITLÖK I KÖKSTRÄDGÅRDEN & ETT KREATIVT PROJEKT

Söndag igen och ny video på Youtube, en liten rutin som jag försöker vänja mig vid. Den här gången tog det mer än ett dygn att ladda upp den på YouTube eftersom jag tydligen haft fel inställningar i kameran. Men nu när jag äntligen förstått vad mitt problem beror på, för jag har haft fasliga export och uppladdningsproblem, så ska det förhoppningsvis gå lättare och enklare.

Den här gången får ni följa med mig i rörligt format under den där frostiga morgonen jag bloggade om precis nyss, att plantera vitlök i köksträdgården och ett kreativt projekt för att inreda min lilla studio/kontor. Jag börjar vänja mig mer och mer att blogga  och vlogga om livet och lantlivet, faktiskt så känns det lite pirrigt i magen. Roligt och spännande även om det också är utmanande för mig. Jag ska så klart inte bara göra vloggar eller videobloggar om vardagslivet, det kommer mer och mer varierande innehåll, men jag behöver vänja mig vid att stå framför kameran och låta det ta sin tid. Och så har jag fått en hel del önkevideos på Instagram Stories som jag så klart ska fokusera på framöver! 🙂 

Berätta gärna vad ni tycker och vad ni vill se framåt (om ni har några önskemål), jag uppskattar era åsikter, tankar och input otroligt mycket! 

Kram på er finisar! 

 

DET BÖRJAR NÄRMA SIG VINTER

Det börjar närma sig vinter. Frostflingorna ligger som ett vitt täcke över marken på morgonen, det ångar intensivt från från munnen vid minsta andetag och när solen går upp borta vid trädtopparna på höjden på andra sidan åkern silas strålarna genom den mjuka dimman. 

Allt känns skirt och ömtåligt och lika snabbt som det börjar är det över. Men jag älskar de där få minuterna varje morgon när världen håller andan. När de enda som jag hör är naturen som liksom pratar med mig genom löv som rasslar ner från träden, grenar som knäcks under mina skor och fåglarna som kvittrar. Just idag både filmade och fotade jag och jag hamnade därför inte på bild själv, däremot på filmen som kommer på YouTube på söndag

Jag pysslar mycket med det nu, YouTube alltså. Det känns som rätt kommunikationsform för mig, rörlig bild och musik i ett. Det gör mig glad att pyssla med och även om jag har ganska få prenumeranter så blir jag lycklig av att visa er mitt lilla universum och paradis på jorden. 

Med en morgon som den här, en alldeles krispig morgon när vintern är på väg, är en perfekt dag att spela in en vlogg. Det tar ett tag att klippa så jag måste ha några dagar mellan att jag spelar in tills den ska publiceras, speciellt med ett internet så segt och långsamt som vårat. Det blir lite recept, och mycket lantliv framöver. Lite mat och mycket av allt annat som mitt liv egentligen består av och som jag älskar så mycket. Jag vet inte längre om jag är ledsen eller om det känns skönt, som en ny början. Det känns lite förvirrande just nu om jag ska vara ärlig. 

Men jag delar bara med mig från hjärtat, jag har bestämt att det får bli så, utan att tänka eller analysera. Nu får nu helt plötsligt hänga med på det som är mest ”mig”, vilket känns helt fantastiskt och lite skrämmande på en och samma gång. I morse var en sån morgon när jag bara önskar att ni alla kunde vara här, när jag önskar att jag lyckades fotografera mig själv i motljuset och den dimmiga åkern. 

Men det får bli mer av det framöver. Jag har nämligen ett mål! För mig som så sällan fotograferar mig själv, har jag lovat att öva på det varje vecka. Minst ett självporträtt eller bild på mig själv varje vecka, för man blir banne mig inte bättre om man inte övar! Det ska bli kul, vinterlandskap, självporträtt, renoveringar, lantliv och YouTube! Det blir kanske en spännade vinter ändå… 

FÖRSTA ÅRET I KÖKSTRÄDGÅRDEN – DET STORA ODLINGSINLÄGGET

I år var andra sommaren här ute i Lilla Sundby men det var det första året vi odlade i vår lilla köksträdgård. Jag har egentligen ingen stor erfarenhet mer än i teorin, jag har läst en del och tittat mycket på odlingsfilmer och läst böcker, men inte odlat så mycket i praktiken. Ja det blev ju inte så när vi bodde i stan.

Men nu när vi äntligen har möjlighet och utrymme så ska här odlas för fullt. Målet är att bygga ut köksträdgården allt eftersom, när vi känner oss redo och har tiden att ta hand om en större odling. Jag drömmer om mer och fler odlingsbäddar men även (kanske främst just nu) om ett orangeri gjort av gamla fönster. Där ska jag sitta och dricka kaffe och pyssla. Kanske har jag ett odlingsbrätte eller tre att sätta ut när det finns plats och plantorna växt till sig.  Kanske odlar jag även sånt som kiwi och vindruvor..ja möjligheterna känns oändliga. I mina drömmar är det mysigt och ombonat, lite vildvuxet och prunkande men ändå strukturerat och välskött. Där kan jag sitta och titta ut över ängarna när det hällregnar men jag ändå vill vara utomhus och känna jorden mellan fingrarna.   

