KVINNLIGA ÄVENTYRARE: OM LIVSFÖRÄNDRINGAR – FRÅN STAN TILL LANDSBYGD & ATT FÖLJA SINA DRÖMMAR

För några dagar sedan hade jag Angeliqa från ”Vandringsbloggen” här på besök. Hon och friluftsentusiasten Emelie Bröms driven en podcast som heter ”Kvinnliga Äventyrare” där de pratar om vad äventyr egentligen är, hur friluftslivet fungerar och helt enkelt vad som händer när vi kliver utanför dörren och utanför ramarna i livet. 

Vi snackade om min livsresa som jag gjort de senaste 5-6 åren. Hur jag gjorde för att komma hit, varför jag valt att leva som jag gör, vad jag kommer pyssla med nästa år och mina tips för att våga ta steget och följa sina drömmar…var det än må vara! Vi pratar lite om hur det gick till när vi sa upp vår lägenhet utan att ha någon annanstans att bo, för att jag kände att jag inte kunde bo inne i stan en sommar till, det spelade ingen roll om vi fick tälta i skogen flera månader bara vi inte bodde kvar i storstan. HÄR kan du även läsa det inlägget på bloggen. Och sen även hur det kändes när vi äntligen hittade vårt lilla paradis, vilket jag skrivit om HÄR. Och så finns det en liten film om flytten för den som inte sett den och är intresserad, HÄR kan du kika på den. 

Klicka på bilden så kommer ni till podcasten, där finns också mer härliga avsnitt att lyssna på. Angeliqa skrev dessutom ett så härligt blogginlägg om hur det är att besöka mig här ute på landsbygden. HÄR kan ni läsa det. Om lodjur, älgar, dimmiga åkrar och små grusvägar som tar dig fram till mitt röda hus. 

Maria

Jag är en frilansande matfotograf, receptkreatör och stylist som älskar lantlivet, stjärnklara nätter, kaffe, doften av sommarregn och den tidiga morgondimman. Jag är en dagdrömmare av rang och en hopplös romantiker som älskar att gå barfota, att plocka svamp, blommande ängar, knarriga trägolv, motljus, hållbarhet, grön mat och minimalism. Jag njuter av att upptäcka världen och jag tror att allt i livet, både gott och ont, sker av en anledning.

YOU MIGHT ALSO LIKE

10 Comments

  1. Svara

    Katarina

    28 november, 2017

    En stor inspiration som alltid! Hur har det gått med youtubandet?

    • Svara

      Maria

      29 november, 2017

      Tack fina du! <3 hihi ja du, du får kika in och titta! 😉 Vi är en liten familj där, inget stort gäng men ett mysigt gäng med mkt kärlek. Ja alltså min egen "YouTube-familj" dvs de som tittar. Tycker det är superkul med rörligt material, det går att vara personlig i sitt uttryck på ett sätt som bilder aldrig kan vara. Just nu tar det mkt tid men hoppas att det kommer gå snabbare framöver, ju mer jag övar, så jag i större utsträckning kan leverera fler bildinlägg parallellt med videoinläggen 🙂

  2. Svara

    Mia Bergvall

    28 november, 2017

    Ska bli så kul och mysigt att lyssna!

    • Svara

      Maria

      29 november, 2017

      Tack Mia, hoppas jag verkligen att du kommer gilla mitt avsnitt!

  3. Svara

    Martina Åkerman

    28 november, 2017

    Åh så kul det var att lyssna på dig! Jag visste inte att du målade!!! Jag vill jätte gärna se det du kommer att skapa fram med pensel o färg…eller penna o papper…eller vad det är du gillar att jobba med. Jag gör ju sånt själv, så det kommer bli jätte spännande att se.
    Nu när jag vet att det tog dig 5 år att förverkliga ditt drömliv, så känns det lite mer möjligt för mig också att finna mitt drömliv. Jag har ju min mamma i första hand som jag måste ta hand om och se till att hon får ett bra slut på sitt liv…jag är den enda som är i läge att ta hand om den biten. Mitt projekt nu är att finna ett sätt att leva mitt liv samtidigt som jag också tar hand om mamma. HUR ska det gå? Det får vi se…men plötsligt känns det lite mer möjligt, nu när jag har gett mig själv tillåtelse att ta 5 år på mig att lösa det problemet. Tack, ännu en gång för det du ger mig, och alla vi andra som följer dig på din vandring genom livet. Nu ska jag börja med att ‘skala’…skala bort bit för bit det som inte känns bra…så gott det går. Jag har fem år på mig! 🙂

    • Svara

      Maria

      29 november, 2017

      Tack Martina, vad kul att du gillade avsnittet! <3 Jo men det gör jag, sen har det gått i perioder. Efter att jag börjat fotografera mer så har det funnits mindre tid till andra kreativa projekt men det kommer förändras i och min egen förändring vilket jag verkligen ser fram emot. Jag målar nästna uteslutande med akvarell. Olja tar för lång tid att torka för min smak. Får se vad du tycker sen då, jag målar mkt abstrakt eller semi-abstrakt 🙂

