Browsing Category

Hälsa & Inspiration

HUR MAN BLIR LYCKLIG – ATT LEVA MED KRONISK SMÄRTA OCH SJUKDOMAR

Jag hoppas verkligen att ni alla haft ett underbart jul-& nyårsfirande och att det nya året börjat precis som ni önskar. Vet ni, jag har aldrig varit mer förväntansfull över det nya året. Jag vet inte vad det är. Kanske är det att jag fyller jämnt. Kanske är det att förra året var ett av de absolut värsta i mitt liv. Ja, 2011 tog nog priset ändå, min Stroke satte liksom hela livet på sniskan om man säger så, men förra året var en starkutmanare. 

Med start på Julafton när vi fick åka in med vår lilla ögonsten till djurakuten, när de ringde dagen efter och berättade att de inte visste om hon skulle överleva. När allt ändå gick bra men jag kastades in i egna akutbesök på grund av mitt hjärta, och så det där brevet ”en hjärtspecialist har tittat på ditt EKG och vi måste kontrollera om du har hjärtsvikt”… Efter det var det som om fördämningarna släppte helt för allt och alla omkring mig. Cancerbesked och en släkting som sedan dog på operationsbordet, en annan behandlades för cancer, min morfar blev så allvarligt sjuk i Bältros att mamma fick åka över 100 mil och bo hos honom hela året för att han var för svag för att ta hand om sig själv. Min pappa besökta akuten, hans hund med. Magnus morfar gick bort, dock av naturliga orsaker efter ett långt och innehållsrikt liv, men ändå, det kändes i hjärat. De högg ner skogen bakom oss, vi som letat så efter ett hus som låg sådär nära skogskanten. Jag fick acceptera att jag inte längre kunde jobba med det jag älskat mest så länge och jag har lämpat hårt med att bara hålla huvudet ovanför vattenytan som är livet. Och så kom julafton… 

På nästan exakt samma klockslag som vi ett år tidigare akut åkt in med Doris fick Magnus ringa 112 för att jag var farligt nära avgrunden. På något sätt, av någon anledning som reagerade mitt blodsocker jättekraftigt på insulinet jag tog. Antingen visade min blodsockermätare fel, jag kan ha haft någon sockerpartikel på fingrarna eller så tog jag helt enkelt för mkt insulin av misstag. Jag vet inte, det är omöjligt att säga i efterhand men när jag väl märkte att något var fel var det nästan för sent. Jag ropade i panik efter Magnus när jag insåg vad som var på väg att hända. Klockan 16.30 på Julafton satt jag på köksgolvet och skakade, kallsvettades och grät medan jag snabbt tvingade mig själv att dricka två flaskor lönnsirap inom loppet av några sekunder medan Magnus pratade med SOS Alarm. Uppenbarligen gick det bra, annars skulle jag inte skriva det här, men jag har behövt tid att läka och fundera på vad det är som händer med min kropp. Jag har behövt tid att läka både emotionellt och fysiskt. 

Det var bara min erfarenhet som Diabetiker som räddade mig på Julafton. Att jag haft det i snart 30 år var nyckeln, att det satt i ryggmärgen och att jag upptäckte misstaget tillräckligt tidigt. Jag berättar inte för att jag söker sympatier eller för att ni ska tycka synd om mig, faktiskt så hatar jag just det. Orden ”stackars dig” ger mig rysningar. 

Jag berättar för att jag vill dela med mig av mitt liv. Vara mer personlig, öppen, sårbar, äkta. För någon dag sedan bestämde jag mig för att göra en oplanerad film om hur det egentligen är för mig ”där bakom kulisserna”. Jag har aldrig dolt mina sjukdomar eller skador, för jag skäms inte för dem, men jag har heller aldrig varit så öppen som jag idag väljer att vara. Jag har inte velat att min blogg bara ska handla om dem, jag vill inte vara ”hon som är så sjuk”. Jag vill vara hon som är inspirerande, hon som vågar vara öppen och äkta och ärlig. Hon som är en bra vän, en kreativ person, en bra fotograf, någon finns där när man behöver prata.  Hon som kämpar på, som inte ger upp, som inger hopp till andra. Och om jag kan inge hopp till en endaste person där ute som kämpar med något tungt – ja då är det värt det. 

Kram och kärlek, för er som tittar på filmen, tack för att ni tar er tid. Det betyder mycket för mig! Om ni tror att ni känner någon som kan finna ett litet ljus i tunneln av min film, dela gärna <3 

Ps. Om ni vill att jag skriver en punktlista med ”how to become happy” på Svenska kan jag givetvis göra det, annars finns det i filmen. Skriv en kommentar i så fall så ska jag försöka skriva ihop listan så snart och snabbt jag kan! 

ATT BÖRJA OM PÅ NYTT – ATT SLÄPPA TAGET OM DET MAN ÄLSKAR MEST

Att bara vara här och nu, att acceptera förändring, att inte försöka styra livet eller lämna det som skaver samt att våga säga nej är inte alltid enkelt. Ibland är man så fokuserad, så fäst vid planer och målbilder att allt som går emot en bara är hinder som ska övervinnas. Att då ha modet, is nog i magen, att stanna upp och omvärdera allt är inte det enklaste. Det här året har sannerligen prövat mig på alla sätt som går och tvingat mig att ta livsavgörande beslut. 

Vet ni att jag i våras, några dagar efter att jag skrev det här inlägget, fick hem ett brev. ”En hjärtspecialist har tittat på ditt EKG och rekommenderar att vi utreder dig för hjärtsvikt”. För första gången kände jag, trots att jag sedan tidigare har drabbats av en Stroke, Diabetes (typ 1), Pisksnärtskada och diverse andra sjukdomar i bagaget, att livet började kännas lite övermäktigt. 

”Man får så mycket som man klarar av här i livet”

Jag ville bara lappa till personen rakt i nyllet…

”Äsch, håll käften för f*n!”

”You’re exactly where you need to be” 

”Nej det är jag för fasiken inte alls!”, har jag haft lust att gorma. För ingen kan vara precis där de ”ska vara” med allt dessa sjukdomar. Det kan inte finnas en enda möjlighet att det är meningen att en person ska få Stroke, Diabetes, Pisksnärtsskada, Hypotyreos, Gastropares, Migrän, nedsatt känsel och en hel jäklarns massa annat för att ”I’m exactly where I need to be”. ”VAD är det meningen att jag ska lära mig av detta”, har snurrat på repeat i min skalle under nästan hela 2017. 

Just då kände jag att jag inte orkade mer. Jag ville inte ens vara stark. Jag ville vara svag och gråta och gömma mig under täcket tills någon kom och väckte mig. ”Det var bara en dröm Maria”… Alla käcka citat och hurtiga fraser gav en bitter eftersmak, kändes falska och tomma. Samtidigt fanns det ändå något inom mig, en slags magkänsla som sa till mig att ”du är på rätt väg”. Du är på väg mot något annat. Kalla det magkänsla, kalla det idioti, kalla det galenskap om du vill…

I början av året valde jag ordet ”Hälsa” som mitt  ”one little word” och ja vad ska jag säga? Kanske; ”det du önskar skall du få”. Jag visste nog inte vad jag frågade efter för >>infoga valfritt kraftord<< vad jag fått äta upp detta! Och det här är själva anledningen till varför det varit lite lugnare här på bloggen. Jag lovade mig själv att fokusera på hälsa, och det har jag också gjort. Tvingad av livet må hända, men jag har i alla fall hållit fast vid mitt löfte. 

Men det är inte enkelt det där, att bara vara, att tacka nej till uppdrag och att lägga skuldkänslor åt sidan när jag inte orkat jobba eller höra av mig till vänner som vanligt. 

Det har tagit sin tid, och ännu är jag inte i mål, men allt eftersom träden färgats gul-orange-röda och höstlöven lagt sig som ett täcke har jag också landat i att jag inte har något val än att omfamna förändringen som är på väg. Istället för att streta emot, för det har jag gjort hela våren och sommaren, har jag accepterat att jag måste släppa taget.

Jag kan nämligen inte längre jobba med mat. JAG. KAN. INTE. LÄNGRE. JOBBA. MED. MAT. 

Det jag byggt upp hela mitt liv kring, det jag älskar att göra, försämrar min hälsa så pass att jag faktiskt förkortar mitt liv. Det låter kanske som en överdrift, men dessvärre är det sanning utan minsta utsvävning. Att ständigt provsmaka och äta mat gör mig sjuk, jättesjuk. Min diabetes klarar inte av det i den mängd som krävs för att på heltid jobba som receptkreatör. Ja det kanske är svårt att greppa för er som inte vet något om diabetes och jag vill inte bli långrandig. Men sanningen är att varje gång jag jobbar med större receptuppdrag där jag själv ska skapa recept från grunden sätter det mitt blodsocker i svajning på ett sätt som inte går att förstå om man inte har diabetes. Det förhöjda blodsockret gör i sin tur att jag riskerar att bli blind, att mina njurar slutar fungera, att jag måste amputera tår och ben och dör en för tidig död i hjärt- och kärlsjukdomar orsakade av en dåligt kontrollerad diabetes. Jag har faktiskt redan fått laserbehandling i mina ögon just för att inte förlora synen ovh inget är värt det. Inget. 

Jag ville först inte berätta, jag tänkte hålla det för mig själv, för det går inte att förklara i sin helhet. Det skulle krävas sida upp och sida ner och resultera i ett blogginlägg för långt för att orka läsas. Inte ens min mest hängivna bloggläsare  skulle orka.  Och dessutom är jag en person som gillar kontroll och att berätta för omvärlden via ett blogginlägg gör att det finns risk för så mycket missförstånd från andra som läser. Som tror sig veta eller som kanske vill misstolka och ifrågasätta. Från de som tror sig veta något om diabetes och om min hälsa. Som ska ge några ”välmenta råd” men som bara adderar på känslorna av otillräcklighet som jag redan känner. Som kanske säger att det väl ”ändå måste gå att fixa,” att ordna med, att det är mig det är fel på och att jag överdriver.  Och tro mig,  jag har snurrat runt där själv i flera månader, egentligen i flera år. Gått från att jobba med sötsaker, vidare till matlagning och slutligen landat i den hälsosamma maten. Men ändå så går det inte. Och F*N att det inte går…för vad gör jag nu? 

Jag kommer fortfarande ta på mig något uppdrag ”här och där” som inte kräver samma typ av intensiva provsmakning som krävs av någon som skapar recept som sin huvudsakliga sysselsättning. För ja, då går det faktiskt. Och jag älskar ju mat och allt som har med matlagning att göra, men jag kan inte längre spendera timma efter timma i köket och utveckla nya recept för andra för då förkortar jag mitt liv. 

Vad ska jag göra resten av tiden då? Ja, jag vet faktiskt inte just nu…

Jag har vandrat omkring mycket och fullkomligt marinerat mig i tankar om framtiden, vad det här innebär för mig. Jag har pratat med vänner, åh så fantastiska vänner, som stöttar, stöter och blöter tills öronen förmodligen blöder. Somliga har varit ner utsatta än andra, min vän Sofia som är en av de smartaste och snällaste personerna jag känner har verkligen fått sin beskärda del. Finaste vännen Annika har peppat som om det var det sista hon skulle göra i livet och stackars kärleken har fått lyssna på timmar av utläggningar om tankar, rädslor och sorger.  För det har varit ett sorgearbete också, något jag inte insett för ens alldeles precis nyss. 

De senaste månaderna har jag fått så mycket råd och pepp av nära och kära. Dom har givit mig möjligheten att vända ut och in på alla små detaljer och de har verkligen ställt upp när jag behövt dem. Dom har låtit mig hållas, fast somliga av dem redan sett svaret. Låtit mig hållas, tills jag insett det själv, tills jag varit modig nog att våga säga orden högt. Och så har jag så klart fått ovärderlig input av kollegor i branschen, som vännerna Sara och Rania som också jobbar med bloggen som utgångspunkt. Input som fått mig att se bortom det jag befinner mig i just nu. 

Och när jag inte fotat mat utanför de uppdrag jag valt att ta på mig, har jag bara vandrat omkring skogen och i grannskapet. Planlöst utan mål. Fotograferat för själva fotograferandets skull. För lusten, för skapandet, för kärleken till att dokumentera och för kärleken till naturen. Och det har sjunkit in… Det har sjunkit in hur mycket jag älskar att fotografera och hur jag vill utveckla fotograferandet. Hur det i den kärleken kanske finns en framtid för mig. 

