Browsing Category

Lantliv

NÄR SKOGEN BAKOM MITT HUS BLEV KALHYGGE – OM BRISTEN PÅ LÅNGSIKTIGHET & HÅLLBARHET I DEN SVENSKA SKOGSINDUSTRIN

För någon vecka sedan hörde jag ett märkligt ljud från skogen. Det brakade till ordentligt och ljudet tog sig genom husfasad och väggar in till mitt kontor där jag satt och jobbade. Jag kikade ut och såg att dimman låg tjock och tung över fälten. Eftersom det lät så otroligt högt och det, i kombination med den enormt tjocka dimman kändes väldigt märkligt, satte jag på mig jacka och skor och tog mig ut för att ta reda på vad som stod på. 

Plötsligt hörde jag maskiner från skogen och tänkte lite snabbt att dom väl ”bara håller med något skogsarbete”, det slog mig faktiskt aldrig att jag inom någon vecka inte längre skulle se granar och tallar rada upp sig som en halvmåne på baksidan av vårt hus. Dimman hade så klart ingenting att göra med skövlingen av skog, men det satte verkligen tonen på resten av veckan. 

Och ja, här är vi nu, 1-5-2 veckor senare och det är barskrapat. Ja, i alla fall den del av skogen som denna skogsägare hade i sin ägo. Maskinerna har arbetar i tvåskift, från tidiga mörka morgnar till sena mörka kvällar. Tall efter tall och gran efter gran har fallit, kvar stå nu bara trasiga stubbar, döda träd (som man lämnar för fåglarna btw) och en hel massa bråte av grenar att snubbla omkring i. 

Jag har känt mig panikslagen, ledsen och arg. Och så en rad känslor där emellan. 

”Men det är bara skog, den växer tillbaka, det är såhär man måste bedriva skogsbruk”, var det ngn som sa till mig. 

Men det stämmer inte. Det är  i n t e  såhär man måste bedriva skogsbruk. Visste ni att Sverige är TOPP TRE på att vara SÄMST BLAND DE ”SKOGSBRUKANDE” LÄNDERNA på att ta hand om de viktiga nyckelbiotoper som finns i skogen. Vår skogsskövling sker otroligt ofta helt utan tankar på hållbarhet vilket leder till att vi får mindre biologisk mångfald något givetvis inte är speciellt bra för vårt ekosystem. Kortfattat; på det sättet vi bedriver jordbruk förstör vår natur, vår planet och minskar möjligheten för ett långsiktig hållbart liv för oss alla. 

Såhär såg det ut för någon vecka sedan: 

Såhär ser det ut nu: 

Man KAN faktiskt bedriva skogsbruk på ett mer hållbart sätt, det görs nämligen i andra länder. På flera håll i Europa är man chockade över hur Sverige skövlar skogen med dessa kalhyggen. Där man på vissa håll även pratat om att bojkotta Svensk skogsnäring och Svenska skogsprodukter just på grund av detta. 

Men Sverige har dock en väldigt lång tradition av att skogsbruket måste bedrivas på detta sätt, vilket så klart inte är sant, och det upprepasom och om igen som en trasig skiva. Men det är pengar som styr i 9,9 fall av 10. För att skövla så här ger mer pengar fortare, men det är inte hållbart  längden. Pengar först, biologisk mångfald och naturen sist.  Jag har en bekant som är en av Sveriges främsta Jurister inom Miljörätt. Visste ni att LRF svartlistat henne bara för att hon försöker kommunicera och öppna upp för dialog med aktörer inom Skogsnäringen och få dem att inse att vi måste börja bedriva skogsindustrin på ett mer hållbart sätt. Att kämpa för nyckelbiotoper och rödlistade arter. Men det, det är tydligen något av det värsta man kan göra.

Skogsstyrelsen får varje år in cirka 55 000 anmälningar på att man inte följt de lagar eller regler som faktiskt finns, där man skövlat områden där det finns rödlistade arter. Eller där man kanske inte följt den avverkningsanmälan man lämnat in. Min bekant, ja  Maria miljörättsjuristen som jag nämnde tidigare, räddade ett område precis där hon bor där man skövlat hela skogen för att bygga nya bostäder. För att göra en lång historia kort så visade det sig att det fanns nyckelbiotoper och/eller rödlistade arter i den skogen, något man i det fallet helt struntat i. Området blev fredat men tyvärr hade dom redan skövlat massor. Dessutom ser man mer och mer hur skogsägare bor långt ifrån skogen, kanske i ”storstan”, och skövlar skog när man behöver finansiering åt renovering, husbygge eller andra större inköp. Man tappar därför lätt bort kontakten med både skogen och de som bor nära skogen, det blir bara en i raden av prylar man äger, prylar som inte betyder något eller har andra värden är monetära.

