Browsing Category

Resor & utflykter

TÄNNFORSEN – SVERIGE STÖRSTA VATTENFALL

tannforsen

Förra veckan var jag ju som bekant på Winter Workation i Åre och en av förmiddagarna åkte jag och några andra tjejer på en fotoutflykt till Tännforsen, Sveriges största vattenfall. Jag måste säga att det verkligen är något magiskt stillsamt över vattenfall och forsar så här på vintern.

På våren, när all snö och is smälter,  är de ofta ursinnigt vrålande vackra. På sommaren en slags frodigt inbjudande känsla av liv och rörelse och så på vintern…isig magi, blåa toner och stillhet. Majestätiskt, och nästan..lite läskigt men samtidigt naturen rakt av utan krusiduller i all dess skönhet. 

tannforsen2

Linnéa fick agera chaufför medan jag, Rania, Anna och Ulrica fotade och pratade om vartannat. Och just den här bilden är väldigt talande för vistelsen med Inos, Anna filmar och jag fotar Anna när hon filmar.

tannforsen4tannforsen11 tannforsen3

Himlen var jämnt vit på vägen till fallet, som ett dämpande vitt täcke tillsammans med snön. Sådär att det är svårt att fota men på riktigt, väldigt lugnande och mjukt inbäddande. Och jag måste bara säga att Jämtland är otroligt vackert, jag hoppas innerligt att det blir fler gånger till Jämtland över lag och Åre specifikt. Det vore alldeles särskilt magiskt att åka upp hit igen någon gång i sommar. Vandra dags- eller helgturer, åka zipline över trädtopparna och fota forsen och vattenfallet när naturen är som frodigast. 

tannforsen5 tannforsen8 tannforsen6

Jag älskar den här bilden på Ulrica, skogen liksom ramar in henne så vackert. Höga snötäckta granar som liksom omfamnar henne, som gör att jag i alla fall känner mig så liten men ändå så säker och skyddad. Egentligen ser man inte så mycket av Ulrica, men för mig säger bilden ändå så mycket eftersom känslan från den förmiddagen fortfarande finns kvar i hjärtat.  Och det är som vanligt, det jag alltid känner, att det är sällskapet som gör det. Som ger livet mening. Och när det fantastiska sällskapet dessutom finns ute i naturen, där vi delar passioner och intressen, då är det om möjligt ännu bättre! 

Visst är forsen vacker, visst är det roligt att fota, men att vara närvarande tillsammans med likasinnade, ta det lugnt och inte stressa framåt, är det absolut bästa. Att strosa genom skogen, prata, dela erfarenheter och drömmar, skratt och upplevelser, det är det som boostar mig många veckor framöver. 

tannforsen10

Linnea tog sig ut på en avsats via en trappa som endast kan beskrivas som en isbacke och vi andra, ja vi följde efter utan att tänka på hur sjutton vi skulle ta oss upp igen. Det var så pass halt och isigt att det inte gick att gå på trappan och vi använde istället trappan som en slags isig rutchkana.

tannforsen1tannforsen13

Det riktiga problemet uppstod när vi skulle upp igen, för att glida uppåt går inte riktigt lika bra. Ett tag trodde jag inte att jag skulle kunna ta mig upp igen, att vi skulle tvingas ringa 112 och iscensätta någon slags räddningsaktion, men det gick bra. Några av oss gick utanför avspärrningarna för att de var mindre halt där, men jag som kände hur ”bloggare omkommer i Tännforsen” flashade förbi på näthinnan kände mig inte helt sugen på den idén. 

tannforsen14tannforsen15

Tur nog så gick det bra och vi kom alla hem med livet i behåll, efter att jag gjort en praktvurpa, landat på rumpan och slagit ner Anna som en bowlingkägla vill säga. Tur att man är så vansinnigt smidig. 

Nästa gång åker jag definitivt hit på sommaren, för en nästa gång, det hoppas jag verkligen att det blir! 

tannforsen7

PÅ WINTER WORKATION MED INFLUENCERS OF SWEDEN

snoskor-1-1

Winter workation är nog det bästa jag gjort på riktigt länge när det kommer till mitt företag och kreativa skapande. Det har varit 10 långa, inspirerande och kreativa dagar på Holiday Club i Åre. Första dagarna var på eget bevåg, tillsammans med Sara, Sofia, Angelica, Amanda, Katrin och Louise. Jag som brottas med ryggskott deluxe i 2+ månader var inte med på alla aktiviteter men det var underbart ändå, istället jobbade jag desto mer. Jobbplanering och kreativa boostande möten blandades med snöskovandring och skratt, bastu och yoga. Och Åre levererade verkligen, titta bara på bilden ovan fotad av min vän Sofia. Men det var inte där veckan började, så det är väl lika bra att vi börjar från början… 

_J4A2476

I 10 dagar har jag alltså ”hängt” i underbara härliga Åre och Holiday Club. Åre var större än jag trodde, för jag har ju aldrig varit i Åre så jag hade nog inte helt koll på läget, och Holiday Club där jag bodde ingav verkligen en mysig känsla trots sin imponerande storlek. 

_J4A2595 _J4A2693

I lobbyn kan man hänga vid den imponerande stora öppna spisen. Jag, Sofia & Angelica spenderade åtskilliga timmar nere vid brasan, både för att jobba, äta frukost och ha intressanta och inspirerande samtal. 

_J4A2584 _J4A2731

En bidragande orsak till den inbjudande och ombonade atmosfären, förutom alla sköna soffor att sitta i, är förmodligen alla ljuskällor som finns överallt i lobbyn. Vi pratar stora taklampor i kombination med många mindre ljuskällor som fullkomligen strösslats ut. Något som för övrigt påminner mig om att jag har alldeles för lite av detta hemma. Det gör så mycket när man jobbar med flera mindre ljuskällor i kombination istället för bara en stor/större taklampa. 

Utsikten från mitt rum var inte fy skam den heller. Och det är något lugnande med öppna landskap och vidder, lite som att man kan andas friare, få in mer syre i lungorna. 

_J4A2548 _J4A2680

På dagarna satt jag mestadels inne och jobbade på mitt rum, i lobbyn och på fiket vid stationen. För dom andra tjejerna vart det snöskovandring i Edsåsdalen och Angelica tog även turen upp med kabinbanan, kolla magin nedan! Eller som Angelia uttrycker det, the epicness! 

snoskor-1-1Foto ovan snöskovandring: Sofia, Hildas.sekabinbananFoto ovan, kabinbanan: Angelica, Vandringsbloggen.com

Jag passade även på att hänga en förmiddag med Louise och hennes Martin (och Sofia & Angelica). Vi drog iväg på en liten utflykt och drack varm choklad, åt saffransbullar och pratade om allt mellan himmel och jord. Louise och Martin är dessutom den kreativa duon bakom finfina nätmagasinet URSTIG

_J4A2488 _J4A2493 _J4A2496 _J4A2530 _J4A2540

Sofia och jag, vi kan konsten att skratta oss genom vilken dag som helst, sådär att folk vänder sig om när vi kommer och går och kanske undrar om vi inte tagit en liten ”slurk av något alkoholhaltigt” till lunchen. Fast vi knappt dricker någon av oss. Och det var alldeles särskilt mysigt att spendera tid med henne, eftersom vi annars bor en bit ifrån varandra och ofta ses väldigt ”kort och intensivt” över en helg. 

_J4A2660 _J4A2663

Sen, ja sen kom Inos-gänget och jag bytte planering för made by mary mot gemensamma workshop och kunskapsutbyte. Det var underbart att de sista 4 dagarna få möjligheten att träffa massor av underbara, starka, kreativa, modiga kvinnor, och en man, från Inos; Influencers of Sweden

ganget2017-01-12 21.15.03_1

Fina Elin med bästa tröjan! Foto: Linda Hörnfeldt, LaLinda.se

_J4A2603

Vi hade workshops, bytte åsikter och tankar, peppade varandra och fick nya vänner på köpet. Arbete varvades med gemensamma aktiviteter som snöskotersafari, skidåkning, snöskovandring och zipline. Här äter vi underbart goda crepes på Crêperi & Logi

_J4A2612 _J4A2615

Första kvällen med Inos hade vi även möjlighet att vara med på Godnattyoga i underställ och pyjamas med härliga Therése från Yoga stories

_J4A2713 _J4A2717 _J4A2719

Vi skrattade så mycket att jag fick ont i kinderna,  jag fick berätta för Jonna hur betydelsefull hennes blogg varit för mig när jag mådde som sämst i Stockholm, när det kändes som jag skulle drunkna bland höghus och betong, bland brus och stress. Något kanske inte alla kan relatera till men som jag verkligen ville tacka henne för.

Jag började gråta av berörande historier från de andra deltagarna, jag knöt nya vänskapsband, jag fick äntligen träffa Elin från Nevnarien som jag ju följt så länge, härliga Annie från Vegokäk, Katta från Bucketlife (älskar hennes bloggnamn!),  Ulrica från Hus30, Nina som driver Äkta Hem, Emilia bakom En EmiliaHelena från Oh Darling Let’s be adventurers (alltså hur bra namn), Katarina från äntligen vilse (hur bra namn igen??!)  och så jag träffade mina vänner Sofia och Rania. För att nämna några av de fantastiska deltagarna.

Dessutom delade jag själv med mig av hemligheter jag inte alls tänkt att dela med mig av. På länge… Men ibland, once in a blue moon, så känner man värmen och kärleken och det bara…blir så. 

_J4A2770 _J4A2755

Och så åt vi många underbara vegetariska middagar på Holiday Clubs restaurang GROW. Och här, ja här ser man verkligen mängden lampor och ljuskällor i taket. 

_J4A2751_J4A2750 _J4A2746

Det bästa med workation måste jag ändå säga är gemenskapen med de som är där samtidigt som det blir ett avbrott från vardagen. Att umgås med likasinnade och dela erfarenheter är guld värt som frilansare. Att dessutom varva detta med träning, bastubad och utomhusaktiviteter..ja det blir knappast bättre!

I år ska jag därför sikta på att åka iväg på två till ”workations” i olika orter, med andra eller själv ja det får tiden utvisa. Nästa gång jag åker till Åre däremot, då blir det både zipline, snöskoter & skidor om det är säsong.  Så mycket vet jag i alla fall… 

hus30_fotograf_ulrica_hallen_winterworktation-5775ulrica

Snötskotersafari & skidåking, foto: Ulrika Hållén Hus30.se

5M3A6576

Snöskotersafari, Foto: Elin Kero, Nevnarien.se

SMEKMÅNAD DEL 5 – HIGHWAY ONE, PIEDRAS BLANCAS, MORRO BAY, PISMO BEACH & LOS ANGELES

For all my english speaking followers, click ”translate” on the left side of my blog and you’ll get somewhat of an idea what I’m talking about. The translation might be weird and funny, it probably will be. But stilll… this is the fifth and last part of our honeymoon and some travel tips for roadtrips down Highway One/Pacific Highway, visiting Piedras Blancas, Morro Bay, Pismo Beach and the Los Angeles area. Enjoy! 
 
Så, då var det dags för den sista etappen på vår smekmånad. Om du missat de andra delarna hittar du dem i tur och ordning HÄR, HÄR, HÄR och HÄR
 
 
DAG 11:
Dag 11 samlade vi ihop alla våra pinnaler, sa hej då till Big Sur och vår fina stuga på Glenn Oaks och fortsatte vår Roadtrip på Highway One. Vägen ner, om man inte vill stressa utan stanna och ti lite här och där, tar ungefär en hel dag, så det är bra att vara ute i god tid.  
 
Vårt första stopp blev vid lunch när vi stannade till längs med kusten vid ”Whale Watchers Café” för en bit mat. 
Här utanför kan man se valar när det är säsong för det (dec-april), men eftersom det inte var säsong och vårt stopp mest handlade om mat, så spanade vi inte efter valar utan fokuserade på mat. Det här stället visste vi hade fått ganska dålig kritik redan när vi satte oss ner, men eftersom vårt fokus bara var att fylla på energinivårna brydde vi oss inte så mycket om det utan tog det för vad det var. Vi passade även på att fylla på bilens energinivå. 
Det här stället var dock det absolut sämsta stället att tanka på eftersom priset var skyhögt. Men, när man inte vet när nästa bensinstation dyker upp är det bra att ta det säkra före det osäkra. 
Sen åkte vi vidare längs med Highway One. Utsikten är fantastiskt mesta delen av tiden och det finns lite olika sevärdheter eller stopp att stanna vid här och där. Vi söktae en hel del på nätet samt blev tipsade om diverse olika stopp från vänner och bekanta. Givetvis beror det helt på vad man tycker om och hur man är som person, alla är vi olika, men ett ställe som vi aldrig besökte men som man kan läsa mkt gott om på nätet är Hearst Castle, Monterey Akvarium, 17 Mile Drive med Pebble Beach och Carmel (läs längst ner om anledningarna varför vi struntade i dessa stopp)
 
Så vi skippade faktiskt nästan allt det man läser om, och stannade oftare till ”mitt ute i ingenstans” där vi tyckte att det var värt att stanna, helt enkom för vad vår vackra moder jord bjuder på vad gäller utsikt. 
 
Dock stannade vi  till vid Piedras Blancas där elefantsälarna ligger huller om buller och latar sig, brölar och fajtas med varandra. Personligen har jag aldrig sett vilda elefantsälar och ville ta mig en titt. 
Efter elefantsälskolonin tuffade vi vidare i vår Ford Mustang och stannade inte till för ens vi kom fram till Morro Bay och Morro Rock.
 
