ATT BÖRJA OM PÅ NYTT – ATT SLÄPPA TAGET OM DET MAN ÄLSKAR MEST

Att bara vara här och nu, att acceptera förändring, att inte försöka styra livet eller lämna det som skaver samt att våga säga nej är inte alltid enkelt. Ibland är man så fokuserad, så fäst vid planer och målbilder att allt som går emot en bara är hinder som ska övervinnas. Att då ha modet, is nog i magen, att stanna upp och omvärdera allt är inte det enklaste. Det här året har sannerligen prövat mig på alla sätt som går och tvingat mig att ta livsavgörande beslut. 

Vet ni att jag i våras, några dagar efter att jag skrev det här inlägget, fick hem ett brev. ”En hjärtspecialist har tittat på ditt EKG och rekommenderar att vi utreder dig för hjärtsvikt”. För första gången kände jag, trots att jag sedan tidigare har drabbats av en Stroke, Diabetes (typ 1), Pisksnärtskada och diverse andra sjukdomar i bagaget, att livet började kännas lite övermäktigt. 

”Man får så mycket som man klarar av här i livet”

Jag ville bara lappa till personen rakt i nyllet…

”Äsch, håll käften för f*n!”

”You’re exactly where you need to be” 

”Nej det är jag för fasiken inte alls!”, har jag haft lust att gorma. För ingen kan vara precis där de ”ska vara” med allt dessa sjukdomar. Det kan inte finnas en enda möjlighet att det är meningen att en person ska få Stroke, Diabetes, Pisksnärtsskada, Hypotyreos, Gastropares, Migrän, nedsatt känsel och en hel jäklarns massa annat för att ”I’m exactly where I need to be”. ”VAD är det meningen att jag ska lära mig av detta”, har snurrat på repeat i min skalle under nästan hela 2017. 

Just då kände jag att jag inte orkade mer. Jag ville inte ens vara stark. Jag ville vara svag och gråta och gömma mig under täcket tills någon kom och väckte mig. ”Det var bara en dröm Maria”… Alla käcka citat och hurtiga fraser gav en bitter eftersmak, kändes falska och tomma. Samtidigt fanns det ändå något inom mig, en slags magkänsla som sa till mig att ”du är på rätt väg”. Du är på väg mot något annat. Kalla det magkänsla, kalla det idioti, kalla det galenskap om du vill…

I början av året valde jag ordet ”Hälsa” som mitt  ”one little word” och ja vad ska jag säga? Kanske; ”det du önskar skall du få”. Jag visste nog inte vad jag frågade efter för >>infoga valfritt kraftord<< vad jag fått äta upp detta! Och det här är själva anledningen till varför det varit lite lugnare här på bloggen. Jag lovade mig själv att fokusera på hälsa, och det har jag också gjort. Tvingad av livet må hända, men jag har i alla fall hållit fast vid mitt löfte. 

Men det är inte enkelt det där, att bara vara, att tacka nej till uppdrag och att lägga skuldkänslor åt sidan när jag inte orkat jobba eller höra av mig till vänner som vanligt. 

Det har tagit sin tid, och ännu är jag inte i mål, men allt eftersom träden färgats gul-orange-röda och höstlöven lagt sig som ett täcke har jag också landat i att jag inte har något val än att omfamna förändringen som är på väg. Istället för att streta emot, för det har jag gjort hela våren och sommaren, har jag accepterat att jag måste släppa taget.

Jag kan nämligen inte längre jobba med mat. JAG. KAN. INTE. LÄNGRE. JOBBA. MED. MAT. 

Det jag byggt upp hela mitt liv kring, det jag älskar att göra, försämrar min hälsa så pass att jag faktiskt förkortar mitt liv. Det låter kanske som en överdrift, men dessvärre är det sanning utan minsta utsvävning. Att ständigt provsmaka och äta mat gör mig sjuk, jättesjuk. Min diabetes klarar inte av det i den mängd som krävs för att på heltid jobba som receptkreatör. Ja det kanske är svårt att greppa för er som inte vet något om diabetes och jag vill inte bli långrandig. Men sanningen är att varje gång jag jobbar med större receptuppdrag där jag själv ska skapa recept från grunden sätter det mitt blodsocker i svajning på ett sätt som inte går att förstå om man inte har diabetes. Det förhöjda blodsockret gör i sin tur att jag riskerar att bli blind, att mina njurar slutar fungera, att jag måste amputera tår och ben och dör en för tidig död i hjärt- och kärlsjukdomar orsakade av en dåligt kontrollerad diabetes. Jag har faktiskt redan fått laserbehandling i mina ögon just för att inte förlora synen ovh inget är värt det. Inget. 

Jag ville först inte berätta, jag tänkte hålla det för mig själv, för det går inte att förklara i sin helhet. Det skulle krävas sida upp och sida ner och resultera i ett blogginlägg för långt för att orka läsas. Inte ens min mest hängivna bloggläsare  skulle orka.  Och dessutom är jag en person som gillar kontroll och att berätta för omvärlden via ett blogginlägg gör att det finns risk för så mycket missförstånd från andra som läser. Som tror sig veta eller som kanske vill misstolka och ifrågasätta. Från de som tror sig veta något om diabetes och om min hälsa. Som ska ge några ”välmenta råd” men som bara adderar på känslorna av otillräcklighet som jag redan känner. Som kanske säger att det väl ”ändå måste gå att fixa,” att ordna med, att det är mig det är fel på och att jag överdriver.  Och tro mig,  jag har snurrat runt där själv i flera månader, egentligen i flera år. Gått från att jobba med sötsaker, vidare till matlagning och slutligen landat i den hälsosamma maten. Men ändå så går det inte. Och F*N att det inte går…för vad gör jag nu? 

Jag kommer fortfarande ta på mig något uppdrag ”här och där” som inte kräver samma typ av intensiva provsmakning som krävs av någon som skapar recept som sin huvudsakliga sysselsättning. För ja, då går det faktiskt. Och jag älskar ju mat och allt som har med matlagning att göra, men jag kan inte längre spendera timma efter timma i köket och utveckla nya recept för andra för då förkortar jag mitt liv. 

Vad ska jag göra resten av tiden då? Ja, jag vet faktiskt inte just nu…

Jag har vandrat omkring mycket och fullkomligt marinerat mig i tankar om framtiden, vad det här innebär för mig. Jag har pratat med vänner, åh så fantastiska vänner, som stöttar, stöter och blöter tills öronen förmodligen blöder. Somliga har varit ner utsatta än andra, min vän Sofia som är en av de smartaste och snällaste personerna jag känner har verkligen fått sin beskärda del. Finaste vännen Annika har peppat som om det var det sista hon skulle göra i livet och stackars kärleken har fått lyssna på timmar av utläggningar om tankar, rädslor och sorger.  För det har varit ett sorgearbete också, något jag inte insett för ens alldeles precis nyss. 

De senaste månaderna har jag fått så mycket råd och pepp av nära och kära. Dom har givit mig möjligheten att vända ut och in på alla små detaljer och de har verkligen ställt upp när jag behövt dem. Dom har låtit mig hållas, fast somliga av dem redan sett svaret. Låtit mig hållas, tills jag insett det själv, tills jag varit modig nog att våga säga orden högt. Och så har jag så klart fått ovärderlig input av kollegor i branschen, som vännerna Sara och Rania som också jobbar med bloggen som utgångspunkt. Input som fått mig att se bortom det jag befinner mig i just nu. 

Och när jag inte fotat mat utanför de uppdrag jag valt att ta på mig, har jag bara vandrat omkring skogen och i grannskapet. Planlöst utan mål. Fotograferat för själva fotograferandets skull. För lusten, för skapandet, för kärleken till att dokumentera och för kärleken till naturen. Och det har sjunkit in… Det har sjunkit in hur mycket jag älskar att fotografera och hur jag vill utveckla fotograferandet. Hur det i den kärleken kanske finns en framtid för mig. 

