“To live is the rarest thing in the world. Most people exist, and that is all." - Oscar Wilde

RÅRAKOR MED VITLÖKSFRÄST BÖN- & SPENATRÖRA, RÅRÖRDA LINGON & HONUNGSFRAICHE + CHOOSE TOUGHNESS CHALLENGE

För några veckor sedan fick jag frågan om jag ville vara en del av Fiskars utmaning; ”Choose Toughness challenge”. Choose Toughness challenge är en Skandinavisk tävling med 4 delmoment där varje delmoment innebär att bloggare från Skandinaviska länder ställs mot varandra för att se vem som hanterar en specifik utmaning bäst. På Fiskars Facebooksida kommer man sedan kunna rösta på vem som hanterat utmaningen bäst och på så sätt får vi alltså se vem som vinner; Sverige, Norge eller Danmark, och jag är alltså en av de Svenska bloggarna som är med och tävlar! 

Mitt tävlingsmoment har inneburit att jag provlagat med Fiskars Hard Face-produkter och med dem skapat en ny version av en traditionell ”nationalrätt”, dvs en ny vegoversion av typisk svensk husmanskost. 

Fiskars Hard Face-produkter tillverkas i Fiskars egen fabrik i Sorsakoski vilket jag tycker är lite extra roligt eftersom jag ju faktiskt är 1. är halvfinsk och 2. egen fabrik betyder bättre kontroll över produktionen där man kan säkerställa bra produktionsvillkor, bra löner, bra kvalitativa produkter. Helt enkelt en mer hållbar produktion vilket jag ju verkligen brinner för och sätter stort värde på. HÄR kan du läsa mer om Hard Face-produkterna och utmaningen. 

För mig var valet enkelt. Ett traditionellt recept som ska twistas till och göras vego, då ville jag så klart använda mig av nordiska råvaror som jag kan hitta i min egen trädgård och i naturens eget skafferi; skogen! Potatis, morötter, spenat, bönor, vitlök samt chili från egna odlingar och så lingon från skogen blev ingredienserna och så lite havrebaserad creme fraiche för att binda ihop alla smaker. Några matskedar citron i såsen och så honung från honungsproducenterna som ligger i samma by där jag bor. Done and done!  

Det första jag kom att tänka på var nämligen rårakor. Rårakor med lingonsylt och bacon var något jag älskade och åt otroligt ofta innan jag började äta vego. Krispigt stekt potatis, sötsyrlig lingonsylt och sältan från bacon gifter sig nämligen vansinnigt bra och kändes som därför helt rätt recept att göra vego. Sagt och gjort!  Det här är min vegoversion av den traditionella nationalrätten; vitlök och lite chili har fått smaksätta spenat och stora vita bönor för att ge en härlig ”matighet” till receptet, potatisen har gift sig med riven morot för att ge en ny smakdimension åt den traditionella potatisrätten och lingon och havrefraiche har varit toppen över i. 

Vilket recept hade ni valt, finns det någon traditionell husmanskost, eller ”nationalrätt” som du verkligen velat ha en vegoversion av? Eller som du kanske redan själv skapat en växtbaserad version av. Det vore fantastiskt kul att veta! 

Här kommer mitt recept på Rårakor med vitlöksfräst bön- & spenatröra, rårörda lingon & honungs fraiche.

Rårakor med vitlöksfräst bön- & spenatröra, rårörda lingon samt honungsfraiche

2 port

Ingredienser:

Rårakor:
4 normalstora potatisar
2 medelstora morötter
rapsolja
salt

Bön- & Spenatröra:
200 gram spenat
ca 3 dl kokta stora vita bönor (ca en konservburk)
1 vitlöksklyfta
nypa stor chiliflakes
rapsolja

Rårörda Lingon:
100 gram lingon
1/2 dl farinsocker

Houngsfraiche:
1 dl Havrebaserad Creme Fraiche (eller annan valfri creme fraiche)
2 msk honung
1 msk citron
salt

 

Instruktioner:

Tillbehör:

Börja med att vända samman lingon med farinsocker, vänd lite då och då under tiden du steker rårakorna och gör bön- & spenatröran. Det går utmärkt att välja vanligt vitt raffinerat socker med farinsockret ger en mjuk kolaliknande sötma som gifter sig bra med andra ingredienser i rätten. Rör även samman creme fraiche med honung och citron, smaka av med salt och ställ sedan kallt fram till servering. 

Bön- & Spenatröran:

I en liten kastrull på medelvärme, hetta upp en matsked olja och fräs vitlöken tills den är mjuk. Vänd ner spenat och fortsätta röra tills spenaten är mjuk. Tillsätta de kokta bönorna samt chili, vänd samman tills bönorna är varma. Sätt på lock och drag kastrullen från plattan. 

Rårakor:

Riv morötter och potatis grovt på ett rivjärn och blanda dem sedan med varandra. Hetta upp en stekpanna med olja och klicka ner hälften av potatis- & morotsblandningen i stekpannan. Sänk värmen till medelhög och platta till samt forma rårakan med hjälp av en stekspade under tiden den steks. Salta lätt på ena sidan under tillagningen. När rårakan börjar gå ihop och är krispig på undersidan, ca 5 minuter, vänd och stek lika länge på andra sidan. 

Servering:

Servera rårakorna med bön- & spenatröran, rårörda lingon samt honungsfraichen, njut!

 

 

”GET TO KNOW ME”-VIDEO

Söndag och ny video på min Youtubekanal. En ”get to know me”-video där jag berättar lite allt möjligt om mig själv. Kanske lite mer självklara saker som vart och hur jag bor till mer otippade detaljer från mitt liv; som att jag en gång satt eld på mina egna jeans..med en lampa. 

Den här videon är lite av en ”kickstart” för min Youtubekanal där jag framöver kommer publicera videos regelbundet. Planen är att publicera en video varje söndag och har jag tur och Internetuppkopplingen är med mig även varje onsdag. Men det är mkt att begära från Internet här ute.  Efter att ha tänkt mycket på vad jag brinner för, förutom att fotografera, har jag insett att jag vill visa en annan typ av liv än det vi annars matas med i media. Ett ganska enkelt liv, där det tar ungefär 30-40 minuter att hämta posten, där jag lever nära naturen och med skogen som närmsta granne. 