I år började vi vårt köksträdgårdsprojekt med att bygga egna odlingslådor. I sanningens namn kan jag inte säga varför vi gjorde det, för även om det är kul så tar det massor av tid. Projekt ”bygga egna odlingslådor” tror jag började i en tanke om att inte tvingas följa de mått butikerna bestämt, eller så kanske det ligger djupt rotat att inte följa ”systemet” och hur man bör göra enligt någon annan. Sagt och gjort, av oklar anledning byggde vi helt enkelt egna pallkragar/odlingslådor. Vi byggde även ett vindsydd av en träram, tjocka plaströr och odlingsduk. Det blåste nämligen helt vansinnigt mycket i början av våren och vi var rädda att odlingarna helt enkelt skulle blåsa bort eller på annat sätt  förstöras av det hårda vädret.  Det finfina med det, förutom att det skyddar mot både skadeinsekter och blåst samt regn, är att det blir ett väldigt jämnt och behagligt klimat under dukarna. Växterna trivdes som sjutton och frodades något alldeles enormt.  

Odlingarna i år gick väldigt bra, trots att jag som sagt har ganska lite erfarenhet. Det mesta gick riktigt bra, förutom att det vattnades för lite när det började bli varmt och vi var bortresta. Då gick spenat och några salladssorter i blom, dvs. det blev ”stockbildning” vilket man även ser i första bilden i inlägget där spenaten stocklöper. Men det gjorde inte så mycket kände jag. Istället ser jag det som en bra lärdom; åk inte bort i mitten av sommaren om du inte har någon som kan vara vid huset och vakta odlingarna 24/7. 

Något annat som också gick mindre bra var tomaterna. Det var bara en enda sort som klarade sig. Resten blåst helt enkelt sönder av de stormiga vindarna som drog över Lilla Sundby någonstans i början av säsongen. Kvar blev endast dessa grönröda körsbärstomater. De verkade mer tåliga än övriga tomater och växte riktigt bra under sommaren. Tragikomiskt nog kan jag inte hitta påsen med frön och vet därför inte alls vilken sort det var. Nåja, under nästa odlingssäsong funderar jag starkt på att bygga ett miniväxthus där tomaterna står. Kanske av gamla fönster som vi har står på höskullen, det skulle nog bli bra fint mot den gamla ladugårdsväggen. 

Ni är flera som frågat vi vi odlat så här kommer en lista på vad vi odlat samt lite tankar som jag tar med mig till nästa säsong. 

EKOLOGISK ODLING

Jag börjar med att tillägga att vi odlar helt ekologiskt vilket för i alla fall mig innebär att jag jobbar MED naturen och inte MOT den . Det innebär att jag helt enkelt accepterar att ogräs dyker upp, att skadedjur kanske mumsar lite på mina plantor och att jag odlar med biologisk mångfald och miljö som rättesnöre. Bland annat tillför jag näring och gödsel till jorden genom bland annat växtdelar från trädgården som löv och gräs och jag använder mig även av Bokashi. Vi har tur och behöver inte tampas med mördarsniglar, de verkar inte finnas här alls och kål-larverna lyste med sin frånvaro. I år odlade vi nästa inga kålsorter heller, vi får se hur det går nästa år när planen är att odla grönkål, kålrabbi och blomkål…  Men det tar jag när det kommer! 

VAD VI ODLADE

Det första året med köksträdgården odlade vi bland annat tidig sommarpotatis samt 4 sorters morötter (gula, orangea, röda och lila/rosa) som kom i fröpåsar med mixade frön. Potatisen var sådan fin färskpotatis med tunt skal som passar ypperligt under sommarmånaderna. De var dock ingen jättefavorit så nästa år provar vi en ny sort om jag bara hittar lappen med vilka sorter vi satte…

Vi odlade även polkabetor och tre sorters rovor. Betorna blev alldeles ljuvliga, mjuka och sammetslena i konsistensen på ett sätt jag aldrig upplevt med rödbetor eller polkabetor från butiken. Nästa år odlar vi därför både vanliga rödbetor och polkabetor men däremot inga rovor.

Vi odlade mangold i överflöd, hujeda mig säger jag bara, aldrig har jag ätit så mycket mangold. Fordhook Gigant, Bright Lights, Lipstick samt sorten som kallas Rhubarb Chard. När man odlar mangold kommer det mer ju mer man plockar. Mer och mer och mer och mer, i ofantliga mängder. Och fort växer det också! Eller så är jag bara fruktansvärt duktig på att odla mangold. Det var mangold på ledden och på tvären, de användes som wraps, i sallader, i lasagne, i soppor och sallader. Your name it, jag har gjort det..med mangold alltså. OM du ska odla Mangold så säger jag; satsa på Foordhook Gigant. Den är supertålig och stocklöper inte, de andra sorterna är mkt känsligare och ger mindre (och mindre god) skörd. 

Vi odlade också en saligt massa sallat. Den absolut favoriten när det kommer till sallat (ja det heter sallaT, inte sallaD, jag var mycket tveksam till detta en lång period men så är det faktiskt) var Isbergssallat! ÅH. HERRE. GUD. vad god den var! Det är den godaste sallat jag ätit i hela mitt liv. Den är så långt ifrån den ofta ganska tunga och kompakta och kanske även tråkiga versionen man hittar i livsmedelsbutikerna. Tålig var den också, den gick inte i blom/stocklöpte inte. Nog växte den ganska långsamt så nästa år kommer jag odla riktigt mycket av just den sallat-sorten, några frön i taget varje vecka.  Den andra sorten jag kommer satsa på även i år är en ljust grönröd sort som kallas Batavia och som är som ett smycke i odlingsbäddarna. Fluffig och mjuk i både konsistens och form och så fint att jag knappt ville skörda den. Tyvärr lyckades jag inte fota någon riktigt bra bild på min Bataviasallat, den enda gång den fastnade på bild var precis efter att jag skördat den och där ser man inte riktigt omfattningen av fluffigheten och de vackra färgerna.  Här nedan syns den i min ”skördekorg” tillsammans med spenat och några andra mindre ”baby leafs” av annan sallat/mangold.