Dessutom har jag tvingat mig själv att stanna upp och fokusera på det vackra runt omkring mig. Morgondaggen i gräset, färggranna löv på träd och mark, solens strålar mot min bara nacke en sen hösteftermiddag när luften är sådär krispig och klar men solen fortfarande varm och somrig. Sådär som bara hösten kan bjussa på (första bilden). Jag har fotograferat, bara för fotograferandets skull. För att hitta tillbaka till glädje, för att bearbeta och släppa sorgen som funnits i mitt hjärta. Och det har behövts, för jag har bitvis känt mig så oerhört ledsen och förvirrad. 

Och det är därför jag väljer att berätta, för att jag måste berätta för att äntligen ta steget fullt ut. För att jag känner att där annars finns en risk att jag så sakta glider tillbaka och fortsätter i samma hjulspår, eftersom jag är rädd. För jag är rädd, jag tänker inte sticka under stolen med min rädsla. Jag är bara en helt vanlig person. En person som gråter nästan varje dag till söta eller ledsamma djurfilmer, som älskar kaffe, som önskar att hon kände någon annan i grannskapet där hon bor med samma kärlek för fotograferande och natur, som vill vara en bra förebild för andra att våga ta steget och följa sina drömmar,  men som ändå själv är livrädd att släppa taget om något hon älskar…men som måste för att överleva själv. 

Jag vandrade genom skogen idag och fotade bilderna i inlägget. Jag vandrade genom lövhögar och försökte omfamna det nya med allt vad de innebär. Jag påminde mig själv om att tacka min lyckliga stjärna eftersom jag faktiskt har en handfull jobb här och där som inte handlar om långa och många timmar av receptskapande. Som är samarbeten och uppdrag för kunder och varumärken jag älskar. Inte nog för en försörjning, men som ger mig något att greppa, som ger mig en känsla av att det kommer ordna sig. 

Det roliga i kråksången är att jag snart kommer ut med en matfoto- & matstylingkurs via Inos. Lika bra då att någon annan, som vill lära sig mer om matfoto och styling kan få hjälp på vägen och kanske själv hitta en karriär inom det jag lämnar bakom mig. Jag tror faktiskt jag skjutsade in lite extra allt bara för det, det kändes lite så på slutet när jag satt och skrev. Nu är det bara en liten ”trailer kvar” och sen är den redo att sjösättas. Men allt har en mening, jag väljer i alla fall att tro på det. 

Det var en solig dag och trots att dagen bjussat på både migränattack och tankar om otillräcklighet och några ”vad f*n håller jag på med?!” så är det med sol i hjärtat jag klickar på ”publicera”. Det är dags nu, jag kan som inte dra ut på det längre. 

Vad innebär det för bloggen?

Helt enkelt att recept inte kommer skapas för att driva bloggen framåt, utan att de recept som jag delar med mig av är vanliga favoritrecept jag kan sedan länge och som jag provlagat här hemma i de stunder jag lagar mat. Att mängden recept kommer minskas på och att mina e v en t u e l l a samarbeten i större utsträckning kommer handla om andra saker som jag värdesätter, tycker är bra, vill lyfta eller på annat sätt dela med mig. Gärna sådant som inte innebär någon som helst receptskapande alls. 

Det blir nog mer av livet på landet, kort och gott. Jag försöker ännu finna mig själv i det nya. Att tänka om och runt och inte ha matlagning och receptskapande som röd tråd. Men det är inte så förbannat enkelt som man kanske skulle kunna tro. Inte när recept varit den röda tråden både i jobb och privatliv. 

När jag var på väg hem igen genom skogen, vadandes genom brungula lövhögar, såg jag den här lilla styvmorsviolen sticka upp. Lite uppnosigt och ”här är jag”, som en symbol för att man kan ta sig genom tjocka lager av bruna löv för att sedan blomma ut. Som en symbol för de bruna löv jag mentalt tagit mig igenom den sista tiden. Och kanske är jag klar med det nu, de bruna löven vill säga. Kanske är jag nu redo för något annat, redo att blomma ut i något nytt. 

Och är du en person som någon gång önskat att jag skulle blogga om något annat än mat och recept så har du din chans att dela med dig av din önskan nu. 

Om du orkat läsa så här långt och fortfarande hänger kvar, tack, du ska veta att det värmer hjärtat!

 

SparaSpara

SparaSpara

Maria

Jag är en frilansande matfotograf, receptkreatör och stylist som älskar lantlivet, stjärnklara nätter, kaffe, doften av sommarregn och den tidiga morgondimman. Jag är en dagdrömmare av rang och en hopplös romantiker som älskar att gå barfota, att plocka svamp, blommande ängar, knarriga trägolv, motljus, hållbarhet, grön mat och minimalism. Jag njuter av att upptäcka världen och jag tror att allt i livet, både gott och ont, sker av en anledning.

YOU MIGHT ALSO LIKE

133 Comments

  1. Svara

    Sara i Åre

    15 oktober, 2017

    Jag kommer älska allt du skriver om. Dina tankar, ord och bilder!

    • Svara

      Maria

      17 oktober, 2017

      Men åh tack fina vännen! <3 Värmer hjärtat!! <3

  2. Svara

    Cecilia Wedebrand

    15 oktober, 2017

    Stor, varm kram till dig du tappra kämpe ❤️
    Önskar dig verkligen allt gott. Viktiga kliv du tar nu. Ansvarsfulla, men ack så jobbiga. Processa på. Låt det kännas i varje fiber i din kropp, och hitta sedan vägen framåt, pö om pö.
    /Cia

    • Svara

      Maria

      17 oktober, 2017

      Tack kära du! Och exakt så..processa på, låt det kännas i varje fiber i kroppen så finner jag vägen fram sen..pö om pö. Vilken fin påminnelse, den bär jag med mig! TACK!! <3

  3. Svara

    Nana

    15 oktober, 2017

    Markus Krunegårds textrader:
    ”Ge upp och det blir nått nytt
    När man släpper taget tar man steget
    Jag vet hur ont det gör när hoppet dör
    Men askan är den bästa jorden
    Och även fast du inte tror det
    Du kommer födas och dö, födas igen
    Så länge du hör musiken”

    Får bära mig i det svåra. Det svåra livet ger. Var rädd om dig, och någonstans där framme tror jag hoppet och livet ger dig nya möjligheter. Chanser du får just för det du kämpar med.

    Lycka till!

    • Svara

      Maria

      17 oktober, 2017

      Åh, när jag läste den här började jag gråta. Det var så fint och varmt av dig. Tusen tack för den kärleken, den värmer något otroligt! <3 KRAM

  4. Svara

    Rania {Rowan Tree}

    15 oktober, 2017

    Så otroligt ärligt, fint och starkt inlägg vännen. Jag bara VET att du är på rätt väg. Dels för att, precis som du skriver, så är INGET värt att offra sin hälsa för – men också för att jag mellan dina funderingar, rädslor och tankar om framtiden känner hur stark du är. Stark, kreativ och alldeles fantastisk. Och för en sån människa går det bra, alltid – det kommer att gå bra! Jag vet inte heller vad du kommer göra men jag kommer fortsätta följa dig som vän och kollega, och jag vet att det du gör framöver kommer du göra j ä v l i g t bra!!

    • Svara

      Maria

      17 oktober, 2017

      Tack fina vännen! Tack för att du tror på mig och peppar! För att du påminner mig om att jag är stark när jag känner mig svag <3 Massa kärlek tillbaka!! <3

  5. Svara

    Paulina

    15 oktober, 2017

    Hälsan kommet alltid först. Du är kreativ och kommer finna nya sätt att få utlopp för din kreativitet. Starka fina du ❤️

    Kram
    Paulina
    100kitchenstories.se
    Instagram 100kitchenstories

    • Svara

      Maria

      17 oktober, 2017

      Tack fina Paulina, så go och härlig du är! <3 Stor kram

  6. Svara

    Annie - lättlagat vegokäk

    15 oktober, 2017

    Åh vad det känns i hjärtat att läsa om detta. Jag är helt övertygad om att du gör helt rätt. Endast DU vet vad som är bäst för dig och ditt liv. Har så svårt att förstå alla dessa människor med ”välmenande” råd. Jag kommer givetvis att fortsätta följa dig oavsett vilken form din blogg tar. En gigantisk kram <3 <3 <3

    • Svara

      Maria

      17 oktober, 2017

      Tack Annie, för de varma tankarna och kärleken! Det känns både spännande och läskigt just nu. Lite ”panikigt” och sorgset men samtidigt försiktigt optimistiskt. En stor gigantisk kram tillbaka!