Skogen är inte bara ett område med vegetation. Träden är inte bara träd. Träden och skogen, är liv. Det är hälsa, det är hållbarhet. Det är frid, syre och kärlek. Skogen är livsviktig för oss. Försvinner skogen eller försvinner bina, ja då är det tämligen kört för oss också. Men försvinner vi, tar vi hux flux död på oss själva, ja då skulle vår planet med dess djurliv och natur frodas. Det är något att tänka på… 

I filmen nedan dokumenterade jag några ögonblick från veckan som var, så som skogen såg ut innan och så som den ser ut nu, bara ett stenkast från min husknut. Jag är oerhört glad att det fortfarande finns aktörer som jobbar mot ett mer hållbart skogsbruk, som en annan väns mamma ( märkligt nog heter hon också Maria) som jobbar med att framställa ekologiska och hållbara produkter från skogen och som bedriver deras lilla skogsbruk på ett hållbart sätt. Alla de som jobbar och kämpar för nya lagar och regler, fast de blir motarbetade. Det ger mig hopp för oss människor och vår älskade planet! 

Ta gärna sedan en titt på detta och gå med i Naturskyddsföreningen, eller ställ förslagsvis politikerna mot väggen, nästa år är det val. Bara marshera ner till valstugorna och fråga vad f*n dom håller på med. Fast kanske lite trevligare 😉 Tack Ann för länken!! <3 

KVINNLIGA ÄVENTYRARE: OM LIVSFÖRÄNDRINGAR – FRÅN STAN TILL LANDSBYGD & ATT FÖLJA SINA DRÖMMAR

För några dagar sedan hade jag Angeliqa från ”Vandringsbloggen” här på besök. Hon och friluftsentusiasten Emelie Bröms driven en podcast som heter ”Kvinnliga Äventyrare” där de pratar om vad äventyr egentligen är, hur friluftslivet fungerar och helt enkelt vad som händer när vi kliver utanför dörren och utanför ramarna i livet. 

Vi snackade om min livsresa som jag gjort de senaste 5-6 åren. Hur jag gjorde för att komma hit, varför jag valt att leva som jag gör, vad jag kommer pyssla med nästa år och mina tips för att våga ta steget och följa sina drömmar…var det än må vara! Vi pratar lite om hur det gick till när vi sa upp vår lägenhet utan att ha någon annanstans att bo, för att jag kände att jag inte kunde bo inne i stan en sommar till, det spelade ingen roll om vi fick tälta i skogen flera månader bara vi inte bodde kvar i storstan. HÄR kan du även läsa det inlägget på bloggen. Och sen även hur det kändes när vi äntligen hittade vårt lilla paradis, vilket jag skrivit om HÄR. Och så finns det en liten film om flytten för den som inte sett den och är intresserad, HÄR kan du kika på den. 

Klicka på bilden så kommer ni till podcasten, där finns också mer härliga avsnitt att lyssna på. Angeliqa skrev dessutom ett så härligt blogginlägg om hur det är att besöka mig här ute på landsbygden. HÄR kan ni läsa det. Om lodjur, älgar, dimmiga åkrar och små grusvägar som tar dig fram till mitt röda hus. 

MIN LILLA BY

Här är den; min lilla by och mitt lilla paradis.  Nedan finns en liten film från när jag filmar från samma promenad om jag också fotat från. Klipp från byn där jag bor, snödimman och mina polare hönsen som gärna strosar mitt på”gågatan” ovan.  För er som vill se filmen är det bara att klicka på ”spela” och för er som hellre vill se på bilder så är det bara scrolla vidare. 