Jag vill visa något annorlunda, mer av mig själv och det jag brinner för. I videon berättar jag bland annat om när jag gick på konstskola och hur en kommentar om min konst och att jobba kreativt gjorde att jag lämnade det bakom mig. Men från och med nu tänker jag ta upp det igen. Jag vet inte riktigt vad den här resan kommer ta mig, jag vet bara att jag just nu känner mig tacksam för att jag tvingas lämna maten och receptskapandet bakom mig eftersom jag redan nu märker hur jag börjar upptäcka andra bortglömde intressen och passioner. 

Ge mig en tumme upp om ni tycker om videon och prenumerera gärna, det är ju trots allt gratis. Om ni har några frågor, tveka inte att ställa dom så ska jag försöka svara så gott jag kan! 

Kram på er och ha en underbar söndag! 

 

WORKATION HOS BUCKETLIFE I SÄRNA

Först och främst, miljon och åter miljoner tack för responsen på mitt senaste inlägg. Från djupet av mitt hjärta, det betydde SÅ MYCKET för mig. Jag har suttit och läst era kommentarer och gråtit för att jag blivit så berörd. TACK, tack tack! <3 Ni är U N D E R B A R A!!!!! 

Jag älskar att jobba hemifrån som frilansande fotograf och stylist. Det ger en enorm frihet och flexibilitet som inget annat jobb kan erbjuda. Eftersom jag jobbar hemifrån kan våra hundar vara hemma om dagarna, jag kan jobba hur tidigt eller sent jag vill, ta långpromenad i skogen mitt på dagen och vara ledig de dagar som passar mig, oavsett om det är på helgen eller mitt i veckan. 

Men givetvis finns det negativa aspekter med att jobba helt ensam. Ibland är dagarna långa och ensamma, det finns inga kollegor att bolla idéer, funderingar, rädslor eller problem med. Ingen att skratta med på kafferasten eller att umgås med över lunchen. Därför är det så fint att jag kan möta andra kreativa frilansare på workation som blir som en intensiv konferens där vi peppar och hjälper varandra. 

Work + vacation = workation och är något av det bästa jag investerat i sen jag blev egenföretagare. Den här gången var det Katta som driver bloggen ”Bucketlife” (hur bra namn??!) som bjöd hem oss till Särna. Med på vår workation var Angeliqa från Vandringsbloggen, Sara från Träningsglädje och Emilia från En Emilia. Vi skrattade så mkt att jag hade ont i ryggmusklerna och käkarna bara efter några timmar. Vi käkade lunch ute, bastade, badade fast det var kylig sensommar, coachade varandra och utbytte idéer och tankar. Lite extra kul att träffa kollegor och vänner som förstår varför jag går upp 05 för att fota en dimmig morgon och som också älskar doften av kokkaffe över öppen eld. 

Här är en film från hela den helgen, 4 dygn komprimerade till cirka 17 minuter lång video. Jag pratar om ensamhet när man jobbar själv och bor ute på landet, känner jag mig någonsin ensam? Hur ser jag på att vara själv så pass mycket. Jag pratar lite om varför jag blev en morgonperson och så är det en del tidiga morgnar och massa skratt med tjejerna. 

Tyvärr försvann en massa filer från ett av mina minneskort och det saknas en hel del klipp för att  helgen ska kännas sammanhängande och vettig. Men, istället för att strunta i att lägga ut den tänker jag att det får duga! Och kärlek till mina fina vänner Angeliqa från Vandringsbloggen och Katta från Bucketlife, jag har hutlöst snott bilder från eras bloggar till det här inlägget. Att filma och fota samtidigt, inte det enklaste helt klart! 

 

ATT BÖRJA OM PÅ NYTT – ATT SLÄPPA TAGET OM DET MAN ÄLSKAR MEST

Att bara vara här och nu, att acceptera förändring, att inte försöka styra livet eller lämna det som skaver samt att våga säga nej är inte alltid enkelt. Ibland är man så fokuserad, så fäst vid planer och målbilder att allt som går emot en bara är hinder som ska övervinnas. Att då ha modet, is nog i magen, att stanna upp och omvärdera allt är inte det enklaste. Det här året har sannerligen prövat mig på alla sätt som går och tvingat mig att ta livsavgörande beslut. 

Vet ni att jag i våras, några dagar efter att jag skrev det här inlägget, fick hem ett brev. ”En hjärtspecialist har tittat på ditt EKG och rekommenderar att vi utreder dig för hjärtsvikt”. För första gången kände jag, trots att jag sedan tidigare har drabbats av en Stroke, Diabetes (typ 1), Pisksnärtskada och diverse andra sjukdomar i bagaget, att livet började kännas lite övermäktigt. 

”Man får så mycket som man klarar av här i livet”

Jag ville bara lappa till personen rakt i nyllet…

”Äsch, håll käften för f*n!”

”You’re exactly where you need to be” 

”Nej det är jag för fasiken inte alls!”, har jag haft lust att gorma. För ingen kan vara precis där de ”ska vara” med allt dessa sjukdomar. Det kan inte finnas en enda möjlighet att det är meningen att en person ska få Stroke, Diabetes, Pisksnärtsskada, Hypotyreos, Gastropares, Migrän, nedsatt känsel och en hel jäklarns massa annat för att ”I’m exactly where I need to be”. ”VAD är det meningen att jag ska lära mig av detta”, har snurrat på repeat i min skalle under nästan hela 2017. 

