18 In Hälsa & Inspiration

Definitionen av vansinne & framtidsplaner

Idag var första morgonen med ordentlig frost i marken och på något sätt känns det så tidigt alltihopa. Sommaren swishade förbi och det känns som någon snabbspolat till hösten en månad. Ibland doftar det nästan lite som om snön är på väg, ni vet när det är ett snäpp kallare i luften och det blöta våta snabbt förvandlas till snöflingor.  Den svalare, kallare och råare hösten känns väldigt tidig men för mig är det helt okej, jag tycker om den murriga delen av hösten också. Den delen när det känns okej att stanna inne framför brasan och bara vara. Att bara fokusera inåt där jag är just nu. 

Det har varit många år med en strävan att kämpa framåt, där jag gång på gång pushas tillbaka till en plats som inte bara känns som tillbaks till ruta ett utan som tillbaka till ruta -10. Och det är svårt, som jag nämnde tidigare på bloggen, när sjukdomar jag drabbats av gör att jag inte får vara den jag är och vill vara. Att släppa Made by Mary var vad jag trodde min stora förändring, men det visade sig vara helt fel. Det allra största steget skedde HÄR för ungefär ett år sen, och sedan på Instagram Stories tidig sommar som finns sparad under mina ”highligted stories” som ”HONESTY” HÄR. 

”The definition of insanity is doing the same thing over and over and expecting different results.”

Men jag läste ett citat en gång, ett citat som verkligen stannat hos mig. Att definitionen av vansinne är att upprepa samma beteende om och om igen, men förvänta sig ett annat resultat än tidigare. Och jag har burit med mig det så många gångar i allt från träning, studier, jobb och relationer. Och vi pratade om det jag och kärleken på vägen hem från resan och jag har spenderat merparten av september med att fundera på innebörden. 

För när jag applicerat citatet på mitt liv och de hinder jag mötts av, så har jag alltid tänkt att ”NOT doing the same thing over and over again” betyder att jag ska göra något annat och med annat menat ”något nytt”. Och det nya, det annorlunda, det har alltid varit att ta steg framåt, bortåt, utveckla och driva mig själv, mitt företag och mina drömmar mot nya höjder. Men allt eftersom sensommaren övergått i höst har jag insett vad jag absolut aldrig gjort, inte en enda gång faktiskt, för det ligger inte i min natur. Det vill säga stannat exakt där jag är här och nu och bara investerat exakt där jag står. Utan att blicka framåt, utan med ena foten i utveckling åt något håll, utan med sikte på horisonten och andra ”större drömmar”. 

Det kanske känns som självklart för någon, men för mig var det som någon släppt en sten i huvudet på mig. Stanna still, bara vara exakt där jag är, fokusera på exakt HÄR OCH NU. Hva? 

Men där är jag nu. Jag har lovat mig själv, för jag är lite sådär ceremoniell av mig och behöver ofta ha någon slags struktur och ”punkt” kring större händelser, att göra något annat för att se om det ger den förändring jag önskar, förändring som främst gäller min hälsa och mina sjukdomar. Och ja, jag är lite ceremoniell av mig och behöver liksom göra något slags avstamp för att känna att jag är igång. Köpa ny kalender, berätta för er här, tända ett ljus, göra en plan och säga ”nu är det såhär i 6 månader”, det är bara sån jag är. 

Planen är alltså att försöka vara mindre vansinnig, att bara vara precis här och nu utan att sträva framåt, varken mentalt eller fysiskt. Det blir ett  halvår där jag bara jobbar, lever och är exakt här, utan tankar och planer att jag måste till något mer, något större, utveckla min blogg, business eller företagande. Jag ska inte utveckla något alls faktiskt, och helt plötsligt känns de orden som det lättar lite för bröstet. För de som är kvar här, på Instagram och för alla de av er som hittat till min YouTube. Ni har varit där för mig och det är dags att jag är där för er med. Att vi bara är precis här, tillsammans. Där jag bloggar om livet här och nu, skapar filmer för YouTube om det som sker, Instagrammar, fotograferar och välkomnar eventuella uppdrag som går i den linjen. 

Och jag ska vara där för mig själv med så klart. Inte tänka på att ta mig vidare med hälsan och på något sätt pressa mig själv, att försöka pusha mig själv till höjder jag kanske aldrig når (kanske för att jag pushar för hårt?). Istället har jag lovat mig själv att mina kroniska sjukdomar ska få lite utrymme och andningspaus utan press från min sida. För mig innebär det att jag äter enormt regelbundet med ganska små variationer i kosten, då det skapar mer andningsutrymme och lugn på flera sätt, att jag får nöja mig med strosande skogspromenader och mjuk stretch eftersom det är det jag behöver nu, utan att sikta mot svårare yogapositioner, intervallträning eller långa vandringar. 