Morro Rock bildades för cirka 23 mijoner år sedan och är en slags vulkanisk klippformation som sticker upp som en spetsig halvmåne i Morro Bay.Oavsett om man är intresserad av detta eller inte passar det utmärkt att stanna till, andas havsluft, sträcka på benen och få sand i skorna… 
Precis när vi började känna att det var dags för en rejäl kopp kaffe började vi närma oss Pismo Beach, som blev det sista stoppet innan Los Angeles. 
Pismo Beach är en pittoresk stad med mycket väggmålningar och sjukt många butiker med Salt Water Taffy. Både jag och kärleken har, sen vi såg avsnittet från Friends (serien) när Ross äter alldeles för mycket Salt Water Taffy, undrat hur det smakar. Så vi ju bara tvugna att köpa på oss en påse. 
Så vi köpte Salt Water Taffy (speciellt, och väldigt kemisk smak men kul att prova), tog en bensträckare ner på stranden och köpte med oss kaffe från Mon Ami. 
Jag blev enormt sugen på att beställa en Fluffer Nutter (hallå, namnet!!) men misstänkte starkt att jag skulle hamna i total matkoma och somna i bilen, så jag hoppade över, något jag ångrar lite. 
Att läsa karta i USA är en utmaning, vi skrattade så vi grät första dagarna och blev båda bitvis ganska frustrerade eftersom kartan vi hade inte riktigt var så detaljerad som den hade behövt vara. Vi skojade friskt om att den här kartan var det enda som skulle kunna orsaka en omedelbar skilsmässa, men på samma sätt som det var frustrerande var det också hysteriskt roligt. 
 
Visst blir det enklare med GPS, men ibland är det ganska skönt att släppa allt det med teknik och vara lite mer analog i livet. Och fram, det tog vi ju oss tillslut, dessutom ackompanjerat av diverse hysteriska skrattanfall. 
Tillslut kom vi fram till hotellet vid Hermosa Beach som ligger en ganska bra bit från Los Angeles centrum, ett område som är lugnt och mysigt, precis så om vi önskade. Jag blev faktiskt tipsad om Hermosa Beach av en Instagramföljare och jag är så glad att vi valde att bo här och inte mitt i stökiga Los Angeles. För när vi var inne på slutet av vår resa märkte vi att det vi var mest sugna på var att strosa på stranden i lugn och ro, äta god mat och bara vara…helt utan mål eller mening. 
Hermosa Beach Hotel som vi bodde på, ligger precis vid stranden och rekommenderas varmt av oss båda! Servicen var utomordentlig och rummen fina, utsikten om man beställer rum med strandutsikt är magnifik och sängen var underbart skön. Vi bodde i rum som benämns som ”Ocean Front” på våning två (längst uppdär stranden ligger rakt framför balkongen. Det finns verkligen inget negativt att säga om det här hotellet, de serverar till och med en continental frukost med kaffe, te, juice, flingor, mjölk, bröd, ost, marmelader och bakverk, vilket inte verkar vara standard i USA då det är vanligare att man äter frukost ute. 
Vi kom till hotellet först när solen började gå ner bakom horisonten, men det gjorde oss inte det minsta, eftersom utsikten var magiskt fin! 
DAG 12:
Jag vaknade tidigt eftersom jag var alldeles för rastlös för att ligga och dra mig en solig morgon som denna. Kärleken sov forfarande så jag smög upp och satte mig på balkongen för att iaktta surfarna som gick ner med sina brädor mot vattnet för att surfa. Jag kikade på strandjoggarna som snabbt passerade förbi på strandpromenaden nedanför balkongen och så smyglyssnade jag på några killar och tjejer som satte upp volleybollnär längre bort på stranden. 
Och nedanför balkongen, trots att klockan var kring 07 på morgonen, stod en man och målade…
Vårt rum var verkligen perfekt för oss. Det fanns även ett litet kök för med kylskåp vilket var toppen eftersom vi slapp vara helt beroende av rumsservice. Vi lagade aldrig mat men förvarande kall dricka och lite snacks i köket. Man ser en del av köket bakom mig i bilden nedan. 
När kärleken vaknade tog vi oss upp för att äta frukost på hotellet…
Efter frukosten tog vi oss ner till standen, här ser ni vårt hotell från strandsidan sett. 
Och det var precis det vi var redo för just då. Vi var så mättade på intryck och kände att det enda vi var sugna på att göra, var att promenera längs med stranden och ta det lugnt. Och då blev det… Vi promenerade fram och tillbaka en gamsla bra bit på stranden, gick sedan tillbaka till hotellet och satt på balkongen, mumsade på chips, beställde roomservice, gick ner till Starbucks och beställde islatte och spelade Yatzy…
 
 
DAG 13:
Dagen började med en stadig frukost på ”GOOD STUFF” som låg precis bredvid vårt hotell. Jag beställde in en stor hög med Amerikanska pannkakor, jordgubbar, melon och lönnsirap. Aningens mer än jag mäktade med, men gott var det i alla fall. GOOD STUFF är inget lyxigt ställe, men det gick snabbt att få mat, det smakade precis som på alla ställen vi varit på  (dvs. bra) och man har utsikt mot stranden från uteserveringen. Bor man dessutom på Hermosa Beach Hotell är GOOD STUFF bara precis runt hörnet. 
 

Hermosa Beach känns ganska bitvis typiskt bohemiskt och lite udda. Coola väggmålningar varvas med udda hus, stränder, livräddare och kaktusar och det är verkligen roligt att bara gå runt och titta. 

Antalet vindsnurror utanför det här huset övegick vårt gemensamma förstånd. 

Efter att ha strosat runt ett tag gick vi omkring och kikade på alla raw food-butiker, ställen som bara serverar smoothiwbowls eller som Juice it up, där vi beställde varsin god juice att ta med ut i solen. 
 
På eftermiddagen åkte vi runt med bilen och kikade in i små butiker, förundrades av alla olika udda men vackra hus, njöt av den Kaliforniska solen och hade det allmänt bra. 
Middag åt vi på ett ställe som heter Greenbelt. Jag beställde in en ”Grön Mojito” (utan alkohol med gurka och massa annat smarrigt) och så beställde vi in mat från deras ”Share”-meny, som innebär att man beställer in x antal rätter som man sedan delar på vid bordet. Vi frågade servitrisen hur mkt som behövdes för att bli mätt och gick på hennes rekommendation. Vi beställde in 4 ”shares” och så en liten pizza och det räckte mer än väl! 
Det blev svamppizza, tryffelpommesfrites, någon slags ugnsgrillade brysselkål som serverades med picklade tranbär och valnötter, broccoli som serverades med vitlök, citron och parmesanost och hummus med pita bröd. 
Efter middagen gick vi upp till hotellrummet och bytte om till bekväma kläder, tog oss ner till stranden som vid det här laget var mer eller mindre folktom och satte oss för att njuta de sista timmarna i Hermosa Beach. 

 
DAG 14:

Eftersom det är en bra bit från Los Angele till San Francisco åkte vi iväg riktigt tidigt för att slippa den värsta trafiken från alla som pendlar ut och in från LA. På vägen tillbaka mot San Francisco fick vi uppleva den dimma som kan förekomma vid Highway One under sommarmånaderna, dock är det större risk ju längre in i sommarmånaderna man kommer.  

På vägen tillbaka stannade vi inte alls lika mycket eftersom vi1. redan stannat på de flesta ställen vi ville besöka och dessutom 2. hade ganska lång sträcka att köra. Men utsikten, den var inte mindre magnifik på tillbakavägen och det gick utmärkt att njuta av den från bilen.

Ett ställe vi dock stannade till vid var Big Sur Gallery, som ligger i närheten av Glenn Oaks där vi bodde tidigare under resans gång. ”Hippe Parking Only”, ja det säger väl allt…

En stad vi inte stannade till vid när vi körde från San Francisco och Yosemite, var Santa Cruz. Vi visste att det fanns flera ekologiska jordgubbsodlingar precis i utankanten av Santa Cruz och på vägen hem stannade vi därför till för att köpa med oss ekologiska jordgubbar. 
 

Vi valde stället slumpvis och hamnade hos ”FAMBRINI’S” som ägs av en Vietnamvetera som vi, så klart, började prata med. Vi hade egentligen tänkt att stanna till lite snabbt men det slutade med att vi stod och konverserade med honom om allt mellan himmel och jord i cirka en timma. Vi hann avverka kulturella skillnader mellan Sverige och USA, tro, ekologisk odling kontra icke ekologisk odling, mitt jobb som matstylist, hans tid i Vietnamkriget, den allmäna bristen på tacksamhet för allt vi har och den ständiga jaken efter det vi inte har (i jordens rika länder), downshifting, att människor inte vet hur en grönsak som odlats utan ”manipulation” och kraftiga bekämpningsmedel ser ut..och ja..ni hör ju. Tillslut fick vi slita oss, men hade vi haft mer tid hade vi säkert kunna snacka bort flertalet timmar med den mannen. 

Och slutligen kom vi tillbaka till San Francisco där vår smekmånad börjat och också avslutades.  
 
SAMMANFATTANDE TIPS & KOMMENTARER:
 
Highway One: Det finns otroligt mycket att titta på längs med Highway One och det är lätt att känna att man både måste och vill se allt. Att se allt skulle ta enormt lång tid, och har du tiden och intresse so ”go!”. Men annars, strunta i vad andra säger är intressant och gå på din magkänsla för vad som intresserar dig. Vi hoppade som sagt bland annat över Hearst Castle (för att vi helt ärligt inte förstår grejen med att titta ett schabrak till bygge, som tydligen ska vara en sommarstuga i palatsstorlek med diverse antikviteter shippade från alla världens hörn, som en person med alldeles för mkt pengar byggt. Jag och kärleken här hemma är mer imponerade av naturen, små loppisar, att köpa med oss frukt och grönsaker från ekologiska odlingar vi kör förbi eller att stanna för en picknick på någon vacker strand.), Monterey Akvarium (jag är över lag mot alla sorters djurparker även om det finns undantag och ser hellre djur i det vilda) och Carmel som vi heller inte kände oss sugna på. Lika så hoppade vi ”17 mile drive och Pebble Beach” (som man får betala för att komma in på eftersom vi tyckte att kusten längs med Highway one var så spektakulär som det var.).  
 
 
Kaffe:Tips när man beställer kaffe är att alltid fråga ur många espresso som är i exempelvis en latte. När du hört svaret, säg att du vill ha 1-2 extra, så får du ett kaffe som påminner om styrkan i Sverige. De kanske höger på ögonebrynen och frågar ”T W O extra shots??!”, men nica bara glatt och säg YEEEES! så ordnar det sig! 
 
Raw food /juice barer: Oavsett vart i LA-området ni bor, kanske vill just du/ni bo i centrala LA, så finns det massa goda juicebarer/raw food restauranger mm. Passa på att njuta av det som finns. I Hermosa rekommenderar vi Juice it Up. 
 
Rekommenderar verkligen GREENBELT restaurang. Kom i tid innan alla andra kommer på att dom vill äta middag (typ 17-18). Då finns det bord på uteserveringen ute i solen. Och eftersom solen börjat dra sig neråt vi den tiden är det ganska behaglig temperatur (iaf i juni). 
 
Santa Cruz: har ni inte stannat dit på nervägen, så stanna till på tillbakavägen och köp ekologiska jordgubbar och körsbär som vi gjorde. Perfekt att mumsa resten av resan för att fylla på energinivåerna. 
 
Hermosa Beach: ett lugn ställe för den som vill softa. Ganska långt till ”down town” LA för den som vill ha lugn och ro. Hade vi velat hade det gått utmärkt att ta bilen till LA och uppleva allt det som man sett på film och hört talas om men om man inte vill går det utmärkt att stanna där man är. 
 
Hermosa Beach Hotel: Så otroligt fräscht hotel. Lite lyxigare men väl spenderade pengar! Kommer du med bil har de”Vallet Parking”, dvs en person kommer frma, öppnar dörren åt en och tar bilen och kör bort den till deras garage.De bär också upp all packning åt en. Väldigt ovant för oss men väldigt speciellt på ett trevligt sätt. För oss var det självklart att ge dricks för detta både för servicen som var utmärkt men även för att deras kultur och samhälle är uppbyggt så. 
 
Dricks: Att rekommendera är att ge 2-5 dollar varje gång de hämtar eller lämnar bilen åt dig, lika så 2-5 dollar för den som bär upp dina väskor åt dig. Vi är ovana med det i Sverige men här är det kotym om man inte vill ses som snål. På restaurangerna räknar de ofta ut dricksen åt dig. Det står då några exempel på kvittot: vill man ge 18% i dricks blir det x dollar, vil man ge 20% i dricks blir det x dollar. Givetvis kan du välja hur mkt dricks du vill lägga. Vi la cirka 15-20% dricks varje gång vi var ute och åt. Ju bättre maten och ju trevligare de varit ju mer dricks (givetvis). 
 
 
 AKTA ER FÖR/TÄNK PÅ:
 
Obs Igen! Tänk på att fylla på tanken lite då och då även fast den inte är i närheten av att vara tom. Ibland tar det LÅNG tid innan nästa bensinstation dyker upp. 
 
Obs igen! Rekommenderar INTE Herbert Hotel, läs tipsen längst ner i inlägg 1 om vår smekmånad, HÄR har ni länk, så får ni vet varför. 
 
Tanka ofta! Tanka ofta och var förberedda på hur långt det är till nästa stad och att bensinen räcker, så slipper man ockerpriset på exempelvis Whale Watchers Café. 
 
 
 
 

SMEKMÅNAD DEL 4 – ROADTRIP, HIGHWAY ONE & BIG SUR

Så var det dags för del 4 av vår smekmånad, och den delen har seriöst tagit mig flera dagar att sammanställa. Varför? För det massiva antalet bilder. Jag vet att jag hade cirka 4000 filer när vi kom hem från smekmånaden, men att det skulle vara så många från just den här biten av resan hade jag faktiskt inte koll på. Men här är den, fortsättning på vår smekmånad (och också min ”favoritdel” på resan). 
For all my english speaking followers, click ”translate” on the left side of my blog and you’ll get somewhat of an idea what I’m talking about. The translation might be weird and funny, it probably will be. But stilll… this is the fourth part of our honeymoon and some travel tips for roadtrips down Highway One/Pacific Highway and staying in Big Sur (my favorite part of the honeymoon)! 
 