Vi odlade sugarsnaps och sockerärtor i 8 olika sorter för att prova oss fram vilka vi gillade bäst. De jag tyckte lite extra mycket om, förutom sugarsnapsen som var en favorit, var de  mörkt purpurlila ärtskidorna på en av sockerärtorna.

Jag odlade även på Nya Zeeländsk spenat, squash, dill och bondbönor och det blir det även nästa år igen. 

Vi odlade också ruccola, vanlig spenat och fänkål. Fänkålen var egentligen för en HELT annan zon än vår, något jag helt missat när jag köpte fröna. Jag bor i zon 4 på gränsen till zon 5 och fänkålen skulle helst odlat i zon 1-2 (alltså mkt varmare och mer gynnsamt klimat), men den växte ändå. ”Haha”, tänkte jag, man ska banne mig prova ibland! 

Det som gick sämst var som sagt tomaterna och kålrabbin. Kålrabbin tog sig aldrig utan tackade för sig på plats, så att säga. Nästa år får jag nog satsa på odling av tomater i skydd av något litet växthus, det vore så förbaskat mysigt! 

DET HÄR TAR JAG MED MIG TILL NÄSTA SÄSONG

  • Odla MASSOR av Isbergssallat och mindre av andra sorter jag inte gillade lika mycket. Vi odlade totalt en 7 olika sorters sallat. Odla några frön varje vecka och sätt sedan nya så att det finns nytt att skörda jämnt över veckorna. Att odla massor av små plantor i odlingsbrätten tyckte jag inte var lika kul, det var mycket mer pysslande och utan ett växthus att vara i blev det rörigt och stökigt inomhus (i huset) vilket gjorde det mindre roligt. 
  • Skörda regelbundet, var inte rädd för att det ska ta slut, var istället rädd för att det blir för mycket och du inte hinner ta hand om allt. 
  • Prova att täckodla för att slippa vattna så förbaskat mycket. Täckodling kan se lite rörigt ut men det sparar massor med tid och täckmaterialet både skyddar och för ner näring tillbaka i jorden. 
  • Ge plantorna nog med utrymme (för bövelen!). Squashen behöver mycket mer plats än jag trodde, mangolden (speciellt Fordhook Gigant) blev gigantisk och skuggade allt under vilket inte var helt optimalt för de frön som försökte växa sig stor under de stora mangoldbladen.  När man står med ett fjösigt litet sallatfrö/mangoldfrö i handen är det svårt att tro att den kommer bli 25 cm i diameter eller som för mangolden 60 cm hög. Men tro mig, de behöver ganska ofta det utrymmet som står på påsen. OM man inte vill skörda tidigare vill säga. 
  • Bli bättre på att sätta nya frön lite ”här å var” för att optimera odlingsplatsen/odlingsbäddarna.
  • Börja tidigare! Det går snabbt på vårkanten, ena dagen är det snö, en vecka senare är det perfekt att sätta ut småplantor man drivit upp i växthus eller inomhus i ett soligt fönster. 

 

Om ni har några frågor så är det bara hojta. Jag är dock ingen expert, men svarar så klart gärna så gott jag kan. Letar ni experthjälp hänvisar jag till min odlingsguru Sara Bäckmo och hennes ”Skillnadens Trädgård” som finns som både blogg, podcast och Youtube. Hennes Youtubekanal har varit min odlingsguru när jag planerat och kickat igång min egen köksträdgård! 

”GET TO KNOW ME”-VIDEO

Söndag och ny video på min Youtubekanal. En ”get to know me”-video där jag berättar lite allt möjligt om mig själv. Kanske lite mer självklara saker som vart och hur jag bor till mer otippade detaljer från mitt liv; som att jag en gång satt eld på mina egna jeans..med en lampa. 

Den här videon är lite av en ”kickstart” för min Youtubekanal där jag framöver kommer publicera videos regelbundet. Planen är att publicera en video varje söndag och har jag tur och Internetuppkopplingen är med mig även varje onsdag. Men det är mkt att begära från Internet här ute.  Efter att ha tänkt mycket på vad jag brinner för, förutom att fotografera, har jag insett att jag vill visa en annan typ av liv än det vi annars matas med i media. Ett ganska enkelt liv, där det tar ungefär 30-40 minuter att hämta posten, där jag lever nära naturen och med skogen som närmsta granne. 

Jag vill visa något annorlunda, mer av mig själv och det jag brinner för. I videon berättar jag bland annat om när jag gick på konstskola och hur en kommentar om min konst och att jobba kreativt gjorde att jag lämnade det bakom mig. Men från och med nu tänker jag ta upp det igen. Jag vet inte riktigt vad den här resan kommer ta mig, jag vet bara att jag just nu känner mig tacksam för att jag tvingas lämna maten och receptskapandet bakom mig eftersom jag redan nu märker hur jag börjar upptäcka andra bortglömde intressen och passioner. 