Just då kände jag att jag inte orkade mer. Jag ville inte ens vara stark. Jag ville vara svag och gråta och gömma mig under täcket tills någon kom och väckte mig. ”Det var bara en dröm Maria”… Alla käcka citat och hurtiga fraser gav en bitter eftersmak, kändes falska och tomma. Samtidigt fanns det ändå något inom mig, en slags magkänsla som sa till mig att ”du är på rätt väg”. Du är på väg mot något annat. Kalla det magkänsla, kalla det idioti, kalla det galenskap om du vill…

I början av året valde jag ordet ”Hälsa” som mitt  ”one little word” och ja vad ska jag säga? Kanske; ”det du önskar skall du få”. Jag visste nog inte vad jag frågade efter för >>infoga valfritt kraftord<< vad jag fått äta upp detta! Och det här är själva anledningen till varför det varit lite lugnare här på bloggen. Jag lovade mig själv att fokusera på hälsa, och det har jag också gjort. Tvingad av livet må hända, men jag har i alla fall hållit fast vid mitt löfte. 

Men det är inte enkelt det där, att bara vara, att tacka nej till uppdrag och att lägga skuldkänslor åt sidan när jag inte orkat jobba eller höra av mig till vänner som vanligt. 

Det har tagit sin tid, och ännu är jag inte i mål, men allt eftersom träden färgats gul-orange-röda och höstlöven lagt sig som ett täcke har jag också landat i att jag inte har något val än att omfamna förändringen som är på väg. Istället för att streta emot, för det har jag gjort hela våren och sommaren, har jag accepterat att jag måste släppa taget.

Jag kan nämligen inte längre jobba med mat. JAG. KAN. INTE. LÄNGRE. JOBBA. MED. MAT. 

Det jag byggt upp hela mitt liv kring, det jag älskar att göra, försämrar min hälsa så pass att jag faktiskt förkortar mitt liv. Det låter kanske som en överdrift, men dessvärre är det sanning utan minsta utsvävning. Att ständigt provsmaka och äta mat gör mig sjuk, jättesjuk. Min diabetes klarar inte av det i den mängd som krävs för att på heltid jobba som receptkreatör. Ja det kanske är svårt att greppa för er som inte vet något om diabetes och jag vill inte bli långrandig. Men sanningen är att varje gång jag jobbar med större receptuppdrag där jag själv ska skapa recept från grunden sätter det mitt blodsocker i svajning på ett sätt som inte går att förstå om man inte har diabetes. Det förhöjda blodsockret gör i sin tur att jag riskerar att bli blind, att mina njurar slutar fungera, att jag måste amputera tår och ben och dör en för tidig död i hjärt- och kärlsjukdomar orsakade av en dåligt kontrollerad diabetes. Jag har faktiskt redan fått laserbehandling i mina ögon just för att inte förlora synen ovh inget är värt det. Inget. 

Jag ville först inte berätta, jag tänkte hålla det för mig själv, för det går inte att förklara i sin helhet. Det skulle krävas sida upp och sida ner och resultera i ett blogginlägg för långt för att orka läsas. Inte ens min mest hängivna bloggläsare  skulle orka.  Och dessutom är jag en person som gillar kontroll och att berätta för omvärlden via ett blogginlägg gör att det finns risk för så mycket missförstånd från andra som läser. Som tror sig veta eller som kanske vill misstolka och ifrågasätta. Från de som tror sig veta något om diabetes och om min hälsa. Som ska ge några ”välmenta råd” men som bara adderar på känslorna av otillräcklighet som jag redan känner. Som kanske säger att det väl ”ändå måste gå att fixa,” att ordna med, att det är mig det är fel på och att jag överdriver.  Och tro mig,  jag har snurrat runt där själv i flera månader, egentligen i flera år. Gått från att jobba med sötsaker, vidare till matlagning och slutligen landat i den hälsosamma maten. Men ändå så går det inte. Och F*N att det inte går…för vad gör jag nu? 

Jag kommer fortfarande ta på mig något uppdrag ”här och där” som inte kräver samma typ av intensiva provsmakning som krävs av någon som skapar recept som sin huvudsakliga sysselsättning. För ja, då går det faktiskt. Och jag älskar ju mat och allt som har med matlagning att göra, men jag kan inte längre spendera timma efter timma i köket och utveckla nya recept för andra för då förkortar jag mitt liv. 

Vad ska jag göra resten av tiden då? Ja, jag vet faktiskt inte just nu…

Jag har vandrat omkring mycket och fullkomligt marinerat mig i tankar om framtiden, vad det här innebär för mig. Jag har pratat med vänner, åh så fantastiska vänner, som stöttar, stöter och blöter tills öronen förmodligen blöder. Somliga har varit ner utsatta än andra, min vän Sofia som är en av de smartaste och snällaste personerna jag känner har verkligen fått sin beskärda del. Finaste vännen Annika har peppat som om det var det sista hon skulle göra i livet och stackars kärleken har fått lyssna på timmar av utläggningar om tankar, rädslor och sorger.  För det har varit ett sorgearbete också, något jag inte insett för ens alldeles precis nyss. 

De senaste månaderna har jag fått så mycket råd och pepp av nära och kära. Dom har givit mig möjligheten att vända ut och in på alla små detaljer och de har verkligen ställt upp när jag behövt dem. Dom har låtit mig hållas, fast somliga av dem redan sett svaret. Låtit mig hållas, tills jag insett det själv, tills jag varit modig nog att våga säga orden högt. Och så har jag så klart fått ovärderlig input av kollegor i branschen, som vännerna Sara och Rania som också jobbar med bloggen som utgångspunkt. Input som fått mig att se bortom det jag befinner mig i just nu. 

Och när jag inte fotat mat utanför de uppdrag jag valt att ta på mig, har jag bara vandrat omkring skogen och i grannskapet. Planlöst utan mål. Fotograferat för själva fotograferandets skull. För lusten, för skapandet, för kärleken till att dokumentera och för kärleken till naturen. Och det har sjunkit in… Det har sjunkit in hur mycket jag älskar att fotografera och hur jag vill utveckla fotograferandet. Hur det i den kärleken kanske finns en framtid för mig. 