  7. Svara

    Anneli

    15 oktober, 2017

    Hälsan är det viktigaste. Utan den kan man ju inte göra och uppleva allt det andra. Din blogg har ju redan så mycket annat än mat och recept. Sådant som jag och många med mig verkligen uppskattar :). Så det kommer bli bra, det här också! Jag ser fram emot att se hur detta utvecklas :). Många kramar!

    • Svara

      Maria

      17 oktober, 2017

      Visst är det så, hälsan är verkligen det viktiga! Utan syn kan jag aldrig fotografera mer, och det är det ju inte värt. Det är inget värt. Utan ben kan jag inte lika lätt iaf, vandra omkring i skogen. Det finns mkt som känns läskigt och sorgset, men även optimistiskt och välkomnande. ”It’s all wide open”, framtiden alltså, vi får se vart det bär av! Tack för att du påminner mig om att bloggen redan har annat som uppskattas, det uppskattar jag!! STOR kram

  8. Svara

    Anna Henricson

    15 oktober, 2017

    Oerhört starkt skrivet! Jag har följt dig under några år nu, men jag måste erkänna att det har varit mest för de vackra fotona och inte för recepten. Dina texter är ärliga och får mig att tänka över mitt liv och mina val. Så jag kommer att fortsätta att följa dig på din resa genom livet om jag får. Ta hand om dig!

    • Svara

      Maria

      17 oktober, 2017

      Åh tack Anna! Vet du, det har varit ett ganska återkommande ”tema” i kommentarer och meddelanden jag fått senaste tiden. Fast min kärna eg är mat är det på grund av andra orsaker man följer med på bloggen eller Instagram. Det värmer i själ och hjärta. Tack snälla du, jag hoppas innerligt att du tycker om fortsättningen och det nya! STOR kram

  9. Svara

    Kristina Härjedalen

    15 oktober, 2017

    Så otroligt starkt ❤ . Det är allt jag kan komma på att säga. Började följa dig och din blogg för ca 8 år sedan (har jag föe mig) och jag tackar dig för all inspiration i köket. Ser fram emot att fortsatt bli inspirerad av dina fotografier ❤

    • Svara

      Maria

      17 oktober, 2017

      TACK Kristina, man behöver inte säga så mkt alltid. Ibland finns det så mkt kärlek i ett ord <3 Tack för att du fortsätter följa med på resan, det gör mig verkligen superglad! <3

  10. Svara

    Julia

    15 oktober, 2017

    Du skriver så fint! Håller med föregående talare om att det kommer bli bra med dina texter oavsett! Och bilderna är fantastiska. Om det kan värma någonstans så sprider du verkligen din glöd, ditt kämpande vidare! Kan du – kan jag! Och jag tvivlar inte en sekund på att att dina projekt kommer gå alldeles utmärkt – var de än må leda – även utan mat 🙂

    • Svara

      Maria

      17 oktober, 2017

      Åh tack Julia, vad fin du är! <3 Och ja, det värmer verkligen i hjärtat! <3 Tusen tack för all värme och kärlek du skickar min väg i din kommentar! Stor stor kram

  11. Svara

    Ekenäsliv

    15 oktober, 2017

    Oj… jag är helt enkelt helt och totalt överväldigad.
    Tänk om fler kunde tänka som du. Jag kommer säkert skriva en massa flummiga saker, samtidigt som jag inte riktigt vet vad jag ska skriva.
    Men en sak vet jag, jag vill inte gå obemärkt förbi. Jag har läst hela ditt inlägg, vartenda ord. Å jag gråter och jag känner enorm respekt för dig och din person.
    Ska jag vara helt ärlig så följer jag inte dig för dina recept, jag har bara gillat dig från dag ett. Din historia (vi bär ju alla på våra olika historier), din ärlighet och öppenhet. Dina sååå otroligt makalöst vackra foton.
    Ja, jag beundrar dig och din kompetens.
    Var stolt över den du är. En människa . En människa som har den otroliga förmågan att våga tänka nytt i en mycket svår och motig situation. Det är stort.
    Tro på dig. Det gör jag.
    Varm kram Anna

    • Svara

      Maria

      17 oktober, 2017

      Åh vad go du är! ”Du vet inte vad du ska skriva men du vill inte gå obemärkt förbi”. Det värmde mitt hjärta så mkt! <3 Så himla fint, för det är exakt så man ska tänka om ngn inte mår bra eller är ledsen. Det spelar ingen roll om/att man inte vet vad man ska säga. Bara var där, säg något. Visa närvaro och omtanke. Det gjorde du verkligen <3 Värmer hjärtat något otroligt!

      Och så himla fina ord sen, rakt in i hjärtat bara! Tack för dom orden, för kärleken du sänder min väg, för energin du ger mig och för den otroligt fina omtanken. Du anar inte vad det betyder för mig! <3 STOR varm kram!! <3

  12. Svara

    Amanda Matti

    15 oktober, 2017

    Åh! ❤️ En bra insikt, inget är värt att offra hälsan för. Inte ens sånt man älskar. Tror precis som alla andra här att du är på helt rätt väg och jag ser verkligen fram emot att läsa mer om livet på landet och dina tankar och erfarenheter! Stor kram till dig! 😘

    • Svara

      Maria

      17 oktober, 2017

      Tack Amanda! Och näe, det är inget som är värt det om man måste offra sin hälsa. Tack för dina peppande ord, ska bära dem med mig under hösten! <3 Jag ska fokusera på det jag kan göra istället för det jag inte kan göra. Stor kram

  13. Svara

    Lisa-Marie

    15 oktober, 2017

    Underbara du ❤️ Först så vill jag säga att jag beundrar ditt beslut, jag förstår att det var riktigt svårt att komma fram till och sen att börja acceptera det. Jag är dock helt säker på att du tar dig igenom detta och även att du hittar din väg och jag kommer fortsätta följa dig vad du än bestämmer dig för att blogga om!

    Stor kram och lycka till ❤️❤️❤️

    • Svara

      Maria

      17 oktober, 2017

      Åh goding, vad fin du är! Tack snälla för dina fina ord, de värmer otroligt mkt! STOR STOR & VARM KRAM

  14. Svara

    Chatrine

    15 oktober, 2017

    Jag ska läsa varje inlägg och njuta av dina ord men framför allt av dina fantastiska bilder. Det har känts länge att du varit på ”resa” – en inre resa och det ska bli spännande att följa den fortsatta resan på den väg du valt.

    • Svara

      Maria

      17 oktober, 2017

      Åh vad go du är Chatrine! Vad intressant ändå att du känt av det, trots att jag inte direkt sagt något sådär rakt ut, förutom att jag pratat om namnbytet samt att våga vara ledig från sociala medier. Du är lyhörd! <3 <3 Glad att du vill följa med på min resa, gör mig superglad och varm i hjärtat! <3 Stor kram

  15. Svara

    Emschen

    15 oktober, 2017

    Fina Maria 💕
    Vad glad jag blir av att läsa att du bromsar nu, innan något värre händer med diabetesen.
    Min vännina är nu sjukskriven pga diabetesutmattning, inte ett enda värde som är bra. Låt inte det gå så långt!