 
DAG 7:  
Under dag 7 spenderade vi förmiddagen i Yosemite för att sedan ta bilen och åka ut mot kusten, målet var Pigeon Point. Vi valde vår rutt ganska slumpmässigt, lite som när vi åkte dit. Ibland är det lätt att överplanera, man vill se allt och absolut inte missa något men på det sättet är det också lätt att man endast fokuserar på målet och inte på själva upplevelsen och resan i sig. Så vi lät slumpen avgöra. 
 
Vi tog oss genom många sömniga småstäder, längs med snirkliga vägar och böljande landskap. Bland annat la Honda & Woodside. Vi stannade även till i Woodside för att köpa med oss lite mat till resten av resan, äta en bit och sträcka på benen. Och det är så spännande, när man inte vet vart man hamnat eller om det är ngt bra. Lite som ett äventyr faktiskt. Ibland blir det pannkaka men lika ofta fantastiskt bra! 
Woodsides matbutik där vi handlade med oss saker till Big Sur, eftersom vi visste att det fanns små kylskåp på rummen. Det lustiga här var ju så klart det svenskklingande namnet. 
på Woodside bakery and café samt den intilliggande restaurangen kan äta en bit mat och köpa med sig lite fika. Maten var fräsch och servicen bra vilket gjort det till ett perfekt ställe att pausa vid. 
Sen åkte vi vidare, stannade och fotade när vi ville och njöt av utsikten och landskapet…
När vi började närma oss Pigeon Point igen var solen på väg ner, så vi stannade vid en höjd och såg solen gå ner långt borta i horisonten, innan vi fortsatte till Pigeon Point. Där bokade vi så klart in oss på deras Hot Tubs, den här gången sent på kvällen med stjärnorna och det nattsvarta havet som enda sällskap. 
 
DAG 8:
Midsommarafton!
Dag 8 innebar att vi började åka ner mot Big Sur och den mest magiska delen av Highway One. På vägen passerar man Monterey & Carmel där man kan stanna och äta, gå omkring och turista och se det man tycker är intressant. 
Jag ville givetvis till Monterey och ”happy girl kitchen”-butiken. 
Så vi stannade i Monterey och åt lunch, promenerade lite i det fina vädret och köpte på oss lavenderlemonad och lite annat smått och gott från ”happy girl kitchen”. 
Jag älskar företag som har en så pass stark värdegrund, gör att det känns bra att handla. 
Sen bar det av med bilen igen…
Vägen mot Big Sur, och en bra bit efter Big Sur också, är så vidunderligt vacker att man måste vara där och se själv för att förstå. Highway One eller Pacific Highway som den också kallas slingrar sig längs med kuststräckan med lummiga kullar och mindre berg på ena sidan och Stilla Havet på andra sidan. Det var sån frihetskänmsla i hela kroppen, ett slags rus, att åka längs med kringelkrokarna, lyssna (och sjunga med i) favoritlåtarna, prata om allt och inget, planer och bara..ja bara vara. 
 
Vid välkända Bixby Bridge stannade vi till och andades havsluft och fotograferade. 
Ser ni hur vägen slingrar sig ut mot kanten av berget? 
Och så åkte vi vidare till andra sidan och fotograferade oss själva med Bixy Bridge, Highway One & Stilla Havet som bakgrund. 

Sen kom vi äntligen fram till Glenn Oaks i Big Sur och OM det här är ett hotell vi båda rekommenderare å det VARMASTE! 
Receptionen ligger på ena sidan vägen och stugorna man bor i ligger på andra sidan vägen. 
Grinden in i skogen och till stugorna. Någonstans här började vi förstå hur pass avskilt stugorna faktiskt låg, precis som vi hoppats på!
Det finns olika sorters stugor, både större och mindre. 
Vi bytte boende ”mitt i” och bodde först i en ”little sur cabin” och sen i deras ”sycamore cabin” vilket passade oss perfekt eftersom vi ville bo enskilt och utan att dela ”vägg” med någon annan. 
I stugorna fanns det även yogamattor och instruktionskort för den som behöver hjälp och kanske aldrig yogat. 
Kylskåpet på rummen är litet, men man får iaf plats det nödvändigaste, som exempelvis lite dryck, frukt, frukostmat och annat smått och gott. Vi knökade kylen full vilket var perfekt för alla kvällar framför vår Fire Pit (mannens bakdel, ja ibland blir man trött på att fotografera vackra landskap och majestätiska redwoodträd)
 

På Glenn Oaks fanns det även möjlighet att äta både frukost och middag. 

Det finns en liten butik med enklare mat precis runt hörnet från receptionen vilket var toppen eftersom det här området kring Big Sur är ganska avskalat när det kommer till den typen av bekvämligheter. 
Och såhär bort man. Mitt i skogen bland majestätiska Redwood träd, lummiga buskar, vackra blommor och snirkliga gångvägar. 
Det fina är att man knappt ser eller hör de andra gästerna eftersom varje stuga ligger för sig själv vilket var helt magiskt. Det kändes ofta som vi var själva där. Varje stuga har också en fire pit, bilder kommer längre ner, där man kan sitta och bara mysa framför en öppen eld. 

Vi gick runt i skogen, längs med bäcken och satte oss också ner och vilade, ja för ni ser väl stolparet långt bort i bild (bilden nedan)? Det är det där som lyser lite gulorange i bilden.  Där kunde man slå sig ner och ta en öl, en kopp kaffe eller bara lyssna på den porlande bäcken. 

Sen var det promenad genom skogen upp till Glenn Oaks restaurang för lite Midsommarmiddag!  
Och maten här var SÅ FÖRBANNAT GOD! Jag tog visst inga bilder på maten, däremot verkar jag ha spelat in filmmaterial, så vi får väl se om jag har något att visa upp därifrån framöver. Men tro mig när jag säger det, maten och servicen var utomordentligt bra! Dessutom fanns det många vegetariska alternativ och personalen var helt med på att ändra småsaker i rätterna så att jag skulle kunna äta dem ifall att jag ville ha något annat än de vegoalternativ som fanns.
 
Efter middagen knallade vi hemåt, mätta och belåtna, genom skogen för att fortsätta midsommarmyset vid vår ”fire pit”. Vi tände faktiskt vår fire pit varje kväll, satt där ute med något gott i glaset, grillade allt från frukt till marshmallows och pratade om allt och inget.  
När vi grillade marshmallows provade vi även att göra smores, något jag aldrig ätit. Bara för att upptäcka att jag inte alls tyckte om det, på tok för sött för mig. Men det var kul att prova och enkelt eftersom det fanns små ”smores-kit” på hotellrummen med grillpinne, kex, choklad och marshmallows. 
Och kärleken njöt och firade med en cigarr..
DAG 9:
Vi hade sol precis hela vår smekmånad och dag 9 var inget undantag. 
Efter en lång sovmorgon åkte vi iväg till Big Sur Bakery, som inte alls låg långt bort från vårt hotell. 
Vi hade hört så mkt om Big Sur bakery och hur man bara var tvungen att åka dit. Tyvärr blev vi otroligt besvikna. Service var sådär och tjejen bakom disken var allmänt avig och inte direkt tillmötesgående. 
Under dagen åkte vi runt och njöt av den vackra naturen, stannade och fotade, picknickade med medhavda snacks. En sån där dag som bara försvinner och lämnar ett lugn efter sig, en varm känsla i magen. 
När solen börjae dra sig neråt åkte vi iväg igen för ganska nära där vi bodde ligger Pfeiffer Beach. En lugn lite oas dit man bara släpper x antal besökare åt gången. Första gången vi var påväg nekades vi faktist, det var fullt, men den här kvällen var det avsevärt mkt mindre människor. Knappt några alls faktiskt. 
Pfeiffer Beach var magiskt fin vid solnedgången… 
 
Kvällen avslutades inte helt chockerande med plockmat, grillad vegokorv, marshmallows, frukt och choklad framför vår fire pit i vår lilla stuga, mitt bland redwoodträden. 
DAG 10. 
Roadtrip! Dag 10 åkte vi ut på Highway One med siktet att åka lite längre. Vi stannade till på en slumpmässigt utvalt ställe, där vi tyckte att utsikten var extra magisk. På ett och samma ställe såg vi en kolibri, kondorer, sjölejon och vad som faktiskt verkade vara en valfena. Juni är inte då man har störst chans att se val, så vi var överlyckliga! 
Och på samma ställe står det en man och målar tavlor, sådär härligt Kaliforniskt och avslappnat!
Sen åkte vi vidare till Julia Pfeiffer Burns State Park för att ta oss ut till utsiktspunkten där samt för titta på vattenfallet (som typ var uttorkat pga torkan i Kalifornien)
Jag tyckte bara att de här löven var så vackra, som strösslade indianfjädrar låg de längs med vägen mot utsiktsplatsen. 
Och idag, ja idag var det vansinnigt varmt! 
När det började närma sig middagsdag åkte vi til Nepenthe som vi hört så mkt gott om. 
Nepenthe ligger uppe på en höjd vilket ger stället en fantastiskt utsikt. Det kan vara mycket folk där, det är det nästan hela tiden, så man kan få vänta ett tag på bord. När man kommer dit frågar dom om man kan tänka sig att sitta inne eller om man vill sitta ute, men att sitta ute är VÄL värt sin vänta. 
Under tiden vi väntade passad vi på att titta i menyn och ta något gott att dricka. Jag minns inte exakt vad det var jag tog, det enda jag minns är att det var en ljuvligt god lemonad, så pass god att jag drack upp den första i mer eller mindre ett svep och beställde en till inom loppet av bara några minuter. 
Förutom att utsikten är underbar är både maten och servcien bra vilket gör att Nepenthe verkligen är ett ställe att besöka! 
 
Och ja, det där är en ”side order” med pommes, lite mer än vi räknat med men..
 
SAMMANFATTANDE TIPS & KOMMENTARER:
 
Åk från norr till söder, då är får du havet och utsikte på rätt sida och behöver inte ha andra bilar som stör den fina utsikten i ditt synfält.
 
Bästa årstiden är att åka i apri/maj eller september. Mitt på sommaren kan det vara väldigt dimmigt. Vi var iväg i början av säsongen, början av juni,  och hade tur med superbra väder men har man otur kan det vara lite sämre väder under sommaren. 
 
Glenn Oaks i Bug Sur är så bra! Jag har inget negativt att säga om det stället. Sköna sängar, bra service, bra mat, mysiga stugor, väldigt ”vuxet” ställe som passar perfekt att bo på om man åker som vänner eller som par eller smekmånad.  
 
Besök Nepenthe! Väl värt att äta lunch eller middag där. Prova dera lemonad, ljuvligt god! 
 
Det viktigaste är nästan att ha gott om tid! Vi var i Big Sur-området i tre dagar och åkte fram och tillbaka på sträckan. Den är så magiskt så att bara fälla ner taket och låta vinden ta tag i håret medan man njuter av utsikten är helt otroligt och alldeles fantastiskt! 
 
 
AKTA ER FÖR/TÄNK PÅ:
 
Tanka ofta! Man vet aldrig när nästa bensinstation finns, och det kan mycket väl vara superdyrt på just den stationen eftersom den befinner sig mitt i ingenstans. Tanka därför ofta så du slipper betala ockerpriser alternativt bli stående längs med vägen.
 
Man kan inte stanna överallt och ta kisspaus som i Sverige. Här finns det lag mot att pissa lite hur som haver vilket kan vara bra att veta om och tänka på. 
 
Tänk på att Pfeiffer Beach inte släpper in hur många som helst. Vill du sitta på stranden vid solnedgången, åk en vardag eller var ute god tid! 
 
 
 
 

SMEKMÅNAD DEL 3 – YOSEMITE

Igår bloggade jag om andra delen av vår smekmånad och idag är det dags för del tre. Efter att ha kikat på kartan (för vi körde old school karta ingen teknik här inte) så bar det iväg. 
For all my english speaking followers, click ”translate” on the left side of my blog and you’ll get somewhat of an idea what I’m talking about. The translation might be weird and funny, it probably will be. But stilll… this is the third part of our honeymoon and some travel tips for visiting Yosemite! 
 
DAG 5 FORTSÄTTNING/EFTERMIDDAG:
Ju  närmare vi kom Yosemite, ju varmare och soligare blev det. 
Tillslut stod bilens egen termometer på +37 grader och det gick verkligen att se hur det vibrerade av värme i luften. Just då hade vi cabbat upp eftersom vi körde på motorvägen, men när vi började komma in på mindre vägar som snirklade sig upp i bergen tog vi en paus ocoh gick ur bilen. Vilken chock!  Vi möttes av en vägg av varm luft som liksom slog emot oss när vi öppnade bildörren. Och det är precis så det kan vara här. Ute vid kusten är det avsevärt mkt svalare, luften från Stilla Havet påverkar mkt och kyler ner medan det inåt land kan vara otroligt varmt. Vi hade dessutom tjocka tights och jeans på oss och höll verkligen på att smälta bort i värmen. 
Och när vi började komma upp i bergen som vi kände att ”wow, vad det här är rätt för oss” och liksom landade i vår smekmånad.  För vi kände båda så starkt att resan längs med Pigeon Point och nu uppe i bergen mot Yosemite gjorde det värt att flyga de 10 timmar det tar att flyga mellan Sverige och Kalifornien. 
 
Så vi fortsatte att köra med taket nedfällt och drog på vår smekmånadsplaylist på hög volym (som vi sparat ner på Spotify i telefonen, tips!).Ju närmare man kommer Yosemite, ju högre blir bergen och ju fler blir granarna och tillslut är man omgärdad av branta bergsväggar, små porlande bäckar och högra träd.
När vi började närma oss Yosemite Valley var det sen eftermiddag och solens strålar fick bergsklipporna att skimra lätt i gyllene pärlemor. Det ni ser på bilden ovan, bergsväggen som solen lyser på kallas ”half dome”. Vi checkade in på Camp Curry och bar bort all vår packning till det tält vi skulle bo i de närmsta dagarna. 
Skymningen kom fort och vi hade hört att det skulle vara en så fantastiskt stjärnhimmel ute på ängen en bit bort. Borta i Yosemite finns det i princip inga störande ljuskällor, varken i Yosemite Valley eller från närliggande städer och därför är stjärnhimlen något utöver det vanliga.
 