Dessutom har jag tvingat mig själv att stanna upp och fokusera på det vackra runt omkring mig. Morgondaggen i gräset, färggranna löv på träd och mark, solens strålar mot min bara nacke en sen hösteftermiddag när luften är sådär krispig och klar men solen fortfarande varm och somrig. Sådär som bara hösten kan bjussa på (första bilden). Jag har fotograferat, bara för fotograferandets skull. För att hitta tillbaka till glädje, för att bearbeta och släppa sorgen som funnits i mitt hjärta. Och det har behövts, för jag har bitvis känt mig så oerhört ledsen och förvirrad. 

Och det är därför jag väljer att berätta, för att jag måste berätta för att äntligen ta steget fullt ut. För att jag känner att där annars finns en risk att jag så sakta glider tillbaka och fortsätter i samma hjulspår, eftersom jag är rädd. För jag är rädd, jag tänker inte sticka under stolen med min rädsla. Jag är bara en helt vanlig person. En person som gråter nästan varje dag till söta eller ledsamma djurfilmer, som älskar kaffe, som önskar att hon kände någon annan i grannskapet där hon bor med samma kärlek för fotograferande och natur, som vill vara en bra förebild för andra att våga ta steget och följa sina drömmar,  men som ändå själv är livrädd att släppa taget om något hon älskar…men som måste för att överleva själv. 

Jag vandrade genom skogen idag och fotade bilderna i inlägget. Jag vandrade genom lövhögar och försökte omfamna det nya med allt vad de innebär. Jag påminde mig själv om att tacka min lyckliga stjärna eftersom jag faktiskt har en handfull jobb här och där som inte handlar om långa och många timmar av receptskapande. Som är samarbeten och uppdrag för kunder och varumärken jag älskar. Inte nog för en försörjning, men som ger mig något att greppa, som ger mig en känsla av att det kommer ordna sig. 

Det roliga i kråksången är att jag snart kommer ut med en matfoto- & matstylingkurs via Inos. Lika bra då att någon annan, som vill lära sig mer om matfoto och styling kan få hjälp på vägen och kanske själv hitta en karriär inom det jag lämnar bakom mig. Jag tror faktiskt jag skjutsade in lite extra allt bara för det, det kändes lite så på slutet när jag satt och skrev. Nu är det bara en liten ”trailer kvar” och sen är den redo att sjösättas. Men allt har en mening, jag väljer i alla fall att tro på det. 

Det var en solig dag och trots att dagen bjussat på både migränattack och tankar om otillräcklighet och några ”vad f*n håller jag på med?!” så är det med sol i hjärtat jag klickar på ”publicera”. Det är dags nu, jag kan som inte dra ut på det längre. 

Vad innebär det för bloggen?

Helt enkelt att recept inte kommer skapas för att driva bloggen framåt, utan att de recept som jag delar med mig av är vanliga favoritrecept jag kan sedan länge och som jag provlagat här hemma i de stunder jag lagar mat. Att mängden recept kommer minskas på och att mina e v en t u e l l a samarbeten i större utsträckning kommer handla om andra saker som jag värdesätter, tycker är bra, vill lyfta eller på annat sätt dela med mig. Gärna sådant som inte innebär någon som helst receptskapande alls. 

Det blir nog mer av livet på landet, kort och gott. Jag försöker ännu finna mig själv i det nya. Att tänka om och runt och inte ha matlagning och receptskapande som röd tråd. Men det är inte så förbannat enkelt som man kanske skulle kunna tro. Inte när recept varit den röda tråden både i jobb och privatliv. 

När jag var på väg hem igen genom skogen, vadandes genom brungula lövhögar, såg jag den här lilla styvmorsviolen sticka upp. Lite uppnosigt och ”här är jag”, som en symbol för att man kan ta sig genom tjocka lager av bruna löv för att sedan blomma ut. Som en symbol för de bruna löv jag mentalt tagit mig igenom den sista tiden. Och kanske är jag klar med det nu, de bruna löven vill säga. Kanske är jag nu redo för något annat, redo att blomma ut i något nytt. 

Och är du en person som någon gång önskat att jag skulle blogga om något annat än mat och recept så har du din chans att dela med dig av din önskan nu. 

Om du orkat läsa så här långt och fortfarande hänger kvar, tack, du ska veta att det värmer hjärtat!

 

SparaSpara

SparaSpara

ATT PRYDA OMSLAGET PÅ SVAVA MATMAGASIN – EN INTERVJU OM FLYTTEN TILL LANDET

Tidigare i somras intervjuades jag för en artikel i Svava Matmagasin, en fin artikel om varför jag valt att flytta ut på landet, varför jag äter ”som jag gör” och lite tankar i allmänhet om odling, ensamhet och insikten om att vi faktiskt bara har ett. enda. liv. 

Det var också otroligt roligt att plötsligt se sitt eget ansikte pryda omslaget på en tidning. Det hade jag faktiskt ingen aning om i förhand, en otroligt rolig om än lite smått chockerande upptäckt. Att gå in i en galleria och plötsligt se tidningar med sitt eget ansikte på lite överallt. Lite pirrigt men otroligt roligt så klart! För den som är nyfiken på att läsa, och inte bor i närheten och kan få tag i ett eget ex, hittar du hela intervjun nedan. 

 

ATT VÅGA PAUSA OCH KOPPLA NER I EN VÄRLD DÄR DU ALLTID MÅSTE VARA NÄRVARANDE

Att våga pausa och koppla ner, att våga ta steget och inte uppdatera sociala medier hela tiden fast min inkomst är beroende av dess fortsatta existens, är inget enkelt val. Att sitta ute och njuta av en vacker soluppgång, att yoga i morgonsolen, att vandra i skogen medan dimman och solstrålarna letar sig fram mellan träden UTAN att uppdatera sociala medier eller fotografera är en utamaning. 

Det är lätt att det bara blir snack det där om mindfulness, om vikten av att lyssna inåt och att leva ”slow living”. För när företaget man driver grundar sig på att ständigt uppdatera sociala medier, är varje vackert ögonblick i livet en möjlighet att uppdatera och få nya kunder.  