    Jag blir givetvis förtvivlad över att läsa att du mår dåligt. Jag har tilltro till universum kommer presentera en fantastisk framtid för dig!
    Kram & kärlek

    • Svara

      Maria

      17 oktober, 2017

      Åh Emma, tack för de fina orden, jag tror också att det kommer bli bra. Tillslut kommer det lösa sig, framtiden känns öppen, spännande, om än läskig. Och ja, man ska akta sig, diabetesutmattning är inte helt ovanligt, det är otroligt komplicerad sjukdom att leva med. Man får aldrig vara ledig från den, inte en endaste dag. Kram och kärlek!

  16. Svara

    valerie

    15 oktober, 2017

    Honestly, I think I wouldn’t mind seeing more of your nature photography. The photos in your post here are stunning. You have a lovely style, soothing, calm, something we all need.

    • Svara

      Maria

      17 oktober, 2017

      Thank you Valerie, that really warms my heart! Especially since I love to take photos of nature. I will def dive into that much more! Thank you also for your warm and kind words regarding my photos, means the world to me!

  17. Svara

    Åza

    15 oktober, 2017

    En så begåvad driftig tjej som du är kommer du fortsätta hitta Din väg och jag tror också du kommer fortsätta inspirera och beröra andra med ord och bild i både blogg och bok
    Jag önskar dej all lycka, hälsa och välgång i livet! Kram från Norr

    • Svara

      Maria

      17 oktober, 2017

      Åh Tack Åza, vad go du är! <3 Och det hoppas jag, det bästa med att blogga är ju dessutom kontakten med er läsare. Det är det absolut, hands down, det bästa med det här jobbet. Stor kram och varma hälsningar!

  18. Svara

    Catarina

    15 oktober, 2017

    Underbara kämpe, jag lider verkligen med dig och hoppas att du hittar en ny grund i fotograferandet. För mig var fotandet en ny start, ett sätt att låta sorgearbete ta en annan form.
    Jag hoppas att du ändå kan dela med dig av lite recept, tips och idéer runt mat och hälsa.
    Ha de gott och fortsätt kämpa väl. Kram, Catarina

    • Svara

      Maria

      17 oktober, 2017

      Tack Catarina <3 ! Ja det gör jag säkerligen, världen ligger öppen, alla möjligheter finns..det är jag själv som sätter ramarna. Vi får se vad framtiden bär med sig. Jag kommer dela recept och sånt när det blir naturligt men inte stora långa uppdrag som innebär att jag jobbar massor med mat. Hur mkt ja det får framtiden utvisa. 🙂 Kram på dig

  19. Svara

    amy

    15 oktober, 2017

    You are a lovely person; I have followed your journey and have enjoyed you and your kindness.

    • Svara

      Maria

      17 oktober, 2017

      Naaw, thank you Amy, you are so sweet! <3 Big hugs!

  20. Svara

    ulrica

    15 oktober, 2017

    Jag har länge älskat din blogg, inte främst för dina receptinlägg utan för dina fantastiska fotografier, så att du lever ut den kärleken kommer bara göra att jag kommer älska din blogg ännu mera! Att du berättar och öppnar dig i bloggen visar hur stark du är, ödmjuk inför livet och de utmaningar du fått kastat på dig är verkligen oförtjänta och jag önskar så att du slapp dessa jävelskapseländen som du får tåla!! Nu bor jag inte alldeles så där jättenära men nära nog för att kunna susa iväg till din skog och er vackra gård en eftermiddag efter jobbet, och jag skulle mer än gärna träffas både en, två och massor med gånger och fotografera tillsammans med dig. Just let me know!! Stora stora kramar <3

    • Svara

      Maria

      17 oktober, 2017

      Åh vad go du är Ulrica! <3 tack <3 Och ja, livet är inte alltid rättvist, just nu är det en blandning av sorg men även den positiva känslan av att stå inför något nytt och outforskat. Lite så att "allt är möjligt" och jag själv bara sätter begränsningarna blandat med sorg och saknad. Du är SÅ välkommen, det vore jättekul att umgås och snacka, fota..ja du vet 🙂 Stora kramar tillbaka

  21. Svara

    Malin’s diner

    15 oktober, 2017

    Åh, Maria! Du skriver så fint att man inte kan annat än att läsa vidare. Hälsan ÄR viktigast, och du gör rätt i att sätta den först. Du kommer att rocka i vad du än tar dig för. Inga tvivel där inte.

    Kram

    • Svara

      Maria

      17 oktober, 2017

      Åh tack Malin, det värmer själen! Tusen tack för de fina orden, stor kram! <3

  22. Svara

    Ida

    15 oktober, 2017

    ❤️

    • Svara

      Maria

      17 oktober, 2017

      <3 <3 <3

  23. Svara

    Diana Dontsova Diadonna

    15 oktober, 2017

    Hej Maria!
    Vilken stark text och vilken kämpe du är! <3 Jag tror på dig och att du hittar ditt sätt att vara kreativ. Skickar en stor kram till dig! Diana

    • Svara

      Maria

      17 oktober, 2017

      Tack Diana, det värmer verkligen hjärtat! Stor kram tillbaka <3

  24. Svara

    Julia

    15 oktober, 2017

    Gud vad stark du är!!! Tycker jättemycket om dina foton och instastories där du filmar morgondaggen eller små saker i vardagen och ditt fina hus. Var inte ledsen för detta se det som en styrka att bygga upp något nytt. Kommer fortsätta att följa dig oavsett vad du gör för det är fortfarande DU. Om jag får komma med ett önskemål skulle det vara att du la upp fler videos på youtube. Ämnet på videon spelar inte någon större roll är säker på att du skulle lägga upp något intressant. Varma kramar till dig Maria!! :))) <33

    • Svara

      Maria

      17 oktober, 2017

      Åh tack Julia, vad go du är! Så fina ord och bra input. Det känns sorgligt på ett sätt men på något sätt samtidigt spännande och roligt. Att börja på något nytt, världen är öppen och det finns eg inga begränsningar mer än de jag sätter själv. Tack för att du är så go, jag tar med mig det i hjärtat! Och..nästa helg ska jag faktiskt på en ”youtube bootcamp” för att börja satsa lite mer på youtube, så filmer blir det helt klart mer av! Stor kram

  25. Svara

    Ann Rumbleinthearctic

    15 oktober, 2017

    I denna värld med sociala medier så lättillgängligt är det viktigt att stanna upp och lyssna på sig själv! Du är den som känner din kropp bäst och vet vad du behöver. Jag har följt din blogg ett tag, inte främst för dina recept utan för dina bilder som talar till mig! Ser fram emot att fortsätta följa din blogg och se alla dina fina bilder.

    • Svara

      Maria

      17 oktober, 2017

      Visst är det så, det är annars lätt att man bara kör på..kör ut sig helt och blir utbränd på kuppen. Eller allvarligt sjuk. Och ja..det är det ju inte värt, oavsett vem man är. Så glad att du följer mig för mina bilder, tack snälla du, det värmer! <3 Stor kram

  26. Svara

    Jennifer

    15 oktober, 2017

    Åh, fina Maria! 💕 Nu trillar tårarna. Jag förstår att det här har varit ett jättetufft beslut, även om det som du säger är det enda du kan göra. Det är kämpigt när det känns som ens kropp ”sviker en”, även om den har sina anledningar och trots att det är nödvändiga förändringar betyder det ju inte att det inte är skitjobbigt! Jag känner dig inte utanför bloggen, men jag ser mycket upp till dig! Du är en fantastisk fotograf och en väldigt sympatisk, varm, ärlig, skicklig och kreativ person. Jag tvekar inte en sekund på att du kommer hitta en ny inriktning som blir jättebra framöver och jag hoppas innerligt att du märker riktigt stor positiv skillnad på hälsan. ”Ge henne ett break nu!” skriker jag inombords till universum! 😉 Jag är överlycklig att du vill fortsätta blogga så vi får fortsätta följa dig. Du är bäst! ❤ Stor kram!