Så vi gick dit, och hann inte ens komma fram, innan jag drog djupt efter andan. Himlen var strösslad med stjärnor och runt om mig fanns bara en tjock nattsvart massa. Det var faktiskt så pass mörkt att det inte gick att gå utan ficklampa, pannlampa eller i allafall ficklampan på telefonen. Jag såg ingenting och jag hörde ingenting förutom låga mummel från andra som liksom vi, njöt av den stjärnklara natten. Vi la oss faktiskt ner bredvid varandra, hand i hand, på den lilla stigen mitt i ängen och tittade på på stjärnorna. Ju längre man ligger där, ju fler stjärnor ser man eftersom ögonen vänjer sig. Först, tusentals prickar och efter ett tag, prickar och ljusfläckar bakom dem och efer ett tag…ännu flera stjärnor. Som om det aldrig ville ta slut, vi kände oss så otroligt små där vi låg på ängen mitt i natten och tittade på stjärnorna. Och det var helt underbart och jag kände mig bara så lycklig.
 
Jag, ja jag hade inte med mig ngt stativ på resan utan fick helt enkelt lägga ner kameran på marken med objektivet pekandes upp i luften och manuellt se till att jag fick en slutartid på säkerligen mer än en minut för att få ngt som ens liknade en bild. 
 
Det här är den enda bilden jag fick, och den visar tyvärr bara en liten bråkdel av det vi upplevde där. 
Natten var kall, trots att temperaturerna dagtid höll sig omkring +35-40 grader nere i dalen (längre upp i bergen var det kanske + 20-25 med svalare vind) Vi var dock förberedda och sov i medhavda sovsäckar samt filtar som fanns i tältet tillsammans med underställ och varma sockor, temperaturen sjönk nämligen till bara några få plusgrader. 
 
DAG 6:
Vi vaknade till strålande morgonsol och nyfikna jordekorrar. Efter att ha mumsat frukost ute i det fria var det dags att ge sig iväg på upptåg. 
I Yosemite finns det så klart mycket som ordnas i grupp, eller att man åker deras ”shuttle” upp i bergen, dvs en buss som tar alla från punkt A till B och sen tillbaka. Det är dock inte riktigt vår melodi. Vi vill hellre se på egen hand och inte vara beroende av tider när en buss avgår eller när någon ska hämta en. Så vi, ja vi valde att hyra cyklar, ta bilen på egen hand samt vandra omkring en hel del. 
 
Cyklarna kunde man hyra precis där vi bodde så det var enkelt och bekvämt. 
Vi cyklade iväg mot ett av vattenfallen, Yosemite Falls, som fanns en bit bort och det vara bara så skönt att komma ut och röra på sig, känna vinden i håret och njuta av allt som fanns omkring oss. 
Fotat från cykeln, det gäller att öva simultanförmågan…
Vi hade också sällskap av skogen och allt som gömde sig där…
Sen började vi se vattenfallet på håll, så otroligt vackert. Och visst ser det litet och pluttigt ut sådär på håll men det är en synvilla. 
Vi cyklade så långt man kunde komma med cykel och valde sen att promenera upp till det som kallas ”lower falls”. När vi var en bit ifrån fallet kände jag att jag ville komma närmare, jag har faktiskt aldrig upplevt ett så pass stort vattenfall tidigare. Så vi, vi klättrade uppåt i terrängen för att komma närmare.
Och nu, ser ni mig i nederkant på bilden? Så pass stort är vattenfallet och det här är som sagt den nedre delen av fallet.
 
Utsikten på vägen ”ner” från vattenfallet. 

Sen cyklade vi vidare i motsatt riktning mot ”Mirror Lake”. Vägen dit var väldigt vacker och otroligt avslappnande. 

Vid Mirror Lake  passade vi på att svalka fötterna och ta det lugnt i det fina vädret. Här är vanligtvis magiskt vackert men det var enormt mkt människor här just då, vi var här någon timma eller två innan solnedgången, så därför blev inte så många bilder just härifrån. 
 
DAG 7:
 
Dag 7 vaknade vi, som alla dagar i Yosemite, till strålande sol och blå himmel. Vi var sugna på att hitta på ngt annat och hyrde därför gummibåt för att paddla lite i den ”fors” (eller är det en å?) som slingrar sig i Yosemite Valley. Ett perfekt val en dag som denna eftersom det var otroligt varmt redan klockan 9 på förmiddagen. 
Utsikten ovan från Camp Curry där vi bodde. 
Off and away…
Det var verkligen helt underbart att paddla lite lugnt i solskenet. Både aktiverande och avstressande eftersom det bitvis var ganska strömt och man fick vara med om en väldigt mild variant av forsränning, samtidigt som det var väldigt grunt med lummig avslappnande natur. Vi passerade vattenfall vi varit och tittat på dagen innan, duckade för träd som lutade sig nära vattenytan och stannade sedan till på en sandbank mitt i floden. Totalt tog det ungefär 1,5-2 timmar att paddla den sträcka som är tillåten att paddla, helt lagom med andra ord. 
Vattnet var iskallt och kristallklart, precis sådär som riktigt fjällvatten brukar vara. Där uppstod plötsligt ett fantastiskt optiskt fenomen när det bildas en ”halo” runt solen. En av låtarna på vårt bröllop, under vigseln var ”Halo” i en lugn aukustisk version så det kändes ju lagom passande. 
När vi var klara med med båtturen tog vi oss tillbaka till Curry Village.  
  
Efter lunch kände vi att vi var sugna på att ta bilen och resa lite längre bort och upp i bergen. Först ut var ”tunnel view” där man ser det som kallas ”el capitan” till vänster. 
Vi åkte vidare längs med enormt slingriga skogsvägar upp till Glacier Point. Därifrån är det fantastiskt utsikt och man kan se ner till Curry Village där vi bor (bilden nedan), vilket gör att man faktiskt förstår hur stora berg det är som omger en när man befinner sig där nere. 
Helst plötsligt rycker kärleken tag i mig och pekar några meter bort och när jag vänder mig jag ser hur det pågår ett frieri precis bakom mig. Jag hinner inte få med när han håller fram ringen men väl när de kramas och sätter sig ner för att mysa framför den imponerande utsikten. Jag gick faktskt fram precis när de pussats klart och frågade om de ville ha bilderna jag tagit, vilket de givetvis ville, och så fick jag mailadress dit jag skickade bilderna när jag kommit hem. 
På vägen hem ser vi plötsligt hur det står några bilar mitt i vägen. Vi tror först att det är en olycka, men när vi stannar till och öppnar fönstret ser vi att det är en björn, dock inte fullvuxen, som bökar runt på ängen bredvid vägen. Bilden är inte så bra direkt, jag hade inte direkt möjlighet att ta mig närmare, så det fick bli vad det blev (björnen syns som en brun fläck mitt i bilden). 
Det är skarpa kurvor, branta stup och fantastiska utsikter på vägen ner och upp för bergen till/från både Glacier Point och Tunnel View. Se till att ni har gott om tid så ni 1. slipper stressa i trafiken och 2. har tid att NJUTA av det magiska som är Yosemite. 
 
Kvällen avslutades med att vi la oss på ängen igen för att titta på den vackra stjärnhimlen. 
 
DAG 7:  
Under förmiddagen vandrade vi omkring på stigarna i Yosemite Valley och tog en islatte i solen. Ängen nedan är den där vi låg och tittade på stjärnhimlen. 

Sen var det dags att styra kursen mot kusten igen för en övernattning på Pigeon Point, midsommarafton och resan mot Big Sur, Stilla havet och mer fin natur! 
I’m Alive! 
 
SAMMANFATTANDE TIPS & KOMMENTARER:
 
Hyr cykel roch cykla runt till de vattenfall mm ni vill besöka i Yosemite Valley. Man kan inte cykla hela vägen fram, men det blir en väldigt behaglig rutt om man först cyklar de kilometrarna man kan för att sen vandra resten.  
 
Absolut bäst tyckte vi det var att åka runt på egen hand, både till Tunnel View och Glacier Point. 
 
Yosemite Falls, det finns både lower falls opch upper falls som är värda att besöka. 
 
Det är ENORMT varmt nere i dalen och avsevärt mkt svalare längre upp. Tänk på att ha med er vatten, solkräm och en extra tröja vid vattenfallen (där det tenderar att blåsa lite mer) eller om ni reser längre upp i bergen. 
 
Vi bar ständigt med oss torkad frukt och nötter, precis som jag nämnt att vi gjort hela vår resa, vilket var perfekt att fylla på energinivåerna med när vi var ute på ”tur”. I butiken i Curry Village har de jättegod torkad papaya. 
 
Om ni orkar engagera er, köp eller ta med egen frukost till Curry Village, den som ingick i vår tältstuga var inte så mkt att ha. 
 
Om ni vill bo i mer ”bastanta” stugor med riktigt golv och bäghgar så finns det några att hyra. Men man får var ute i god tid, när vi bokade ungefär ett halvår innan resan, var de helt slut och det enda som fanns kvar att hyra var tältstugorna. 
 
 
AKTA ER FÖR/TÄNK PÅ:
Man kan inte stanna överallt och ta kisspaus som i Sverige. Här finns det lag mot att pissa lite hur som haver vilket kan vara bra att veta om och tänka på. 
 
Man får inte ha någon som helst mat, handkräm, papper, smulor eller liknande i bilen när man parkerar i Yosemite Valley. Nattetid kan det vara så att björnarna söker sig till parkeringen då de känner av alla fantastiska dofter som kommer från vårt skräp och kvarglömda saker som ligger i bilen. De tar sig då i bilen och man blir tvungen att skjuta björnen för att den inte ska lära sig att ”här finns det mat så hit kommer jag igen. Varje år tvingas man skjuta flera björnar på grund av människors brist på respekt och allmänna slav. Något som dessutom kan kosta dig 5000 dollar. Ja, inte kronor, dollar. 
 
Av samma anledning är det sträng förbjudet att ha mat, hudvård eller liknande i tältet. Mat och hudvård mm förvarar man i skåp som står utanför tältet. Glöm inte att ta med eget hänglås till skåpet! 
 
Det är stora temperaturomslag mellan dagtid och nattetid i Yosemite Valley. Dagtid kan det vara uppemot + 40 för att sedan sjunka till +5-10 grader nattetid. Ta med sockor, underställ och en sovsäck, för i tälten har de endast filtar som är på tok för tunna. 
 
Affären där man kan handla mat i Curry Village stänger ganska tidigt, så var noga med att inte missa stängningen och därmed chansen att handla på er nötter, frukt, mat eller dryck till kvällen. 

SMEKMÅNAD DEL 2 – MUIR WOODS, PIGEON POINT & SLOW COAST

For all my english speaking followers, click ”translate” on the left side of my blog and you’ll get somewhat of an idea what I’m talking about. The translation might be weird and funny, it probably will be. But stilll… this is the second part of our honeymoon in California, the next parts will be published through out the week. Enjoy!  
 
 
Igår skrev jag om första delen på vår smekmånad; San Francisco. Nästa etapp på vår resa innebar att vi checkade ut från hotellet och begav oss norrut mot Muir Woods nationalmonument som ligger i Marin County i Kalifornien i USA, ungefär 2 mil norr om San Francisco. Och det är verkligen en träd- & naturälskares paradis. Skogen består av reddwoodträd och är alldeles magisk samtidigt som det givetvis är en hel del turister där. Det bästa är att resa en vardag eller att vara där tidigt på dagen, då slipper man den värsta besökanstormningen och kan gå runt för sig själv och njuta av lugnet. 
 
DAG 4
Dag 4 började alltså med en roadtrip från San Francisco mot Muir Woods. 
Jag fotade till och med när min kära tagit kameran föra att fota själv, ett tag tror jag kärleken undrade om jag tänkte fota varje träd i hela skogen. 
Uppför den här trätrappan är ett ”trail” man kan promenera om man har lust, och tid. Här uppe var det lite lugnare än nere på de vanliga uppbyggda stigarna. 
Det är svårt att få hur pass magnisfika och stora de där träden var när man ser dem såhär, men om ni kikar på bilden nedan så kanske ni får ett litet hum… 
När vi vandrat omkring ett tag, för vi spenderade faktiskt några timmar i Muir Woods, så var det dags att dra sig vidare. Så vi tog bilen och åkt längs med slingriga vägar tillbaka mot San Francisco, förbi lummigt vackra och dimbetäckta och kullar. 
 
 
 
VI åkte genom Golden Gate och ner mot Pigeon Point där vi skulle sova nästa natt. Med oss i bilen hade vi alltid allehanda snacks. Nötter och torkad frukt samt kokosvatten och juice, allt för att kunna vara så fria som möjligt och inte känna att vi måste stanna och äta på ngt sunkigt ”hak” bredvid vägen fast vi inte vill det.
Vägen mot och från Pigeon Point är vidunderligt vacker, sådär så det sliter tag i en och ruskar om en. Inte vacker på det där varma ”palmer på stranden och +35 C” utan på ett kraftfullt vidunderligt omskakande sätt. Sådär att det rycker till i en av vinden när man kliver ur bilen och tappar andan och ryser av välbehag. På det sättet som får en att stå tyst och titta medan man låter Stilla Havets urgrundsvrål fylla på själen med energi. Och på något sätt var det än mer hjärtslitande vackert just för att solen inte sken på en strålande blå himmel. 
Ser ni Highway One där till höger i bilden, det är inte konstigt att Highway one eller Pacific Highway som vägen också kallas, anses vara en av världens vackraste kuststräckor.
 