Dessutom har jag tvingat mig själv att stanna upp och fokusera på det vackra runt omkring mig. Morgondaggen i gräset, färggranna löv på träd och mark, solens strålar mot min bara nacke en sen hösteftermiddag när luften är sådär krispig och klar men solen fortfarande varm och somrig. Sådär som bara hösten kan bjussa på (första bilden). Jag har fotograferat, bara för fotograferandets skull. För att hitta tillbaka till glädje, för att bearbeta och släppa sorgen som funnits i mitt hjärta. Och det har behövts, för jag har bitvis känt mig så oerhört ledsen och förvirrad. 

Och det är därför jag väljer att berätta, för att jag måste berätta för att äntligen ta steget fullt ut. För att jag känner att där annars finns en risk att jag så sakta glider tillbaka och fortsätter i samma hjulspår, eftersom jag är rädd. För jag är rädd, jag tänker inte sticka under stolen med min rädsla. Jag är bara en helt vanlig person. En person som gråter nästan varje dag till söta eller ledsamma djurfilmer, som älskar kaffe, som önskar att hon kände någon annan i grannskapet där hon bor med samma kärlek för fotograferande och natur, som vill vara en bra förebild för andra att våga ta steget och följa sina drömmar,  men som ändå själv är livrädd att släppa taget om något hon älskar…men som måste för att överleva själv. 

Jag vandrade genom skogen idag och fotade bilderna i inlägget. Jag vandrade genom lövhögar och försökte omfamna det nya med allt vad de innebär. Jag påminde mig själv om att tacka min lyckliga stjärna eftersom jag faktiskt har en handfull jobb här och där som inte handlar om långa och många timmar av receptskapande. Som är samarbeten och uppdrag för kunder och varumärken jag älskar. Inte nog för en försörjning, men som ger mig något att greppa, som ger mig en känsla av att det kommer ordna sig. 

Det roliga i kråksången är att jag snart kommer ut med en matfoto- & matstylingkurs via Inos. Lika bra då att någon annan, som vill lära sig mer om matfoto och styling kan få hjälp på vägen och kanske själv hitta en karriär inom det jag lämnar bakom mig. Jag tror faktiskt jag skjutsade in lite extra allt bara för det, det kändes lite så på slutet när jag satt och skrev. Nu är det bara en liten ”trailer kvar” och sen är den redo att sjösättas. Men allt har en mening, jag väljer i alla fall att tro på det. 

Det var en solig dag och trots att dagen bjussat på både migränattack och tankar om otillräcklighet och några ”vad f*n håller jag på med?!” så är det med sol i hjärtat jag klickar på ”publicera”. Det är dags nu, jag kan som inte dra ut på det längre. 

Vad innebär det för bloggen?

Helt enkelt att recept inte kommer skapas för att driva bloggen framåt, utan att de recept som jag delar med mig av är vanliga favoritrecept jag kan sedan länge och som jag provlagat här hemma i de stunder jag lagar mat. Att mängden recept kommer minskas på och att mina e v en t u e l l a samarbeten i större utsträckning kommer handla om andra saker som jag värdesätter, tycker är bra, vill lyfta eller på annat sätt dela med mig. Gärna sådant som inte innebär någon som helst receptskapande alls. 

Det blir nog mer av livet på landet, kort och gott. Jag försöker ännu finna mig själv i det nya. Att tänka om och runt och inte ha matlagning och receptskapande som röd tråd. Men det är inte så förbannat enkelt som man kanske skulle kunna tro. Inte när recept varit den röda tråden både i jobb och privatliv. 

När jag var på väg hem igen genom skogen, vadandes genom brungula lövhögar, såg jag den här lilla styvmorsviolen sticka upp. Lite uppnosigt och ”här är jag”, som en symbol för att man kan ta sig genom tjocka lager av bruna löv för att sedan blomma ut. Som en symbol för de bruna löv jag mentalt tagit mig igenom den sista tiden. Och kanske är jag klar med det nu, de bruna löven vill säga. Kanske är jag nu redo för något annat, redo att blomma ut i något nytt. 

Och är du en person som någon gång önskat att jag skulle blogga om något annat än mat och recept så har du din chans att dela med dig av din önskan nu. 

Om du orkat läsa så här långt och fortfarande hänger kvar, tack, du ska veta att det värmer hjärtat!

 

SparaSpara

SparaSpara

ATT VÅGA PAUSA OCH KOPPLA NER I EN VÄRLD DÄR DU ALLTID MÅSTE VARA NÄRVARANDE

Att våga pausa och koppla ner, att våga ta steget och inte uppdatera sociala medier hela tiden fast min inkomst är beroende av dess fortsatta existens, är inget enkelt val. Att sitta ute och njuta av en vacker soluppgång, att yoga i morgonsolen, att vandra i skogen medan dimman och solstrålarna letar sig fram mellan träden UTAN att uppdatera sociala medier eller fotografera är en utamaning. 

Det är lätt att det bara blir snack det där om mindfulness, om vikten av att lyssna inåt och att leva ”slow living”. För när företaget man driver grundar sig på att ständigt uppdatera sociala medier, är varje vackert ögonblick i livet en möjlighet att uppdatera och få nya kunder.  

När FOMO (fear of missing out) och kravet på att uppdatera är ständigt närvarande i livet känns varje vacker soluppgång, varje dimmig morgon, varje härligt söndagshäng, varje snygg dukning eller nybäddad säng som en möjlighet att skapa något till mina sociala kanaler. FOMO får mig också att titta på vad andra gör, klicka mig vidare, scrolla i en oändlig tillgång på nya intryck och inspiration. Jag har länge känt att det inte finns någon annan väg, något annat val. För vad är mitt företag utan dem? Ingenting? Vem är jag utan mitt företag…? 

När jag i början av året blev sjuk, mer djupgående och omfattande än jag förklarat här, bestämde jag mig att det fick vara nog nu. Jag bytte namn, annonserade för er att bloggen kommer ta en annan riktning och så valde jag att ta en paus. Det var ett viktigt steg och markering för bloggen att byta namn och ändra design, men det viktiga ligger så klart inte i namnbytet.

Det viktiga är så klart att vara ledig och ta hand om kropp och själ ”på riktigt”. Inte bara en ”jag är ledig en vecka fast jag jobbar egentligen”. Jag ville och behövde vara H E L T OCH  H U N D R A P R O C E N T I G T  ledig, något som få bloggare och egenföretagare faktiskt är. Något jag faktiskt inte varit på 6 år. Att bara njuta av en solnedgång för att den är vacker, inte dokumentera och dela. Att bara vara i nuet, utan tankar på inlägg eller uppdatering, känns så ovanligt i min bransch att det knappt förekommer. 

 Jag behövde våga pausa och koppla ner i en värld, i ett universum, i ett liv där nästan allt numera kretsar kring närvaro online. Och det är det som är både det vackra, underbara och härliga, men samtidigt det frånkopplade, ensamma och uttröttande. 

Det är lätt att det bara blir snack det där om mindfulness, om vikten av att lyssna inåt, att leva ”slow living”, för när företaget man driver grundar sig på att ständigt uppdatera sociala medier, är varje vackert ögonblick i livet en möjlighet att uppdatera och få nya kunder.  För gör jag inte det riskerar jag att bli inaktuell, oviktig och nerprioriterad av allt från följare till algoritmer. Men för mig känns det viktigt att faktiskt välja att lyssna inåt, inte bara snacka om slow living och mindfulness. Det är lätt att ”talk the talk” men då ska man också ”walk the walk”. Jag vill inte inspirera till ett enklare och mer närvarande liv i text utan även i handling. Jag ville inte snacka snacket men sen jaga vidare i den ständiga jakten på likes, kommentarer och nya följare. 

Jag behövde våga pausa och koppla ner i en värld, i ett universum, och i ett liv där nästan allt numera kretsar kring närvaro online. Men det är otroligt läskigt, för till och med i privatlivet sker majoriteten av kommunikationen numera genom digitala medier av olika slag. Att ta upp telefonen och ringa, att ha riktigt samtal, hör i mitt liv numera till ovanligheterna. Det smsas, skickas bilder, snackas på Facebook, via meddelande funktionen på Instagram och i slutna forum och grupper…online. Och det är det som är både det vackra, underbara och härliga, men samtidigt det frånkopplade, ensamma och uttröttande. 

Jag måste våga vara ledig, på riktigt. Jag måste våga koppla ner och lita på att ni som tycker om mig och det jag gör, är kvar när jag kommer tillbaka. 

Att jobba som digital nomad, med möjlighet att arbeta nästan vart som helst i världen, är för min känsliga kreatörssjäl bitvis ganska tungt och tärande.  Att alltid tvingas vara uppkopplad och uppdatera, i en värld som hela tiden manar till jämförelse kring vem som får mest ”likes”, kommentarer och följare tär på det kreativa i min själ. Det är något jag själv valt och då måste jag också själv ta ansvar och hantera det på ett sätt jag mår bra av. 

Det pågår mycket diskussion om Instagrams algoritmer. Hur kommer man runt dem, varför tappar man följare och hur kan vi som arbetar digitalt tillsammans stötta varandra för att så att säga ”komma runt algoritmen”. Det stöts och blöts och jag har under de senaste året känt mig allt mer urvattnad. Det kreativa inom mig dör när jag börjar jaga följare, när jag börjar anpassa mig efter algoritmer och likes. Det kreativa i mig dör helt när jag bjuds in i grupper vars enda syfte är att gilla varandras bilder för att dansa en hetsig gilla-mig-dans med Instagrams Algoritm. 

Så jag vägrar. Jag säger nej och tack och det får vara bra. Jag måste lita på att det jag är duktig på är det som gör att jag får följare på Instagram. För om jag lägger all min energi på annat, en hetsig jakt jag inte vill vara en del av, och dessutom aldrig är ledig, kommer min låga att brinna ut helt.  Om all energi läggs på att jaga likes och följare finns där inget kvar för det jag älskar mest; dvs. att skapa. Jag måste våga vara ledig, på riktigt och lita på att de som gillar det jag gör hittar till mig tillslut ändå. Jag måste våga koppla ner och lita på att ni som tycker om mig och det jag gör, är kvar när jag kommer tillbaka. 

SISTA INLÄGGET FÖR MADE BY MARY

Idag skriver jag det sista inlägget för Made by Mary. Det sista textinlägget och det sista videoinlägget. 5 år och 8 månader har gått sen jag startade bloggen och det har sannerligen varit en resa. Aldrig hade jag väl trott att en Stroke skulle leda till att jag startade bloggen, som i sin tur förde mig vidare till ett liv på landet nära naturen. Med ett karriärbyte från kontorsjobb till jobb som frilansande fotograf och receptkreatör, med många nya vänner och minst lika många nya upplevelser och erfarenheter. 

Att komma hit och att landa i att säga ”tack och hej” till Made by Mary, är inget jag gjort i en handvändning. Det har tagit 2 år att komma fram till den här punkten och att på ett kortfattat sätt förklara varför jag lämnar Made by Mary bakom mig är inte helt enkelt. För hur förklarar och sammanfattar man två år av utveckling, erfarenheter, tankar och intryck? 

Jag gjorde ett försök i videon nedan. Jag talar från hjärtat och glömde bort minst hälften jag ville säga, men här är den; mitt sista videoinlägg och sista inlägg för Made by Mary. För er som hellre läser än tittar på video kommer en sammanfattning i text, i så fall är det bara att läsa vidare. <3 

Först vill jag börja med att tacka dig som följt med och stöttat, gillat, kommenterat, mailat eller på annat sätt gett kärlek och positivitet till mig; oavsett om det är ända från start eller under en dag. Jag har aldrig tagit det för givet och jag kommer aldrig ta det för givet heller. TUSEN TACK! 

Anledningarna till att jag valt att släppa Made by Mary är många, men de viktigaste är dessa 4 (helt utan inbördes rangordning) som jag baserat mitt beslut på: 

Made by Mary känns inte längre som jag. Made by Mary som bloggen och identitet skapade jag några månader efter min Stroke. Även om det var många förändringar på gång, både med fokus, vänskaper, livsmål och boendesituation så var jag ändå en helt annan person. Det är så mycket som ändrats för mig och jag känner inte att made by mary längre är jag. Det som är en starkt bidragande faktor är att jag fortfarande, trots att jag inte bakar särskilt ofta, ses som en bakblogg. Jag förstår att det blivit så, speciellt eftersom det var där jag startade och eftersom det är som bakblogg jag fått mina matbloggspriser. Jag länkas till som en bakblogg via andras blogginlägg och Instagraminlägg och även om det är gulligt och jag är superglad för det, så vill jag inte längre ses som en bakblogg. För mig har mitt matintresse förändrats och utvecklats och jag känner mig därför redo att lämna Made by Mary och ta steget ut i något nytt! 