    • Svara

      Maria

      17 oktober, 2017

      Åh Jennifer, vad du är härlig! Så varm och omtänksam kommentar <3 <3 Den kommer jag bära med mig i hjärtat <3 Så himla fina ord att jag inte vet vad jag ska göra av all kärlek. Från djupet av mitt hjärta, tusen tusen tusen tack för allt det du skrev här. Det värmer otroligt mkt och ger mig energi och glädje, något jag verkligen behöver just nu! DU är fantastisk!! Stor kram!

  27. Svara

    Emma T

    15 oktober, 2017

    <3

    • Svara

      Maria

      17 oktober, 2017

      <3 <3 <3

  28. Svara

    Maja

    15 oktober, 2017

    Jag fäller en tår när jag läser din starka text. Har följt dig i 8 år och alltid njutit av dina goda recept och fina bilder på uppläggningar och installationer med diverse olika handdukar, burkar, bestick etcetera. Jag njuter varje gång jag ser ett inlägg av dig, oavsett om det är på instagram eller här på bloggen.

    Är övertygad om att du kommer hitta ditt ”nya” kall – det verkar nästan som att du redan gjort det när man ser dina fantastiska naturbilder. Kämpa på. Jag tror på dig och kommer fortsätta läsa och ta del av allt, även om huvudämnet inte längre är recept.

    Många styrkekramar från Maja

    • Svara

      Maria

      17 oktober, 2017

      Men åh Maja, vilka fina ord. Blir alldeles varm inombords <3 Så himla fint att du följt med så länge, jag har ju ändrat inriktning på recepten så pass mkt att jag funderat mkt på om ngn som "var med från början" fortfarande är kvar. Det värmer verkligen <3 Och tack för fina orden om mina bilder, naturen är och har alltid inspirerat mkt mkt. Det är då jag mår bäst, när jag får vara ute i naturen och andas frisk luft med en kamera i handen! TUSEN stora kramar! <3

  29. Svara

    Katarina

    15 oktober, 2017

    Ja var ska en börja?

    Förstår dina val, det låter som att det sjunkigt in.

    Frågan är om du inte bara ska ta lite av en paus från allt och inte jobba så mycket, kort och gott och låta det komma av sig själv? Fylla bloggen med fina grejer som du gillar och bara vara.

    • Svara

      Maria

      17 oktober, 2017

      Ja de har det definitivt. Och pausa var just det jag gjorde över sommaren, och det var då skillnaden blev så stor. Hur otroligt mkt min hälsa påverkas av att jobba så pass mkt med mat och provsmakning. Så jag ska nog fortsätta med det, engagera mig i min portfolio, ge mig ut på vägarna och fota och bara låta glädjen styra 🙂

  30. Svara

    Lisa

    15 oktober, 2017

    Det känns i hjärtat när jag läser detta inlägg. Har följt din blogg i ett par år nu och har typ aldrig sett på maken så fina bilder. Läser gärna om livet på landet så att jag kan drömma mig bort från tentor och mitt sorgliga lilla studentrum haha.
    Kram

    • Svara

      Maria

      17 oktober, 2017

      Men åh, Lisa, vilka ord! Det bara går rätt in i hjärtat och ger både energi och kärlek! <3 Stor kram

  31. Svara

    Danielle Schill

    15 oktober, 2017

    Förändring är svårt och jobbigt, men den egen hälsan kommer alltid först! Det är tufft att ge upp något som man investerat så mycket av sig själv i, men det öppnar också dörrar för ett ännu djupare förhållande till sig själv. Du är så otroligt kreativ och det är en fröjd att följa allt du gör. Det spelar ingen roll vilken form det tar, den känslan du skapar i text och bild kommer alltid vara något som berör.

    • Svara

      Maria

      17 oktober, 2017

      Hälsan måste ju komma först, för vad har man kvar annars? När hälsan kollapsar eller försvinner, ja då är det inte mkt kvar. Tusen TUSEN tack för dom fina orden, de värmer verkligen! Stor varm kram!

  32. Svara

    sara

    15 oktober, 2017

    Vilket starkt inlägg. Blir så himla berörd. Styrka att kunna värdera och omvärdera. Det blir bra vad du än väljer att dela på bloggen!

    • Svara

      Maria

      17 oktober, 2017

      Tack Sara, vad go du är! Och jag har ju några guldkorn ”omkring mig” som gör att jag inte behöver fördjupa mig i långa receptprovningar. Det känns underbart magiskt just nu! <3 Stor kram

  33. Svara

    Beatrice

    15 oktober, 2017

    Finaste! Det är så tufft att få ge upp de saker som får ens hjärta att sjunga och le. Ibland har man inget val och till slut landar man i att det är ok det också. Nya intressen och vägar öppnar sig när man minst anar det. Jag har själv gjort den resan och självklart saknar man det man fått ge upp men, det finns annat där framme. Du är otrolig på att skriva och formulera dig och dina bilder är magiska. Fortsätt på den vägen om det känns rätt för dig för du är enormt begåvad. Det allra viktigaste är att du lyssnar på kroppen och inte pressar dig för hårt. Din hälsa kommer alltid först, säger jag som slarvat med min egen under en längre tid och får ta smällen av det nu…;)
    Styrkekramar till dig du starka, inspirerande kvinna ❤️

    • Svara

      Maria

      17 oktober, 2017

      Åh Beatrice, vad härlig och värmande kommentar! Jag vet ju att det finns något annat, men jag är rädd, det känns otroligt läskigt och sorgligt. Som att lämna en vän eller kärlek fast man inte vill, fast man älskar dem så måste man vända dem ryggen. Lite så fast ändå inte. jag har eg vetat det länge men det hände en del saker under sommaren som gjorde det så pass glasklart att jag inte kunde göra något annat än att inse faktum. Det gick inte att förtränga, argumentera eller ignorera. Och nu är jag här, och det känns ändå bra att vara så ärlig. Tusen TUSEN tack för den otroligt fina kommentaren, massa kärlek till dig!

  34. Svara

    Karin Fitness & Hälsa

    15 oktober, 2017

    Förstår att det måste smärta något oerhört. Men vad du än skriver om och vad du än fotar så är det gudomligt vackert!!!

    Massor med styrkekramar till dig!

    Tror också styvmorsviolen var ett tecken 🙂

    • Svara

      Maria

      17 oktober, 2017

      Tack Karin, tyvärr känns det väldigt väldigt sorgligt. Som att göra slut med någon man älskar för att man vuxit ifrån. När man älskar varandra men vill olika saker i livet, lite så känns det faktiskt. Som att man aldrig kommer träffa någon annan man kommer älska lika mkt, fast man vet att det inte är sant. För att det finns någon annan där ute som passar en bättre. Tusen tack fina du, alltid så härliga positiva kommentarer! <3

  35. Svara

    Iben

    15 oktober, 2017

    Åh vad hemskt att du inte mår bra, och alltid jobbigt när man tvingas ta beslut man inte är redo för (för du har ju inget val, eller hur?). MEN det blir bra till slut, det är som du har påbörjat en annan resa redan, och du får ha tilltro till din egen magkänsla, att det ordnar sig! Jag kommer också fortsätta följa dig, dina foton är magiska💕 Kram

    • Svara

      Maria

      17 oktober, 2017

      Tack Iben! Tack för fina orden, för kommentaren och för att du påminner mig om att det här är en annan resa. Något nytt och spännande som jag precis är i startgropen för. Stor stor kram! <3

  36. Svara

    Wilda

    15 oktober, 2017

    Det gör ont att läsa, för jag vet hur det svider att inte kunna göra det en älskar. Jag har förlorat två sådana sysselsättningar och den senaste var sången. När fibromyalgin och utmattningen satte sig på stämbanden. Det är en jäkla sorgeprocess och det är klart att det känns. På alla sätt. Jag hoppas att du snabbt får känna acceptans för ett annat slags liv med andra utmaningar och glädjeämnen. Och att känslan av att ta hand om dig själv väger över förlusterna. Så är det för mig idag. Jag hoppas att om jag hamnar där igen så är jag lika modig som du är nu. Ibland finns det inget modigare än att släppa taget. Lita på att det ordnar sig ändå. Det gör det. Jag ser fram emot att se vad som växer fram och öppnar sig i tomrummet. Varma kramar!