Och Pigeon Point Hostel var inte sämre. Fyrtornet ute på klippavsatsen, de vinpinade trästaketen som slitits av vinden och havet tills den inte orkat stå emot längr, rostiga spikar och karga klippor. Med Pelikaner flygandes ovanför våra huvuden och hjärtat i halsgropen ville jag aldrig lämna Pigeon Point. 
Pigeon Point är verkligen ett udda budgetboende som jag verkligne kan rekommendera trots att det är ganska spartanska förhållanden. Dessutom är personalen kanontrevlig och jag skulle utan problem kunna bo på vandrarhem och roadtrippa genom USA för en ganska billig penning. Jag är inte en person som måste ha det där lyxiga och dekadenta utan trivs bra med enklare förhållanden också och att varva budgetboende, gärna udda sådana, med lyxigare alternativ passade oss perfekt!
Det lyxiga och lite speciella med Pigen Point är att man kan låna deras ”hot tub” för ynka 7-8 dollar per halvtimma. Då får vara där själv med sitt sällskap utan andra gäster och kan slappna av totalt med Stilla Havet, fiskmåsarna och pelikanerna som enda publik. Vi, vi hade turen att knipa en av platserma, för det hinns ju inte med allt för många på en kväll och det är först till kvarn som gäller, förhandsboka går inte. Till råga på allt så hade sällskapet innan oss avbokat så vi fick nästan dubbelt så långt tid för samma pris. 
 
Det är något som måste upplevas, mina ord räcker inte till och jag använder samma sueperlativ om och om igen. Men M A G I S K T  är det ord som närmast beskriver den upplevelsen. Luften är kall, Stilla Havet vrålar och kastar sig ursinnigt mot klipporna men i övrigt är det tyst. Pelikaner seglar ovanför huvudet samtidigt som man ligger omsluten av varmt vatten och känner hur den eventuella stress man har kvar, fullkomligt smälter av en. 
Vattnet var stundtals svartblått, stundtals turkost och ibland grönt. Har man tur och är här rätt säsong kan man faktiskt se gråvalar. 
 
DAG 5:
 
Vaknade gjorde vi till en strålande sol och lite varmare temperaturer. Pigeon Point har ett kök där man kan göra egen frukost om man vill, man får så klart ha med sig maten själv men det var inget vi planerat för. Istället tog vi Highway one neråt mot Santa Cruz och nöjt av morgonsolen. 
Vid första bästa frukostställe, någonstans vid Half Moon Bay, stannade vi till så det var bara en slump att vi hamnade här, precis så som vi ville att det skulle vara på vår resa. Där vi känner för att stanna, där stannar vi och det var verkligen rätt ställe att stanna till vid. 
 
Frukosten vi åt på Davenport Roadhouse var som alla andra frukostar men det som gjorde oss så lyckliga över att vi stannade just här handlade om det som fanns runtomkring. När vi ätit klart blev vi så vansinnigt nyfikna på vad som gömde sig bakom ”vallen” vi sett och dessutom funderade vi på om det verkligen stämnde att vi plötsligt sett ett gammalt tågspår. Så vi gick över vägen från frukoststället och smög bakom buskar och träd ner mot rälsen. 
Och det vi fann när vi klättrat över vallen som ni ser til höger, ja det var den här utsikten:
Jag blir alltid så lugn när jag är vid havet. Det är som allt det där virrvarret inom mig, min kreativa rastlösa själ får andrum och jag bara är i nuet. 
På väg tillbaka mot bilen såg vi att det stod en gammal husvagn en bit bort och det verkade dessutom som det precis slagit upp dörrarna för vad det än var som pågick, så vi knatade dit. 
Och känner man mig, då vet att man att det här är precis min melodi! 
Share Random Acts of Gratitude <3
Ekologisk närproducerad honung..och där någonstans började mitt hjärta slå lite extra hårt. Solen lös rakt genom burkarna med honung och skapade ett så vackert brandgult sken, som flytande guld i burkarna. Vi, som ju var på väg till Yosemite och skulle sova i skogen bland jordekorrar och gud vet vad för vilda djur, kände inte riktigt att det passade att släpa med mig 10 burkar honung och annat ätbart, men en burk fick det i alla fall bli. 
”If you look the right way, you can see that the whole world is a garden”
Sen var det dags för en titt på kartan för att dubbelkolla vilken rutt vi skulle ta ut mot Yosemite. 
 
När man reser ner genom Santa Cruz och inåt landet händer något fantastiskt. Fält efter fält med ekologiskt och lokalt producerade frukter, bär och grönsaker. Majsfält som sträcker sig så långt ögat når, färska ekologiska jordgubbar, apelsiner, körsbär, kiwi och ekologiska avocados med det chockerande låga priset ”7 för 1 dollar” (!!). Perfekt om man vill fylla på bilen med frukt och bär för resan. 
 
Resten av resan, bilresan mot Yosemite och vår vistelse där kommer i del 3 av smekmånaden. 
 
Och psst..Klicka gärna på hjärtat under blogginlägget om ni gillar det (för då vet jag vad ni gillar eller…inte gillar), kram på er!
 
SAMMANFATTANDE TIPS & KOMMENTARER:
 
Muir Woods:
Tänk på att ha lager på lager. Det är varmt och soligt ena stunden för att blåsa till ordentligt och bli riktigt kyligt nästa sekund. Det är lite som svensk sommar faktiskt.
 
Det finns en fin trail att gå längs med om man går uppför trapporna på en av bilderna ovan. Fortsätta att gå den för en fin liten promenad.
 
Det är fina små serpentinvägar på väg till Muir Woods med vackra vyer där man vill stanna och titta, sträcka på benen och fotografera lite. Så se till att räkna med extra tid för alla småstoppa så att ni slipper stressa fram. 
 
 
Pigeon Point:
Resan från san Francisco kantas av diverse ekologiska bär, frukt och grönsaksodlingar. Stanna gärna för att titta eller för att köpa med dig något för er roadtrip!
 
Att bada i Pigeon Points hot tub är nästan ett måste när man är där. Det är lite slitet och gammalt men ändå magiskt vackert på en och samma gång. Om man vill vara säker på att få en ”slot” att bada så är det bra att vara där i god tid. Det går int att förhandsboka och det är först till kvarn som gäller. 
 
 
 
AKTA ER FÖR/TÄNK PÅ:
 
Muir Woods:
Tänk på att komma tidigt, parkeringsplatserna är få så man kan få parkera långt bort och sen gå 20 minuter för att komma fram. 
 
Pigeon Point:
Att bo på Hostel är billigt och gör att fler människor får möjlighet att se världen, något som jag ger två tummar upp. Dock är det väldigt lyhört så ta med öronproppar så att du får sova i fred. 
 
 
 
 
 

SMEKMÅNAD DEL 1 – SAN FRANCISCO

For all my english speaking followers, click ”translate” on the left side of my blog and you’ll get somewhat of an idea what I’m talking about. The translation might be weird and funny, it probably will be. But stilll… this is the first part of our honeymoon in California, the next parts will be published through out the week. Enjoy!  
 

Nu är det ett bra tag sedan vi var iväg på vår smekmånad, och den var helt underbar! Vi hade det verkligen oförskämt bra och resan gav oss så mkt av det vi önskat. För oss var det en drömresa. Både cityliv, arkitektur, goda frukostar ute, mysiga middagar,lugn och ro för oss själva, promenader genom olika stadsdelar, marknader och senare på resan;  naturreservat, vilda djur, vackra vyer, stränder och sol. 

 
När vi kom hem och tankade upp alla bilder från minneskortet insåg jag mängden av bilder jag hade.Totalt 4000 filer…så kan det gå när en fotograf åker på smekmånad! Och eftersom jag inte ville sitta resten av smekmånaden med alla bilder lät jag dem vara och njöt av semestern, kärleken och minnet av bröllopet och resan. Men nu är det på tiden att jag delar med mig av min smekmånad och de tips jag har för brudpar som kanske ännu inte bestämt sig kring smekmånad och resa eller för någon annan som funderar på att åka på en liknande resa. Jag kommer dela upp vår smekmånad i olika delar för att det ska bli överskådligt för vi såg så mkt, gjorde så mkt och det är bara så många bilder. Och här, ja här kommer första delen av vår resa, de första 3-4 dagarna i San Francisco. Alla ”do’s and don’ts” kommer längst ner i blogginlägget! Om några dagar kommer fortsättningen på vår resa. 
Första dagarna spenderades alltså i San Francisco och på Hotel Union Square. Ett fräsht boutiqe-hotel där de också ”bumpade upp oss” till en större svit än den vi bokat (fördelen att åka precis i början eller strax innan säsongen börjat på allvar). Precis utanför fanns både buss och”cable cars” som faktiskt går på en tjock kabel i marken. Otroligt mysigt att sätta sig på en sådan och åka genom stan, exempelvis ner till Fishermans Warf. 
Några av kvällarna satt det en trubadur och sjöng i entrén och det bjöds på vin för den som var sugen på det…
Jag älskade trapporna och de smala gångarna på hotellet, de nakna tegelväggarna och konsten. Det var helt klart ett hotell med mkt känsla och ”själ”. 
Hotellet och vår svit var otroligt mysigt och jag kan absolut rekommendera hotellet. Det är dyrt att bo i San Francisco, det är dyrt att bo överallt i det här området och fast att man betalar ganska mycket per natt kan man ha oturen att hamna på ett mindre vettigt hotell med osköna sängar, skit i hörnen, unken lukt och med fönster som inte sitter fast i väggen (se längst ner för varning för ett hotell). Så även om man inte spenderar all tid på rummet kan det, speciellt på en smekmånad, vara lite tråkigt om rummet känns allt för sunkigt. 
Vår säng var ungefär hur skön som helst och vi trivdes som fisken i vattnet i vår svit! 
Eftersom byggnaden är gammal så finns det så klart en del defekter som sneda väggar eller lutande golv. För visst ser ni hur sned golvet är inne mot badrummet? Ja det är ingen synvilla eller konstig kameravinkel. Dock var det inget vi kände av eller hae problem med utan snarare något som gav charm och personlighet till rummet. 
DAG 1: 
Vår första frukost åt vi på ”sears fine food” (se bilden ovan) vid Union Square och dit kom vit tillbaka flera fånger. Fräscht, hög service och skön atmosfär. Vi valde att sitta inne vid baren nära fönstret alla gånger vi var där eftersom det var lugnast ochett härligt ljusinsläpp från det stora fönstret vid gatan. Och här är verkligen servicen annorlunda mot i Sverige det måste jag säga. Det skojas friskt med gästerna, kaffet fylls på så fort det ser tomt ut i koppen och man kan få all lönnsirap man om möjligt kan tänka sig till sina Amerikanska pannkakor. Men så är det ju också ganska beroende av sin dricks. 
Vi promenerade mkt när vi var i San Francisco, ja eller vi promenerade mycket hela smekmånaden, men just San Francisco var otroligt promenadvänligt och jag som har en fetisch för gamla dubbeldörrar och hus, spröjsade fönster och vackra trappor var helt salig och hade svårt att sluta fotografera. Här har vi åkt från Union Square mot Fishermans Warf med en Cable Car och hoppat av på vägen för att gå till fots i solen de sista kilometrarna. 
Fishermanhs Warf är turistattraktion så det heter duga, men vi ville ändå ner dit och ta en titt. Åtminstone hitta någonstans att äta och dricka, titta på sjölejonen, strosa längs med piren och njuta av att bara vara lediga tillsammans. 
Sjölejonen vid Pier 39, ner vid Fishermans Warf, har inte alltid funnits här, de ”hamnade” där efter en jordbävning 1989 och har funnit kvar här sen och marinbiologer anser att de själva väljer att leva här eftersom det funns gott om mat i bukten men inga av dess naturliga fiender, exempelvis haj och späckhuggare. Ett tips är att åka hit tidigt på morgonen innan alla människor kommer, då är det mkt trevligare och lite magiskt med sjölejonen som brölar och solen som stiger allt högre på himlen! 
Efter att ha vandrar och pratat om allt mellan himmel och jord, tittat på sjölejon på piren, njutit av en kall dricka i solen så kände vi oss lite sugna på att sitta ner. De flesta ställen är ganska turistiga, men nästan precis vid ändhållplatsen vid Cable Cars-en hittade vi en resturang som inte var fullpackad med turister och som verkade lite lagom rock-kitchig men med skön atmosfär.  
Efter den ganska sena lunchen promenerade vi en bit uppför backarna men valde sen att vid ett gathörn hoppa på en Cable Car och resa tillbaka till Union Square där vi lyxade till det med kaffe, jag var ju vara tvungen att prova på Starbucks i USA när jag väl var där och se om det skilde sig något mot de i Sverige.