Så det är alltså här i kring jag bor, går mina promenader, vandrar vidare ut i skogen eller pratar med hönorna. För att vara helt ärligt är det här mest ”på ena sidan”. Jag bor lite ”mitt emellan” några ”klungor med hus” och valde att hålla mig vid de hus och det område som är närmast. Byn består egentligen en samling mindre byar eller ”klungor med hus” och ligger lite utspritt. När vädret är lite mer gynnsamt, eller jag har tillgång till bil, vore det så klart jättemysigt att få visa er mer från mitt lilla paradis. 

Mitt absolut favorithus är detta lilla torp. Jag vill liksom bara gå fram och nypa det i kinden och säga ”gulle gull”, ja alltså, ni fattar säkert vad jag menar. Det har något oskyldigt över sig och har definitivt stått på en här platsen och i den här byn väldigt väldigt länge. Till det här lilla torpet hör även detta timmerhus/timmerlada. 

Det bästa jag vet är att komma promenerandes mitt på vägen, ja för på den här stora ”huvudleden” så kommer det som ni kanske förstår inte sådär väldans massa trafik, och träffa på hönorna när de är ute och strosar. Och precis just när jag filmade detta så kom dom ut och kuttrade, ville hänga lite, prata och kolla om jag kanske kunde ha lite mat i fickorna. Jag fnissar lite åt bilden för jag lyckades fånga dem tillsammans när de alla står på ett ben. Det är ju som ni förstår lite kallt (i filmen får ni även se hönshuset som de kan hänga i om de vill vara inomhus).

Givetvis har jag inte fotat vartendaste hus i byn, det hade känts lite väl påträngande, men för att ni ska få ett ungefärligt hum om hur det känns och ser ut så har jag försökt få med mig några gobitar ”här och där”. 

Huset ovan ligger så fint till, på en liten höjd med ladan nedanför. Det som inte syns på bilden är den härliga utsikten som sträcker kilometervis framåt åt höger. Böljande kullar, åkrar och så skogen som ramar in allt så fint. Nästa sommar måste jag nästan försöka få med de vackra linfälten/linodlingarna på bild. De skiner så vackert i sin blåa skrud och är så härlig färgklick mot sädesslagens ljusbeiga toner och rapsens gyllengula blommor. 

Och här, ja här bor ju jag, och det känner ni nog igen vid det här laget. Med fri sikt framåt över bondens åkrar och skogen tryggt och stabilt i ”ryggen”. Och såhär ser det även ut på min ”bakgård”, med granar, tallar och lövträd som liksom tornar upp sig mot himlen. 

Och det är här jag hänger, filmar, fotar och njuter av lantlivet i största allmänhet. 

Och om ni undrar vad jag tår och glor på är det detta; de magiskt vackra iskristallerna runt varje trädgren, som vassa taggar av is som ramar in varje liten detalj i naturen. Vintern kan verkligen  konsten att smycka trädgrenar och grässtrån in i minsta detalj. 

Min absolut närmsta granne är ödehusen som består av ett stort boningshus, en hög med uthus och vedbodar och så några lador i klunga där jag har mina soptunnor. 

Här i boningshuset är det ingen som bor, och mitt hjärta blir lite ledsen varje gång jag går förbi. Tänk om det kunde flytta in någon som verkligen tog hand om huset och gården, någon som var duktig på byggnadsvård och renoverade det i gammal stil. Som gav kärlek och liv åt den här lilla pärlan. För här finns på sommaren även bärbuskar och rabarber i överflöd, som att det bara står och väntar på att någon ska komma dit och flytta in. 

Min absolut närmsta granne bor i det här lilla fina torpet på bilden nedan. Becke och Gittan är dom bästa grannar man kan önska sig; hjälpsamma, snälla och varma. Deras hus ligger så vackert inbäddad i skogskanten. Faktiskt så föddes Becke i vår lillstuga, det lilla torpet som ni ser på bild ibland. Han kan verkligen mycket om den här bygden, om vem och hur och när någon eller något gjort eller hänt. Det är så mysigt att sitta och lyssna på över en kopp kaffe. Det ger större mening och förståelse med att bo här, mer djup och kärlek till den lilla by och det lilla samhälle som är mitt hem. 

 

FÖRBEREDELSER INFÖR VINTERN

Veckan som gått har jag förberett inför vintern; bunnkrat upp med ved, pillat lite med isoleringen av våra gamla fönster (som är i stoooort behov av renovering – projekt våren 2018), lagt undan en del sommarkläder och förberett vintersäsongen genom att plocka fram varmare tröjor och underställ som legat nerpackade i kartonger. Jag passade även på att göra en matta av grankvistar, både fint och funktionellt.  