Jag inser att jag varit i ett ständigt förbättringsarbete under de senaste, ja säkert 10 åren. Men på vilket sätt förbättrar det mig? Nej, nu blir det i alla fall minst 6 månader med mindre vansinne och mer närvaro, med fokus på investering och inte på utveckling. Hur svårt kan det va? 

You Might Also Like

18 Comments

  • Reply
    Lisen
    3 oktober, 2018 at 18:20

    Du är verkligen underhållande samtidigt som du skriver om ett ämne som är så viktigt, att bara vara i nuet. Vi matas ju ständigt med att man ska framåt. Tjäna mer pengar, bli snyggare, mer tränad och så vidare. Skönt att höra att någon som du väljer att stanna till. Tack för att du delar med dig, det fick mig verkligen att fundera!

    • Reply
      Maria
      3 oktober, 2018 at 18:55

      Hihi, att vara underhållande känns lite fint. I det allvarliga behövs humorn, skrattet och det lite busiga. Tack snälla för fina orden!

  • Reply
    Anna
    3 oktober, 2018 at 18:39

    Intressant att du valde just det citatet, då jag sa det till en vän igår! Då gällde det en konflikt med en annan vän. ”Hen och jag har inte den relationen att jag kan göra så” sa min vän angående mitt förslag på lösning av konflikten. ”Nej, kanske för att ni inte har haft den här konflikten förut heller. Genom att lösa någonting nytt måste du testa någonting nytt”. Läskigt? Ja, oerhört! Befriande – ännu mer!

    • Reply
      Maria
      3 oktober, 2018 at 18:55

      Nej men vad häftigt! Jag tycker det är så otroligt bra just det citatet, vill man att det ska bli någon ändring måste man också vara beredd att testa något nytt. Helt rätt! Hoppas din vän löser konflikten med vännen.<3

  • Reply
    Katarina Wohlfart
    3 oktober, 2018 at 19:12

    Låter vettigt. Ligger på soffan om kvällarna jämt jag för att jag inte orkar annat. Orkar inte med instagram och resor just nu så bara vänhäng och läsa böcker är min melodi och så får det nog vara i höst. Tänker att man inte ska vara så rädd för att inte pusha framåt. En måste också vara nöjd över det en skapat. Och tänk vad du har skapat i livet!

    • Reply
      Maria
      4 oktober, 2018 at 08:41

      Ja, men jag hoppas det, i all fall något jag inte provat tidigare. Och banne mig om något ska ge resultat så är det väl just det. Ja jag tror det iallafall! Det låter bra det, att du lyssnar på det hjärtat säger. Och bara hänger med vänner, ligger på soffan och läser böcker. Låter faktiskt väldigt skönt om jag ska vara ärlig! Och tack för dina ord, som multisjuk känns det ibland som att en inte skapar något alls, eftersom det är så mycket som rinner en mellan händerna. Det är bra att bli påmind! Tack! <3 Stor kram

  • Reply
    Jessica
    3 oktober, 2018 at 19:33

    Jag försöker göra precis samma sak som du just nu. Jag har alltid presterat och haft ett driv framåt. Jag vill åstadkomma något och bidra till en bättre värld. För ett år sedan kraschade jag rejält efter många år med stress och prestation och fick sänka tempot till nästan noll. Men inser att jag aldrig släppte prestationen. Då blev den istället att bli bra så fort som möjligt☺️ Nu är det dags att släppa den helt. Annars kommer jag aldrig läka helt eller hitta in till mig själv. Och mår jag inte helt hundra kan jag ju inte hjälpa någon annan på riktigt. Så höstmys utan den minsta press blir vad som händer framöver. Du inspirerar! Och så vet jag att jag inte är ensam💕

    • Reply
      Maria
      4 oktober, 2018 at 08:45

      Åh tack för att du delar med dig av din egen resa! Jag förstår precis hur du menar, så har det varit mkt för mig med. Det är svårt att inse när man ”har det där i sig”, att prestera, att driva framåt, att nå mål. Det är inte alltid det är hälsosamt, och linjen är ofta väldigt otydlig. Det är svårt att se när man trampar över den. Och exakt detsamma har jag landat i nu med. Jag promenerar och gör mjuk stretch och extremt försiktig YinYoga enkom för hur det får mig att må NU. Inget mål SEN, ingen riktning om vart det ska LEDA, ingen tanke på att bli BÄTTRE och gå djupare i en position. Bara nu, här och nu. Och banne mig vad bra det känns! Skickar dig massa pepp och en stor kram så gör vi det tillsammans men på var sitt håll du och jag! Ps. vill jättegärna veta ur det går för dig längre fram, så vill du dela med dig, gör gärna det! <3

  • Reply
    Jennifer
    3 oktober, 2018 at 20:52

    Så bra att komma till den insikten! Jag hoppas du känner att du kan slappna av och få det där lugnet. Och att det gör att du slipper mer drama på ett tag. Önskar dig en riktigt mysig och bra höst och vinter! ❤ (Fast lite galen kommer du nog alltid att vara, och det är väl tur det!?)