Ge mig en tumme upp om ni tycker om videon och prenumerera gärna, det är ju trots allt gratis. Om ni har några frågor, tveka inte att ställa dom så ska jag försöka svara så gott jag kan! 

Kram på er och ha en underbar söndag! 

 

ATT HA BOTT ETT ÅR PÅ LANDET – ATT FÖLJA SINA DRÖMMAR

Jag har bott här i ett år nu, jag har bott ett år på landet. För ett år sen rullade jag och kärleken in med flyttbilen, hörde syrenens blommor rassla lite mot bilfönstret i passagen vid ödehuset och såg hundkexen sträcka ut sig på båda sidor om den smala vägen som leder upp till vårt hus. För ett år sedan hade jag ingen aning om hur jag skulle trivas, vilka problem eller utmaningar vi tillsammans skulle ställas inför eller exakt vad som skulle hända. Men jag kände ingen oro, ingen rädsla eller förbehåll, bara glädje av att få lämna storstan och en känsla av att äntligen ha hittat hem. 

Det har varit ett år där vattnet frusit, där vi upptäckt att syllarna under huset är ruttna, ett år där vi börjat odla ekologiska grönsaker och det blåst så att grenar knäckts av på stora lönnträdet.  Ett år då jag suttit på farstutrappan med vilda fjärilar på handen medan morgondimman dansat i soluppgången, ett år där jag fått kärlek och värme från grannar som ännu inte känner mig och där jag gråtit tårar av tacksamhet för att jag äntligen bor där jag mår bra i själen. Ett år av bålgetingar och dans i regnet, ett år fyllt av upplevelser, sorg och en massa glädje! 

Och nu kantas vårt hem återigen av grönskande åkrar och lövbeklädda träd. Granarna och tallarna får plötsligt sällskap och skapar en lummigt och inbjudande grönska som liksom inramar vårt lilla paradis. Förra sommaren njöt vi bara, gjorde precis ingenting med hus eller trädgård förutom lätt beskärning av gamla grenar. I år börjar arbetet, men det är ett välkommet arbete som innebär avkoppling från surfande och jobb, från stress och vardag.

Men det är fint på något sätt, skönt till och med, att skapa och vårda. Att göra det till vårt eget på något sätt. Våra förändringar på huset handlar mest om att vårda det som inte mår bra. Som är ruttet, vattenskadat, dåligt isolerat eller på annat sätt i behov av kärlek och omtanke. 

Vi har rensat fruktansvärt mycket ogräs i rabatterna och nu blommar de i all sin prakt, ja i alla fall delar av den. På många sätt är det skönt med trädgårdsarbete, det kan ha en väldigt meditativ påverkan på mitt sinne. Jag vet inte hur många timmar som förflöt utan att jag tittade på mobilen när jag tidigt i våras stod med räfsan och kratta och jobbade från morgon till kväll.

Det känns faktiskt inget annat än fullkomligt magiskt att stå och titta i trädgården just nu. Att med egna ögon se att det vi slitit med gett resultat. Att stå i skuggan av äppelträdet och känna solens strålar som tittar fram mellan grenverket då och då när det rör sig i vinden. Då är det precis så här suddigt och lummigt som bara en sommareftermiddag kan bjuda in till och jag somnar gärna i skuggan av äppelträdet. Till ljudet av fåglarna som kvittrar,  till stillheten och tystnaden.

  

I ladan har det flyttat in en blåmes-familj och en av de små fågelungarna vägrar att stanna kvar i boet. Hen är väl precis mellan att fortfarande vara liten fågelunge och flyttklar och under veckan har vi flera gånger räddat den från säker undergång. Eftersom den är alldeles för liten för att klara sig mot eventuella rovdjursattacker  här ute och inte heller inte kan mer än glidflyga ner från boet har vi försökt att rädda den ett antal gånger. Den stannar och får mat av vad jag antar är mamman men så fort det verkar bli tråkigt glidflyger eller hoppar den ner mot marken. En kväll när det var dag för sista kvällspromenaden med hundarna hittade vi den hängandes upp och ner i vår Rhododendron. När vi (med handskar) lyfte tillbaka den, la den sig äntligen tillrätta för att sova i boet och vi tänkte att vi lyckats. Men ack så vi bedrog oss, döm om min förvåning när den bara dagen efter  var nere och traskade omkring som om den inte hade några bekymmer i världen. Men, tillslut måste naturen ha sin gång och kanske är den mer flyttklar än sina syskon.

Även om vintern är vacker och jag har fått se otroligt spektakulära vinterlandskap med helt magisk dimma och snöfall som tagna ur en saga, så är det alltid lite speciellt med våren och sommaren. Att sitta i tystnad på farstutrappan med en kopp kaffe och titta på morgondimman eller höra regnet smattra på taket. Kanske låter det som landsbygdsromantik i sin falskaste form, men det är det inte. Det är precis det jag gör utan skönmålning eller krusiduller. För det är det jag mår bra av och det jag längtat efter och naturen här ute är magiskt helt på egen hand, faktiskt utan att jag behöver skönmåla eller förstärka ett endaste dugg.