När FOMO (fear of missing out) och kravet på att uppdatera är ständigt närvarande i livet känns varje vacker soluppgång, varje dimmig morgon, varje härligt söndagshäng, varje snygg dukning eller nybäddad säng som en möjlighet att skapa något till mina sociala kanaler. FOMO får mig också att titta på vad andra gör, klicka mig vidare, scrolla i en oändlig tillgång på nya intryck och inspiration. Jag har länge känt att det inte finns någon annan väg, något annat val. För vad är mitt företag utan dem? Ingenting? Vem är jag utan mitt företag…? 

När jag i början av året blev sjuk, mer djupgående och omfattande än jag förklarat här, bestämde jag mig att det fick vara nog nu. Jag bytte namn, annonserade för er att bloggen kommer ta en annan riktning och så valde jag att ta en paus. Det var ett viktigt steg och markering för bloggen att byta namn och ändra design, men det viktiga ligger så klart inte i namnbytet.

Det viktiga är så klart att vara ledig och ta hand om kropp och själ ”på riktigt”. Inte bara en ”jag är ledig en vecka fast jag jobbar egentligen”. Jag ville och behövde vara H E L T OCH  H U N D R A P R O C E N T I G T  ledig, något som få bloggare och egenföretagare faktiskt är. Något jag faktiskt inte varit på 6 år. Att bara njuta av en solnedgång för att den är vacker, inte dokumentera och dela. Att bara vara i nuet, utan tankar på inlägg eller uppdatering, känns så ovanligt i min bransch att det knappt förekommer. 

 Jag behövde våga pausa och koppla ner i en värld, i ett universum, i ett liv där nästan allt numera kretsar kring närvaro online. Och det är det som är både det vackra, underbara och härliga, men samtidigt det frånkopplade, ensamma och uttröttande. 

Det är lätt att det bara blir snack det där om mindfulness, om vikten av att lyssna inåt, att leva ”slow living”, för när företaget man driver grundar sig på att ständigt uppdatera sociala medier, är varje vackert ögonblick i livet en möjlighet att uppdatera och få nya kunder.  För gör jag inte det riskerar jag att bli inaktuell, oviktig och nerprioriterad av allt från följare till algoritmer. Men för mig känns det viktigt att faktiskt välja att lyssna inåt, inte bara snacka om slow living och mindfulness. Det är lätt att ”talk the talk” men då ska man också ”walk the walk”. Jag vill inte inspirera till ett enklare och mer närvarande liv i text utan även i handling. Jag ville inte snacka snacket men sen jaga vidare i den ständiga jakten på likes, kommentarer och nya följare. 

Jag behövde våga pausa och koppla ner i en värld, i ett universum, och i ett liv där nästan allt numera kretsar kring närvaro online. Men det är otroligt läskigt, för till och med i privatlivet sker majoriteten av kommunikationen numera genom digitala medier av olika slag. Att ta upp telefonen och ringa, att ha riktigt samtal, hör i mitt liv numera till ovanligheterna. Det smsas, skickas bilder, snackas på Facebook, via meddelande funktionen på Instagram och i slutna forum och grupper…online. Och det är det som är både det vackra, underbara och härliga, men samtidigt det frånkopplade, ensamma och uttröttande. 

Jag måste våga vara ledig, på riktigt. Jag måste våga koppla ner och lita på att ni som tycker om mig och det jag gör, är kvar när jag kommer tillbaka. 

Att jobba som digital nomad, med möjlighet att arbeta nästan vart som helst i världen, är för min känsliga kreatörssjäl bitvis ganska tungt och tärande.  Att alltid tvingas vara uppkopplad och uppdatera, i en värld som hela tiden manar till jämförelse kring vem som får mest ”likes”, kommentarer och följare tär på det kreativa i min själ. Det är något jag själv valt och då måste jag också själv ta ansvar och hantera det på ett sätt jag mår bra av. 

Det pågår mycket diskussion om Instagrams algoritmer. Hur kommer man runt dem, varför tappar man följare och hur kan vi som arbetar digitalt tillsammans stötta varandra för att så att säga ”komma runt algoritmen”. Det stöts och blöts och jag har under de senaste året känt mig allt mer urvattnad. Det kreativa inom mig dör när jag börjar jaga följare, när jag börjar anpassa mig efter algoritmer och likes. Det kreativa i mig dör helt när jag bjuds in i grupper vars enda syfte är att gilla varandras bilder för att dansa en hetsig gilla-mig-dans med Instagrams Algoritm. 

Så jag vägrar. Jag säger nej och tack och det får vara bra. Jag måste lita på att det jag är duktig på är det som gör att jag får följare på Instagram. För om jag lägger all min energi på annat, en hetsig jakt jag inte vill vara en del av, och dessutom aldrig är ledig, kommer min låga att brinna ut helt.  Om all energi läggs på att jaga likes och följare finns där inget kvar för det jag älskar mest; dvs. att skapa. Jag måste våga vara ledig, på riktigt och lita på att de som gillar det jag gör hittar till mig tillslut ändå. Jag måste våga koppla ner och lita på att ni som tycker om mig och det jag gör, är kvar när jag kommer tillbaka. 

ÄPPELSMÖR MED KANEL, CITRON & KRYDDNEJLIKA

Nu är äppelsäsongen verkligen igång och även om det på många håll i Sverige verkar vara dålig skörd av äpplen så har vi haft mer tur med våra äpplen. Inte dignar det som förra året, men tillräckligt för att vi ska kunna kunna laga några burkar äppelmos, äppelsmör och äppelchips

Det här receptet kommer från kokbok ”Made by Marys Gröna Frukost” och är en riktig favorit. Det går utmärkt att minska mängden socker men tänk på att socker också har en konserverande effekt och att det kan påverka hållbarheten. Men med rena fingrar, kastruller, verktyg och desinficerade burkar burkar man komma långt! 