I våras blev jag sjuk, ja ni kan läsa om det HÄR. Till det kommer att jag redan från början är ganska sjuk och när det här nya placerades uppe på min redan ganska gedigna sjukdomsbild blev det droppen som fick bägaren att rinna över. Kanske var det den knuffen eller det steget jag behövde få vad vet jag, eftersom jag ändå tänkt tankarna om förändring under flera års tid. 

När jag kom hem från sjukhuset orkade jag knappt gå till ödehusen där vi slänger soporna. Förvisso är det 6-700 meter dit men för en frisk person är 1,4 kilometers promenad inga konstigheter. Jag är faktiskt bara 38 år gammal, inte 88, och att maktlöst se på när min hälsa försämrats, sjukdom efter sjukdom, har tagit ut sin rätt både fysiskt och mentalt. Jag kände att ”det väl ändå inte kan vara så här livet ska se ut”. Jag hade ständigt kraftig yrsel som slukade all min ork med hull och hår, mitt hjärta bankade i bröstet och pulsen var hög.  Med en puls på 100-110 i viloläge tynar orken snabbt bort och inte mycket mer fanns kvar än att sitta lugnt och stilla med tankarna om livet. Några dagar in fick jag ett nytt besked; hjärtläkaren hade tittat på mitt EKG och var lite fundersam, han ville kolla om jag möjligen led av hjärtsvikt…  

Jag pratar eller skriver inte om alla mina sjukdomar och skador här på bloggen. Inte för att jag skäms eller tycker att det känns jobbigt, för så känner jag inte. Men min blogg handlar inte om mina sjukdomar, även om dom är ständigt närvarande i mitt ”riktiga liv”. Dessutom blir det lätt att andra människor, i sin välvilja att visa att dom bryr sig, fastnar i ett ”tycka synd om”-perspektiv, vilket bara lägger mer tyngd på mina axlar. För jag vill inte att man ska tycka synd om mig, det gör att jag känner mig som ett offer. Jag känner mig maktlös och svag och som att mitt liv inte är värt lika mycket som friska människor liv. Det är inte intentionen hos andra människor när jag berättar, det vet jag, men det är ändå känslan som stannar kvar hos mig. Istället vill jag ju inspirera andra, att visa att det går att ta sig vidare till ett bra och värdigt liv trots sjukdomar och motgångar. Jag vill inspirera andra att kämpa vidare, att tro på sig själva, och då är känslan av att det är synd om mig inget som gynnar mig eller ger mig energi. Men jag vill att ni ska förstå varför jag gör den här förändringen. Varför jag väljer att byta namn och gå vidare mot nya mål, så därför tänkte jag ändå dela med mig av de största och mest ”framträdande” sjukdomarna och skadorna.

Jag har en hjärnskada av min lillhjärns-Stroke som jag fick på grund av ett medfött missbildat blodkärl, jag har en pisksnärtskada (Whiplash) i nacken på grund av en karusellolycka. Jag har Diabetes typ 1, jag har Hypotyreos, jag har skjutit laser i ögonen för att inte bli blind, jag har utgjutning i båda axellederna (vätska i lederna), jag har 4 mag-/tarmsjukdomar eller ”tillstånd”; IBS, Enzymbrist, Gastro pares (förlamning i magsäcken) och en auto immun sjukdom som gör att magsäcken tömmer innehållet till tarmen för snabbt (vilket komplicerar min diabetes). Jag har nedsatt känsel i huden på höger sida av kroppen, en fotskada som gör det svårare för mig att gå…och så..lite ”annt smått” som vi kan lämna till en annan gång. 

Det enda jag vill är att vara frisk. Frisk och stark och pigg. Under månaderna som gått och det senaste åren, har jag kämpat mot att bli friskare och starkare men man kan säga att min kraftiga yrsel i våras satte lite käppar i hjulet. Och det för oss tillbaka till hjärtsvikts-proverna. Dom visade ingen hjärtsvikt men mitt problem kvarstår ändå. Mitt hjärta slår inte lika kraftigt och min puls är hög men utan förklaring. ”Genetiskt” mumlar läkarna och bläddrar i sina papper, och jag, ja jag fortsätter att vara andfådd och trött…. 

Men jag vägrar att acceptera att det är så här jag ska må. Så jag har lagt allt åt sidan och tränat. Tränat, tränat, tränat och tränat lite till, för yrsel är inget som blir bättre av att man vilar, inte en hög puls heller. Jag har promenerat, styrketränat, mediterat, yogat, vilat och tränat. Fokuserat och lagt allt åt sidan utom det allra viktigaste. Tackat nej till allt från roliga uppdrag till intervjuer och allt för många gånger upprepat orden ”tack, det låter jätteroligt men tyvärr jag kan inte” och bokat av roliga event och resor. För det enda som betyder något är hälsan. Under månaderna som gått har jag också landat i att jag måste skapa mig en jobbsituation som gör att min hälsa förbättras. En jobbsituation, en blogg och ett yrke, som gör att jag blir starkare och friskare. Och det är också det jag ska försöka göra nu. I våras skrev jag att ”Hälsa” skulle bli mitt ”one little word” under 2017 och Universum tog mig verkligen på orden. Därför känner jag nu att det är dags för ett nytt kapitel. En ny blogg, där jag ömsar skin och lämnar det gamla bakom mig. Där jag fokuserar på allt som jag mår bra av som mitt riktiga liv faktiskt innehåller. På grön hälsosam mat, på hälsotips som mindfulness och bra yogaövningar för att landa efter en stressig dag. Om att gå ut i skogen för lite naturterapi, om dagsvandringar, om att odla och äta säsongsbaserad mat…om allt det gröna i mitt liv. Kanske visar jag framgångsbilder, kanske inte, men att min blogg framöver kommer handlar om allt som är hälsosamt och grönt är det enda jag med säkerhet kan garantera. Och kanske, kanske att jag en dag kan vara stark nog att jobba som yogalärare om jag skulle vilja. Läkare som opererat min handled sa till mig att jag aldrig kommer kunna yoga ”normalt”, men jag vill inte acceptera det och kommer göra allt jag kan för att motbevisa honom… 

Den tredje anledningen handlar om att jag känt en slags urvattning. Som att jag är lite här, lite där. Jag är och petar lite överallt men saknar fokus även fast jag är en ganska nischad blogg. Det är lätt att tro att man, bara för att man har ett hyfsat inarbetat varumärke ska vilja vidga sig, utöka och göra mer och bredare. Men jag vill göra precis tvärt om. Jag vill nischa mig mer, men på mitt eget sätt. Jag vill skala ner och fokusera mer på den gröna nisch jag älskar mest av allt. Och istället för att vidga och göra mer, så vill jag göra det jag gör ännu bättre. Därför känns det rätt att gå vidare från Made by Mary. Lämna det bakom mig och så att säga göra ett avstamp i det gröna och sätta tydligt ramverk för vad bloggen kommer handla om. 

Och den fjärde och sista anledningen handlar om hur jag jobbat så här långt. Den handlar om TID. Jag förstår till fullo att andra inte förstår hur lång tid det tar att matblogga men sanningen är att det för de allra flesta tar  v a n s i n n i g t  mycket tid. Speciellt om receptinläggen ska ha  4, 5, 6 eller fler bilder. Vi pratar om att ett inlägg, från att jag skapar receptet, handlar, kanske provlagar, lagar upp för fotografering, fotar alla bilderna, stylar om, fotar mer, stylar ännu en gång, fotar fler bilder och så redigerar, skriver inlägget och trycker på ”publicera”, tar 1-2 dagar. 1-2 dagar för ett inlägg är ingen bra process och jag har brottats länge med att skapa mer ork, ett bättre flöde och en bättre process men sanningen är att det inte gått särskilt bra. Jag har länge varit fast i att jag måste publicera många receptbilder och jag har slutligen landat i att det inte går. Det är helt orimligt att ett inlägg tar så lång tid. Dessutom har jag på sistone börjat känna att det känns krystat och stelt och jag kan inte längre arbeta så. Därför lämnar jag även detta bakom mig och satsar på att fota 1 (möjligen 2) bilder per receptinlägg. Det här, tillsammans med hälsosamma och enkla recept,  kommer förhoppningsvis frigöra mer tid för fler recept, för videoinlägg, för e-böcker eller vad än annat jag kan skapa för bloggen och för er. 

Så idag säger jag hej då till Made by Mary och ett stort varmt välkommen till ”All things green”. Här kommer jag skriva om grön, hälsosam mat. Om naturen och odlingarna. Om vandringar i skogen, om hälsa och välmående och hållbarhet. Helt enkelt om allt det goda och underbart gröna som inspirerar mig och får mig att må bättre! 

Puss & Kram /Maria

 

10 SUPERFOODS DU BORDE ÄTA OM DU VILL BOOSTA DIN ENERGI

När man vill försöka vara mer hälsosam är det lätt att man tar i lite för mycket. Man ska börja träna, äta hälsosamt, sluta äta godis, chips och skräpmat, dra ner på sociala medier, ta promenader varje dag..ja, ni kanske känner igen er. Men studie efter studie visar att det är mycket bättre att ta det lite försiktigare, att börja med små förändringar och fortsätta framåt i stadig takt. På det sättet skapar man en hållbar livsstil som man orkar hålla fast vid resten av livet istället för snabba jojo-bantningar som ofta bara leder till att man går upp ännu mer i vikt och får en sämre hälsa. Ibland kanske det till och med blir så att man inte gör något alls eftersom alla de där ändringarna man ”måste göra” känns för stora eller till och med ouppnåeliga.

Ett steg på vägen, när det där steget att börja träna och göra en helomvändning med kosten känns för stort just nu, är att äta råvaror som är boostande för kroppen, det vill säga näringstäta.  Det vill säga, råvaror som inte bara ger tomma kalorier utan är rika på sådant som kroppen mår bra av. Ibland kallas den typen av råvaror för superfoods, och just superfoods är ett enkelt sätt att boosta sin kost och sin energinivå. Helt enkelt ett första steg mot bättre hälsa. 

Därför är mitt tredje hälsoinlägg i min hälsoserie mina 10 bästa tips på superfoods som du kan addera till din mat för ökad energi och välmående! Oavsett vad du gör i övrigt så blir din hälsa i alla fall inte sämre om du tillför dessa 10 råvaror i din kost! 

 

1. Avokado

Avokado, som egentligen är en frukt, innehåller höga nivåer av nyttigt fett och fibrer. De höga halterna av det nyttiga enkelomättade fettet är bra för hjärta och kärl och påverkar dina kolesterolvärden positivt (sänker det dåliga och höjer det bra). Både det nyttiga fettet och fibrerna bidrar till en längre mättnadskänsla och som om inte det var nog, innehåller avokado också många viktiga mineraler och vitaminer, så som vitamin B (B1, B2, B3, B6), C, E & K, samt bland annat magnesium, fosfor, zink & kalium, som är bra för muskler, nerver och blodtrycket.

Avokado är utmärkt att äta som den är (mums!), i guacamole, mosad tillsammans med örtsalt och lite citron som pålägg på en smörgås (toppa med sesamfrön & chiliflakes) eller exempelvis i smoothie eller som en del av en sallad. 

 

2. Ingefära

Ingefära är ett riktigt superfood som verkar anti-inflammatoriskt och som dessutom innehåller massor av antioxidanter. Ingefära sägs även vara bra för matsmältningen, ska dämpa illamående men verkar även förhindrande för både gasbildning, diarré och förstoppning. 

”Äter man ett stycke ingefära varje morgon får apotekaren dö av hunger” sägs vara ett gammalt kinesiskt talesätt, och oavsett om det stämmer eller inte, så är det enkelt att addera lite ingefära i kosten. Finhacka och stek tillsammans med lök och vitlök när du ska laga en wook, riv ner i en kopp med hett vatten och drick med honung och lite citron, riv ner färsk ingefära i morgonens citronvatten

 

3. Gojibär

Gojibär, eller ”den röda diamanten” , är rik på antioxidanter, vitaminer och mineraler och innehåller MER C-vitamin än apelsiner och MER betakaroten är morötter. Superbäret har sitt urspring i Kina och har i Asien under lång tid använts som medicinalväxt, men går även att odla i Sverige. Bäret är inte bara rik på C-vitamin och Betakaroten utan även mineraler som Järn, Kalcium och Fosfor. 