Jag tror att lyckan bor i tacksamhet för de små sakerna i livet; en kopp kaffe på farstutrappen, nyskördade grönsaker från egna odlingarna, en vacker regnbåge, doften av syren och nytvättade lakan…

 

Och när dimman drar sig bort och regnet upphör, när det börjar spricka upp och det plötsligt uppenbarar sig den mest underbara regnbåge över Skogstibble och Lilla Sundby, då känner jag att lyckan bor precis här.  Jag tror att lyckan bor i tacksamhet för de små sakerna i livet; en kopp kaffe på farstutrappen, nyskördade grönsaker från egna odlingarna, en vacker regnbåge, doften av syren och nytvättade lakan…

Och jag längtar så efter att mer av allt det som ger mig lycka, på ett personligt plan. Att få visa omgivningarna här omkring, för det finns så mycket vackert jag inte ens börjat upptäcka eller visat för er. Det här är en liten ”sneak peak” av mina favoritplatser när det kommer till kortare turer; Trolltrappan, dit vi vandrade tillsammans på vår Bröllopsdag. 

Och kvällarna här ute  bjuder som vanligt ofta på magi, magi som jag har svårt att få med på kamera. Det är så mycket maffigare och storartat på riktigt, att se himlen omvandlas till något från en akvarellmålning. Och jag inser att det har gått ett år av livet och jag längtar verkligen att få uppleva ännu en sommar här ute i mitt paradis.

NÅGRA EFTER LÄNGTADE VÅRTECKEN – LIVET PÅ LANDET I LILLA SUNDBY

Vilka dagar det varit. Det har varit ljus och mörker, sorg och glädje, kärlek och ondska, förvirring och klarhet. Bloggens planer, som från början handlade om odlingsfilm från vår planerade köksträdgård, blev istället ett planlöst vandrande i trädgården. Jag fotade lite här och lite där men det kändes varken intressant eller roligt.  Tydliga planer om produktivitet utbyttes mot många koppar kaffe och ännu fler chokladbollar. Kärleken kom hem och vi satt längre och pratade, något vi gjorde genom hela helgen. Kaffe, djupa samtal och chokladbollar kom att bli helgens röda tråd. 

Men när jag, först idag, satte mig ner med bilderna i kameran blev det så tydligt alltihopa, vad jag så planlöst fotograferat genom hela helgen. Ljuset och vårtecken av alla möjliga slag. Hoppet som kommer av spirande knoppar i syrenbusken och glädjen av att se att pionerna överlevt vinterns köld. Motljus, fikapauser utomhus och odlingsplaner, svenska flaggan som först vajade halvvägs upp på stången för att sedan på söndagen hissas upp helt, som en symbol för kärlek och omtanke människor emellan. 

Och det kändes först meningslöst att dela med mig av mina vårbilder men mitt i all förtvivlan kände jag hopp. Hopp om att det kommer ljusare tider, lättare hjärtan, gemenskap och värme. Och ser ni hur solen står precis bakom den svenska flaggan (på den övre flaggbilden) och liksom skjuter sina strålar rakt igenom den, som att inget i världen kan stoppa det ljus och den kärlek som finns i Sverige och i världen. Naturen hjälpte mig verkligen på traven den här gången, att öppna upp hjärtat för ljuset och hoppet och därför kändes det meningsfullt att dela med mig av vårens ankomst här ute i Lilla Sundby. 

Det jag verkligen saknat under vintern är de underbara och ljusa mornarna här ute. Soluppgångarna och solnedgångarna här ute ger mig alltid både hopp och lugn i hela själen och 9 utav 10 gånger är de klara och ljusa, vad som än sker under dagen. Det må regna på kvällen eller under dagen, men solen strålar nästan alltid mot Lilla Sundby under den första morgontimman. 

Något som blir tydligt när man lever så nära naturens skiftningar är solens position på himlen. Under vintern går den upp långt till höger i bilden och stiger ovanför trädtopparna först en bra bit in på förmiddagen. Men nu när våren är i antågande möts jag av en strålande sol, rakt mot vår farstutrappa, redan vid 6-tiden. Det är som att mötas med glädje och värme varje gång jag öppnar ytterdörren för att gå ut med hundarna. Som en glädjeinjektion rakt i hjärtat! 

Vårsolen ligger rakt mot vårt hus och värmer upp allt från  husfasad, vårblommor till frusna fingrar. Jag älskar det där lite rödguldiga ljuset som snuddar hustaken och letar sig neråt mot gräsmattan. Det är magiskt att bara ställa sig utomhus, gärna någonstans där det är lä, och blunda. Insupa ljuset och solen och tanka D-vitamin innan dagen börjar. 

Det är inte bara utomhus som morgonsolen skiner. Strålarna letar sig in i varje litet skrymsle i farstun och vårt kök och det är skönt att ligga på den provisoriska sängen och bara njuta. Ja, den står här eftersom vi just nu renoverar övervåningen. Men även renoveringskaos för något gott med sig! 

Även skogen är förändrad. Där det tidigare var många lager snö är det nu barmark. Solen ligger inte längre lågt bakom horisonten utan når istället in mellan grenarna och skapar vackra mönster i mossan. 

Vi har varit ute på upptåg tillsammans,  jag, Märta & Doris. Märta har visat sig vara en riktig ”utomhushund” som aldrig vill gå in. Full i f*n är hon också fast ändå lydig för att vara en så ung valp. Orädd och galen och trotsar gärna både tyngdlagen och allmänt ”folk(hund?)vett”.  

Just nu växer här både tussilago, tulpaner och krokus i både trädgård och dikeskanter. Snödroppar varvas med syrenknoppar och på marken sticker det upp små mörkrosa knoppar som påminner om pionernas färgsprakande prakt. 