Förutom att jag tycker att det är ganska mysigt så blir det nästan som en ceremoni, som att skaffa kalender inför 2018. Det känns att jag går in i något nytt och jag förbereder mig både mentalt och fysiskt för vintern. 

Passade på att göra en liten film på mina förberedelser som min söndagsfilm för YouTube. Hoppas ni alla haft en underbar vecka och en minst lika härlig helg! 

 

 

EN FROSTIG MORGON, ATT PLANTERA VITLÖK I KÖKSTRÄDGÅRDEN & ETT KREATIVT PROJEKT

Söndag igen och ny video på Youtube, en liten rutin som jag försöker vänja mig vid. Den här gången tog det mer än ett dygn att ladda upp den på YouTube eftersom jag tydligen haft fel inställningar i kameran. Men nu när jag äntligen förstått vad mitt problem beror på, för jag har haft fasliga export och uppladdningsproblem, så ska det förhoppningsvis gå lättare och enklare.

Den här gången får ni följa med mig i rörligt format under den där frostiga morgonen jag bloggade om precis nyss, att plantera vitlök i köksträdgården och ett kreativt projekt för att inreda min lilla studio/kontor. Jag börjar vänja mig mer och mer att blogga  och vlogga om livet och lantlivet, faktiskt så känns det lite pirrigt i magen. Roligt och spännande även om det också är utmanande för mig. Jag ska så klart inte bara göra vloggar eller videobloggar om vardagslivet, det kommer mer och mer varierande innehåll, men jag behöver vänja mig vid att stå framför kameran och låta det ta sin tid. Och så har jag fått en hel del önkevideos på Instagram Stories som jag så klart ska fokusera på framöver! 🙂 

Berätta gärna vad ni tycker och vad ni vill se framåt (om ni har några önskemål), jag uppskattar era åsikter, tankar och input otroligt mycket! 

Kram på er finisar! 

 

DET BÖRJAR NÄRMA SIG VINTER

Det börjar närma sig vinter. Frostflingorna ligger som ett vitt täcke över marken på morgonen, det ångar intensivt från från munnen vid minsta andetag och när solen går upp borta vid trädtopparna på höjden på andra sidan åkern silas strålarna genom den mjuka dimman. 

Allt känns skirt och ömtåligt och lika snabbt som det börjar är det över. Men jag älskar de där få minuterna varje morgon när världen håller andan. När de enda som jag hör är naturen som liksom pratar med mig genom löv som rasslar ner från träden, grenar som knäcks under mina skor och fåglarna som kvittrar. Just idag både filmade och fotade jag och jag hamnade därför inte på bild själv, däremot på filmen som kommer på YouTube på söndag

Jag pysslar mycket med det nu, YouTube alltså. Det känns som rätt kommunikationsform för mig, rörlig bild och musik i ett. Det gör mig glad att pyssla med och även om jag har ganska få prenumeranter så blir jag lycklig av att visa er mitt lilla universum och paradis på jorden. 

Med en morgon som den här, en alldeles krispig morgon när vintern är på väg, är en perfekt dag att spela in en vlogg. Det tar ett tag att klippa så jag måste ha några dagar mellan att jag spelar in tills den ska publiceras, speciellt med ett internet så segt och långsamt som vårat. Det blir lite recept, och mycket lantliv framöver. Lite mat och mycket av allt annat som mitt liv egentligen består av och som jag älskar så mycket. Jag vet inte längre om jag är ledsen eller om det känns skönt, som en ny början. Det känns lite förvirrande just nu om jag ska vara ärlig. 

Men jag delar bara med mig från hjärtat, jag har bestämt att det får bli så, utan att tänka eller analysera. Nu får nu helt plötsligt hänga med på det som är mest ”mig”, vilket känns helt fantastiskt och lite skrämmande på en och samma gång. I morse var en sån morgon när jag bara önskar att ni alla kunde vara här, när jag önskar att jag lyckades fotografera mig själv i motljuset och den dimmiga åkern. 