Gojibäret, som oftast säljs torkad här i Sverige, är gott att äta som den är och påminner i smaken lite om russin, men med en lätt beska. Den är toppen att strö över gröt, smoothies eller yoghurten eller varför inte blanda ner i en hemgjord granola

 

4. Kakao/Mörk choklad

Mörk choklad (utan massa tillsatt socker) eller kakao/kakaonibs är en otroligt nyttig och näringsrik råvara som inte bara gör oss hälsosamma men även glada och på gott humör! Exempelvis innehåller den ett ämne som kallas Tryptofan som i kroppen ”omvandlas” till serotonin vilket påverkar vårt välbefinnande positivt, vi mår helt enkelt bättre och känner oss gladare. Kakao innehåller även flavonoider som minskar det dåliga kolesterolet, sänker blodtrycket och minskar risken för åderförkalkning. Kakao, är även en bra källa för Magnesium som är bra för både matsmältning, hjärta och hjärna.  Men det slutar inte där, i 100 gram kakao får man faktiskt i sig många hundratals procent av rekommenderade intag (RDI) av Järn. Dessutom är Kakao även antioxidant och innehåller mer antioxidanter än rött vin, blåbär, acaibär men även gojibär och granatäpplen som också är två av mina favoriter när det kommer till superfoods. 

Ja, vad kakao och choklad kan användas till behöver jag kanske inte tipsa om. Min egen favorit är att toppa mina smoothiebowls med kakaonibs eller göra min chokladsmoothie med rostad mandel. Enkelt, gott och nyttigt! 

 

5. Rödbetor

Rödbetor är ett otroligt boostande superfood som innehåller många nyttiga vitaminer som är bra för kroppens immunförsvar. Ett enkelt sätt att få i sig rödbeta är att dricka juicen, som är mycket näringsrik. Bland annat har rödbetor visat sig kunna sänka blodtrycket på grund av sitt höga innehåll av nitrat, något som också påverkar musklernas uthållighet positivt eftersom syreupptagningen i kroppen blir bättre. Rödbetor är även starkt antioxidant eftersom det innehåller höga halter av bland annat C-vitamin samt innehåller ämnen som hjälper även levern med avgiftning av kroppen/blodet. 

Rödbeta får du enkelt som en del i din kost genom att mixa ner i en hallonsmoothie, äta rödbetscarpacchio eller genom att dricka rödbetsjuice

 

6. Grönkål

Grönkål bör man äta varje dag eftersom den, förutom massor med hälsosamma fibrer, innehåller höga halter av C-vitamin, Vitamin A & E samt en hel del Kalcium, Kalium och Järn. 100 gram grönkål innehåller faktiskt så mycket som 150-160% av RDI av C-vitamin, vilket säger en hel del. Grönkål är en av de nyttigare kålsorterna och är bra för matsmältningen, motverkar blodbrist på grund av dess höga halter av järn, sänker det dåliga kolesterolet och skyddar hjärta och kärl. 

Ett bra sätt att tillsätta grönkål i maten är att mixa ner det i mellanmåls- eller frukostsmoothien. Alternativt kan man strimla tunt och fräsa på i några minuter på svag värme och därefter toppa soppa, sallad eller valfri middag eller lunch med den frästa grönkål. 

 

7. Gurkmeja

Gurkmeja, eller det antiinflammatoriska guldet, är ett superfood av rang. Gurkmeja har otroligt kraftiga anti-inflammatoriska och läkande egenskaper, och verkar mjukgörande för lederna. Gurkmeja har använts länge i traditionell ayurvedisk medicin eftersom den ansågs rena kroppen. Det finns massor av andra påstådda effekter av gurkmeja, men för mig räcker det med att den är bra för sina antiinflammatoriska och mjukgörande egenskaper. Själv får jag i mig gurkmeja genom guldmjölk som jag dricker flera gånger i veckan. 

Det är bra att äta gurkmeja tillsammans med svartpeppar eftersom ett ämne i svartpepparn ökar upptagningen och effekten av curcumin, som finns i gurkmeja. Ett tips för att få i sig gurkmeja är att dricka guldmjölk, recept på detta hittar ni HÄR. Det är även gott i smoothies, som denna Havtornssmoothie med gurkmeja och vanilj

 

8. Granatäpple

Granatäpple är ju väldans gott om du frågar mig och ännu bättre blir det när man inser de positiva hälsoeffekter som granatäpplet för med sig. Granatäpple är en av de antioxidant-rikaste frukterna som finns och innehåller höga halter av ett ämne som kallas flavonoider, som skyddar hjärta och kärl. Den sägs också stärka immunförsvaret och och innehåller en hel del C-vitamin, Vitamin E & B6 samt kalium. 

Granatäpple ska ätas färsk om du frågar mig. Toppa en sallad med granatäpple, strö över frukostfilen eller ät som mellanmål eller nyttigt snacks. Eller så dricker du den här detoxande juicen med granatäpple, rödbeta och apelsin

 

9. Chili

Det finns forskning som stödjer testen om att stark mat förlänger livet och oavsett om det stämmer eller inte, så finns det andra hälsosamma anledningar att äta mer chili. Det starka smakämnet i chili; capsaicin, sägs öka kroppen produktion av endorfiner, ett av våra ”må-bra” hormoner som får oss att känna välbefinnande och lindrar smärta. Det finns faktiskt smärtlindrande salvor som innehåller just capsaicin. Chili sägs även verka anti-inflammatorisk, sänka blodtrycket och ökar energinivåerna i kroppen. 

Själv älskar jag chili, i måttlig mängd. Favoritmetoderna för att få i min chili är som topping på mina avokado-smörgåsar (mosad avokado & örtsalt på en bit hårt tunnbröd, toppa med chiliflakes och oskalade sesamfrön) samt som smaksättning i olika vegetariska grytor. 

 

10. Chiafrön

Chiafrön har sitt ursprung i Mexiko, där de använts av Aztekerna sedan urminnes tider. I  västvärlden har den dock blivit uppmärksammad först de senaste åren. I Mexiko finns den numera omtalade stammen Tarahumara som är otroligt duktiga på långdistanslöpning. Där äter & dricker man chiafrön som en del av basfödan och Tarahumarafolket gör även den numera vitt spridda drycken ”chia fresca” som används både som törstsläckare men även som en slags ”sportdryck” under längre ”löpturer” (i våra ögon löpturer i nivå med våra maratonlopp). Då blandas chiafrön med vatten och lime samt eventuellt lite sötning i form av agavesirap. Chafrön är rika på Omega-3, fibrer och protein samt innehåller mineraler som Magnesium, Järn, Fosfor och Kalcium. Chiafrön är även en bra antioxidant som motverkar inflammationer samt verkar förebyggande mot sjukdomar i hjärta och kärl. 

Prova att göra chia fresca till vårens långpromenader eller drick som återfuktande dryck under dagen. Gör en chiapudding, festa till det med mitt frukostrecept på regnbågstrifle eller strö helt enkelt en tesked över frukostflingorna. 

 

THE 52 LISTS PROJECT – MITT TIPS FÖR ETT LYCKLIGARE & MER HÄLSOSAMT LIV

Idag är det första mars (!!!) och vi går äntligen in i det som faktiskt är årets första vårmånad. Det känns så vansinnigt skönt, jag vet inte om jag någonsin längtat mer efter våren än i år. Fast om jag inte minns fel tror jag att jag sa så förra året också. Det är något som hänt när jag blivit äldre, vintrarna har blivit tyngre och jag sätter allt högre värde på ljuset och vårsolen. 

I år vill jag ju, som jag nämnt tidigare, fokusera på hälsa. Men hälsa är inte bara något som handlar om vikt, träning och mat. För mig är hälsa meditation, egentid, att läsa en bok, att skratta så jag gråter, att skapa bra rutiner och hälsa för mitt företag och att ta mig tid för sådant jag mår bra av. Som min ”the 52-lists project” och ”52 lists for happiness” (klicka på namnen för länkar till köpställen).  

Jag har alltid älskat att skriva listor. Packningslistor för resor, att göra-listor, önskelistor, listor på vad jag vill att mitt liv ska innehålla om 1o år, listor på ställen jag vill besöka, listor på hur jag ska nå ett visst mål, ja listan (hehe, no pun intended) kan göras lång. I år har jag gjort en lista på hur jag ska fokusera på hälsa utifrån mitt inlägg om ”one little word”. Mina listor är ett verktyg att nå dit jag vill i livet och ett sätt att utveckla mig själv och den person jag är (och vill vara). 

 

”Lists can be a tool for self-discovery, exploration, and plenty of fun too. In this journal, you’ll find ways to make each week of the year more thoughtful and vibrant by looking deeply inside of yourself to reveal your inner visdom and confidence.”

 

”52 lists project” är uppdelade i kapitel baserat på våra fyra säsonger. Den börjar med vinter och avslutas med höst, men det är inget tvång att börja från ”början”.  Själv börjar jag nu, vecka 9, den första veckan i mars eftersom mars är den första vårmånaden. Det känns rätt att börja på våren av någon anledning, kanske för att allt känns lättare under våren,  och därför gör jag det. Det är nu ljuset kommer på riktigt! 

Förutom att man uppmanas att skriva listor kring ämnen som ”List the happiest moments of your lives so far”, ”List what you would like your life to look like in ten years”  ”list the things you would change in your life right now” och ”list the way you can cleanse your life for spring” så finns det många vackra foton och illustrationer i boken som gör att den känns ännu roligare att använda. Vecka 9 uppmanar mig att skriva en lista på ”List the things you treasure most”. Det låter kanske banalt och tråkigt för någon, men för mig är det en stund för mig själv. 

Jag sätter mig ner i soffan med en stor kopp kaffe och funderar, utan dator, utan sociala medier och UTAN MIN TELEFON. Det blir en slags meditativ tid där jag lyssnar inåt, där jag tänker efter. Det finns inget rätt eller fel när det gäller att skriva i listan. Början av veckan, slutet av veckan, gör det som passar dig bäst. Efter varje lista finns en uppmaning, en ”TAKE ACTON”, med tips för hur man kan manifestera det veckans lista fokuserat på. Och det är så skönt att ha någon annan som liksom säger åt mig vad jag ska göra. Att få tips på hur jag kan ta min lista och manifestera i alla fall någon av punkterna i mitt liv. Hur jag kan komma framåt. Och att komma framåt och få mer lugn och ro, fokusera på det positiva, vart och vad jag vill,  rensa bort det negativa och sedan se hur det implementeras i mitt eget liv, det gör i alla fall mig lycklig.  

För mig ger det här livskvalité eftersom jag tar tid för MIG. En stund när jag utövar en slags mindfullness och bara koncentrerar mig  på en sak; veckans lista. Det gör att jag blir mer medveten om vart jag är, vad jag vill, mina mål, mina egna tankar, vad jag vill och inte vill, önskningar och vad som gör mig lycklig. Och där kommer ordet hälsa in, för hälsa är inte bara träning, kost och platt mage. Hälsa är så mycket mer. 

”52 lists for Happiness” är en anteckningsbok i samma anda från samma författare. När jag först såg 52 lists project-boken slog mitt hjärta dubbelslag, och när jag såg denna, med fokus på lycka, kunde jag inte klicka hem boken snabbt nog. Jag fick nämligen tag i introduktionen av boken som verkligen talade till mig. 

Där skriver författaren såhär; 

 

”I set enormous goals for myself in my work and fill up my days with lists of task for home and the office. But it occurred to me that even when I succeed in the most difficult goals, even when I feel like I’ve made my community so proud, my own happiness is still not reaching it’s full potential. I realized that for most of my life, I have pushed happiness to the very bottom of my list of life goals. I have viewed happiness as a possible result of achieving something else, rather than allowing happiness to be the main goal.” 

 

Och varför då, kan man ju undra, speciellt när jag sagt upp mig för att starta eget och följa min dröm. När jag flyttat från storstan till landet, när jag lyssnat inåt vad jag vill, hur kan det stämma att jag inte når min fulla potential när det kommer till min egen lycka? 