Vi har passat på att syna cyklarna inför våren (är däcken pumpade och sadeln fastskruvad?), rensat trädgården från löv och allt möjligt ”gammalt bös” (som min kärlek skulle säga), förberett där vi tänkt odla lite grönsaker i vår kommande köksträdgård och så har vi så klart passat på att fika. Vårfika med kaffe och chokladbollar ute i solen känns som obligatorisk sysselsättning under en solig helg. 

När man inte har ett bord…eller några utemöbler..använder man istället ödselsäckar och en skottkärra. Man tager vad man haver för att få möjlighet att fika utomhus i vårsolen! 

Dessutom har vi passat på att promenerat längst med åkrarna nu när det äntligen torkat upp lite. Det är skönt att bara gå utan mål, bara vandra omkring med vinden i håret och fågelkvitter i öronen.  

Och så har vi beskurit äppelträden något som visade sig vara en rätt så komplicerad uppgift när det gäller gamla äppelträd som inte beskurits på många år. Vi började för någon vecka sedan och avslutade äntligen det hela i helgen. Okej, jag ljuger. Vi har faktiskt ett pyttelitet päronträd kvar, men det är så litet att det känns som en liten tulpan i jämförelse med våra stora gamla äppelträd. 

Som avslutning på helgen bjöds vi på en vackert rosa-strimmad himmel. En helg som innehöll precis ingenting och allting i världen på en och samma gång. Ljus och mörker, glädje och sorg, kaffe och chokladbollar, nyhetsrapporteringar och en tyst minut, kramar och djupa samtal, valpmys och promenader, styrka och mod, odlingsplaner och vårtecken. Livet i både sitt ljuvaste och mörkaste ögonblick på en och samma gång. 

DET ÄR HÄR JAG BOR + RENOVERINGSPLANER

_J4A3229

Onsdag, en vanlig vardag mitt i veckan. Att det kan kännas så skönt att bara vara hemma och göra alla såna där vanliga vardagssysslor. Först vill jag bara tacka alla som skrivit så fint i mitt senaste inlägg, mail, Instagramkommentarer och meddelanden samt alla varma hälsningar på Facebook. Från djupet av mitt hjärta, tack! Jag är hemma nu och kommer berätta mer om vad som hände, och hur det är med min hälsa, i ett senare inlägg. 

Idag vill jag istället visa er lite mer tydligt hur jag bor. Ofta tar jag bara bilder från vissa vinklar, de som är enklast att fota och kanske även de jag tycker är vackrast. Jag kan förstå att det är svårt att få sig en uppfattning när man aldrig varit här, och därför tänkte jag bjussa på lite nya vinklar, ”vad som är vad” och berätta vad som händer här hemma på vår ”lilla gård” och vad vi planerar i renoveringsväg här under året! 

_J4A3135

Det här är så som ni är van att se vårt lilla Paradis och här går jag ofta och fotar. Det är vägen som leder upp till vårt hus och också vår väg som vi ansvarar för och tar hand om. Det vill säga, om den rasar är det vi som måste fixa problemet. 

_J4A3103

När jag står på trappan nedanför vår ytterdörr är det här en del av min utsikt. Solen går upp här, på sommaren långt åt vänster i bilden men nu under vintern, nästan lite bakom taket på lillstugan. 

_J4A3191

Går man ut genom dörren och ner mot gärdesgården och stannar till precis utanför vår tomt ser man också vart vägen utanför oss fortsätter; bort bakom lillstugan och rakt upp i skogen. Skogen bakom oss är alldeles underbart, ingen skogsdunge precis, utan en ”riktig skog” fylld av blåbär och lingon, och när det är rätt förhållanden även svamp! 

_J4A3187

Och traskar man rakt ut i åkern, så som man ju kan göra när det inte växer något där, så ser man vårt hus från en helt annan vinkel. Lillstugan, vårt boningshus, snett bakom den stallet eller ladan (beroende på vad man vill kalla det, tidigare ägare hade hästar där varför vi kallar det stallet) och så vebon längst till höger i bild. 

Husets framsida är inget jag är speciellt förtjust i, men våra planer är att förändra det under 2017. Ursprungligen har det suttit dubbeldörrar vid entrén och utbyggnaden ovanför dörren var istället en balkong vilket vi så att säga ”ska bygga tillbaka”. Här ser man också att huset är utbyggt till vänster, något som gör att vi har plats för en liten ”gästalkov”, stort sovrum samt kontor/studio på övervåningen. Håller man för utbyggnaden på huset med pekfingret kan man nästan se hur huset sett ut en gång i tiden. 

_J4A3182

Många är de morgnar när jag gått på vägen som leder till och från vårt hus och sett solens strålar silas genom träden nedan, det är så vansinnigt vackert att jag bara måste fota varje gång. Exempelvis HÄR

_J4A3193_J4A3199

Och här är vårt stall, eller lada, ja jag vet inte vad vi ska kalla det. Den röda träbyggnaden är sen gammalt, medan den vita har byggts till senare. Där hade tidigare ägare som sagt hästar, men eftersom vi inte har varken tid, pengar eller möjligheter att ha hästar hemma (fast oj, hisnande tanke <3 , vad underbart det skulle vara!) håller vi på att iordningställa stallet att fungera som verkstad. I den gamla delen av stallet finns även bastu, som vi dock inte utnyttjar, och majoriteten av den gamla delen kommer på lång sikt byggas om till något slags skafferi och förvaring. Förvaring för sådant som vi odlar, inläggningar, sylt, bär och även svamp. 