Men det får bli mer av det framöver. Jag har nämligen ett mål! För mig som så sällan fotograferar mig själv, har jag lovat att öva på det varje vecka. Minst ett självporträtt eller bild på mig själv varje vecka, för man blir banne mig inte bättre om man inte övar! Det ska bli kul, vinterlandskap, självporträtt, renoveringar, lantliv och YouTube! Det blir kanske en spännade vinter ändå… 

FÖRSTA ÅRET I KÖKSTRÄDGÅRDEN – DET STORA ODLINGSINLÄGGET

I år var andra sommaren här ute i Lilla Sundby men det var det första året vi odlade i vår lilla köksträdgård. Jag har egentligen ingen stor erfarenhet mer än i teorin, jag har läst en del och tittat mycket på odlingsfilmer och läst böcker, men inte odlat så mycket i praktiken. Ja det blev ju inte så när vi bodde i stan.

Men nu när vi äntligen har möjlighet och utrymme så ska här odlas för fullt. Målet är att bygga ut köksträdgården allt eftersom, när vi känner oss redo och har tiden att ta hand om en större odling. Jag drömmer om mer och fler odlingsbäddar men även (kanske främst just nu) om ett orangeri gjort av gamla fönster. Där ska jag sitta och dricka kaffe och pyssla. Kanske har jag ett odlingsbrätte eller tre att sätta ut när det finns plats och plantorna växt till sig.  Kanske odlar jag även sånt som kiwi och vindruvor..ja möjligheterna känns oändliga. I mina drömmar är det mysigt och ombonat, lite vildvuxet och prunkande men ändå strukturerat och välskött. Där kan jag sitta och titta ut över ängarna när det hällregnar men jag ändå vill vara utomhus och känna jorden mellan fingrarna.   

I år började vi vårt köksträdgårdsprojekt med att bygga egna odlingslådor. I sanningens namn kan jag inte säga varför vi gjorde det, för även om det är kul så tar det massor av tid. Projekt ”bygga egna odlingslådor” tror jag började i en tanke om att inte tvingas följa de mått butikerna bestämt, eller så kanske det ligger djupt rotat att inte följa ”systemet” och hur man bör göra enligt någon annan. Sagt och gjort, av oklar anledning byggde vi helt enkelt egna pallkragar/odlingslådor. Vi byggde även ett vindsydd av en träram, tjocka plaströr och odlingsduk. Det blåste nämligen helt vansinnigt mycket i början av våren och vi var rädda att odlingarna helt enkelt skulle blåsa bort eller på annat sätt  förstöras av det hårda vädret.  Det finfina med det, förutom att det skyddar mot både skadeinsekter och blåst samt regn, är att det blir ett väldigt jämnt och behagligt klimat under dukarna. Växterna trivdes som sjutton och frodades något alldeles enormt.  

Odlingarna i år gick väldigt bra, trots att jag som sagt har ganska lite erfarenhet. Det mesta gick riktigt bra, förutom att det vattnades för lite när det började bli varmt och vi var bortresta. Då gick spenat och några salladssorter i blom, dvs. det blev ”stockbildning” vilket man även ser i första bilden i inlägget där spenaten stocklöper. Men det gjorde inte så mycket kände jag. Istället ser jag det som en bra lärdom; åk inte bort i mitten av sommaren om du inte har någon som kan vara vid huset och vakta odlingarna 24/7. 

Något annat som också gick mindre bra var tomaterna. Det var bara en enda sort som klarade sig. Resten blåst helt enkelt sönder av de stormiga vindarna som drog över Lilla Sundby någonstans i början av säsongen. Kvar blev endast dessa grönröda körsbärstomater. De verkade mer tåliga än övriga tomater och växte riktigt bra under sommaren. Tragikomiskt nog kan jag inte hitta påsen med frön och vet därför inte alls vilken sort det var. Nåja, under nästa odlingssäsong funderar jag starkt på att bygga ett miniväxthus där tomaterna står. Kanske av gamla fönster som vi har står på höskullen, det skulle nog bli bra fint mot den gamla ladugårdsväggen. 

Ni är flera som frågat vi vi odlat så här kommer en lista på vad vi odlat samt lite tankar som jag tar med mig till nästa säsong. 