För att jag glömmer bort att för att jag ska känna mig framgångsrik och lycklig, behöver jag lugn och ro. Jag behöver tid för meditation och yoga, jag behöver promenader i skogen, jag behöver få tid för mig själv, att läsa en bok. Att strosa omkring på gräsmattan barfota en hel förmiddag. Jag behöver skratta så jag gråter minst en gång varje månad. Men så behöver jag även ett svalt sovrum med nytvättade lakan, ett sovrum som gör mig lycklig för att det är ombonat och vackert. Jag behöver unna mig saker som är ibland känns ytliga men även sådant som rör det inre. Inte bara köra på även om jag är just en sådant som bara ”kör på” när jag älskar det jag gör. 

Det finns inte lika mycket mellanläge på mig som på andra människor, det vet man om man känner mig. Jag är passionerad och fokuserad, målmedveten kanske vissa skulle kalla det. Och ibland är det sådär vansinnigt bra, för det gör att jag kan ta mig ur djupa svackor, kämpa i motvind, ta mig vidare från allvarliga sjukdomar och fokusera på att nå mitt mål, vad det än må vara. Det är bara det att min målmedvetenhet ibland gör att jag glömmer bort hur jag mår. Det kommer sen, efteråt, sist, kanske någon annan dag… Och sen plötsligt mår jag inte bra längre. Jag känner mig inte lycklig, eftersom jag inte får tid till det jag behöver. Därför känns 52 lists for happiness lite extra roligt. 

Skillnaden mot första boken är att denna är uppdelad i 4 kapitel istället för 4 säsonger; Reflect, Acknowledge, Invest & Transform. I den här boken börjar jag på vecka 1 och går igenom den steg för steg. Första kvartalet handlar alltså om att reflektera, andra om att så att säga bekräfta och kännas vid vad som gör en lycklig, tredje att investera och det fjärde om förändring. Efter varje vecka finns det även här en ”TAKE ACTION” som uppmanar att gå djupare, förändra något eller se hur man kan implementera det man mår bra av (eller eliminera det man mår dåligt av) i sitt liv. 

Är det någon annan som också älskar att skriva listor? Någon som kanske till och med tagit sig igenom båda böckerna? För mig ska det här bli ett intressant år, ett år som kommer röra hälsa på alla sätt det möjligen kan. Och ni ja ni får följa med på resan vare sig ni vill eller inte (fast förhoppningsvis vill ni 😉 )

Nästa vecka ska jag ta ett nytt annorlunda steg mot hälsa, som gör att det pirrar lite nervös i magen. Planen är att dokumentera det hela på bloggen, om det inte går käpprätt åt pipsvängen då alltså. Håll tummarna! 😉 

DÖDEN VÄNTAR INTE PÅ NÅGON – OM ATT INTE PASSA IN I NORMEN

_j4a9474

Klockan är 00:51, det är 1 Februari 2017 och jag sitter i ett nedsläckt rum på det stora universitetssjukhuset. Det är alldeles tyst, allt som hörs är klockan i mitt rum som vibrerar dovt varje gång minutvisaren flyttar sig ett snäpp.  I går låg jag på akuten och stirrade på den mjukt svepande sekundvisaren som liksom smekte urtavlan, varv efter varv efter varv. Minutvisaren i akutrummet vibrerade på samma dova sätt och var 5:e sekund visslade det till ute i korridoren. Något larmade på någon, eller om det var tvärt om. Det är oklart för vad, varför eller på vem, men klockan fortsatte ringa. Som en mjuk tågvissla från ett tåg som spårat ur och hamnat helt fel, som förvirrat sig ända bort till en sjukhuskorridor i mellansverige. 

Mina ben dinglar över sängkanten och världen känns bara upp och ner, igen. Det är svårt att mota bort tankarna om min egen dödlighet när varje samtal med sjukhuspersonalen för mig tillbaka till Stroken 2011. Det är skiktröntgen, magnetröntgen, små hjärtformade tabletter – blodförtunnande, infektionsprover, EKG och AKUT-test för att kolla om jag har en ny Stroke. Jag är trött, så trött. Trött på alla undersökningar men så klart främst på att jag haft kraftig yrsel i en dryg vecka. 

Jag tror att jag suttit och stirrat framför mig i ungefär 1,5 timma när sjuksköterskan knackar på dörren och undrar om jag har problem att sova. Jag klistrar på en min som svarar att det ”inte är någon fara” och ”jag är stark”. Men inom mig tänker jag att döden inte väntar på någon. Den bryr sig inte om deadlines, att du borde tvätta fönstren och att skjortorna hänger ostrukna i garderoben. Stroke bryr sig inte om coola jobbuppdrag eller att du inte bloggat på en vecka.  Utmattning väntar inte på något. Hälsan väntar inte på någon. Den avvaktar lite i utkanten men när tålamodet tryter slår den ner som en hök. Den lyssnar inte på något eller någon, den kör på, kör över och drar med sig allt i sin väg. Och det finns inget man kan göra för att säga ”nej nej stopp, vänta lite nu, jag ska bara…” 

”JAG ÄR INTE ALFONS ÅBERG”, fullkomligen vrålar min Hälsa till mig, ”DU KAN VÄNTA!”, och jag inser att jag väntat alldeles för länge.  

Det skaver i ryggen, den där glest knäppta sjukhussärken som dessutom är en halv storlek för liten.  De urtvättade mjukisbyxorna med ”60-80 kg S/M” tryckt på låret vilar slappt på höften och riskerar att glida ner till fotknölarna vid minsta lilla rörelse. Mina blodkärl är söndertrasade, de har spruckit av den alldeles för grova nålen som dom stuckit mig med upprepade gånger. Den grova nålen är som är ett måste för alla de avancerade undersökningarna jag genomgår. Samtidigt trasar de sönder och ärrar mina blodkärl som bara blir sämre och sämre för varje gång. ”Jaha, nu sprack den på en gång”; suckar sjuksköterskan, och syftar på mina tunna blodkärl.

 

”Att erkänna att kapaciteten sjunkit på grund av hälsan är för förlorare, för de utanför, för dom svaga. Och jag vill inte erkänna mig svag, inte klassas som ”inte lika produktiv”, inte lika stark, inte lika bra eller lika mycket värd.” 

 

Och jag tänker att jag tagit livet och hälsan för givet. Igen. Inte velat erkänna mig svag, att inte passa in.  ”Vad fan är det för fel på mig!”, har jag lust att skrika… 

Egentligen har jag mått sämre och sämre under en ganska lång period, men försökt kämpa vidare ändå.  För i vårt samhälle är man inget värd om man inte producerar till 100%. Gärna 150% eller som en före detta chef på ett av Sveriges större företag en gång sa när vi  blev b e o r d r a d e  övertid; ”nu kör vi, rakt in i kaklet bara” trots att majoriteten av arbetskåren egentligen var i stort behov av vila. Och jag undrade redan då vad sjutton det var frågan om. 

Att erkänna att kapaciteten sjunkit på grund av hälsan, eller av vilken annan anledning som helst, är för förlorare. För de utanför, för dom svaga och lata. Det är så samhället ser på de som står utanför. Och jag vill inte kategorisera mig som svag, inte klassas som ”inte lika produktiv”, inte lika stark, inte lika bra eller lika mycket värd. Och där blir svaret på ”varför gör jag såhär” ganska enkel. För att jag vägrar gå med på att jag, och VI,  skulle vara mindre värda, mer lata,  för att vi inte passar in den snäva norm som definierar vad som gäller i arbetslivet. Jag vägrar gå med på det, och därför har jag svårt att prata om det, erkänna att jag inte passar in. Men sanningen är att jag inte passar in, och jag måste acceptera det och omforma det till att betyda något positivt. 

Däremot vägrar jag gå med på att jag är svag eller sämre för att jag behöver arbeta i en annan takt och på ett annat sätt än det som definieras som normen. ”Jag är inte svag”, har jag lust att ropa,  ”jag är en förbannad tillgång!”  Jag tänker på Underbara Claras inlägg från något år tillbaka om att inte passa in i normen. Att ramarna för framgång, arbetstider och allt där emellan är så snäva och att jag måste sluta försöka passa in och mäta mitt värde och förmåga efter normen. 

Normen som baseras på ramar som någon annan satt upp, regler som någon annan dikterat. Men det är mitt liv, mina ramar, min hälsa och hälsan, ja den väntar ju som bekant inte på något eller någon. Men bara för att min hälsa, min kropp och mitt hjärna inte passar in i den snäva ramen för vad som anses vara normalt, betyder inte det att jag inte är en tillgång. Jag kämpar ständigt för att skapa så gynnsamma förhållanden som jag bara kan, för just mig och min hälsa. Arbetslivet där ute är nämligen på tok för snävt för att acceptera minsta snedsteg utanför ramarna. Och gör jag inte det jag gör idag, vet jag faktiskt inte vad jag skulle göra… 

Just nu är jag tacksam. Mitt i yrsel och blodförtunnande och magnetkameror är jag tacksam. För att livet tog i från tårna och daskade till mig RAKT i ansiktet! Påminde mig om att jag måste stanna upp, boka av, göra omprioriteringar och skala ner. Inte slarva med vila och tid ute i naturen. Inte slarva med bra mat och tid för rekreation.  

Jag måste stå upp rakryggad med allt det som jag är, acceptera och erkänna att jag inte passar in i normen och därmed även vägra att acceptera epitetet ”sämre” för att jag går utanför det ”alla andra” gör. Hälsa var mitt ”one word” som skulle vägleda mig under 2017 och Universum, ja Universum tog mig på orden minsann. Det är dags att lägga normen åt sidan och skapa mina egna ramar för vad jag mäktar med, skapa mina egna optimala arbetsförhållanden och låta allt annat falla på plats utifrån det. Hur det då än blir med allt; blogg, företagande och livet i övrigt, så har jag i alla fall satt min hälsa först. Och det är ett beslut jag aldrig kan vara ånga eller vara missnöjd med. 

Jag vill avsluta med det här citatet; 

 

”Jag känner förtvivlan när jag tänker på alla människor som på grund av att de inte ryms i våra snäva ramar betraktas som ett problem. Som en tråkig siffra i statistiken – istället för en tillgång. Om vi har ramar där mängder av människor faller utanför kanske vi måste ändra på våra ramar? Inte envisas med samma struktur och samtidigt förvänta oss ett nytt resultat.”

Clara Lidström

Det kommer bli en del förändringar för mig framöver, oavsett vad provsvaren visar. Ni märker dom nog inte så mycket, mer än att blogginläggen kommer ännu mera från hjärtat. Vi syns på andra sidan… 

10 ENKLA STEG – SÅ HÄR BLIR DU MORGONPIGG!

morning_personFörra året frågade jag, lite i förbifarten, om ni ville veta hur jag ”gjort om mig själv” från inbiten kvällsmänniska till morgonmänniska. Helt enkelt ett inlägg på ”såhär blir du morgonpigg”.  Det har tagit lite tid för mig att få ihop det här inlägget, att få ner en bra ”steg för steg”-struktur som är tydlig nog för andra. Men nu har jag äntligen fått ner det i 10 tydliga steg som jag hoppas inspirera någon annan där ute. 

Det här är andra inlägget i min nya ”hälso-serie”. Det första inlägget om varför jag dricker ljummet citronvatten hittar du HÄR

Varför ville jag bli morgonpigg? 

Men vi börjar här, varför ville jag egentligen bli morgonpigg? Jag har alltid velat vara morgonpigg, att vakna dagen utvilad och redo, hoppa upp ur sängen och springa ut barfota ut i gräset. Ja, när det är varmt nog vill säga. Helt enkelt att vara uppe med tuppen och verkligen ta vara på dagen.

Istället har jag varit morgontrött och KVÄLLSpigg. Ett tag vände jag på dygnet så pass mycket att jag inte vaknade till för ens efter klockan 18 på kvällen. Hela dagen spenderades i något slags töcken; trött, ofokuserad och oproduktiv. Först på kvällen, ofta ganska sent, kom energin tillbaka. Då kunde jag göra allt från att skapa och städa, få bra idéer och koncentration nog att läsa. Detta resulterade ofta i satt vaken till 03 (eller senare) för att pyssla med vad det nu än var jag påbörjat. Och ro i kroppen för att sova hade jag inte, inte ens de gånger jag faktiskt var trött på kvällen. 