Här kommer receptet, lycka till med äppelkokandet! Ps. det kommer dofta ljuvligt i köket… 

”Äppelsmör är för mig synonymt med slow food, för det tar verkligen sin lilla tid! Men det är väl spenderad tid som ger lugn åt själen, en känsla som faktiskt återkommer när jag brer äppelsmöret på smörgåsen. Och det är skönt att unna mig själv den känslan på morgonen! Smöret, ja, det är äpplen som kokats länge med äppelcidervinäger, kryddor och socker tills allt som återstår är en len och tjock äppelpuré som doftar ljuvligt av kryddnejlika och kanel.”

 

ÄPPELSMÖR

Ger 4 mindre burkar.

Ingredienser:
2 kg äpplen, gärna smakrika Cox Orange eller liknande
5 dl vatten
2,5 dl äppelcidervinäger
Socker, hälften så mycket socker som äppelpuré (t ex 5 dl äppelpuré = 2,5 dl strösocker)
2 tsk malen kanel
0,5 tsk malen kryddnejlika
Saft och zest av 1 citron

Instruktioner:
Skär varje äpple i 4-6 delar, låt skal och kärnhus vara kvar. Koka upp i en stor kastrull tillsammans med vatten och äppelcidervinäger. Koka tills äpplena är mjuka, i 20-30 minuter. Passera genom en äppelvagga eller en finmaskig sil, ta hjälp av baksidan av en sked.

Mät upp hälften så mycket strösocker som äppelpuré och blanda i en kastrull, tillsätt kryddor och citron. Låt sjuda på svag värme, rör i botten på kastrullen då och då så att det inte bränner fast. Sjud tills äppelsmöret har mörknat i färgen och fått en len och krämig konsistens, cirka 2 timmar. Häll upp på väl rengjorda och steriliserade burkar, förvara i kylskåp. 
 

”Appel butter is synonymous with slow food, because it sure does take some time to prepare and cook. But it’s time well spent that gives the soul some well needed tranquility. And that feeling somehow reappears every time I eat the apple butter. The apple butter is an Amish recipe and consists of apples that’s ben simmering in apple spices, lemon juice and sugar until all that is left is a thick, creamy and smooth apple pure. This is a luxury and almost a dessert on top of some nana ice cream but also super delicious to a hearty vegan stew ´.” 

APPLE BUTTER

gives: 4 smaller jars

Ingredients:
4,4 pounds apples
about 2 cups of water vatten
1 cup apple cider vinegar
granulated sugar or brown sugar, half as much sugar as apple puré (2 cups of apple pure = 1 cup of sugar)
2 tsp ground cinnamon 
0,5 tsp ground clove
Juice and zest of 1 lemon 

Instructions:
Cut every apple in 4-6 pieces, don’t remove peel and kernels. Bring apples to a boil together water and apple cider vinegar. Boil until apples are soft, 20-30 minutes. Press through a fine sieve, use a big ladle or spoon. Throw away what left in the sieve. 

Add the apple puree, sugar, lemon (juice + zest) and spices in a big pot.  Simmer on low heat for at least two hours, stir regularly with a spoon to assure that nothing sticks to the bottom of the pot. The apple butter is done when the color is darker and it has a smooth and creamy consistency. Pour the apple butter into well cleaned and sterilized jars, keep in refrigerator.

 

 

OLJEFRIA POTATISKLYFTOR + PAPRIKA- & VITLÖKSDIPP

Att rosta perfekt krispiga potatisar verkar vara något av det enklaste och mest komplicerade på en och samma gång. Att baka eller rosta potatis är inte svårt, men att få den där perfekt krispiga ytan men utan att bränna för mycket är en annan sak. Eller nästan ännu värre; ett slutresultat som innebär torra, tråkiga och bleka potatisar som känns mer kokta än rostade. 

Jag, ja jag har hittat mitt gyllene recept, som faktiskt är helt utan olja. Det går att addera olja till receptet om man vill, allt annat i receptet är ändå ”samma-lika”. Jag mår bara bättre av att inte tillsätta olja i min mat och har därför lyckats hitta det perfekta tillvägagångssättet för hälsosamma men ändå krispigt goda potatisklyftor! 

Här nedan kommer receptet samt mina tips och tricks som i huvudsak går ut på att 1. noga blanda kryddorna med potatisen så att de verkligen fastnar, 2. en hög ugnstemperatur, 3 ställa potatisen upp och vara noga med att de inte överlappar varandra. Numera händer det i princip aldrig att potatisklyftor kommer ut brända eller tråkiga. Utan alltid gyllenbruna, krispiga och underbart goda! 

 

OLJEFRIA POTATISKLYFTOR MED PAPRIKA- & VITLÖKSSÅS

2 större port eller 4 mindre portioner (vid servering till andra tillbehör som kikärtor eller bönor)

Ingredienser:

Frasiga potatisklyftor:

ca 800 gram fast potatis
1 msk paprikapulver
2-3 nypor chilipulver
1/2 tsk vitlökspulver
1 tsk lökpulver
salt

Sås:
2 medium/stora röda paprikor
1 liten vitlöksklyfta
salt

Instruktioner:

Sås: Sätt ugnen på 225 grader varmluft eller 250 grader ”vanlig” ugn. Dela paprikorna på hälften och ta bort kärnhus och hinnor. Lägg dem med skinnsidan uppåt i en ugnsfast form som är täckt med bakplåtspapper för att undvika att paprikorna fastnar. Låt rosta mitt i ugnen i cirka 15-20 minuter tills skinnet blivit lite svart och sotigt. Ta ut och lägg i en skål, täck med tallrik eller folie och låt stå i cirka 15 minuter. 

När 15 minuter gått; dra av skalet från paprikan (lämna lite sotat skal för en rökigare smak) och mixa sedan slät och krämig i en hushållsmaskin eller mixer. Pressa ner en mkt liten vitlöksklyfta och smaka av med en nypa salt, ställ kallt till servering. 