EKOLOGISK ODLING

Jag börjar med att tillägga att vi odlar helt ekologiskt vilket för i alla fall mig innebär att jag jobbar MED naturen och inte MOT den . Det innebär att jag helt enkelt accepterar att ogräs dyker upp, att skadedjur kanske mumsar lite på mina plantor och att jag odlar med biologisk mångfald och miljö som rättesnöre. Bland annat tillför jag näring och gödsel till jorden genom bland annat växtdelar från trädgården som löv och gräs och jag använder mig även av Bokashi. Vi har tur och behöver inte tampas med mördarsniglar, de verkar inte finnas här alls och kål-larverna lyste med sin frånvaro. I år odlade vi nästa inga kålsorter heller, vi får se hur det går nästa år när planen är att odla grönkål, kålrabbi och blomkål…  Men det tar jag när det kommer! 

VAD VI ODLADE

Det första året med köksträdgården odlade vi bland annat tidig sommarpotatis samt 4 sorters morötter (gula, orangea, röda och lila/rosa) som kom i fröpåsar med mixade frön. Potatisen var sådan fin färskpotatis med tunt skal som passar ypperligt under sommarmånaderna. De var dock ingen jättefavorit så nästa år provar vi en ny sort om jag bara hittar lappen med vilka sorter vi satte…

Vi odlade även polkabetor och tre sorters rovor. Betorna blev alldeles ljuvliga, mjuka och sammetslena i konsistensen på ett sätt jag aldrig upplevt med rödbetor eller polkabetor från butiken. Nästa år odlar vi därför både vanliga rödbetor och polkabetor men däremot inga rovor.

Vi odlade mangold i överflöd, hujeda mig säger jag bara, aldrig har jag ätit så mycket mangold. Fordhook Gigant, Bright Lights, Lipstick samt sorten som kallas Rhubarb Chard. När man odlar mangold kommer det mer ju mer man plockar. Mer och mer och mer och mer, i ofantliga mängder. Och fort växer det också! Eller så är jag bara fruktansvärt duktig på att odla mangold. Det var mangold på ledden och på tvären, de användes som wraps, i sallader, i lasagne, i soppor och sallader. Your name it, jag har gjort det..med mangold alltså. OM du ska odla Mangold så säger jag; satsa på Foordhook Gigant. Den är supertålig och stocklöper inte, de andra sorterna är mkt känsligare och ger mindre (och mindre god) skörd. 

Vi odlade också en saligt massa sallat. Den absolut favoriten när det kommer till sallat (ja det heter sallaT, inte sallaD, jag var mycket tveksam till detta en lång period men så är det faktiskt) var Isbergssallat! ÅH. HERRE. GUD. vad god den var! Det är den godaste sallat jag ätit i hela mitt liv. Den är så långt ifrån den ofta ganska tunga och kompakta och kanske även tråkiga versionen man hittar i livsmedelsbutikerna. Tålig var den också, den gick inte i blom/stocklöpte inte. Nog växte den ganska långsamt så nästa år kommer jag odla riktigt mycket av just den sallat-sorten, några frön i taget varje vecka.  Den andra sorten jag kommer satsa på även i år är en ljust grönröd sort som kallas Batavia och som är som ett smycke i odlingsbäddarna. Fluffig och mjuk i både konsistens och form och så fint att jag knappt ville skörda den. Tyvärr lyckades jag inte fota någon riktigt bra bild på min Bataviasallat, den enda gång den fastnade på bild var precis efter att jag skördat den och där ser man inte riktigt omfattningen av fluffigheten och de vackra färgerna.  Här nedan syns den i min ”skördekorg” tillsammans med spenat och några andra mindre ”baby leafs” av annan sallat/mangold.

Vi odlade sugarsnaps och sockerärtor i 8 olika sorter för att prova oss fram vilka vi gillade bäst. De jag tyckte lite extra mycket om, förutom sugarsnapsen som var en favorit, var de  mörkt purpurlila ärtskidorna på en av sockerärtorna.

Jag odlade även på Nya Zeeländsk spenat, squash, dill och bondbönor och det blir det även nästa år igen. 

Vi odlade också ruccola, vanlig spenat och fänkål. Fänkålen var egentligen för en HELT annan zon än vår, något jag helt missat när jag köpte fröna. Jag bor i zon 4 på gränsen till zon 5 och fänkålen skulle helst odlat i zon 1-2 (alltså mkt varmare och mer gynnsamt klimat), men den växte ändå. ”Haha”, tänkte jag, man ska banne mig prova ibland! 