Ännu viktigare, jag mådde inte bra. Orsaken handlade delvis om att vi människor, de flesta av oss i alla fall, i längden inte mår bra av en felaktig dygnsrytm men delvis för att jag hade en känsla av att livet bara gled genom mina fingrar.  Jag hade ofta en känsla av att inte hinna med och att inte vara klartänkt nog på dagen. Jag vaknade sent och kunde plötsligt inse att klockan redan var två på eftermiddagen och jag har knappt gjort mer än att äta frukost. Jag missade morgonmagin på sommaren, fick alldeles för lite dagsljus på vintern, städade och tvättade alltid mitt i natten och var allmänt seg i både kropp och själ. 

En dag bestämde jag mig helt enkelt för att ändra mig, jag ville inte längre känna eller må som jag gjorde. Jag tror dessutom benhårt på den kraften vi har inom oss, att vi själva har makten att ändra på oss själva och bli den vi drömmer om att vara. Och jag, jag ville verkligen bli morgonpigg, eller i alla fall inte fortsätta vara kvällspigg. Jag vill inte sova bort dagarna i mitt liv för att sedan bli pigg mitt i natten när jag egentligen borde sova. Efter en hel del funderande och strukturerande, för det är helt enkelt så jag gör saker det är så att säga min starka sida, så har jag förändrat min dygnsrytm och därmed också en liten bit av den jag är. 

Det är underbart härligt att vakna upp tidigt och gå upp utan att känna den där överväldigande kvävande känslan av trötthet. Att hinna med det jag vill, att få dagsljus och en lugn och behaglig morgon. Vid 10-11 tiden på förmiddagen har jag ofta hunnit med en massa. Tagit morgonpromenad, busat med hundarna, bäddat sängen, ätit frukost och kanske även städat av lite här hemma och bloggat. När klockan börjar närma sig lunch känns det som jag upplevt en hel dag men ändå har en hel dag kvar. Jag mår bra, har bättre matsmältning, får mer gjort och är även mentalt balanserad. För min dåliga dygnsrytm påverkade definitivt min mentala hälsa.  Och så klart har jag även de dagar då jag bara går upp och njuter av att vara i balans med den dygnsrytm jag mår bäst av, det handlar absolut inte bara om att vara produktiv! 

För mig var det inte bara att ”börja gå upp”, det krävdes mer än så för att förändra mig från den inbitna kvällsmänniska jag var. Jag behövde analysera läget, fundera på strategier för att faktiskt komma upp och orka med att ta mig igenom processen att förändra mig själv och min dygnsrytm. Så, här kommer mina steg och hur jag gjorde, kanske kan det hjälpa någon annan trött själ där ute! 

bed

En liten notis innan du börjar!

Jag påbörjade den här processen när det började bli mer gynnsamma ljusförhållanden på morgonen. När solen är uppe vid 5-6 mår kroppen också bra av att gå upp då. Att påbörja processen att bli morgonpigg i december är inget jag rekommenderar just på grund av bristen på ljus. Ju mer normala ljusförhållanden det är, ju enklare är det för kroppen att anpassa sig även om det går utmärkt att börja processen när som helst, året runt. 

 

10 enkla steg för att bli morgonpigg

 

1. MOTIVATION & ENGAGEMANG: Varför vill du bli morgonpigg? Det är lätt att tro att det bara är att ”köra på” och visst kan det fundera bra för någon och då är det ju klappat och klart redan här. Men för alla oss andra då? Mitt tips är att fundera lite på din egen motivation.  När jag jobbade med träningsvägledning brukade jag alltid starta med frågan ”varför vill du börja träna?”. Alldeles för ofta innehöll svaret något som endast berörde det som kallas yttre motivation samtidigt som den inre motivationen saknades. Det var för andra, för att samhälle ansåg att man borde göra något, för att få beröm eller komma in i ett visst klädesplagg. Bli smalare, snyggare, coolare. Värd mera. När det gäller att bli morgonpigg är anledningen förmodligen mer sällan grundat i yttre motivation utan i inre. Lika viktigt är det dock att tänka på varför man gör något. När man vet vart man vill och varför, så är det mycket lättare att stanna på rätt kurs. För vi kommer alla lite ur kurs ibland, må det vara att äta hälsosamt, rör på kroppen eller dricka tillräckligt mycket vatten. När vi vet varför vi gör något och vart vi ska, är det lättare att styra kursen tillbaka åt rätt håll. 

Min erfarenhet: För mig låg motivationen i det jag beskriver ovan. Tröttheten höll i sig långt in på eftermiddagen och ibland sen på kvällen. Det gjorde att jag väldigt ofta hamnade i en produktiv spiral som påverkade mig negativ. Ju mindre jag gjorde om dagarna, ju mer nedstämd och trött blev jag, vilket i sin tur påverkade nästa dag till det sämre. Och så rullade livet på. När jag visste att min motivation handlade om mitt välmående, min mentala balans och känsla av att hinna med livet, blev jag väldigt motiverad. Dessutom fanns det en yttre motivation som gällde att hinna med blogg, jobb och intressen. Att vara kvällspigg och morgontrött gick inte så bra ihop med att fotografera morgondimma. För mig fanns det därför både en inre och yttre motivation vilket stärkte mig att hålla rätt kurs. 

 

2. DEFINIERA HINDER: Vad hindrar dig från att gå upp på morgonen, vad är det förutom tröttheten, som gör det svårare att gå upp? Det är kanske enkelt att tänka ”vadå hinder, jag är trött, det är mitt hinder?!”. Men om man börjar fundera på saken kan det ligga mer bakom som gör det både enklare, och svårare, att gå upp på morgonen. När man vet vad som påverkar en själv i en viss riktning kan man också göra något åt det. Jag applicerar ganska ofta samma principer på både eget företagande och personlig utveckling. Vart är mina flaskhalsar, det vill säga, vart ”stoppar det upp” så att jag inte kan nå dit jag vill?

Min erfarenhet: För mig var det flera saker som gjorde det jobbigare och tråkigare att gå upp på morgonen. Som att jag var för trött för att göra kaffe samtidigt som jag var desperat efter en stark och het kopp kaffe. En annan sak var tanken på att gå upp, duscha och ”göra i ordning mig”. Tiden det tog att duscha och torka håret, ja ni vet ”allt det där”, gjorde mig ännu mer osugen på att stiga ur sängen. Det stressade helt enkelt mig på ett sätt jag aldrig reflekterat över innan. Ett tredje hinder var hela tankeprocessen kring ”vad ska jag ha på mig idag”. Det kan låta trivialt men när jag började se över alla de där småsakerna som störde och tog tid för mig på morgonen så blev det lättare att stiga upp. 

 

3. ELINIMERA HINDER: När jag tagit lite tid och skrivit ner vilka situationer som gjorde mig mindre osugen på att gå upp på morgonen, vad som skulle göra det enklare och vad jag helt enkelt bara inte ”ha att göra med” kom naturligt nästa steg i processen; att eliminera dessa hinder. Den lilla energi man som morgontrött har på morgonen ska fokuseras åt just en sak, att gå upp. Det låter kanske trivialt att dessa småsaker skulle påverka min förmåga att gå upp på morgonen, men det gör och gjorde de. Med några enkla små förändringar i min vardag gjorde jag det både roligare och enklare att förändra mig själv och komma upp på morgonen. Ett exempel kan vara att göra i ordning frukosten dagen innan, bara att ta fram eller kanske till och med ta med (till jobb eller skola) för den riktigt morgontrötta. 

Min erfarenhet: För mig innebar detta att jag började ladda kaffebryggaren kvällen innan. På morgonen när jag var som tröttast ville jag inte tänka, inte göra, inte mäta upp något. Dessutom fick jag kaffet mycket fortare om jag slapp hela processen med att fylla kaffebryggare. Det var bara att stappla upp och trycka på ”on” på bryggaren. En så liten sak som gjorde det så mycket enklare. Den andra var att jag hatar att duscha på morgonen, det tar sådan tid att torka håret och fixa till det där yttre. Att kliva upp var nog med en kraftansträngning för mig, att då ”tvingas duscha och torka håret” var bara för mycket. Jag insåg att mina morgnar blev avsevärt mycket bättre när jag istället duschade på kvällen. Kvällsduschen fick/får mig dessutom avslappnad och varm i kroppen, en perfekt ritual en timma innan läggdags. (Kärleken är tvärt om, det är därför det är så bra att tänka igenom vad som underlättar och vad som stjälper just din morgon). Det tredje var att engagera sig i klädval vilket jag enkelt löste med att göra precis så som mamma gjorde när jag var liten; att välja kläder på kvällen och hänga fram dem för mig att bara ”ta på mig” på morgonen. 

OBS! Visste du att det är flera framgångsrika människor som har exakt samma rutiner varje morgon. Dom äter samma eller i alla fall liknande frukost varje dag, har på sig samma ”uniform” (klädval) varje dag och gör allt de kan för att slippa ta beslut tidigt på dagen. Detta för att ”frigöra” tankeverksamhet och energi till andra saker, man blir helt enkelet mer produktiv och kreativ ju färre beslut man behöver engagera sig i tidigt på morgonen. Jag har läst att exempelvis Steve Jobs & Mark Zuckerberg gjorde/gör precis just detta. 

 

4. RÄKNA UT HUR MKT SÖMN DU BEHÖVER – DET ÄR SKILLNAD PÅ ATT VARA TRÖTT OCH BEHÖVA MER SÖMN:  Som sagt, det är skillnad på att vara trött och behöva mer sömn. Att vara trött på morgonen är inte nödvändigtvis synonymt med behov av mer sömn. Att vara trött kan bero på många andra saker, exempelvis att man har en dålig dygnsrytm. Det kan också bero på stress, dåliga matvanor och en hel hög med andra faktorer. Försök räkna ut hur mycket sömn just du behöver. Det kan vara både mindre eller mer än de allmänna rekommendationerna som för vuxna ligger på mellan 6-8 timmar. Det enda sättet är att testa dig fram. Min erfarenhet är att då du räknar ut ditt eget sömnbehov, är extra viktigt att du försöker hålla dig till en normal dygnsrytm. 

Min erfarenhet: Jag har insett att jag alltid vaknar trött. Det är ett slags ”naturligt tillstånd” hos mig oavsett hur mycket jag sovit, och så har det varit sen jag var barn. Jag vet inte om det är för att jag sover hårt just vid den tidpunkten då jag borde gå upp eller om det är för att min kropp på något sätt försöker lura mig tillbaka att vara kvällspigg igen. Oavsett så behöver jag inte mer sömn. Nu när jag ”omvandlat” mig själv till en morgonperson så märker jag att jag blir pigg fort, det tar bara några få minuter, vilket också är en indikation på att jag inte behöver mer sömn. Jag har också insett att ju sämre min dygnsrytm är ju tröttare är jag på morgonen. Det är också skillnad på naturligt morgonpigga människor som liksom hoppar upp vid 06 och mig själv, som förmodligen alltid kommer vakna lite småtrött. Det gjorde jag även när jag sov till 10-12, så det var inte så att jag vaknade pigg bara för att jag gick upp vid 11-tiden. Jag har märkt att mitt sömnbehov ligger på 7,5 timmar. Sover jag 8-8,5 timmar per natt så börjar jag dag 2  eller 3 få svårt att somna vid 22-23. Jag har helt enkelt sovit för mycket. Det är därför extremt viktigt för i alla fall mig själv, att jag håller mina tider. 

 

5.  SOV MELLAN 23-03:  Se till att sova mellan klockan 23-03, det är nämligen viktiga timmar för sömnen. För några år sedan när jag läste på en hel del om just sömntips och dygnsrytm, fick jag lära mig att dessa timmar är extra viktiga. För en bra dygnsrytm och för att vända om från kvällspigg till morgonpigg, är det därför viktigt att inte lägga sig för sent, utan att sova just mellan klockan 23-03. 

Min erfarenhet: Jag kände länge att det skulle var helt omöjligt för mig att bli morgonperson. Jag vaknade alltid så vansinnigt trött. Dessutom, hur skulle dagen kännas om jag gick upp ännu tidigare. Jag sov till 10..11..12 och var trött hela dagen, ibland ända tills klockan blev 18, 19, 2o eller ibland 21.  Och sen kunde jag givetvis inte sova, jag som varit trött hela dagen,  något som var otroligt frustrerande.  Ekvationen var egentligen väldigt enkel. Jag sov för mycket och på helt fel tider. Min rytm var helt enkelt vansinnigt fel. Sedan jag började sova de där viktiga timmarna på dyget samt att gå upp i en bra tid för mitt liv och min rytm mår jag så mycket bättre. Jag upplever verkligen att de där viktiga timmarna mellan 23-03 gjort skillnad. Numera märker jag också stor skillnad när jag ruckar på mina rutiner. De gånger jag sover mellan 01-8.30, eller gud förbjude 02-9.30, mår jag inte lika bra och känner mig inte lika utvilad som när jag sover mellan sover mellan 22.30-06 (eller 23-06.30).