    • Svara

      Maria

      17 oktober, 2017

      Åh fina Wilda, fina fina du <3 Alltid så empatisk, så kännande, så fina kommentarer! Jag vet att du verkligen förstår, det känns skönt på något sätt, även fast jag inte önskar någon annan den smärta, sorg eller sjukdom som jag själv både haft och går igenom nu. Men det är skönt med samhörighet, att inte alltid vara ensam i det där tunga... Och tack snälla för att du påminner mig om att det är modigt att släppa taget, jag har svårt att släppa taget och kontrollen. Min uppväxt har format mig så, jag måste vara tuff, klara mig själv, inte visa mig skör eller svag, inte släppa kontrollen. Men jag vet att det inte stämmer. Tack för att "hänger här på bloggen med mig", det värmer! STOR kram <3

  37. Svara

    Resfredag

    15 oktober, 2017

    Så ledsen för din skull! Men dina talanger kommer att fortsätta bära dig uppåt och framåt! ❤️

    • Svara

      Maria

      17 oktober, 2017

      Tack Annika, det värmer verkligen hjärtat! Stor kram

  38. Svara

    Sofias Lantliv

    15 oktober, 2017

    💗

    • Svara

      Maria

      17 oktober, 2017

      Exakt samma tillbaka, med värme!

  39. Svara

    Anna

    15 oktober, 2017

    Starkt av dig att skriva direkt från hjärtat! Verkligen ledsen för din skull men ärligt så älskar jag vändningen, mer om livet, huset och naturen 💚

    • Svara

      Maria

      17 oktober, 2017

      Tack Anna för de fina orden! <3 Och glad att du tycker om vändningen <3 Stor kram

  40. Svara

    Carla

    16 oktober, 2017

    Stor kram till dig ❤️

    • Svara

      Maria

      17 oktober, 2017

      Tack Carla, tar emot den med öppna armar. Skickar en stor kram tillbaka!

  41. Svara

    Hlin

    16 oktober, 2017

    Fy alltså, livet är verkligen långt ifrån rättvist. Jag kommenterar sällan men har följt din blogg länge. Jag har själv diabetes sedan 11 år nu ochansen jag kan bara föreställa mig hur svårt det är att försöka hålla bs i schack när du skapar ett recept från grunden. Det är ju tillräckligt svårt att få det att fungera i vardagen vissa perioder… så klart att du måste sätta din hälsa först och främst, men jag kan relatera till att ge sig fan på att inte låta sina sjukdomar begränsa vem man är. Nu har jag sådan tur att jag kan jobba med vad jag älskar oftast utan att diabetesen sätter käppar i hjulet eller förstör. Så jag kan bara föreställa mig sorgen i att tvingas tänka om och prioritera bort det du älskar och brinner för att göra. Du är verkligen fantastisk på att ta kort så jag tror och hoppas att på att detta verkligen kommer att bli bra. Jag läser gärna mer om vardagslivet på landet, hundarna . Lycka till! 💜

    • Svara

      Maria

      17 oktober, 2017

      Nej, ibland känns livet bra orättvist. Det är viktigt att inte fastna i det, för gör jag det blir jag olycklig. Men sörja måste man och bör man göra. Ja då vet du ju hur det är, själv har jag haft Diabetes typ 1 i 28 år, inne på år 29. Skapa recept och diabetes fungerar eg inte alls för mig. Min diabetes mår bäst av att jag äter det jag ska äta när det är måltid, sen är det ingen mat tills nästa måltid. Ja..om jag inte får lågt bs då så klart. Och det blir mer el indre omöjligt när man skapar recept. Men det finns annat jag älskar med, faktiskt älskar jag foto lika mkt..om inte mer. Det har vuxit den kärleken, mer för varje år, så pass att den nästan är högst upp på listan. Tack snälla för den värmande kommentaren och tack också för input på inlägg! Stor kram

  42. Svara

    Anna Atterfors

    16 oktober, 2017

    Hälsan kommer först. Lycka till! 💚

    • Svara

      Maria

      17 oktober, 2017

      Ja det gör den sannerligen! Och tusen tack <3

  43. Svara

    Miriam

    16 oktober, 2017

    ❤️❤️❤️

    • Svara

      Maria

      17 oktober, 2017

      Tack! <3 Skickar tillbaka minst lika mkt!

  44. Svara

    Pia

    16 oktober, 2017

    Åååh vad jag är ledsen för din skull! Men så starkt av dig att berätta om det!! Och jag uppskattar dina bilder jättemycket! Vad det än är för bilder:)
    Var rädd om dig❤️

    • Svara

      Maria

      17 oktober, 2017

      Tack Pia för de varma orden <3 Tusen tack också för att du uppskattar mina bilder oavsett, det ger mig styrka! <3 stor kram

  45. Svara

    Emelie

    16 oktober, 2017

    Fin text ☀ Skriv om ditt lantiv, kanske snöa in på byggnadsvård eftersom ni har så fint hus att renovera. 😊🌷

    • Svara

      Maria

      17 oktober, 2017

      Tack Emelie!! <3 Och ja, lantlivet är ju något jag verkligen älskar! <3 Så snart vi renoverat huset ska jag försöka skriva lite mer om det med, just nu är det 50% byggnadskaos/renoveringskaos och det är inte så kul att fota. Men i vår så..*håller tummarna* Kram!

  46. Svara

    Maria Mehlin, Leva Hållbart

    16 oktober, 2017

    Så vackert du beskriver något så vansinnigt tråkigt. Jag beklagar verkligen och är så imponerad över besluten du har tagit som måste varit oerhört svåra. Jag hittade till din blogg först idag efter att just ha lyssnat på intervjun med dig i Inos. Jag slogs då liksom när jag läste nu av hur driven du är och hur du lyckats vända hinder till att fungera för dig genom kloka och inkännande beslut. Bilderna i inlägget är oerhört vackra så fota naturbilder är ju inga problem. Kanske foka mer på råvarorna till. maten genom odling. För mig är odlingen en stor källa till energi och kraft. Jag följer gärna med på din resa framåt. Lycka till!

    • Svara

      Maria

      17 oktober, 2017

      Åh vad glad jag är att du hittade hit och vad roligt att du pysslar med hållbarhet du också! Det kommer jag def lyfta mer framöver, det är ju något som ligger mig varmt om hjärtat <3 Och dina fina ord går rätt in i hjärtat och ger mig energi. Tusen tusen tusen tack fina du! <3

  47. Svara

    Cecilia

    16 oktober, 2017

    Kära du, så väldigt tråkigt att läsa men jag blir ändå glad att du väljer så klokt. – Du väljer livet… Har lagat många av dina recept och njutit av dem, och kommer laga dem igen och igen. Det kan ingen ta ifrån varken dig eller mig. Jag önskar från djupet av mitt hjärta att du ska hitta en väg som ger dig minst lika mycket tillfredsställelse som detta gett dig fram tills nu, men utan ångesten över vad det kostar dig.
    Goa långa och många kramar
    Cecilia

    • Svara

      Maria

      17 oktober, 2017

      Blir så oerhört glad av att läsa ditt inlägg, det är det bästa jag vet, när jag får höra/läsa om att mina recept är en del av någons liv. Ett återkommande inslag på middag, födelsedagsfirande eller kompisfikat. Då värmer det i hjärtat något så fruktansvärt. Och jag kommer fortsätta dela med mig av recept, men inte som huvudsaklig drivkraft i bloggen, mer en sisådär 10% eller så. Ja inte för att jag kommer mäta det, men när det faller sig naturligt. Kanske finns det nya favorit där *man får hoppas 😉 * Tack snälla för att du delade med dig, det gjorde mig verkligen glad!