    • Reply
      Maria
      4 oktober, 2018 at 08:39

      Ja, det hoppas jag med, jag är verkligen över all hälsodrama och vill bara ha det lugnt och må bra! <3 Haha att ha det lugnt och vara lugn går ju nu nödvändigtvis inte hand i hand, och ja det är ju tur det *fniss* Önskar dig detsamma, jag tror vintern kommer tidigt, det känns lite så här ute på landet. Ja, vi får väl se hur det blir (ganska snart också):) Kram!

  • Reply
    Katta - Bucketlife
    4 oktober, 2018 at 11:35

    Så fint och rakt på berättat. Det finns verkligen igenkänning i den ständiga utvecklingen. Jag har nån slags inneboende allergi för stagnation och vill som du alltid utvecklas åtminstone lite. Men det här med att stanna upp är ju absolut inte samma sak som stagnation och egentligen är det ju kanske framförallt i pauserna som vi faktiskt kan landa utvecklingen. Och komma till nya insikter.
    Önskar dig verkligen all lugn och ro och snabb bättring fina, fina du! <3

  • Reply
    Wilda
    5 oktober, 2018 at 16:49

    Fantastiska människa. Jag sitter som vanligt berörd och förundrad över din visdom. Och känner igen. Jag har alltid varit i kamp, och först de senaste åren har jag slutat kämpa och bara följt med. Det händer så mycket även då. Kanske händer det som mest då, när jag släpper taget om hur jag tänker att det ska vara. Det verkar så. Det är också en acceptans för mig själv och en ödmjukhet inför livet. Jag kan ibland bli rädd för känslan av att jag inte strävar mot något, eftersom det påminner mig om en tid då jag tänkte att jag inte skulle orka leva. Men det är ju just för att jag vill leva som jag behöver vara här och nu och se det jag har, istället för att fortsätta stressa mig och leva i något som inte finns här än. Oj vad du satte igång tankar. Nu låter jag som vanligt sådär klar i tanken, men ja som du vet hjälper det massor att bara få tänka högt. Tack för att jag får vara här och tänka högt med dig <3

  • Reply
    Jessica
    7 oktober, 2018 at 07:24

    Oj vad jag kan känna igen mig i din text. Tack 🙏

  • Reply
    STJÄRNÖGONBLICK 40 | svampskogen och skratten. | REAKTIONISTA
    7 oktober, 2018 at 08:30

    […] ✶     …och idag blir det dubbellänk till Maria för ni får inte missa detta innerliga inlägg: om hur en vilja att förändra kan få motsatt effekt. […]

  • Reply
    Att drömma, vara analog och Drömdagboken. Riktning genom att skriva!
    11 oktober, 2018 at 11:36

    […] Det här med drömmar. Stora som små. Hur gör man dem verkliga? Riktning? Jag har alltid tyckt om att vara analog. Har skrivit dagbok i omgångar. När jag startade mitt företag 2009 hade jag mycket att lära. Och vet ni, jag läste faktiskt igenom mina anteckningar från den tiden. Och jag ser att jag har kommit en bra bit på vägen. Men samtidigt: Att stanna upp och känna att jag vill vara här och nu är minst lika viktigt, blir jag påmind hos Maria på Allthingsgreen. […]

  • Reply
    Det är ok att stå still - Nestor förlag & föreläsning
    12 oktober, 2018 at 06:01

    […] så läste jag det här inlägget och känner igen mig. Och inser att det jag behöver inte är att utvecklas eller växa (just nu) […]

  • Reply
    Rania {Northbound Journeys}
    12 oktober, 2018 at 08:49

    Åh vilken insikt! Ditt inlägg sätter genast igång lite tankar hos mig själv. Jag tror nog också att jag sen flytten från landet tänkt att detta är tillfälligt och ett steg på väg mot något annat. jag har känt mig lite rastlös, och… ja inte stressad, men ändå uppe i varv. Har haft svårt att finna ro och ta det lugnt. Raka motsatsen till det slow living jag älskat så. Nu ska jag också försöka stanna upp och bara vara i det som är nu, till 100%. Det som sker i framtiden det sker då, men nu är nu. Tack vännen <3

  • Reply
    Emilia - hållbart och enkelt
    13 oktober, 2018 at 21:07

    Jag stannar också upp just nu. Jag blev lite handlingsförlamad över allt klimatfokus som många medier har. Är det hopp vi har kvar, eller är det förtvivlan. Jag gillar ju när det händer saker. Men min största önskan handlar egentligen om något helt annat. En stillhet. En känsla. Och den kan jag bara hitta om jag stannar upp.
    Tack för att du delar med dig Maria.
    Kram
    Emilia

  • Leave a Reply