Det som gick sämst var som sagt tomaterna och kålrabbin. Kålrabbin tog sig aldrig utan tackade för sig på plats, så att säga. Nästa år får jag nog satsa på odling av tomater i skydd av något litet växthus, det vore så förbaskat mysigt! 

DET HÄR TAR JAG MED MIG TILL NÄSTA SÄSONG

  • Odla MASSOR av Isbergssallat och mindre av andra sorter jag inte gillade lika mycket. Vi odlade totalt en 7 olika sorters sallat. Odla några frön varje vecka och sätt sedan nya så att det finns nytt att skörda jämnt över veckorna. Att odla massor av små plantor i odlingsbrätten tyckte jag inte var lika kul, det var mycket mer pysslande och utan ett växthus att vara i blev det rörigt och stökigt inomhus (i huset) vilket gjorde det mindre roligt. 
  • Skörda regelbundet, var inte rädd för att det ska ta slut, var istället rädd för att det blir för mycket och du inte hinner ta hand om allt. 
  • Prova att täckodla för att slippa vattna så förbaskat mycket. Täckodling kan se lite rörigt ut men det sparar massor med tid och täckmaterialet både skyddar och för ner näring tillbaka i jorden. 
  • Ge plantorna nog med utrymme (för bövelen!). Squashen behöver mycket mer plats än jag trodde, mangolden (speciellt Fordhook Gigant) blev gigantisk och skuggade allt under vilket inte var helt optimalt för de frön som försökte växa sig stor under de stora mangoldbladen.  När man står med ett fjösigt litet sallatfrö/mangoldfrö i handen är det svårt att tro att den kommer bli 25 cm i diameter eller som för mangolden 60 cm hög. Men tro mig, de behöver ganska ofta det utrymmet som står på påsen. OM man inte vill skörda tidigare vill säga. 
  • Bli bättre på att sätta nya frön lite ”här å var” för att optimera odlingsplatsen/odlingsbäddarna.
  • Börja tidigare! Det går snabbt på vårkanten, ena dagen är det snö, en vecka senare är det perfekt att sätta ut småplantor man drivit upp i växthus eller inomhus i ett soligt fönster. 

 

Om ni har några frågor så är det bara hojta. Jag är dock ingen expert, men svarar så klart gärna så gott jag kan. Letar ni experthjälp hänvisar jag till min odlingsguru Sara Bäckmo och hennes ”Skillnadens Trädgård” som finns som både blogg, podcast och Youtube. Hennes Youtubekanal har varit min odlingsguru när jag planerat och kickat igång min egen köksträdgård! 

EN DAG I MITT LIV

I fredags spelade jag in en helt ”vanlig” dag i mitt liv, om det nu finns något sådant när man lever som jag gör. Från en långsam lite sömnig morgon framför brasan till utomhusmiddag över öppen eld. Det känns roligt med film, det går inte att redigera och lägga tillrätta på samma sätt som bilder, därför passar det mig perfekt. Jag hoppas att ni tycker om att hänga lite med mig borta på Youtube också. 

Om ni önskar någon speciell film är det bara att hojta, flera önskningar på filminnehåll har jag fått via Instagram Stories där jag också hänger en hel del nu för tiden. Jag älskar min lilla by och mitt ganska enkla okomplicerade liv här ute och för mig är film ett så mkt enklare sätt att dela med mig av det. 

Kram på er! 

”GET TO KNOW ME”-VIDEO

Söndag och ny video på min Youtubekanal. En ”get to know me”-video där jag berättar lite allt möjligt om mig själv. Kanske lite mer självklara saker som vart och hur jag bor till mer otippade detaljer från mitt liv; som att jag en gång satt eld på mina egna jeans..med en lampa. 

Den här videon är lite av en ”kickstart” för min Youtubekanal där jag framöver kommer publicera videos regelbundet. Planen är att publicera en video varje söndag och har jag tur och Internetuppkopplingen är med mig även varje onsdag. Men det är mkt att begära från Internet här ute.  Efter att ha tänkt mycket på vad jag brinner för, förutom att fotografera, har jag insett att jag vill visa en annan typ av liv än det vi annars matas med i media. Ett ganska enkelt liv, där det tar ungefär 30-40 minuter att hämta posten, där jag lever nära naturen och med skogen som närmsta granne. 