Och ja, det är svårt att det blir fel med en frappuchino med kolasås i handen…så mkt kan man ju säga. 
Lite senare på eftermiddagen tog vi bilen vi hyrt för hela resan, en Mustang Cabriolet, och drog till Alamo Square. Där finns de där så välkända raden med hus som fotats så många gånger. Tyvärr var ett av husen i fullt färd med att renoveras och man ser därför bara 5 av dem, det andra var täckt med plast. Men det var alldeles magiskt ändå, solen sken och människor satt och njöt av vädret på picknickfiltar runt hela kullen. 
Jag kunde så klart inte hålla mig från att fota alla vackra hus, trappuppgångar, dörrar och lummiga gator som om det inte fanns någon morgondag… 
Jag tror att min kärlek för gamla vackra dörrarhandlar om vem som bott där, alla händer som öppnat just den där dörre, vilka bodde där först och hur många människor livs som utspelat sig bakom de där vackra dörrparet. 
Sen åkte vi vidare i kvällssolen, nedcabbat och bara njöt. För det är sånt jag älskar mest. Att bara vara med den jag älskar, att prata om allt eller ingenting utan mål eller planer. 
I ett gathörn passerade vi den här skylten och det kändes ju inte mer än rätt, sådär första dagen på smekmånaden. ”Today is the first day of the rest of your life”. Det är ju alltid sant, så klart, men det kändes lite extra i hjärtat,  som att det var meningen att vi skulle åka förbi den då och där. 
Sen körde vi vidare mot Golden Gate Park och Hippie Hill, som man antingen älskar eller htar. Här är det ”drum cirles och hippies” och allsköns människor. Vi åkte vidare till Point Lobos för att se Golden Gate i solnedången, men det blev inte riktigt som vi tänkt. 
Ja för det var ungefär sådär mycket som syntes av Golden Gate de dagar vi spenderade i San Francisco. Vi hade tur med vädret, för det var varmt och fint inne i San Francisco men vid kusten var det dimmigt och fuktigt och ganska kallt, precis som det kan vara i SF under sommaren. Men det gjorde inte så mkt. Nästa gång vi åker hit, för det kommer med all säkerhet bli en nästa gång, så kommer vi åka hit tidigare på våren eller senare på hösten då det är mindre risk för dimma. Vi cabbade upp och åkte runt och tittade på den där vidunderliga naturen, klipporna och tog oss sedan vidare in mot SF, kvällspromenad och pizzaslice till middag. 
DAG 2:
Andra dagen hade vi fått för oss vi bara var tvugna att äta på ”Mama’s”, ett ställe som är känt för sin frukost. Visst var vi inställda på att det kunde vara endel kö, men den kön vi hamnade och den tid det tog att vänta på att få ett bord var inte riktigt något vi var förberedda på. Vi stod i kö ungefär 1,5-2 timmar, den sista timman i gassande sol, för att äta frukost. Såhär i efterhand undrar jag lite hur vi tänkte, men när man stått i en kö i 60 minuter och man inte riktigt är säker på om man vara är halvvägs eller om om det bara är tio minuter kvar, ja vi vågade inte chansa och gå ur kön.
 
Om det var värt det….? Tja….. 
Visst var maten god, men egentligen inte bättre än någon annanstans. Mama’s är ett mysigt litet hak med bra service men är helt klart uppschåsat av betygen på Trip Advisor och liknande sidor. Om du går förbi Mama’s innan kön och de har bord lediga, för guds skull, gå in och ät frukost för det är trevligt och frukosten är god, men om det är 15 meter kö gör du bäst i att gå någon annanstans för det finns massa av andra mysiga frukosthak som inte innebär en så pass lång väntan. Dessutom är området Mama’s ligger i väldigt mysigt och bara över gatan finns det ett annat ställe där de säljer magiskt goda foacchia och som haft familjeföretag sedan 1911. Där bakar de samma batch med bröd varje dag och när det är slut, ja då bakar de helt enkelt inte mer utan sänger butiken vilket resulterar i att de ibland har öppet till 11 ibland till 14. 
Frukosten var i alla fall god och vi var mätta och belåtna så vi bestämde oss för att promenera från Mama’s som ligger vi North Beach tillbaka till Union Square. 
För det är så förbaskat vackert och när vädret är bra, ja, då vill i alla fall inte jag sitta inomhus och häcka. Så vi vandrade förbi körsbärsträd och passerade mysiga gränder och jobbiga uppförsbackar genom stan. 
Do Epic Shit. Indeed. 
Mellan WashingtonSquare och Union Square ligger China Town. 
Och i China Town, ja där är det full kommers. Det säljs grönsaker, kryddor, frukter,torkad småfisk och allt däremellan och människor trängs, ropar, köper, skrattar och säljer i en härlig röra. Perfekt om man vill köpa med sig frukt och grönt till hotellrummet eller bara gå runt och titta. För här, ja här kan man se sånt man inte ens kan föreställa sig att någon varken köper, säljer eller äter. 
När vi kom tillbaka till Union Square var vi ganska hungriga och jag, ja jag hade fått dille på cheesecake. Så vi gick till ”The Cheesecake Factory” på Macys som låg nära vårt hotell. Och ja, där fanns det cheesecake. På Cheesecake facotory var det varken speciellt mysigt, det var sjukt mkt folk och inte var personalen speciellt trevliga heller, så vi köpte helt enkelt med oss cheesecake. Och det var SÅ. VÄRT. DET. Jo men faktiskt, trots att det är en total turistfälla. Det är nog den bästa cheesecake jag ätit, mina egna recept inkluderade. De kostar en liten slant men bitarna är stora så man kan lätta dela på en bit om man inte har galan cravings efter cheesecake vill säga. 
Lite senare mot kvällen, efter att ha vilat lite och smält vår cheesecake på rummet, tog vi oss vidare mot en helt annan stadsdel för ett besök på den Veganska Resturangen ”Gracias Madre”.  
Gracias Madre är väl värt ett besök! Här hittar du god mat, god öl och trevlig stämning, lokalt och ekologiskt producerade råvaror och en kärlek för god mat och respekt för vår vackra planet. Vi bokade inget bord utan åkte dit på vinst och förlust. Vi fick vänta i kanske 15 minuter, men sen fick vi plats vid baren. Och det där är lite roligt, för det anses kanske, precis som vid frukosten, vara en sämre plats, men jag (vi) älskar att sitta där. Man sitter nära varandra och kan prata utan att skrika över bordet och dessutom är andra människor mer benägna att börja prata med den som sitter bredvid, som man inte känner, och det är alltid otroligt trevligt (mer om det snart).
 
På Gracias Madre är maten god och det är oväntade smakkombinationer och en spännande meny. Vi tog en hög med rätter och delade kors och tvärs eftersom vi var så nyfikna. Såhär säger dom själva om sin restaurang och maten dom serverar:
 
”Gracias Madre is truly an expression of who we are – it represents our deep love of and reverence for food, our commitment to health and sustainability, our unconditional love for our multicultural family and community, our devotion to the Earth and the divine feminine, and our commitment to raising consciousness on the planet. It is our intention that the emphasis we place on the sourcing of our food will bring consciousness in the community to the importance of sustainability and of buying and selling locally grown organic food.”
Och ser ni handen där på bilden. Jag minns inte vad han hette, men helt plötsligt hade min kära M och han börjat prata med varandra och vips var vi inbjudna till en Jazzklubb där han och hans band skulle spela. Och så, ja så kan det gå. Otroligt trevligt! 
DAG 3:
 
Dag 3 var en lördag och på lördagar är det Farmers Market the Ferry Building, så vi tog spårvagnen dit. Här finns det..ja det mesta man kan vänta sig av en farmers market och sen lite därtill.
Det här var verkligen ett mecka för mig. Jag älskar grönsaker och frukter, lokalt producerade råvaror och kunde gått runt i timmar. Hade jag bott i San Francisco hade jag besökt marknaden varje lördag, så mycket kan jag ju säga. 
Happy girl kitchen säljer fantastiska produkter och jag började prata med tjejen bakom deras marknadsstånd. Det visade sig att deras butik låg i en stad som vi skulle besöka längre fram på resan och jag tog så klart alla kontraktuppgifter jag behövde. Happy Girl Kitchen jobbar även dom med lokalt producerade produkter, de håller workshops och event kring konserver och att ta vara på det vår jord producerar och jobbar nära bönderna för att kunna leverera lokalt producerade och ekologiska produkter. Och visst provde jag inte alla prpdukterna, men deras lavendellemonad var i alla fall riktigt god och dessutom kommer de i så vackra burkar, två tummar upp från mig! 
När vi började känna oss klara köpte vi på oss all vi kände oss sugna på för en frukost utomhus i solen. Bröd, bombolonis med vaniljfyllning, jordgubbar och fräska aprikoser, juice och kaffe. Sen satte vi oss ute på piren vid Fertry Building och mumsade frukost något jag verkligen kan rekommendera. 
Vi strosade runt hela lördagen, tittade in på caféer, gick gata upp och ner och tog buss, spårvagn och cable car för att se så mycket som möjligt. 
På kvällen var det dags för matfestival ”61st annnual North Beach Festival”. 
Här samlades, vad det kändes som, halva San Francisco. Ett myller av människor i alla åldrar, roliga och annorlunda butiker samsades med antikviteter, smyckerstillverkare, konstnärer, hundar och mat i ett virrvarr. Någonstans spelades det musik och folk dansade, någon annanstans ringlades sig kön lång för grillade ostron och majskolvar. 
Vi köpte majskolvar, grillade zucchini och dricka och satte oss ner för att äta längs med trottaren, precis som alla andra. 
På väg ut från festivalen gick vi förbi ett café där kön ringlar sig lång, vilket jag så klart inte kunde passera utan att gå in och kika om de hade något gott. En lång kö är alltid ett gott tecken så vi passade på att köpa med oss några bakverk till hotellrummet där vi spenderade kvällen med att dricka öl, äta bakverk och prata om nästa etapp på resan. 
 
Och psst..Klicka gärna på hjärtat under blogginlägget om ni gillar det (för då vet jag vad ni gillar eller…inte gillar), kram på er!
 
SAMMANFATTANDE TIPS & KOMMENTARER SAN FRANCISCO:
 
Flygbolag: Vi reste med Norwegian, det tog 10 timmar utan mellanlandning. Maten på resan var inte bra men annars var det otroligt bekvämt och prisvär och servicen från personalen var dessutom bra. Dessutom var det supersköna och vänliga människor med på flyget till San Francisco. Flyget blev försenat och människor började bli rastlösa. Då var det en kille som tog upp sin guitarr och började spela och sjunga, några andra började yoga och vi kände att lite att ”ja, det här blir nog rikigt bra det här”.
 
Bra Hotel: Hotel Union Square
 
Om ni hyrt bil: Välj ett hotell med egen parkering, annars blir det både dyrare och mer komplicerat eftersom man måste åka runt och hitta ett parkeringshus, gärna ett bevakat sådant, i närheten av hotellet man bor på 
 
Mat. Mat kostar en del och frukost ute är dyrt (och det finns el ingår sällan frukost på hotellen), det går lätt på 35-45 dollar dricks inkluderat vilket kan kännas lite i plånboken för de allra flesta om man är borta några veckor. Våra frukostar gick nog på 45 dollar nästan varje morgon men då åt vi också mkt mat, kaffe och gav ca 15-20% i dricks (standard, för vi ville ju inte vara de där snåla svenskarna som inte ger dricks, speciellt när vi vet att de som jobbar inte tjänar så bra). Det vi gjorde för att balansera det hela, var att äta en stadig frukost som vi stod oss länge på. Under dagen tog vi något mindre och billigare i något kvarter vi besökte just då och hade även med oss nötter och småsnacks för att fylla på energin för att äta ute till middag igen.
 
Klädsel: Typiskt för turister är att klä sig alldeles för lite men bara för att det är sommar i San Francisco betyder inte det att det är varmt. Det kan vara ganska kallt och dimmigt och växla fort. Man brukar skämtsamt säga att är det dåligt väder, vänta ”en liten stund” så är det bra igen. Och ja, lite så är det. Vi hade dock enormt tur med vädret men var hela tiden förberedda och hade med oss halsduk och tröja/kofta i väskan (vilket är anledningen till att man kan se mig i hatt/sjal/kofta och jeans medan någon bakom mig sitter i klänning). Så; jobba med ”lager på lager” oavsett väder så är du ”safe”. 
 
Årstiden att åka på: Det här gäller egentligen hela resan, speciellt kuststräckan, men bästa tiden att resa hit är vår eller höst då vädret är mer stabilt och risken för dimma och extremt fuktig luft är mindre. Vi åkte på sommaren ändå och hade tur nog inga problem…ja förutom att vi aldrig såg Golde Gate-bron då 😉 
 
Att se stan: Vårt tips är att köpa åkkort så att det bara är att kliva på i princip där man vill och resa vart man vill. Vi köte ett tredagarspass första dagen och det var verkligen väl spenderade pengar.  
 
Om ni ska vidare med bil samma resa som vi: Hyr bilen i förväg, det är mkt billigare, och hyr en som ni kan cabba ner. Naturen utmed kusten och även in mot landet är magisk och åker ni på sommaren är det underbart att kunna cabba ner och njuta av vinder och solen (glöm inte solskyddsfaktorn och hatten för Guds skull!)
 
De bästa tipsen sammanfattade:
Åk till Fishermans Warf en tidig morgon och kika på Sjölejonen
Besök Alamo Squre och kvarteren runt med alla vackra viktorianska hus
Farmers Market på lördagar
Restaurang ”Gracias Madre”
Besök gärna festivaler och marknader det är ett fantastiskt sätt att uppleva en stad ”på riktigt” även om det så klart alltid är mkt turister.
Cheesecake Factory på Macy’s vid Union Square, köp med cheesecake och sätt dig i en park och njut!
GÅ! Ta promenader genom stan och när ni blir trötta, hoppa på valfri Cable Car, Buss eller Spårvagn
Åk de gamla Cable Cars-en genom stan. Ta gärna en plats ”på utsidan” 
Promenera genom China Town
Hyr cyklar och cykla över Golden gate till Sausalito och ät tacos eller ta en glass nere vid vattnet. Ta färja tillbaka. 
Besök Alcatraz 
Om man är sugen på att promenera ännu mer så finns det ett promenadstråk ”lands end trail” till Ocean Beach som jag tror är den största stranden i San Francisco. Här är det en fantastiskt utsikt över Stilla Havskusten (om det inte är dimmigt som när vi var där)
Point Lobos
Åk Marin Headlands precis innan solnedgången och få en magnifik vy över hela San Francisco. 
 
 
AKTA ER FÖR/TÄNK PÅ:
 
Varning för Hotel Herbert. Där bodde vi den sista natten på vår hemresa och det var så inte värt pengarna. Entrén är mysig, snyggt stylad och ger förhoppningar om ett vettigt rum. Trots att vi betalade ungefär 200 dollar för en natt så var rummet så sjunkigt. Det luktade unket, det var jätteskitigt i hörnen och vid fönstret så tror jag nog att dom aldrig torkat rent. När vi skulle öppna fönstret för att vädra ut lossnade hela fönstret, och vi bodde dessutom flera våningar upp vilket kändes högst märkligt. Sängen var otroligt oskön och knölig. Vi fick dock dryga 100 dollar i kompensation pga detta men jag avrådet verkligen från att bo här. 
 