 

6. HITTA EN ALARMSIGNAL DU MÅR BRA AV: Ibland läser jag tips om att välja en alarmsignal som liksom chockar upp en, en signal som man i panik bara vill stänga av. Som att det skulle få mig att vilja gå upp… Visst, vaknar det gör man ju tveklöst, men hur mår man sedan? Slår hjärtat i panik, är pulsen hög och är man kanske lite irriterad och grinig? Jag vet inte hur det är för någon annan, men det där har då aldrig fungerat för mig. Mitt tips är istället att välja en alarmsignal som får dig på gott humör. En glad lite trudelutt. Kanske en mjuk melodisk slinga eller kanske något roligt och lite busigt som gör dig glad, vad som än passar just dig. Bara det är något som ger motivation eller påminner dig om varför du vill och skulle må bra av att bli mer av en morgonperson. 

Min erfarenhet: När jag köpte min senaste telefon fanns det en ny typ av alarmfunktion med nya låtar. Funktionen heter ”läggdags” och alarmsignalen i den funktionen heter ”Gryning” (nej jag är inte sponsrad, I wish). När jag hör den vill jag bara gå upp, mysa med en kopp kaffe och titta ut över ängarna på morgondimman. Musik är ju faktiskt en sån sak som snabbt kan plocka fram allehanda känslor och minnen, därför väljer jag en ringsignal som ger mig lyckliga sommarkänslor i hela kroppen. En arg stressande alarmsignal gör mig bara irriterad och gör att jag vaknar upp med en negativ känsla i kroppen. Det hjälper inte mig. Frågan är…vad hjälper dig och ger dig rätt känsla i din kropp och ditt sinne? 

 

7. NO MERCY! SNOOZA INTE! Det här är väl det mest klassiska, inget nytt som ni inte hört förut, men också otroligt viktigt.  Snooza inte! Det kommer inte hjälpa dig. Du kommer inte bli piggare och du kommer inte bli morgonperson av att snooza. Jag vet precis hur skönt det är att snooza, men jag vet också hur lite det hjälper och hur mkt det stjälper. Så ge dig själv noll utrymme för detta och lägg väckarklockan långt borta från sängen så att du måste gå upp och faktiskt ”vakna på riktigt” för att stänga av den. 

Min erfarenhet: Förutom att du inte blir piggare samt även förstör den där fina rytmen du precis kommit igång med så tycker jag också den påverkar det mentala. Helt plötsligt har man snoozat i 45 minuter och man känner sig dålig. Värdelös. Värdelös som inte ens kan gå upp när klockan ringer. Detta påverkar hur jag känner kring mig själv, vad jag är kapabel till. Ju mer jag ”gläntar” på dörren till sovmorgnar ju längre bort från den där hälsosamma dygnsrytmen kommer jag. Och ju mer kvällspigg man naturligt är, ju hårdare tror jag att man måste vara mot sig själv i det här avseendet. Eftersom min ringsignal bara blir högre och högre är den omöjlig att fortsätta sova till om jag inte snoozar.  

 

8. BÖRJA MED ATT BARA GÅ UPP: Till början har du bara ett enda mål. GÅ UPP! Yes, nu är vi äntligen här, det är dags att börja implementera en ny dygnsrytm i ditt liv! Med andra ord, dags att bli morgonpigg! Det första tipset är precis sådär rakt på och enkelt att du säkert bli irriterad. GÅ. BARA. UPP. Känn inte efter för mycket, tänk inte så mycket, gå inte in i någon negativ tankevurpa om hur jobbigt allt är. Gå bara upp. Stappla in i köket, sätt på kaffebryggare, häll upp ett glas citronvatten eller vad du än vill dricka på morgonen och fokusera på en enda sak. Att vara vaken. Andas. Gratulera dig själv, du är uppe! Hur jobbigt det än känns just här och nu så är du uppe! Första målstolpen är avklarad! 

Min erfarenhet: De första dagarna var tuffast för mig och kommer säkerligen vara tuffast för dig också. Det var inte direkt så att jag studsade upp av glädje om vi säger så. Snarare var det så  att jag hasade upp till  köket där jag sedan stod böjd över diskbänken i någon slags panikslagen position. Jag kände ett behov av fysisk stöttning, av något eller någon som kunde hålla mig uppe på mina ben, varpå jag instinktivt böjde mig över diskbänken ut i fall att den möjligen skulle kunna erbjuda mig det stöd jag behövde. Där stod jag sedan och blinkade förvirrat och förtvivlat. Tröttheten kändes överväldigande men jag fokuserade på en enda sak, att ha öppna ögon och andas. Att fortsätta vara vaken, uppe, och att inte gå och lägga mig igen. 

 

9. TÄND ALLA LYSEN/DRA UPP RULLGARDINER: Okej, nu är du uppe, dags för nästa steg! Om det är sommar och ljust, gå ut på farstutrappen/balkongen eller vad som passar dig och försök få in någon eller några minuter av frisk luft och dagsljus. Är det mitt i vintern, tänd så många lampor du bara kan och dra upp rullgardiner och persienner. Det är viktigt att få in så mycket ljus som möjligt ”i ögonen” för att kroppen ska vara med på noterna och faktiskt vakna.

Min erfarenhet: Jag har märkt att jag instinktivt gjorde tvärt om. När jag var trött och lite frusen släckte jag ner och tände ljus. Mysigt absolut, men bidrog det till att jag vaknade? Icke. Ju tröttare man är ju mindre mysbelysning kan man unna sig. Prova istället att släcka ner och tända ljus mot kvällen så att du berättar för kroppen att ”snart är det läggdags” så att den varvar ner och blir sugen på att sova. Mysljuset kan dessvärre stjälpa mer än hjälpa för oss morgontrötta själar. Tända ljus och mörka rum gör bara att man vill gå och lägga sig så fokusera istället på att vakna. Mysa får du göra när du piggnat till! 

 

10. HITTA ETT MANTRA + BILD FÖR ATT PÅMINNA OCH MOTIVERA DIG SJÄLV! Det är lätt att gå in i en negativ tankespiral och snurra runt i ”jag är så trött,  jag är så trött, jag är så trött” Eller varför inte den annars så populära ”det här går aldrig, det här går aldrig, det hör går aldrig”. Och om du fokuserar tillräckligt mycket på att du inte kan, så kan du förmodligen heller inte. Ändra din attityd och fokus genom att välja ett mantra som hjälper dig att rikta dina tankar på något positivt. Kom ihåg, trötthet är övergående! Det kan även vara bra att påminna sig visuellt, kanske skriva ut en bild på något som motiverar. Utgå från dig själv vad motiverar dig. Kanske vill du ut och träna på morgonen eller fotografera magiska dimmiga morgonbilder. Sätt upp en motivationsbild på kylskåpet eller där det passar dig och fokusera på den, tillsammans med ditt mantra, de första minuterna av din morgon. 

 

”Whether you think you can or think you can’t, you’re right!”

Henry Ford

Min erfarenhet: Jag valde att tänka på just det, att trötthet faktiskt är övergående. Det slog mig väldigt snabbt, bara efter första eller andra dagen, att den där känslan av överväldigande och förlamande trötthet var övergående. Till och med ganska snabbt övergående. Därför valde jag ett mantra i stil med ”det går snart över, det går snart över, det går snart över” för att påminna mig själv om det jag innerst inne redan visste om, min trötthet är övergående. Mitt enda fokus var att vara vaken, att inte blunda, att tända alla ljus och fokusera på just det; ”snart är jag inte trött längre”. Dessutom hade mina dimmiga morgonbilder aldrig varit möjliga om jag inte omdanat mig till morgonmänniska. Därför skrev jag ut inspirerande bilder på vackra dimmiga morgnar som jag även satte upp ovanför mitt skrivbord för att påminna mig om mitt fokus dygnet runt, något som verkligen hjälpte mig! 

 

Och kom ihåg, oavsett vad du vill förändra med dig själv; må det vara att bli mer morgonpigg, att börja dricka citronvatten på morgonen, att byta jobb, börja träna eller skriva en bok, så är din egen inställning allt! Choose your attitude, helt enkelt. 

Och psst, låt det ta tid, ge dig själv kärlek! Lycka till! 

 

10 HÄLSOSAMMA ANLEDNINGAR TILL VARFÖR JAG DRICKER LJUMMET CITRONVATTEN

healthy_lemons

Igår pratade jag lite om ”one little word” som ska genomsyra, vägleda och peppa mig genom det nya året. I och med det vill jag också att det ska genomsyra bloggen, för även om jag inte pratat jättemkt om det utan mer lite i förbifarten, så är hälsa något jag verkligen brinner för!

Därför har jag skapat en inläggs-serie, något jag tänkt på väldigt länge, som fokuserar på just hälsa. Där tänkte jag dela med mig av både enklare och mer banala tips men även lite mer djupgående ämnen. Tips på hur man vågar följa sina drömmar, 10 orsaker att äta en viss råvara, 5 olika tips på hälsosamma goda mellanmål eller hur man börjar med yoga. Ja, allt mellan himmel och jord som innefattas i scoopet hälsa och som jag personligen brinner för, äter, använder eller implementerar i mitt eget liv. 

Som Sara från Träningsglädje kommenterade i inlägget om ”one little word” så ”your health is the platform that your entire life is built upon” och det är verkligen så.  Och mat är också något jag brinner för som påverkar vår hälsa. Som Hippocrates sa; 

 

”Let food be thy medicine and medicine be thy food” 

 

Därför kommer jag, två gånger i månaden resten av året, att dela med mig av blogginlägg kring just hälsa. Först ut är anledningarna till att jag v ar j e morgon dricker ljummet citronvatten eftersom det förändrat både min hälsa och mina morgnar. 

10 anledningar till varför jag dricker citronvatten 

Ungefär 6 månader innan jag skulle gifta mig, snubblade jag över en artikel om hälsofördelarna med att dricka ljummet citronvatten. Några månader innan mitt bröllop ville jag givetvis jobba mot att både se och känna mig friskare. Så jag provade, utan några egentliga förhoppningar om att det skulle hjälpa, ”men det kunde ju åtminstone inte vara dåligt”, tänkte jag. Döm om min förvåning när jag kände mig mindre uttorkad, piggare, fick en bättre start på morgonen och allmänt mådde mycket bättre. Man kan alltid diskutera ”hjälper det verkligen eller är det placeboeffekt” men för mig spelar det ingen roll. Jag mår bra av det och därför vill jag dela med mig av det.  

De mest omedelbara hälsofördelarna som man kanske inte behöver diskutera så mycket kring, är givetvis att man får i sig vatten och därmed återfuktar kroppen. Och ”so far so good”. Men vilka andra hälsofördelar finns det och hur gör man egentligen ljummet citronvatten? 

Hur gör man? 

Börja med att koka upp vatten i en kastrull. Pressa i en halv citron i en stort glas som rymmer cirka 3 dl vatten. Häll på hälften kokhett vatten från kastrullen (ta i n t e varmt vatten direkt från kranen) och hälften kallt vatten från kranen så att du får ljummet vatten. Alternativt värm vatten på spisen eller i mikrovågsugnen tills det känns ljummet, pressa därefter ner citronsaften.

Om du tycker att det inte går att få ner, ta kallt vatten och ”arbeta dig mot” att dricka ljummet vatten. Det är nämligen snällare för kroppen och den behöver arbeta mindre för att ”få upp värmen” på det kalla vattnet du annars dricker. 

Drick några klunkar i taget under 10-15 minuter. 

Varför? 