Jag vill visa något annorlunda, mer av mig själv och det jag brinner för. I videon berättar jag bland annat om när jag gick på konstskola och hur en kommentar om min konst och att jobba kreativt gjorde att jag lämnade det bakom mig. Men från och med nu tänker jag ta upp det igen. Jag vet inte riktigt vad den här resan kommer ta mig, jag vet bara att jag just nu känner mig tacksam för att jag tvingas lämna maten och receptskapandet bakom mig eftersom jag redan nu märker hur jag börjar upptäcka andra bortglömde intressen och passioner. 

Ge mig en tumme upp om ni tycker om videon och prenumerera gärna, det är ju trots allt gratis. Om ni har några frågor, tveka inte att ställa dom så ska jag försöka svara så gott jag kan! 

Kram på er och ha en underbar söndag! 

 

EN GLIMT AV SOMMAR – I DET ENKLA BOR DET VACKRA

Sommaren, åh vad jag älskar sommaren! För mig är det en tid att bara vara.  En tid på året som innebär att jag inte tänker lika mycket på alla måsten. Att jag ”måste blogga, måste jobba, måste städa, måste tvätta”. Tempot saktar ner, livet saktar ner. Det enkla livet här ute blir ännu enklare, men samtidigt ännu bättre och vackrare. För i det enkla bor också det vackra. 

I det där stillsamma och lilla finns kärnan i vad livet handlar om. I det lilla kan man finna skönhet och stillsamhet som ger näring åt själen. Det är lätt att glömma bort att det mesta i livet inte händer i det storslagna och bombastiska. Att det finns så mycket skönhet och glädje i de små detaljerna. Jag glömmer det själv lätt, för vi matas ständigt med information att livet ska vara storslaget precis hela tiden. Åk hit, köp det här, allt blir bättre med…ja you name it. Men att bara vara och upptäcka det som finns här och nu, att inte sträva framåt, uppåt, bortåt kräver ibland lite övning. I det enkla, i det lilla, bor det så mycket vackert. 

Kvällssolens varma strålar som mjukt silas genom buskrosornas täta bladverk, doften av nybryggt kaffe, ljudet av smattrande sommarregn mot fönsterblecket, nytvättade lakan mot huden, smaken av solvarma tomater direkt från busken, dimmiga morgnar och ljusa kvällar… Vad är dina mindre storslagna sommarminnen, det där enkla och stillsamma men ändå vackra? Det vore så kul att veta! 

Det här är några av mina små ögonblick från sommaren 2017, mina små ögonblick av närvaro och tacksamhet. Några ögonblick från det enkla livet, där jag finner mig själv och får kontakt med det innersta i mitt hjärta.

Spetsgardiner mot ett öppet fönster, doften av sommar och en ljummen bris som letar sig genom rummet…

Att äta egenodlade grönsaker, att gå direkt till landet och plocka sallad, dill, potatis, morötter och rovor. Att äta mangold och sockerärtor och känna den fuktiga jorden mot mina händer… 

Att fylla köksbänk, kyl och frys med allt vad naturen har att erbjuda och att titta ut genom köksfönstret och se böljande åkrar och gröna ängar… 

Kvällssolen i köksträdgården…

Sommarblommor på ängen och ljudet av humlor och bin som vimsigt surrar runt och letar nektar…

Att stå under vår vackra klätterros och dofta på nyutslagna blommor, känna solens strålar mot huden och förundras över att jag bor just här…

Känslan när mörka regnmoln motas bort av solen och huden knottras av välbehag när kall hud möter varma solstrålar…

Skönheten som finns på ängarna när allt blommat färdigt; där frökapslar står och väntar att på nytt spridas i jorden inför nästa säsong, förväntansfullt, tålmodigt…

Solrosornas prakt runt vår köksträdgård, ståtliga men ensamma…

Närheten till naturen, på alla sätt som går. I det lilla och det stora. Exempelvis i den gröna vårtbitaren som stillsamt bidade sin tid på utsidan av vårt vardagsrumsfönster…

Och det vackra i livet som existerar i de små detaljerna. Som en tänd lampa när kvällarna blir allt mörkare…