_J4A3315

Ju längre bort på vår väg man vandrar, ju närmare våra grannar kommer man. Och grannarna, ja det vill säga ödehusen, är väldigt vackra där de står i all sin ensamhet. 

_J4A3309

Speciellt gillar jag det mindre av husen, det har en så vackert slitet fasad och gardinerna som fortfarande hänger där vittnar om ett annat liv, och en annan tid.  

_J4A3280 _J4A3213 _J4A3289

Bakom ödehusen finns det gamla lador och det är också där vi slänger våra sopor, fulare ”sopstation” kan man ju ha, om jag säger så. Att det är 1,4 km tur och retur bekymrar mig inte det minsta, det är en skön promenad som gör att vi kommer ut, även om det kan kännas lite träligt när det regnar i sidled. 

_J4A3229_J4A3293 _J4A3301

Och det är något med gamla falu-målade fasader och slitna dörrar som liksom berör mig på djupet… 

_J4A3233_J4A3232

Fortsätter man vidare så kommer man ut på den här lilla vägen och passerar förbi en av mina ”favoritruckel” som jag fotat både en och två gånger. Gissningsvis har det varit någon typ av förråd och förvaring och det står där det står, vindpinat och lutande men så vackert i all sin enkelhet.   

_J4A3243

Traskar man vidare så börjar man närma sig vår postlåda, ja den är nämligen 2,6 kilometer från huset (tur och retur). Postlådan är ungefär där vid det som ser ut som lada utan tak, vilket det också är, eftersom ladan rasat in. Att hämta posten innebär alltså en liten skön promenad, något som hundarna både älskar och hatar, lite beroende på väder. 

_J4A3242

Och här stod jag idag, för alla bilderna är från idag, och tittade ut över åkrarna. Det borta där det blänker, alldeles nedanför skogskanten, ligger vårt paradis. Åkermarken har för vansinnigt många år sen varit sjöbotten och det finns fortfarande små vattenhål och vass som vittnar om historien. 

_J4A3271

Något av det finaste att bo här, förutom tystnaden och naturen, är grannarna. Jag har bara mött och pratat med alldeles fantastiska, varma och öppna människor. Då och då kommer det någon och promenerar förbi vårt hus och är jag ute i trädgården eller promenerar själv stannar dom alltid och byter några ord.  Närmast oss, förutom ödehusen, bor Becke & Gittan (ja om ni läser nu kära grannar får ni ursäkta eventuella stavfel). Så hjälpsamma och varma att det är svårt att få det bättre, något som gör att det känns tryggt att bo på ute landet fast vi knappt känner en enda själ här ute. Behöver man startkablar, hjälp att slå gräset, en traktor, hjälp att få igång vattnet som frusit eller kanske en svets ja, då vet man vart man ska vända sig. <3 

_J4A3268

Något annat jag uppskattar enormt och som finns precis ”runt knuten” (förutom naturen) är miljön runt omkring. Det är gamla gråa trästockar, gamla spröjsade fönster och lutande ödehus om vartannat. 

_J4A3323

Runt vårt hus går en alldeles magiskt vacker gärdesgård och innanför den, en häck. Häckens vara eller icke vara har debatterats flitigt här hemma sedan vi flyttade in och ännu har vi inte landat i frågan. Det enda vi vet är att vi vill ha det ganska öppet, att se ut från tomten utan något som stör. Samtidigt bidrar häcken till en mjuk ram runt huset, en slags inbjudande lummighet som vi ännu inte kunnat skiljas från. HÄR är ett inlägg när vi klippte vi ner den första gången i somras, det blev en omgång till när den nästan fick stryka med men vi kunde inte bestämma oss så en bit av den, grovt nedklipp, står fortfarande kvar. 

_J4A3331

Och det här, det är lillstugan, som vi kallar den. Den har fått nytt tak, för att förhindra att det regnar in och förfaller helt, men den är ändå i stort behov av renovering både invändigt och utvändigt. Drömmen är att renovera upp den så att den på somrarna kan fungera som gäststuga, men det är tyvärr ett projekt avsevärt mycket längre fram i tiden. 

_J4A3350

Bakom oss har ni, någon gång i alla fall, sett den här vyn. Exempelvis i det HÄR inlägget. Marken bakom oss arrenderar vi, och det har flera ägare innan oss också gjort har vi fått veta.  Även om vi inte använder den till något just nu, är det skönt att ha den där. Ibland drömmer jag om att odla fullskaligt här bakom. Potatis och rotfrukter i mängder, bönor och grönsaker av alla dess slag. Men eftersom vi bara arrenderar och inte äger, får det nog skjutas på framtiden och börjas med i lite mindre skala på tomten. 

_J4A3357

Vandrar man in mot skogen bakom så hittar man det här. Höga tallar och stora lummiga granar. Skogen här bakom är precis så där som jag vill att en skog ska vara. Den är väl omskött och gallrad men är ändå inbjudande och lite…trollsk, i brist på andra ord. HÄR kan man se mer av min favoritplats i skogen och där jag spenderar en hel del tid när vädret är mildare.  

Och står man på ängen bakom oss och vänder sig om, får man också se husets baksida. 