      Stora varma kramar till dig! <3 <3

  48. Svara

    Jossan

    16 oktober, 2017

    Åh… Kramar till dig Maria! <3

    • Svara

      Maria

      17 oktober, 2017

      Tack Jossan, en stor kram tillbaka! <3

  49. Svara

    Linda

    16 oktober, 2017

    Å, tråkigt att läsa att du inte mår bra, men fanken så modigt att komma fram till detta beslut. Jag är säker på att du hittar en ny nisch som passar dig och dina behov. Har själv fått sluta mitt drömjobb p.g.a. sjukdom och har även typ 1 diabetes. Det är en kamp, men nånstans är det vört det. Låt det ta tid. Och fortsätt ventilera med vänner och omgivning, det är nog det bästa som jag själv gjorde. Även om det känns långt bort och man måste tillåta sig sörja, så lovar jag att det finns ljusning. Stor kram!

    • Svara

      Maria

      17 oktober, 2017

      Hej Linda <3 Åh, ja då vet du våndorna och rundorna med Diabetes, det är ju också typ 1 jag har. Och visst är det värt det, att kämpa för sin hälsa, finns det något viktigare? Just nu känner jag mig nog mig lite vilsen, men det ska säkerligen landa det med. Jag måste nog bara börja. Liksom inte sitta för länge och komma på det mest episka inlägget genom tiderna utan bara börja blogga, skriva och pyssla med det som spontant känns rätt utan att fundera så mkt mer på det. Och jo, sörja är ett måste för att komma vidare igen. En viktig del i sorgearbetet.

      Stor kram tillbaka! Hoppas du får må bra snart och hitta ett nytt drömjobb <3

  50. Svara

    Tess Mabon

    16 oktober, 2017

    1. Ta hand om dig och fortsätt lyssna inåt
    2. Förstår precis och tusen tack för att du delar ett så här omfattande och beskrivande inlägg – de behövs
    3. Fotografera är du ju en fena på – det kommer att gå toppen
    4. Hamnade däckad i lunginflammation för ett par veckor sedan och fick tacka nej till en massa….och då dök det där nya upp för mig. En liten vändning kan komma för oss alla….

    • Svara

      Maria

      17 oktober, 2017

      1. Lovar! <3 <3
      2. Det värmer såååå att läsa, jag hade ingen förväntning alls på mottagandet men är så fruktansvärt lycklig över all kärlek jag överösts med!
      3. Åh tack, jag hoppas innerligt det!
      4. Visst är det så, när en dörr stängs öppnas ett fönster..eller en annan dörr. Eller så får man bygg en ny dörr någon annanstans helt enkelt 😛

      Stor kram! <3

  51. Svara

    Ayako

    16 oktober, 2017

    När vi släpper det vi trodde vi älskade mest, så kan det hända att vi upptäcker något vi älskar mer… Tillit.

    All kärlek till dig, Ayako

    • Svara

      Maria

      17 oktober, 2017

      Åhhh (!) men så fint skriver Ayako, det värmer själen <3 <3 <3 All kärlek tillbaka! <3

  52. Svara

    Jenny

    16 oktober, 2017

    Jag är ledsen för din skull att du måste sluta med något som du tycker så mycket om (och är så bra på). Men vill tacka dig för ett fint, öppet och upplysande inlägg. Dina bilder är så fantastiskt vackra och dina texter flyter så väl. Jag kommer i alla fall fortsätta följa dig här. Som stadsbo skulle jag välkomna fler inlägg om natur och lantliv 🙂 Jag önskar dig styrka på din fortsatta väg!

    • Svara

      Maria

      17 oktober, 2017

      Åh tack Jenny för fina orden om text och bilder, det gör mig verkligen glad! <3 Ett stort varmt tack från mig, och tack även för input på framtida inlägg! <3

  53. Svara

    Stina

    17 oktober, 2017

    Hej…
    Läser och tar in din rörande berättelse som jag själv kan härröra till…hypotyreos, hashimotos stress och magproblem som ställt till det enormt i livet. Autoimmuna sjukdomar som VERKLIGEN ställer till det. Och jag är så säker på att vi med kost kan rätta till mycket. Har själv fått bort tex astma med att ändra kost och fortsätter min kamp mot resten. Det kommer att ta tid..men det är ok det har jag accepterat. Det finns hopp! Mitt råd…håll koll på din sköldkörtel…den stökar till det mesta! Bort med all infammatorisk mat! Och lev här och nu…:) lycka till

    • Svara

      Maria

      17 oktober, 2017

      Tack Stina för dina ord och för att du delar med dig av dina utmaningar! Visst kan det vara så, jag tror def att bra mat/kosthållning, sömn samt meditation/fysiskt aktivitet kan läka mycket! Stort varmt lycka till för dig med! <3

  54. Svara

    Nann Karin

    17 oktober, 2017

    <3 Jeg heier deg , – og på dine prosjekter <3 <3 <3
    – og takker for et vakkert og ærlig innlegg

    • Svara

      Maria

      17 oktober, 2017

      Åh tack Nann, vad go du är! <3 Varm kram

  55. Svara

    Isabel

    17 oktober, 2017

    Oj vilken häftigt inlägg och vilket modigt beslut. jag kan bara ana ditt dilemma… Jag önskar dig allt gott och är säker på att du kommer att hitta en annan väg som passar ditt liv och din hälsa bättre. Det finns ju trots allt en MASSA kul här i världen som man kan hitta på och alldeles säkert med dina talanger.

    Stort lycka till!
    Isabel

    • Svara

      Maria

      17 oktober, 2017

      Tack Isabel! Tusen tack för de peppande och stöttande orden, för visst finns det massa kul här i världen! Kram

  56. Svara

    Martina Åkerman

    17 oktober, 2017

    Fina Maria.
    Det finns inte mycket kvar att säga som ingen har sagt redan. Gud så svårt det måste kännas för dig, men jag VET att du kommer finna din väg och nya fantastiska skapelser kommer att visa sig. Du är enormt kreativ. Vad som slår mig gång på gång med dina inlägg, är att du är så otroligt MOGEN i din sinnevärld. Ditt sätt att skriva och skildra känslor och upplevelser. Jag är lite äldre än dig, så jag kan se tillbaka till när jag var din ålder med stor uppskattning för den du är…det du ger mig. Jag får så mycket av dig, dagligen. Jag kommenterar inte varje inlägg, men jag är här…varje dag, varje inlägg. Jag, som tydligen fler, är också mest inspirerad av dina bilder! Du är en enormt duktig matstylist, och jag undrar om inte det finns möjligheter för dig att helt enkelt fota mat…till exempel restaurang menyer, eller andras kokböcker?? Tänk på det…men det kanske du redan har gjort.
    Jag är SÅ nyfiken på att se vart du tar vägen här ifrån! Jag hänger med!

    • Svara

      Maria

      18 oktober, 2017

      Åh tack Martina, som alltid är du supergo! <3
      Det betyder massor att du är med mig på resan, och så fina ord som värmer hjärtat otroligt! Tusen tusen tack! <3 Och ja, vi får se, det finns alla möjligheter. Det är jag själv som sätter ramarna, målet, visionen. Vad vill jag, vad kan jag, vart för universum mig.. Vi får se, det är en spännande tid jag har framför mig. Det känns..läskigt men också roligt. Tack för att du kommenterar, det är det som ger energi när man sitter hemma på "sin kammare" och bloggar.
      Stor varm kram!

  57. Svara

    Mia Bergvall

    18 oktober, 2017

    Vet inte riktigt hur jag ska börja formulera mig… Först och främst måste jag bara säga att du är stark som fixar vardagen trots alla sjukdomsbesked genom åren. Bara dem skulle kunna få vem som helst att ge upp!
    Och framförallt måste jag säga att du inspirerar något otroligt! Du är så klok och lyckas dessutom formulera alla dina tankar på ett vackert sätt!
    Oavsett vad som händer med bloggens innehåll är jag säker på att det kommer bli bra! Ta hand om dig!