1. Mindfullness och positiva tankar: Något av det vikigaste och tyngsta argumentet för att dricka citronvatten har varit effekten det haft på min hälsa, hur min dag startar och hur min kropp mår. Det låter kanske märkligt, men låt mig förklara. Sedan jag startade med citronvatten varje morgon har den stunden blivit en andaktsfull tid för mig själv. Jag blandar ihop citronvattnet och sätter mig ner och mjuk-stretchar igenom kroppen för att vakna till. Personligen har jag några favoritpositioner från yogan som gör att jag sträcker ut kroppen efter nattens sömn och som passar mig väldigt bra. Jag dricker några klunkar citronvatten mellan varven och passar även på att tänka igenom dagen som ska komma. Det blir en stund för mig själv, en slags mindfulness, där jag kan fokusera på hur jag vill att dagen ska bli. Vad jag ska tacka JA till under dagen och vad jag ska tacka NEJ till. Nej till stress och nej till dåliga rutiner, ja till en lugn lunch utan sociala medier och ja till att gå igenom mina kvitton som jag skjutit upp så länge. Jag brukar även passa på tänka igenom vad jag är tacksam för.  Jag tänker att jag är tacksam för mina ben som bär mig, ögon som ser allt det vackra i vår värld och att jag andas. Jag påminner mig om att inte döma mig själv för hårt och fokusera på det positiva, något jag i och med min lugna morgon, ofta bär med mig hela dagen. 

2. Boostar immunförsvaret: Citroner har mycket C-vitamin, vilket sägs vara bra för att motverka och bekämpa förkylningar eftersom de stärker immunförsvaret. Det har även en antiinflammatorisk effekt och förbättrar förmågan att ta upp järn något som är extra viktigt för just kvinnor (i fertil ålder) och som har en viktigt roll när det kommer till immunförsvaret. 

Citroner är också lätt slemlösande och hjälper därför kroppen att göra sig av med slem och balansera slemproduktionen. Därför brukar jag även göra min citron-ingefära-honungs-brygd så fort jag känner att en förkylning knackar på dörren och det må va placeboeffekten, men jag tycker att det hjälper. 

3. Balanserar kroppens ph-nivå: En hel del mat som vi äter gör att kroppen får fel ph-värde; den blir sur. Citroner, trots att de är sura i själv, har en basisk (alkalisk) effekt i kroppen. Därför balanserar och neutralisera den kroppens ph-värde och motverkar de negativa effekter ett surt ph-värde kan ställa till med (så som allehanda sjukdomar). Det finns forskningsrapporter som påvisar att cancerceller växer i sura miljöer men hämmas av alkaliska/basiska miljöer. Huruvida det stämmer eller ej låter jag vara osagt eftersom jag inte läst rapporterna själv. Men att citronvatten är bra för en balansera ph-nivåerna i kroppen tror jag stenhårt på. 

4.  Rensar ut och avgiftar ”systemet”: Citroner  hjälper kroppen att rensa ut gifter, toxiner, eftersom citroner har en vätskedrivande effekt. Citronsyran i citronerna påverkar också kroppens ”enzymfunktion” vilket stimulerar leverns avgiftning. 

5. Underlättar matsmältningen: Det ljumna vattnet hjälper till att stimulera mag- & tarmkanalen samt rena levern (som jag nämner ovan). Citroner påstås även kunna trigga levern att producera mer galla som behövs vid vår matsmältning. Dessutom ska det även vara lindrande vid olika matsmältningsbesvär som gaser och halsbränna. Själv har jag väldigt känslig matsmältningssystem och saknar även ett enzym som bryter ner maten. Trots att jag tar medicin med enzymet jag saknar så är min matsmältning till och från ganska dålig. Sedan jag började med citronvatten har min matstmältning förbättrats avsevärt och jag märker att hela mag- & tarmkanalen blir lugnare. Om det är mängden vatten jag får i mig, citronerna eller en placeboeffekt, ja det kommer jag nog aldrig kunna reda ut. Men bra, ja det mår jag! 

6. Återfuktar kroppen: Ljummet citronvatten stödjer kroppens eget system genom att återfukta och ersätta den vätska som förloras genom exempelvis svettning. Alla känner vi väl igen symptomen på vätskebrist; man blir trött, känner sig låg och seg, sover kanske sämre, får torr hud och spruckna läppar och så törst, som är den klaraste och tydligaste signalen på att något är fel. Dock bör man dricka vätska långt innan man känner den där panikartade törsten, något de flesta av oss glömmer bort. Att dricka citronvatten har fått en påminnande effekt om min egen kropp och dess känslighet mot uttorkning. Numera har jag alltid färdigt kanna med vatten på skrivordet. Personligen tycker jag bäst om ”bubbelvatten” som jag bubblar hemma med vårt kranvatten.

7. Renar Huden: Läser man på ”the Internetz” så påstås C-vitamin och andra antioxidanter bidra till minskade rynkor och blemmor. C-vitaminet som ju blir basiskt i kroppen (se punkt 3) dödar bakterier som orsakar akne. Själv har jag fått problem med huden först efter 30. Det är akne och små ja, ni vet, pepplor som helt enkelt betyder att huden inte mår helt bra. Trots att jag tvättar och smörjer in och inte solar så dyker de upp. Även här märkte jag stor skillnad. Min hy vart bättre trots att jag var stressad inför bröllopet och jag hade dessutom min värsta PMS-period på vår bröllopsdag men hade inte en endaste blemma (vilket också är tydligt på våra bröllopsbilder, ps. jag sminkade mig själv väldigt lätt).  Citronvatten rensar helt enkelt ut skit och andra gifter inifrån och ut, istället för att behandla huden utifrån.  Så även här känns det som att jag kan säga att det faktiskt påverkade min hy otroligt positivt.  

8. Friskare Andedräkt: Citroner sägs, förutom alla ovanstående punkter, även ge fräshare andedräkt. Kanske beror det på att citroner med sitt C-vitamin varit kända för att lindra tandköttsinflammationer. Det man bör tänka på är att inte borsta tänderna de närmsta 30 minuterna efter att man druckit sitt citronvatten eftersom emaljen kan skadas (enligt min tandläkare). 

9. Främjar läkning: Även sårläkning sägs främjas av C-vitamin och det påstås också att kroppen återhämtar sig fortare från skador och inflammationer. 

10. Ger energi och förbättrar på så sätt humöret: Kombinationen citron och vatten har en väldigt uppiggande effekt, speciellt i kombination med en mjuk morgon-stretch. Jag har aldrig varit så pigg på morgonen sen jag började med citronvatten och alla de gånger jag är bortrest och inte dricker mitt annars rutinmässiga citronvatten så känner jag mig mindre fokuserad och inte riktigt lika pigg. Det är något speciellt med att ge mig själv den tiden och den boosten. Det påverkar både min kropp och sinne och ger mig mer energi och en riktig lycko-boost. Kanske för att jag ger mig själv så mycket kärlek så tidigt på dagen.  

Om du är nyfiken, köp hem ett gäng citroner och prova en vecka. Se hur du mår och hur det påverkar just dig! Funkar det så funkar det, funkar det inte så…ja då gör det inte det. Simple as that!  

 

ONE LITTLE WORD 2017 – HÄLSA

health3

Så har vi kommit in i 2017 och många av er har kanske avlagt nyårslöften om ditten och datten. Fråga är, hur går det såhär en vecka in på det nya året? Ibland kan det vara ganska pressat, det där med nyårslöften, för vi vill ju alla så himla mycket! Vi har höga ambitioner och drömmer om att orken räcker till hela året. Därför kan jag tycka att nyårslöften är lite…dumt. Bättre då att sikta mot ett mål, för då är allt som är närmare det målet en vinst i sig! När man istället sätter ett mål att ”vara hälsosammare” eller ”äta mer vegetariskt” eller vad det än må vara, så kan det som kallas ”one little word” vara en bra hjälp på vägen. 

Som ni vet firar jag mitt nyår på hösten, eller firar och firar, men det är då jag känner mig som mest produktiv, redo att starta på nytt, energifylld och fokuserad. Det jag började med förra året, sedan atilio tipsat om det, är att välja ”one little word” som ska guida mig under årets gång. 

 

”Alltså inte några mål eller löften, men ett fokus som ska genomsyra mitt 2017. Relationer, privatliv, jobb och allt där emellan. Jag tror att ordens kraft är väldigt stor. Man brukar säga att ord kan ge djupa sår, långt djupare än fysiska skador och jag tror även det gäller positiva ord, eller som i det här fallet, att välja ETT ORD som ska vägleda mig genom mitt 2017. Jag väljer mitt ord med omsorg och när jag tar med mig mitt ord in i det nya året, bär jag det med mig i både hjärta och själ. ”

 

Jag tänker på det när jag slappnar av eller mediterar, jag tänker på det när jag åtar mig jobb, hur det manifesteras i mina privata relationer och hur jag ser på mig själv i relation till ordet. Dessutom reflekterar jag över ordet, vad betyder det för mig? Vad innebär det i olika aspekter av mitt liv? 

Det lilla ordet kan skaka om mig och få mig att komma ur dåliga rutiner, det kan befästa nya bra rutiner och få mig att aktivt fokusera på det jag vill ha mer av i mitt liv. 

Dela GÄRNA med er om ni har något ”one little word” som ska vägleda er under året, eller har ni kanske blivit inspirerade att skapa ett från och med idag? 

 

I år är mitt ord HÄLSA. 

Vad innebär då ordet Hälsa för mig? 

 

Hälsa som i fysisk och mental hälsa

Den här aspekten är nog det mest tydliga och det första många tänker på när det kommer till ordet hälsa. Det innebär att jag ska fokusera mycket på att arbeta med min egen hälsa, både fysiskt och mentalt. Det innebär att jag aktivt kommer välja att lägga in tid för avslappning, meditation och fysisk aktivitet som en del av min dagliga planering som egenföretagare. Det ska vara vägledande i alla mina beslut, istället för att hamna långt ner på prioriteringslistan. Det innebär att jag ska fortsätta med mina morgonrutiner och även jobba hårdare med mina kvällsrutiner för att de ska sitta så att jag fortsätter sova bra och kanske mår ännu bättre. 

Hälsa i mitt arbete

Hälsa i mitt arbete innebär att jag måste hitta en balans mellan jobb och fritid. Det innebär att jag måste utveckla och implementera fler rutiner samt strukturer för att få en hälsosam arbetssituation där jag inte jobbar onödigt mycket eller ineffektivt. Det innebär att jag ska fokusera på uppdrag och blogginlägg jag brinner för och som får mig att må bra.  Och det innebär även att jag kommer lyfta hälsa i bloggen på ett tydligare sätt eftersom det är något jag brinner för. Hälsa i bloggen kan vara hälsosamma recept som fokuserar på näringsrika, boostande livsmedel och grön mat. Det kan vara meditation och att gå ut i skogen och visa hur jag tar hand om min kropp och själ för att orka frilansa och blogga. Och det kan vara enkla tips på något extra bra livsmedel eller recept! 

Dessutom har jag utvecklats en ny ”inläggs-serie” kring just hälsa här på bloggen. Imorgon publiceras det första inlägget och efter det kommer det pågå 2 gånger i månaden hela året ut! Givetvis ingen bantning, ingen hets och inga dieter. Men däremot bra tips för bättre hälsa. För hälsa har ju så stort spann och inget bara rör fitness, träning och dieter.  Sådana inlägg med enkla tips och inspiration,  som jag själv faktiskt älskar att läsa! Den kunskapen tänkte jag nu dela med mig av hela året ut!  

Hälsa i mitt privatliv och relationer

När det gäller mitt privatliv handlar det om att prioritera relationer som ger mig energi och där jag känner mig uppskattad och älskar för den jag är, precis så som jag är.  Att ta mig tid för mina vänner på ett annat sätt och att inte bara ”umgås hemma” med min kärlek utan också aktivt hitta på roliga saker tillsammans, även om det bara är en promenad genom skogen. Hälsan syftar även på balansen mellan sociala medier och andra intressen, något jag saknar mycket och vill återuppta kommande året. Så som att läsa böcker, yoga, spendera mer tid i naturen och kanske lägga tid på att utveckla recept ”bara för att” utanför jobbet. 

”Ytlig” Hälsa

Att ta mig tid för sådant som gäller de mer ”ytliga delarna” av hälsa. För det handlar inte bara om yta. Att inte ta hand om sig själv i de ytliga aspekterna i för lång tid kan även påverka hur jag mår och känner mig rent allmänt. Jag är minimalist och har ibland svårt att ”unna mig saker” som jag inte absolut behöver. Kanske så till den grad att jag måste ta mig tid, pengar och engagemang och göra det roligt igen. Att bära smycken och kläder som känns som jag som jag tycker är vackra, att ta hand om håret och allt annat som kommer med det ”yttre skalet” gör att jag känner mig stärkt i min identitet och gör det vardagliga livet som frilansare lite roligare! Dessutom är det en del av mig och uttrycker vem jag är.