Att åka bil i San Francisco: Det tar ett tag innan man förstår hur och vart man kan åka, det är ganska rörigt kan man minst säga! När vi skulle åka från Alamo square blev vi stoppade av polisen, första dagen på smekmånaden, och jag fick katastroftankar på en gång! VAD HAR VI GJORT FÖR FEL!!
Poliserna stegade ur och såg precis sådär bistra som jag inbillat mig att de skulle göra. Vi fattade ingenting, varför stoppade dom oss?! Jag sjönk ihop som en liten mus och ville bara sträcka upp händerna i luften och skrika ”I’m innocent!”. Poliserna frågade lite barskt om vi visste vad vi gjort för fel, varpå käraste mannen på bredaste svengelskan sa ”No, we are from Sweden” och försökte se oskyldig ut. Jag tänkte att ”nu får vi oss en redig utskällning och nån jäkla böter på massa tusen” men istället skrattade dom till och skakade på huvudet, förklarade att vi missat en stoppskylt och att vi skulle ”take care” varpå jag, som nästan hållt andan under de sekunder samtalet pågick, andades ut. Och vad är varningen då, jo..det är enormt mkt stoppskyltar när man åker runt i San Francisco och det är viktigt att göra ett ”full stop” alltså stanna helt. Jag har ingen aning om vad bötern är i USA men det är inte så man vill påbörja sin semester iaf! 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Vegetarisk Hamburgare - Made by Mary

SMEKMÅNAD I USA – HIGHWAY ONE

Just nu sitter jag i en stuga i Big Sur, mitt bland stora Redwoodträd, papegojblommor och mossa som täcker både träden och marken.  Allt som hörs är fåglarnas kvitter och skogens sus. Bara några minuter bort ligger världens vackraste kuststräcka och jag önskar så att jag med ord och bilder kunde beskriva den bästa resa jag varit på hittils i mitt liv, men det går inte just nu. När jag kommer hem ska jag försöka göra en så tydlig ”reseguide” som jag bara kan, för är det någon resa jag vill tipsa om så är det denna. 
 
Right now I’m sitting in a cabin in Big Sur, in the middle of the Reedwood forrest among beautiful flowers and moss that covers both trees and ground. There’s no sound but the birds and the trees in the wind. Just a few minutes away is the most beautiful coastal area in the world and I wish that my words and pictures would be enough to describe the best trip ever, but I’m not able to do that right now. When I get home I’ll try and make a travel guide, beacuse if there’s one trip I want people to know about it’s this one. 
 
 
 
Den här resan har allt, och lite till, och det handlar inte om att det är min smekmånad, det är bara den bästa resan. Ever. Infinity. Bilden ovan togs igår efter att vi kör från Pigeon Point genom Monterey och Carmel och vidare mot Big Sur där vi är idag. Vi hade cabbat ner, satt på vår ”smekmånadsplaylist” och låtit Kaliforniens varma sol och vind göra oss alldeles ruffsiga och varma. 
 
This trips has everything and more, and it’s not about it being my honeymoon, it’s seriously the best trip ever. The picture above was taken close to big sur, just after we had crossed Bixby Bridge. We took the top on our car down, put our honeymoon playlist on high volume and let the warm sun and wind of California make our hair messy and our bodys warm.
 
 
Den här resan tar andan ur oss precis hela tiden. Fanastiska vyer, stilla havets intensiva blåturkosa färg, havets brus mot svarta klippor och vita stränder, branta klippkanter, vattenfall, snirkliga vägar, otroligt djurliv och vi har sett båda björn (!!), hjort bara någon meter bort, ödlor, fåglar, stora skalbaggar och spindlar (ihhh!), söta små jordekorrar och pelikaner. Människor är vänliga, maten är god och vi njuter. Igår eldade vi i vår ”fire pit” utanför vår stuga, drack iskall öl, pratade framtidsdrömmar och gjorde smores. Idag..ja idag får vi se vart vi hamnar. 
 
Vi siktar på stranden och vattenfallet vid Pfeiffer beach, kanske att vi tar med oss en picknick-korg och bara tar det lugnt och njuter av utsikten. 
 
This trip constantly takes our breath away. Amazing sceenery, the pacific ocean intense blue color, the ocean agains the black cliffs and the white sand beaches, steep cliffs, waterfalls, windling roads, amazing wild life and we’ve seen both bear (!!), deers just a few feets away, lizards, big bugs (!), birds, cute little baby squirrels and pelicans. Peaople are super friendly, the food is good and we are really enjoying ourselves. Yesterday we lit a fire in ur fire pit outside our cabin, drank ice cold beer, talked about our dreams of our future and made smores. Today, who know’s were we migh end up. 
 
Vi aim for the beach and the waterfall at Pfeiffer beach, maybe we’ll bring a picknick basket and just realxes on the beach for a but, takeing the time to e joy the moment. 
 
 

ATT RESA TILL ISLAND

Island, vilket fantastiskt vackert land!
 
Om du följer mig på Instagram vet du att jag besökt Island i några dagar och jag kom precis hem med ett huvud fullt av minnen och ett hjärta som längtar att åka tillbaka under höst- eller sena sommarsäsongen. Den här gången åkte vi medvetet dit lite utanför den populäraste säsongen för att uppleva den dramatiska miljön och naturen som vi sett på bilder och hört så mkt om. 
 
Och att resa lite utanför säsongen är något som jag och kärleken verkligen tycker om. Antingen precis innan den kickar igång eller strax efter säsongen. Det innebär att det inte kommer vara lika mkt folk och därmed inte lika mkt köer, det är lugnare, känns mer ”naturligt” och det känns som att vi verkligen får uppleva orten/landet som det är vanligtvis utan att det färgas av den massiva turistanstormningen. 
 
Anledningen att vi åke nu var inte en generell reslust utan också för att min pappa fyllde 70 år på Lucia. Därför bestämde sig jag, kärleken och min bror att bjuda med honom för en liten tripp till det här vackra nordiska landet. Norrsken, bra mat, varma källar, gejsrar, berg och spektakulär natur rent genrellt var på vår ”att göra”-lista för helgen. Och det gick vi…och sen lite som vi inte riktigt hade ställt in oss på el var beredda på, men låt mig komma tillbaka till det lite senare. 
 
 
Iceland, what a beautiful and amazing country! 
 
If you follow me on Instagram you know we’ve been visiting Iceland for a few days and I just got home with a head full of memories and a heart longing to go back during the autum or late summer season. This time we knowingly went to Iceland a bit ”off season” to experience the dramatic scenery that we’ve seen in pictures and also heard so much about.
 
And traveling a bit ”outside” of the main season is something that me and hubby really likes. Either just before the season starts or just after it ends. This means the attractions in that specific place won’t be crowded like they are during the main season. There will be less people and therefore less queues, it will be calmer, more natural and I feel that I get to see the country/city/specific place ”as it is” and when it’s not colored by a heavy tourist invasion. 
 
The reason for traveling was not just a general wanderlust by also beacuse my dad turned 70 years old in December. Therefore me, hubby and my brother decided to treat him to a trip to this beautiful norther country. Northen lights, good food, hot springs, geysers, mountains and spectacular nature in general was on our ”to do-list” for the weekend. And we got it…and then some stuff we didn’t bargain for, but let’s get back to that a little bit later. 
Första dagen var rätt så lugn, även om himlen var vit och molnig. Jag har fått höra att Island är ganska blåsigt så vi förväntade oss nästan att bli överväldigade av hård vind, speciellt eftersom ingen av oss har växt upp på någon särskilt blåsig plats i landet. Visst, det var inte helt vindstilla och den vind som fanns gjorde att det kändes kallare än det var vilket gjorde det svårt för mig att fotografera i den utsträckningen jag ville och hade planerat för, men vi hade det ändå otroligt bra! Trevliga människor, bra mat, bad i varma källor med en iskall ”rosted porter” (som en mörk lager), fantatiskt turkostblått vatten och vackra vyer rent generellt vägde upp för några av de mer negativa aspekterna av vädret. Dessutom är jag den typen av person som blir jätteuttråkad av att ligga stilla på stranden (det brukar funka ngn dag sen är jag megauttråkad). Förstå mig rätt, jag älskar sol och sommar, men jag kan bara inte med att ligga och sola dag ut och in, jag måste se saker, uppleva ngt eller röra på mig lite, vilket är anledningen till varför den här typen av semester passar mig mycket bättre! 
 
Jag måste säga att det turkosblå vattnet på bilderna nästan är för galet för att tro på, även om jag såg det med mina egna ögon. Så turkost vatten har jag inte ens sett utomlands i ex Thailand så hade jag bara upplevt det och inget av det andra hade resan ändå varit värt det för mig. 
 
 
The first day was quite calm even though the sky was white and cloudy. I’ve been told that Iceland is a bit windy so we were almost expecting to be overwhelmed by the wind, especially since none of us have been growing up in a particularly windy place. Sure, it wasn’t completely calm and the wind did make it colder and hard for me to take photos to the extent that I had wished and planned for but it was all good! Nice people, good food, bathing in hot springs while drinking dark roasted porter (like a really dark lager), amazing turquoise water and beautiful sceenery in general made up for some of the more negative aspects of the weather. Furthermore, I’m the kind of person that gets really bored just laying on the beach doing nothing. Don’t get me wrong, I love the sun and the summer, but I can’t just lay still on the beach tanning, which is why this kind of holiday suits me much better. 
 
I must say that the color of the turquoise blue water was almost too hard to believe even though I saw it with my own eyes. For that alone, the trip was worth it for me. 
Givetvis ville vi titta på gejsrar även om det var stört omöjligt att fotografera eftersom den vita himlen smälte ihop med det vita molet av vatten och ånga som bubblade upp från marken. Men det var fantastiskt att se och även om vissa av ”utbrotten” var mindre så fanns det även de som var så kraftiga att jag blev fullständigt dränkt i ett moln av vit vattenånga, något min kamera protesterade häftigt mot. 
 
Of course we had to look at som geysers even though it was somewhat hard to photograph due to the white sky agains the white ”poof” of water bursting out of the ground. But it was magnificent to see and at one point the erruption of the geyser that I was trying to watch was so big that I got completely covered in a cloud of white steam, something that my camera heavily protested aginst.  
När man reser genom Island noterar man snabbt att antalet Islandshästar är ganska stort. Islandshästar är en speciellt ras hästar som är vädigt små, lite ponny-storlek fast de är fullvuxna, och fantastiskt vackra! Rasen är faktiskt så speciellt så att den Isländska lagen förbjuder andra hästar från att importeras in i landet och exporterade djur har inte tillåtelse att komma tillbaka.
 
When traveling through the country you see a lot of ”Icelandic horses”. That is a specific breed of horse that is developed in Iceland and the horses are very small, more like a a pony-size,  but amazingly beautiful. The breed is actually so special that the Icelandic law prevents other horses from being imported into the country and exported animals are not allowed to return. 
Seriöst, hur söt är inte hon (jag tror att det är en hon)!
 
I mean seriously, how cut is she (jag tror att det är en hon)?! 
Och sen kom den tredje dagaen och efter att ha tittat på Gullfoss, gejsrar, badat i varma källor på ”Secret Lagoon” (mkt mindre turistigt och mkt billigare än ”blue lagoon), Urridafoss, tittar på vackra sjöar och andra vattenfall, åkt runt genom landet för att uppleva naturen och miljön, ätit god mat och fotograferat hästar, var vi redo för något annat vilket ledde till att vi bestämde oss för att åka ner och följa kuststräckan en bit. 
 
Eftersom det hade regnat majoriteten av natten så var marken, som föregående dag varit täckt av lager med snö, nu bar och istället täckt av grön/grå/brunt gräs. Vägen framför oss var bitvis bra men delvis också mer som en skridskobana något som vi också blev varnade för. Men vi var fortfarande vid gott mod och hade inte den minsta tanke på att ändra våra planer att köra längs med kusten och upp i ”bergen” bara för lite regn eller is. Så vi körde iväg. 
 
And then the third day came along and after seeing Gullfoss, geysers, bathing in the hot spring ”Secret Lagoon” (not touristy like the blue lagoon and much cheaper), Urridafoss, looking at other beautiful lakes/waterfalls etc, traveling around in the countryside and eating good food and photographing horses we were ready fore something else which is why we decided to travel down to the costline. 
 
Since it had been raining during the majority of the night the ground that the precious day were covered in layers of snow, were now bare and showing parts of green/grey/brown-isch grass.The road ahead of us was partially bare and in good conditions but partially more like a skating rink somthing that we were also warned about. But we were still in a good mood and did not have the slightes though of changing our plan to drive along the coast or ”up the mountains” just because of some rain or ice. So off we went.
Det började bra även om jag tillslut hade problem att öppna bildörren när jag ville fotografera eftersom det blåste så fasligt. Tillslut gick det inte att öppna bildörren på vanligt sätt utan jag var tvungen att öppna dörren genom att med all kraft jag kunde uppbåda pressa hela krpppen mot dörren. Att hålla en kamera och försöka fotografera i en vind som är så kraftig att den tvingar mig framåt även när jag försöker stå still är helt enkelt inte optimala förutsättningar för att fotografera. Men det var kul, så mycket kan jag ju säga! Även om jag såg ut att ha rullat runt lite i en torktumlare när jag slutligen, men hjälp av kärleken eftersom jag inte kunde få upp bildörren på egen hand, ramlade in i bilen igen.
 