    • Svara

      Maria

      25 oktober, 2017

      Tusen tack! Tack för att du tar dig tid att kommentera, tack för de fina orden! De värmer i hjärtat! <3 Kram

  58. Svara

    Lili @ Travelling oven

    18 oktober, 2017

    Dear Maria, I am sorry you have to go through this but your health is the most important and I know that many of us who follow you, do that not only because of the recipes but because of your beautiful photography, your connection with nature and your sweet kind personality that shines through! You are a wonderful creative person and I’m sure you will find a way to express your creativity in a way that will make you feel happy and fulfilled! I wish you all the best and will definitely be following to see where this next chapter of your life will take you… <3

    • Svara

      Lili @ Travelling oven

      18 oktober, 2017

      Uups I wrote Maria but that sometimes got corrected as Mary, sorry about that! 😀

      • Svara

        Maria

        25 oktober, 2017

        That really doesn’t bother me at all if you call me Maria or Mary, many people actually call me Mary too so 😛 <3 Hihi, and some people are confused "is it Maria or Mary" and I usually reply that it's whatever they like best 😉

    • Svara

      Maria

      25 oktober, 2017

      Thank you so much sweetie, from the bottom of my heart, your warm comment really touched me! I hope you’re right, it feels scary but somehow a bit like I’m on the right path too! A bit confusing but I’m just trying to ”go with the flow” of the universe. Big hug from me to you, you’re wonderful! <3

  59. Svara

    Lillian

    19 oktober, 2017

    Låter som du har en otroligt tuff tid bakom dig, som om du inte haft det tidigare också! Förstår att du känner dig vilsen och rädd men om man inte har livet, vad har man då? Du kommer landa på fötterna i det nya, hur det nu ser ut. 🙂

    • Svara

      Maria

      25 oktober, 2017

      Tack Lilian för dina fina varma ord, och du har helt rätt! Om man inte har livet och hälsan, vad har man då? Tusen tack för peppen, jag hoppas innerlig att det blir så! <3

  60. Svara

    Johanna

    19 oktober, 2017

    Styrkekramar!

    • Svara

      Maria

      25 oktober, 2017

      Tack snälla du! <3 Kram tillbaka

  61. Svara

    Tora

    19 oktober, 2017

    Vilket berörande inlägg.
    Jag har följt dig till och från under ett antal år. Mitt intryck är att du har ett unikt konstnärligt uttryck i det du gör och att det kan komma att vara en tillgång i det du kommer att fortsätta med. Ditt fotograferandet är förmedlande och berörande, säkert också utvecklingsbart.
    För min egen del har jag också upplevt det kan vara väldigt stärkande med att vara i trädgården och ha händerna i jorden inemellan.. säkert något du redan känner till..
    Annars tror jag också på att fortsätta dokumentera livet på landet, många drömmer om det i hemlighet och njuter av att följa någon som gjort steget fullt ut.
    Jag har inte bara följt dig på grund av alla recepten du delat med dig av utan även för alla de stämningar du kan dela med dig av, av livet, av naturen osv. Det känns äkta.
    Önskar dig all lycka och kommer att fortsätta följa dig. Kram Tora

    • Svara

      Maria

      25 oktober, 2017

      Tack Tora! Tusen tack för kärleken och peppen, för omtanken och tankarna <3 Tack också för inputen på innehåll i bloggen, så skönt att läsa vad någon annan tänker, tror och ser framför sig. Speciellt när man känner sig lite vilsen. <3 Och jag håller med, att vara ute, känna jorden mellan fingrarna, pyssla med något annat som inte alls har att göra med internet, dator eller blogg kan vara otroligt skönt och till och med läkande, iaf för själen! Stor kram

  62. Svara

    Katta Bucketlife

    19 oktober, 2017

    Så fantastiskt fint, blev så otroligt berörd av det här inlägget. Något av det svåraste i livet är att säga farväl till något eller någon som är en väldigt kär men som en ändå måste släppa.
    Jag håller med Sara – allt du gör är så genuint och skapat med kärlek så du kommer fortsätta beröra vad du än berättar om <3

    • Svara

      Maria

      25 oktober, 2017

      Tack vännen, det värmer! <3 Visst är det så, man vet vad man har men aldrig vad man får. Men nu kör jag, må det bära eller brista. Stor kram <3

  63. Svara

    Boel

    20 oktober, 2017

    Finaste Maria….
    Sitter med tårar i ögonen (och det blir ju inte precis bättre av att jag har på lite meditativ musik, haha) och vet inte vad jag ska säga riktigt. Det här inlägget är bland det starkaste och finaste jag någonsin har läst, du har berört mig ända in i hjärtat. Jag är så himla ledsen för din skull men samtidigt är jag så himla glad att du har insett att det inte längre går. Livet är så märkligt, för just precis när man har det som bäst kan det komma en vindpust och ta tag i en så man faller omkull hårt. Och så reser man sig igen, blir omkullkastad på nytt, reser sig och så håller det på. Så har det varit för mig i många, många år nu och jag tror att det har varit likadant för dig. Du är en sån kämpe utan dess like. Nu väntar nya tider och du kommer med tiden att hitta något nytt att börja älska. Du är en helt fantastiskt person Maria och du sprider så mycket kärlek med dina ärliga, varma och kloka tankar. Stor kram till dig, jag finns här för dig. / Boel

    • Svara

      Maria

      25 oktober, 2017

      Men åh Boel, vad fin du är! <3 <3 <3 Tack för omtanken och kärleken, för att du delar med dig så fint! <3 Och ja, ibland är det en väldans kamp i uppförsbacke. Det gäller helt klart att ha rätt mindset för att ta sig vidare, kampen ligger lika mkt där som i den fysiska aspekten av att vara sjuk. Men nu ser jag framåt och går vidare. Jag kommer säkerligen vara ledsen då och då, men det är okej det med, så länge jag inte fastnar i det ledsamma. Tusen tack finaste du, för dina otroligt varma och stärkande ord! STOR STOR kram <3

  64. Svara

    Irene

    24 oktober, 2017

    Jag har varit dålig på att läsa bloggar på ett tag, men idag gick jag in här och läste ditt inlägg och trots att jag inte känner dig, så blev jag så ledsen för din skull, att du ska ha fått så mycket att tampas med.

    Jag vill bara säga att jag hoppas att du fortsätter att blogga, jag tycker du verkar vara en sån genomtrevlig person och själv skulle jag tycka att det vore väldigt roligt att läsa just om livet på landet, om dina fina hundar och att få se alla vackra vyer. Också hoppas jag att 2018 kommer att bli ett sjuhelsikes bra år för dig!

    • Svara

      Maria

      25 oktober, 2017

      Tack Irene för att du delar med dig av dina tankar här i kommentarerna, det betyder mkt för mig! Och ja, det kommer jag. Bloggen kommer jag inte stänga ner, jag fortsätter här, på Instagram och Youtube med. Men med lite nytt innehåll som jag hoppas ni ska tycka om. Tack för att du delar med dig av sånt du vill se mer av, det ger mig så otroligt mkt! <3 Jag tror och hoppas också det, nästa år fyller jag jämt och då vill jag må toppenbra utifrån mina förutsättningar! <3 Stor kram och tack!!

  65. Svara

    Lena Cisneros

    25 oktober, 2017

    Hej Maria,
    Jag har följt din blogg i många år och är fortfarande lika betagen av din förmåga att skapa magi med din fotokonst. När jag dricker mitt förmiddags kaffe så vandrar jag ofta runt bland dina foton och njuter. De är så fantastiskt vackra! Din fotokonst berör mig på djupet. För mig kan du skriva om precis vad du vill så länge du fortsätter att fotografera. Önskar jag som tack för allt du ger mig kunde sända dig god hälsa. Ta väl hand om dig.

    • Svara

      Maria

      29 oktober, 2017

      Åh Lena, tack för dina värmande ord! Tar dem verkligen till hjärtat <3 Din kommentar gjorde mig så otroligt glad! Stor kram och igen; tack!

LEAVE A COMMENT