_J4A3345

Nu i vår planerar vi att riva den inglasade terassen ni ser på bilden. Precis bredvid den fanns tidigare en pool som vi gjorde oss av med i höstas och i vår ryker alltså terassen. Både för att den håller på att braka ihop underifrån men också för att vi inte känner att den känns rätt för huset. Huset som är från 30-talet, med en grund som möjligen är äldre, är inte kompis med den här moderna terassen. Kanske att det någon gång i framtiden kan bli en liten punschveranda på baksidan, med vackra fönster och dubbeldörrar ut mot baksidan, drömman kan man ju alltid… 

_J4A3362

Som ni ser bor vi väldigt avskilt och det är precis det vi älskar. Vi har öppna landskap, jag kan andas och det är lugnt och stilla. Jag hör fåglarna kvittra och skogen susa. Någon gång då och då hör jag en bil långt borta på landsvägen eller ett plan som passerar någonstans långt, långt upp bland molnen. Men här är lugnt och rofyllt. Vår lilla paradis på jorden. 

Jag ser fram att spendera många år till här, se hur huset växer fram tillsammans med oss. Det finns en yttre renovering jag och kärleken planerar och smider som jag inte nämnt, som jag håller lite för mig själv. Vårt projekt, jag hoppas vi hinner med, det kliar i fingrarna att börja! Men vilka renoveringar som blir av och inte, ja det vet man aldrig, livet tar ibland (som bekant) oväntade svängar. Men nu vet ni i alla fall vad vi planerar och ni som hänger med på bloggen, ja ni kommer också få hänga med alla renoveringar här ute i vår lilla del av världen. 

ATT LÄNGTA EFTER LJUSET + EN SNEAK PEAK PÅ VÅR RENOVERING

_J4A3009

Åh ljuset! Det efterlängtade ljuset är äntligen tillbaka, eller ja, det är på gång i alla fall! Det doftar nästan lite som en begynnande vår, fast det vågar jag knappt tänka, än mindre säga högt. Men vet ni, jag erkänner det. Jag längtar efter våren! 

I helgen har vi hört fåglarna kvittra,  det där speciella ljudet som bara signalerar en sak… Vi har titta på varandra med ett ”hör du!!?” i blickarna mellan oss. Vi behöver inte alltid säga så mkt jag och kärleken, vi pratar i bland ordlöst md varandra. Men, vintern kommer nog tillbaka och daskar oss i ansiktet med sin kalla hand, det brukar vara så. Det är ungefär 1,5 månad kvar innan det är ”på riktigt” och vi kan börja prata tussilago och snödroppar och gröna små knoppar som letar sig fram i vårljuset. Men jag får längta och hoppas ändå, för det gör jag, det går inte att förneka. Kanske är det någon annan där ute som också börjat längta? 

_J4A3030 _J4A3012

Helgen har dessutom bjudit på alldeles särskilt härliga morgnar. Starkt rosa-orangea stråk har välkomnat oss på morgonpromenaden med hundarna. Och solen, ja den stiger över horisonten lite tidigare varje dag som går. Varje kväll tittar jag dessutom längtansfullt på mobilen för att ta reda på när solen ska gå upp, jag kan bara inte låta bli. Det ändras med några minuter varje dag och det gör mig alldeles pirrig och lycklig. 

_J4A3022 _J4A3019_2

Så här vackert har vi haft det hela helgen, vilket passat oss lite extra bra eftersom kärleken har fyllt år. Vi har inte haft fest eller ens kalas med bullar och kaffe. Istället har vi renoverat och ätit god mat, målat det sista på studion och rivit ner en vägg i det som under våren och sommaren så sakta ska göras om till vårt sovrum.  

_J4A3001

Och bara för att kärleken fyller år, tänker jag bjussa på några klassiska ”före-bilder”. Så här ser det alltså ut just precis nu.  Vi har rivit ner en vägg mellan två rum som tidigare varit barnrum. En med rosa tapet, en med en fototapet med palmer och strand. Och här, det är här vi ska börja renovera och inreda vårt sovrum. 

_J4A3035 _J4A3036

Det är en hel del som ska göras med det här rummet, men nu är i alla fall väggen borta. För nu när studion äntligen börjar bli klart så tar vi oss vidare i huset. Så snart studion är helt i ordning ska jag visa före-, under tiden-, och efterbilder..kanske till och med en renoveringsfilm, den som lever får se.  

Det här rummet ska få ett nytt fönster lite senare i år, de som är där nu är helt fel proportioner för huset och stämmer inte överens med resten. Vi letar gamla dubbeldörrar och panelen på väggar och tak ska förmodligen bytas ut till råspont. Ja, det låter kanske enkelt men det kommer ta sin lilla tid. Det är nog ganska svårt att uppfatta storleken på det här rummet, men det är ungefär 7 meter brett och 3,5 meter till nock. Det kommer med andra ord kräva en hel del kuddar, tyger och möbler för att inte eka och kännas kallt och tomt. 

Just nu är det verkligen inte vackert.  Två olika färger och tapeter i samma rum, golvlister på ena sidan men inget på andra, ingen dörr och på tok för kallt för att det ska vara behagligt. Kanske måste vi isolera innan vi börjar med den roliga delen av renoveringen. Ja vi får se..men nu har vi i alla fall börjat! 

_J4A3048

Och nu när ljuset börjar komma så känns allt lättare, gladare, enklare. Det är bara…roligare. Är ni med mig, känner ni också av det? Är det någon där ute som också längtar, om än bara lite, efter våren…