 
And it started of quite good even though I, at some point during the road hade great difficulties opening my car door and getting out of the car to take pictures and was actually forced to press it open using all the force I could muster. Holding a heavy camera and taking photos in a wind that is making me walk forward even though I would like to stay still is just not optimal conditions for photgraphing. But it was fun, I can say that much! Even though I look like I had been in a tumble dryer when I finally tumbled back into the car, with the help of hubby since I couldn’t open the car door on my own. 
Ju längre vi körde, och ju längre upp mot bergen vi kom, ju svårare blev väderförhållandena. Och jag menar, vi har sett hårda vintrar. Min pappa är från norra delarna i Sverige och vi har åkt mkt skidor när jag växte upp så vi är vana vid hård vinter med mycket snö och kyla. Men det vi körde mot var inte riktigt som de normala ”hårda vintrarna” som man ibland upplever i Sverige. 
 
The longer we travelled, and the further up towards the mountain we came, the harder it got. And I mean we’ve seen winters, my father is from northen parts of Sweden and we skied a lot during my childhood so we do know about snow and col wether. But what we were about to face was not like the normal ”hard winters” that we sometimes experience in Sweden. 
Det var inte det att det började snöa, eller att det är mer snö i bergen än nere i dalarna (så klart). Plötsligt insåg vi att vi inte mötta några andra bilar och att vi var mer el mindre helt ensamma på vägen vilket faktiskt är lite läskigt när man inte vet vad som väntar en el känner till platsen. De bilar vi tidigare mött var stora Jeepar el vad jag skulle kalla ”off road”-bilar med däck nästan lika stora som en mindre traktors och vi började väl egentligen känna att vår bil kanske inte var ”up for it” redan då. Vägen var så isig och väderförhållandena med blåsten, snön och snöröken var så svåra att vi inte kunde köra fortare än 40-60 km i timmen och vi gav nog allihopa en tyst önskan till Gud eller Universum eller vad vi än tror på, att vi skulle komma fram helskinnade. Men vi var fortfarande vid ganska gott humör och tittade på det hela som en fantastisk och spännande uppevlse ”off road” i bergen. 
 
It wasn’t about the snow that started falling, or that the fact that there are (of course) more snow in the mountains than further ”down hill”. Suddenly we met no other cars at all and we were completely alone in the mountains which got a little bit creepy since we didn’t know anything about what we were driving towards or know the language.  The cars we had met previously was all big Jeeps or other ”off road”-cars with tires almost as large as the ones on small tractors and I think that we started to feel that our car might not be ”up for it”.
The road was so icy and there were so much snow and wind that we couldn’t drive faster than -60 kilometers/hour and prayed to whatever God or Universe we believe in that we would return safely to our destination. But we wre still in a good mood and looked at it as an exciting adventure ”off road” in the mountains. 
När vägen såg ut såhär kom vi väl till den punkten när iaf min exaltering och spänning började sina lite och jag började känna mig lite mer svettig och panikig och mer ”vad – fan – är – det – som – pågår – vart – är – vi – på – väg – och – förresten – jag – har – ingen – mottagning – om – något – dåligt – händer – oss – kan – inte – det – vara – helt – bra”. Men sen mindes jag vad jag hade läst på planet, Något om att det Isländska vädret kan vara väldigt oförutsägbart och att även om det är dåligt just nu, så kan det även förändras rätt snabbt och om det är superdåligt just nu är det bara att vänta ett litet tag. Och det är exakt vad som hände. Plöätsligt ändrade sig vädret och vi nådde vår destination (även om det sen blev dåligt igen med piskande hagel). Även om vädret blev bättre kände vi att vi fått nog för den här gången och att det var dags för god mat, varm choklad, Isländsk öl och Irish coffee. 
 
And then we got to this point, were my excitement was actually starting to go down the drain turning into more of a panicky state of mind with thoughts like ”what – the – hell – is – happening – and – what – are – we – heading – towards – and – btw – I – have – no – cell – reception – if – something – bad – happens – to – us – that – can’t – be – good”. But then I remembered what I had read on the plane. That the Icelandic weather can be somewhat inpredictable but also that it can change very quickly and if the weather is crazy bad right now, it might be much better in just a little moment. And that”s excatly what happened. Suddenly the weather changed and we arrivedat our destination. Even though the weather got better we felt that we had enough and that it was time for good food, hot chocolate, Icelandic beer and Irish coffee. 
<3 Bror och Cajun burgaren med pulled pork och lökringar på restaurangen Torrietta Barin i Reykjavik.
 
<3 Brother and the Cajun burger with pulled pork and onion rings at restaurant Torrietta Barin in Reykjavik. 
Andra bilder från Torrietta Barin
 
Other pictures from Torrietta Barin
Så, vilka är slutsatserna då? Är det en dålig idé att åka till Island under vintersäsongen? Definitivt inte! Skulle jag åka igen? Jajjemensan! Skulle jag hyra en lite större ”off road” typ ab bil istället för våra lilla Hunday? JAPP, det skulle jag definitivt! Skulle jag kanske ta med mig lite mer proviant i bilen ifall ngt händer? Ja, det skulle jag också göra. 
 
So what are the conclusions then? Is it a bad idea to go to Iceland during the winter? Definately not! Would I do it again? Yes I would! Would I rent a more ”off road”-typ-of-car? YES I would! Would I maybe bring some provisions like a bit of food and something warm to drink? Yes, I’d definately do that too! 
 
 
 
Att resa under vintersäsongen: Läs på lite innan du reser och kika på en karta vart alla ställen du vill se ligger. Island är mkt större än vad man kan tro och avståndet mellan punkt A och B kan ta mkt längre tid att resa mellan än vad du tror. Vi höll oss endast i de södra delen av Island. Påminn dig själv om att du kanske inte kan ta alla bilder du skulle önska eftersom det är för farligt att stanna bilden eller för att väderförhållandena är för dåliga för att göra fotografering möjlig. Vi stannade bara i några dagar och ville inte stressa oss igenom resa och valde därför att hålla oss till de södra delarna kring hotellet vi bodde på. 
 
Traveling during the winter season: Read up on what you want to see and were on the map it is. Iceland is much bigger than you might think and the distances between point A and B might take a lot longer than you think. Remind yourself that you might not be able to take all the photos that you want to since it’s to dangerous to stop the car or the weather might be crazy making photographing impossible. We only stayed a few days and didn’t want to stress during our stay so we decided to travel around in the southern parts of Island in the area around the hotel we stayed at. 
 
 
 
 
Värt att besöka i de södra delarna om du frågar mig: 
Gullfoss (det stora vattenfallet på översta bilden)
Geysir (iaf om du inte sett gejsrar ännu)
”Secret Lagoon” (inte lika turkost vatten som Blue Lagoon men inte heller lika turistigt vilket väger upp för det om du frågar mig, turkost vatten ser man på andra håll ändå)
Ge dig själv tillräckligt mkt med tid att resa runt genom landet i det området du håller dig till för att uppleva naturen, de söta Islandshästarna och de fantastiska vyerna (det var under dessa bilresor jag tog majoriten av mina bilder, ingen speciell destination utan bara ”längs med vägen”.) 
Urridafoss vattenfall 
Seljalandsfoss vattenfall 
 
Worth visiting or doing if you ask me: 
Gullfoss (the large Waterfall that you see in the first picture)
Geysir (at least if you haven’t seen any Geysers yet)
Secret Lagoon (not as turquoise water as the Blue Lagoon but not at all touristy which makes up for it if you ask me)
Giving yoursel time to trevel by car in the countryside to really experience the nature, cute Icelandic horses and the magnificent sceenry (that’s were several of my pictures were taken, it was no specific destination, just nature along the way)
Urridafoss Waterfall
Seljalandsfoss Waterfall 
 
 
 
 
Att hyra bil: Hyr inte en liten Hunday som vi gjorde. När vi läste på om Island stod det att klimatet är ganska milt under vintern med inte mer än – 4 grader och visst det är ju sant. Men det känns mkt kallare pga den hårda vinden och eftersom vädret är väldigt opålitligt är det mkt bättre att hyra en större fyrhjulsdriven bil som pallar med om det blir hårdare väderfårhållanden. Ex en Jeep eller annan typ av ”off road”-bil. 
 
Renting a Car: Don’t rent a little Hunday like we did. When we read about Iceland it said that the climate is quite mild during the winter and not more than -4 degrees Celcius but the weather feels much volder due to the wind and since the weather is a little bit unpredictable it’s much better to rent a larger four wheel driven ”off road”-car like a Jeep of some sort. 
 
 
 
 
Hotell: Vi bodde på Hotel Hekla i en av deras ”sviter”. Hotellets sängar var supersköna och passade oss perfekt. Hotellet är placerat mer el mindre ”ute i ingenstans” och där är det också stor chans att man ser Norrsken. De har en bra frukost, bra kvalité på maten i övrigt (iaf middagen, vi åt aldrig lunch där) och man kan bada i deras badtunnor på natten samtidigt som man njuter av stjärnorna och om man har tur; Norrsken! Minus är att de inte har ngt kulskåp el minibar på rummet men hotellets personal var mkt tillmötesgående och ”service minded” när vi ville ta en öl eller drink på rummet. 
 
Hotels: We stayed at Hotel Hekla at one of their ”suits”. The hotel beds was super nice and comfy and the hotel is positioned in the country side were it’s a big chance to see the Norden Lights! They also have a good breakfast, good quality of food during dinner (we never ate lunch there) and you can bathe in their hot tubs during the night watching the stars or the Nordic Light if you’re lucky! Minus is that the do not have a refridgerator or minbar at the room but the hotel staff was great if we wanted to take a drink or a glass of wine or a beer in our room. 
 
 
 
 
Restauranger: Föärutom hotellet vi åt på skulle jag vilja rekommendera en restaurang i Reykjabik som heter Torrietta barin som låg en liten bit utanför den hvudsakliga ”shoppinggatan”. Den hade en väldigt urban och rustik känsla med stora träbord och industriella fönster. Servicen var bra och maten smakade också bra. Kärleken och bror åt deas ”Cajun Burger” med pulled pork och lökringar på som de gillade, pappa åt en soppa som var god och jag åt från deras vegetariska meny vilket jag tyckte att de lyckats bra med. Prova och drick lokal Isländsk öl om du gillar öl. Bror å kärleken gillar Pale Ale och drack en Isländsk variant som kallades ”White Ale” som de verkligen gillade. Jag som är mer ”mörk lager” drack en fantastisk ”Roasted Porter” från samma lokala ölmärke ”Einstök” som rekommenderas varmt. 
 
Restaurants: Except for the hotel we ate at I would like to recommend a restaurant in Reykjavik called  Torrietta Barin that was positioned a bit outside the main ”shopping street”. It had an urban feel to it with large wooden table and big windows. The service weas nice and the food tasted good. Hubby and my brother both ate their Cajun burger that had pulled pork and onion rings on top of the burger and they both gave it two thumbs up. Daddy ate soup which he said tasted good and I ate from their vegetarian meny which also tasted good. 
Try and choose a local beer if you like beer. They have both Icelandic Pale Ale that’s called White Ale that tasted great if you like that kind fo beer. I on the other hand is more of a dark lager kind-a-gal and was served a new favorite beer called ”roasted porter” from the same brand ”Einstök” that we recommend. 
<3 pappa/daddy <3 
 
Och det var allt för den här gången. Men jag känner mig inte det minsta klar med Island utan vill def åka dit igen men under en period när det är lite varmare och därmed enklare att resa lite mer ”off road”. 
 
And that was all for this time. But I’m not done with Island, not by far, and I’d really like to go there again but this time during the summer or autumn when it’s a bit milder and therefore easier to go off road. 
 
 

ATT FÖRÄLSKAT SIG FULLSTÄNDIGT I TOSCANA

 
Jag är förälskad.
Fullkomligt och huvudstupa. 
Ni som läst mitt förra blogginlägg kanske förstår varför. 
För man kan lugnt säga att Toscana tog mig med storm. 
 

Sällan har jag väl skådat så fantastiskt kvällsljus som septemberljuset i Toscana. Det liksom sveper sig runt både landskap och människor och ger varma löften om en underbar morgondag. 
 
 
Och det är så märkligt hur man kan komma till en helt ny plats på jorden och ändå känna sig så hemma. Att det känns så naturligt, både människorna och det främmande landet. Men samtidigt så märkligt när man plötsligt inser att man står mitt i en vingård och äter solvarma vindruvor direkt från vinstocken tillsammans med en Baron man aldrig träffat tidigare. Som om det vore det naturligaste i världen. 
 
 
Och jag tror vi alla njöt till fullo. Av naturen, de små söta byarna med stenhus och smala gränder, av mat och vin och av sällskapet. 
 
 
För min förälskelse handlar inte bara om naturen, städerna och maten utan också om människorna som jag var där med.
 
 
Och så den ständigt närvarande Baronen. 
Som ordnar och hjälper till med allt från matallergier och tandborstkriser till att skjuts från restaurangen. Som tar sig tid, är närvarande och tar med mig på promenad i sin trädgård för att plocka fikon direkt från trädet, som river ner honung från hyllorna och iscensätter en spontan provsmakning av de ljuvligaste honungssorter jag någonsin smakat. Som i pausen under inspelningen vid vinstockarna tröttnar på att vänta och i kavaj, skjorta och finskor börjar rensa bland vinstockarna och cypresser med en sekatör. 
 
 
Som också vill vara med i köket och laga mat. 
 
 
Baronen som utan krusiduller lånade ut sitt vackra hem till oss…
 
 
Och som vi skrattat och nickat instämmande att den här resan bara är helt fantastisk och galen på en och samma gång. Sådär att vi måste nypa oss själva i armen för att säkerställa att det faktiskt händer, att det är på riktigt. Och att inte glömma bort vad lyckligt lottade vi är som får vara där och uppleva allt det här fantastiska! 
 
 
Det har varit en sån där resa som jag kommer leva länge på. 
När vintermörkret sänker sig över Stockholm och temperaturen sjunker under nollan, då ska jag tänka extra mycket på den här resan, på de fantastiska solnedgångarna som färgade slottets fasad sådär disigt röd och liksom rundade av vår vistelse. Som ett varmt ”farväl” men samtidigt  ”kom snart tillbaka”.