      Ja gud ja, det var inte gjort över en natt. Vissa saker förändrade jag snabbt, som vad jag spenderade min lediga tid med, bloggen kickade jag igång så fort jag hade orken och läkt från Stroken. Fotograferandet lika så. Men hus var den bit som tog längst tid. Egentligen var flytten det som drog ut på tiden, hade vi hittat hus fortare så hade vi flyttat inom 1-2 år. Men allt har sin tid, man får hantera livet och dess motgångar och utmaningar utifrån hur ens eget liv ser ut. Du gör ngt otroligt fint för din mamma, och det kommer du alltid bära med dig i hjärtat. Jag tycker inte du ska begränsa dig själv till 5 år, den tid det tar är den tid det tar. Det är DIN resa, inte min eller ngn annans. Tar det 1 år så tar det 1 år, tar det 10 år så tar det 10 år. Jag försöker, så gott det går, att tänka att "jag är precis där jag ska vara" i livet och när jag är redo att gå vidare så kommer jag ta mig vidare. Lite så "Trust the Universe". Mitt tips är att titta på den tid utöver exempelvis jobb och att ta hand om din mamma. Vart och med vad spenderar du den? Finns det ngt du kan ta bort och skala av så att du får mer tid att spendera på det som är det "riktiga du". Istället för att träffas för en middag på en restaurang kanske jag då skulle föreslå att vi kan ta med oss mat/picknick hemifrån el från ngn restaurang och sitta ut vid havet. För det hade närt min själ mer. Ibland spenderar vi enormt mkt tid på småsaker som tillsammans äter upp vår tid. Så titta lite om du kan skala bort ngt så du får mer tid till sånt som mater själen med kärlek, så länge du bor där du bor. När du har möjlighet att flytta, ja då tar du nästa steg. Och just..ett annat tips är också att skala ner på sånt som kostar så att en eventuell flytt (om det är det du ser framför dig) är lättare att genomföra. Då vet du att varje restaurangbesök eller shoppingrunda du hoppar över istället går till ngt fantastisk några år framåt i tiden. <3 stor peppkram

  4. Svara

    Miriam

    28 november, 2017

    Kul att höra, vilken helomvändning du gjort

    • Svara

      Maria

      29 november, 2017

      Tack Miriam! Ja, det har sannerligen varit en resa! <3

  5. Svara

    Martina Åkerman

    29 november, 2017

    Det är jag igen….det var en till sak som jag så gärna vilje fråga dig. Du berättar att din dåvarande sambo Magnus delade dina önskningar att flytta till landet….men vad hade du gjort om han INTE hade gått med på det? Om han INTE hade velat flytta från stan och leva det liv DU hade drömt om. Jag är så jätte nyfiken på hur du hade handlat då? Hade du gett upp din dröm om att flytta till landet…eller hade du lämnat honom och sökt dig vidare ut mot det du så starkt längtade till? Berätta gärna lite om det om du kan. Det skulle vara jätte intresant och höra hur dina tankar och känslor runt det var då.

    • Svara

      Maria

      29 november, 2017

      Hej kära du <3

      Ja du, det är ju svårt att sia om men vi hade nog förmodligen försökt lösa det med ngn skräddarsydd distanslösning till att börja med. Ex hade han kunnat bo inne i den lite mindre stad som är min närmsta "stora stad" dvs Uppsala. Han hade kanske kunnat bo i lägenhet där och jag i litet torp på landet utanför stan. Då hade vi kunnat skapa ngt som fungerat för oss ändå. Men hade han säg velat flytta in till centrala Stockholm och leva cityliv, gå ut och festa och shoppa hade det varit svårt för oss att få det att fungera tror jag. För då handlar det om det fundamentala vad man ser att livet ska innehålla och vad man anser vara viktigt. Jag tror heller inte att han hade velat vara tillsammans med mig om vi bodde kvar i stan, jag mådde jättedåligt där och var enormt olycklig så..det hade inte fungerat av den anledningen. Älskar man ngn vill man ju också att den ska må bra, om du är med på vad jag menar. Om Magnus sa "jag MÅSTE bo i stan för att må bra" och jag känner tvärt om att jag "MÅSTE bo på landet för att må bra" ja, då måste vi hitta en lösning och gör vi inte det, då är vi inte menade att vara tillsammans helt enkelt.

      När det gäller det absolut viktigaste i livet så tycker jag, och det är ju bara jag, att det inte är ngt jag vill kompromissa med. Jag älskar Magnus men jag skulle inte kunna kompromissa med den biten i mitt liv. Det är som att säga att jag ska sluta andas i princip. Om Magnus skulle säga "vi flyttar till Nya zeeland och bor på landet där", hade jag bara "YES" eller "Ska vi flytta till USA (om vi låtsas att vi vann green card lottery) och bor i Kalifornien" då skulle jag också säga "Hell yeah, om vi bor ute på landet någonstans". Men...om han sa "ska vi flytta till centrala Stockholm eller Göteborg, jag vill bo inne i stan" skulle jag säga att "näe du, då får du flytta själv", fast det var inom Sverige. Så just att bo nära naturen, på landet är jätteviktigt för mig. Jag är äventyrslysten och skulle se det som ett äventyr att bo ngn annanstans ett tag, det får gärna vara ngt helt annat och nytt jag knappt vet ngt om. Typ en "horse farm" i Kalifornien, I'm there, lär mig vad jag ska göra bara. Eller att woofa, working for roof på grönsaksodlingar osv, I'm there too! Men absolut inte att bo i stan, så känns det för mig just nu där jag är mentalt i dagsläget. Så jag tror att den där prioriteringslistan man har i huvudet, det som är högst upp det ska man följa/lyssna på. Just nu står din mamma längst upp på den listan och då tar du hand om henne och det är det enda vettiga och sunda. Men sen är det kan ske dags att prioritera din dröm <3 Kram

LEAVE A COMMENT