Potatis: Låt ugnen stå kvar på samma temperatur som ovan. Skölj potatisen och dela potatisarna först på längden i 2 halvor och därefter varje halva i 4-6 bitar beroende på potatisen storlek. Lägg bakplåtspapper på en ugnsplåt och lägg potatisarna på plåten, strö kryddorna över potatisen och rör runt kryddor och potatis så att kryddorna fördelas jämnt och fastnar på potatisen. Detta är fundamentalt steg för att få en härlig krispig yta. 

Ställ eller lägg potatisklyftorna på plåten så att de INTE överlappar varandra. Grädda mitt i ugnen i cirka 25 minuter eller tills potatisen är färdig (kontrollera med tandpetare, gaffel eller provsticka) och har en fin krispig yta. OM du bakar potatisklyftorna i vanlig ugn behöver du öppna ugnsluckan någon eller några gånger för att släppa ut fukt och för att få en härligt krispig yta. Akta dig för den varma fukten/luften, det är lätt att bränna sig! Om potatisarna ligger ner på sidan, rör runt i ugnen efter ungefär halva tiden. Ta ut potatisarna och smaka av med salt (jag saltar helst efteråt). 

Servera potatisen och paprikasåsen som den är, eller tillsammans med valfria tillbehör. Smaklig måltid! 

 

OIL FREE BAKED POTATO WEDGES WITH A BELL PEPPER & GARLIC DIPPING SAUCE 

serves 2 or 4 depending on the amount of other fixings or if you serve the potatoes with chickpeas or beans 

Ingredients:

Crispy oil free potato wedges:

about 800 gram/1.75 pounds of russet potato or similar 
1 tbsp paprika powder  
2-3 pinches of chili powder 
1/2 tsp garlic powder 
1 tsp of onion powder
salt

Sauce:
2 medium/large red bell peppers  
1 really small clove of garlic 
salt

Instructions:

Sauce: Put oven on 430 degrees (convection oven) Fahrenheit or 480 degrees ”regular” oven. Cut the bell peppers in half and place with skin side up in a ovenproof baking dish covered with baking sheet to prevent the bell peppers from sticking. Roast in oven for about 15 minutes or until the skin is blackened. Remove from oven and put the bell peppers in a big bowl, cover the bowl with a plate and let sit for about 10-15 minutes (this will help with removal of skin from bell peppers). 

Remove the skin from the bell peppers, leave a little bit of the blackened parts to make the flavor more ”smokey”. Put in a high speed blender or similar and mix until smooth and creamy. Use a garlic press and add the small garlic clove to the mixture, add salt to taste. Put in a bowl and let it sit in the refrigerator until the potatoes are done. 

Potatoes: Keep the oven temperature the same as when making the sauce. Wash the potatoes if they are dirty, cut in half lengthwise and then each half in 4-6 wedges. Pour onto baking sheet covered in parchment paper and add the spices. Toss the potatoes with the spices to make them evenly distributed and to make them stick to the potatoes. This is a fundamental step to get them crispy and full of flavor.  

Try and distribute the potatoes evenly on the baking sheet; either in a ”standing up” or ”laying down” position. I think you et the best result if you let them stand up on the ”skin side”. Be sure that they are not overlapping each other. Bake in the middle of the oven for about 25 minutes or until the potatoes are completely baked through and are crispy.  If you do not use a convection oven, open the oven a few times to let out some hot steam, this will help in getting that crispy finish.Be aware that the air and steam coming out will be very hot and you might burn if you’re not careful. If you’ve put the potatoes in a laying down position, be sure to stir around with a spatula after about 15 minutes. Remove from oven and add salt to taste. 

Good luck and enjoy! 

FRUKTFAT MED LIME & CHIADIPP ÄR EN PERFEKT FRUKOST!

Det är lätt att ramla i tankefällan att hälsa betyder komplicerade nya recept, restriktion och kanske till och med hunger. Att det betyder tråkiga, torra och smaklösa salladsblad och en ledsen paprika. Eller så innebär det lite eller inga kolhydrater. Oavsett vad man tänker på så är det alldeles för många som tror att hälsosamt är synonymt med tråkigt och komplicerat. Men hälsa, det behöver inte betyda restriktion och avsaknad utan kan istället betyda överflöd, enkelhet och underbara smaker! 

Något av det mest hälsosamma man kan ge kroppen är frukt och bär. Förutom att de är fullpackade med vitaminer, mineraler, fytonutrienter och antioxidanter är det också perfekt som energikälla på morgonkvisten. Att bryta fastan (som i engelskans BREAK FAST) som pågått under natten med frukt ger kroppens alla celler precis vad de behöver; näring och rätts sorts energi som gör dig pigg i både kropp och knopp! 

I morse unnade jag mig ett stort fat med färska frukter: 2 kiwi, en handfull vindruvor, en handfull bär (en mix av blåbär, hallon, björnbär), 1 mango och så många bitar saftig och läskande vattenmelon. Frukterna och bären doppade jag i en chiadipp som består av vita chiafrön och limejuice. Både gott och blodsockerstabiliserande, win win om du frågar mig. 

När jag äter fruktsallad brukar satsa på ungefär 4 portioner frukt, dvs 1 frukt = 1 portion och en handfull bär = 1 portion. Till det serverar jag cirka 1-2 matskedar chiafrön utrört i saften från 1 lime. Enkelt och en näringsbomb utan dess like. Chiafrön innehåller nämligen både hälsosamma fetter (omega 3), fibrer och proteiner och passar därför utmärkt som dipp. 1 matsked chiafrön innehåller dessutom lika mycket kalicum som 1/2 dl mjölk. Hej hej  starka ben!  

Här har du mitt ”recept”: 

FRUKTFAT MED LIME- & CHIADIPP

1 port

Ingredienser:

2 kiwi
en handfull gröna ekologiska vindruvor (vindruvor hör till de frukter som besprutas mkt så välj gärna ekologiskt på just vindruvorna)
1 handfull bär av valfritt slag (blåbär, björnbär, hallon, jordgubbar)
ca 1/4 liten vattenmelon
saft från 1 lime + 1-2 msk chiafrön (vita el svarta)

Instruktioner:

Lägg upp frukt och bär på ett fat, blanda chiafrön med limejuicen och rör om, vänta cirka 10 minuter och rör om en gång till. Servera! 

 

FRUIT PLATTER WITH CHIA LIME DIP

serves 2

Ingredients:

2 kiwi
a handful of grape (please chose organic since grapes is one of the ”dirty dozen”)
1 handful of mixed berries of your choice
about 1/4 of a watermelon
juice from 1 lime + 1-2 tbsp chia seeds (white or black)

Instructions:

Put the fruit and berries on a platter. Stir the chia seeds into the lime juice and wait for 10 minutes, stir again. Serve the fruit with the chia lime dipp in a small bowl! 

TACOSALLAD MED SÖTPOTATIS, FÄRSK MANGO & AVOKADO

Sötpotatistaco har blivit en nygammal favorit här hemma, men istället för att dra fram dom vanliga tacoskalen serverar jag den som en härlig sallad. Rostad sötpotatis, mangold direkt från landet, röd paprika och tomater, rödlök, grillad majs, mango, avokado och så avslutningsvis; en härlig cashewkräm smaksatt med en nypa salt och så en rejäl klick mango chutney. Servera tillsammans med färsk limeklyfta och det är fullkomlig perfektion. Passar perfekt vardag som fest och är enkel att förbereda!

Psst, gör gärna dubbel sats av sötpotatisen så har du rester över också, den är nämligen lika god dagen efter! 

Andra god recept på liknande sötpotatistacos är denna med fräst grönkål länk HÄR, eller varför inte denna vegofärstaco i salladsblad, länk HÄR. 

Här kommer receptet / Here are the recipe for sweet potato taco salad: 

 

TACOSALLAD MED SÖTPOTATIS

2 port

Ingredienser:

Ugnsrostad sötpotatis:

2 stora sötpotatisar
2 msk paprikapulver
1 msk spiskummin
1 tsk lökpulver
1 tsk vitlökspulver
2 krm chilipulver
salt efter eget önskemål

Övriga ingredienser:

Sallad/Mangold
1/2 rödlök
1-2 röad paprikor
1-2 majskolvar (el majs på burk om du föredrar det)
1-2 färsk mango (el fryst) 
1/2 avokado
1 lime

Cashewkräm: (räcker för mer än 2 portioner)

1 dl cashewnötter (osaltade)
vatten
1 msk mango chutney
flingsalt

 

Instruktioner:

Mixa cashewnötter fint i en matberedare eller hushållsmixer och tillsätt sedan lite vatten (någon matsked åt gången) i taget tills konsistensen är slät och krämig. Smaka av med mangochutney och salt, ställ kallt fram till servering. OBS! Om du endast äger en mixer/matberedare av modell större kan du behöva dubblera receptet för att det ska gå att mixa. Krämen håller länge i kylskåp. 

Skär sötpotatis i tärningar och vänd samman med kryddorna och eventuellt lite salt. Fördela på plåt täckt med bakplåtspapper och rosta i ugnen på 225 grader varmluft (250 grader vanlig ugn) i cirka 25 minuter, rör om efter halva tiden. Se till så att potatisen inte ligger i dubbla lager, då rostas den inte krispig utan blir blöt och lite tråkig. 

Under tiden potatisen är i ugnen; Skär tomat, sallad och paprika i mindre bitar. Grilla majskolvarna i en grillpanna/stekpanna eller direkt på grillen, skiva rödlöken tunt och tärna mangon (eller tina om den är fryst). 

Servering: Börja med att lägga ett lager sallad i botten på 2 tallrikar (eller ett serveringsfat), fördela sötpotatisen, majsen, tomater, paprika och rödlök. Avsluta med mango och avokado samt cashewkrämen. Smaklig måltid! 

OBS! Det här är mängden jag och min kära äter. Om du vill äta mindre eller mer av någon ingrediens går det utmärkt att minska eller öka mängden så att det passar din magsäck eller smaklökar. 

 

SWEET POTATO TACO SALAD

serves 2

Ingredients:

Oven roasted sweet potatoes:

2 medium to large sweet potatoes
2 tbs of paprika powder 
1 tbsp cumin
1 tsp onion powder
1 tsp garlic powder
2 large pinches of chili powder 
sea salt to taste

Other ingredients:

Lettuce/Chard
1/2 red onion
1-2 red bell peppers
1-2 corn on the cob ( or canned if you prefer that)
1-2 fresh mangoes (or frozen)
1/2 Avocado
1 Lime

Cashew cream (enough for several servings):

1/2 cup of cashews (unsalted)
water
1 tbsp mango chutney
sea salt

Instructions:

Mix cashews finely in a high speed blender. Add a tablespoon of water at a time and keep mixing until you have a creamy consistency. Add mango chutney and a pinch of sea salt, put in refrigerator. Note: if you use a larger high speed blender you might need to double the recipe to be able to mix it. The cashew cream can be stored in refrigerator several days so no worries. 

Chop the sweet potato in squares and add the spices and a little pinch of salt. Put on a baking sheet covered in parchment paper. Be careful to separate the potato squares to get that golden crispy finish, if not the end result might be a little bit more wet and soggy. Oven roast in 225 degrees Celsius/430 Fahrenheit (confection oven) or 250 Celsius/480 Fahrenheit ”regular” oven for about 25 minutes. Check half time and see if they need to be flipped.  

Meanwhile: Cut tomatoes, lettuce och bell pepper in smaller pieces. Cook the corn in a grill pan/skillet or on the barbecue, slice the red onion in thin slices and cut the mango in cubes (or defrost if frozen). 

Serving: Start with the lettuce and sweet potatoes in the bottom of two bowls or plates (or one larger serving plate). Distribute the tomatoes, bell pepper, red onion and corn on top of that, and finish it all of with mango, avocado and cashew cream. 

Note! This is the amount of food me and hubby eats. You are free to change it up according to your diet and/or taste buds.