ATT VÅGA PAUSA OCH KOPPLA NER I EN VÄRLD DÄR DU ALLTID MÅSTE VARA NÄRVARANDE + FOMO

Att våga pausa och koppla ner, att våga ta steget och inte uppdatera sociala medier hela tiden fast min inkomst är beroende av dess fortsatta existens, är inget enkelt val. Att sitta ute och njuta av en vacker soluppgång, att yoga i morgonsolen, att vandra i skogen medan dimman och solstrålarna letar sig fram mellan träden UTAN att uppdatera sociala medier eller fotografera är en utamaning. 

Det är lätt att det bara blir snack det där om mindfulness, om vikten av att lyssna inåt och att leva ”slow living”. För när företaget man driver grundar sig på att ständigt uppdatera sociala medier, är varje vackert ögonblick i livet en möjlighet att uppdatera och få nya kunder.  

När FOMO (fear of missing out) och kravet på att uppdatera är ständigt närvarande i livet känns varje vacker soluppgång, varje dimmig morgon, varje härligt söndagshäng, varje snygg dukning eller nybäddad säng som en möjlighet att skapa något till mina sociala kanaler. FOMO får mig också att titta på vad andra gör, klicka mig vidare, scrolla i en oändlig tillgång på nya intryck och inspiration. Jag har länge känt att det inte finns någon annan väg, något annat val. För vad är mitt företag utan dem? Ingenting? Vem är jag utan mitt företag…? 

När jag i början av året blev sjuk, mer djupgående och omfattande än jag förklarat här, bestämde jag mig att det fick vara nog nu. Jag bytte namn, annonserade för er att bloggen kommer ta en annan riktning och så valde jag att ta en paus. Det var ett viktigt steg och markering för bloggen att byta namn och ändra design, men det viktiga ligger så klart inte i namnbytet.

Det viktiga är så klart att vara ledig och ta hand om kropp och själ ”på riktigt”. Inte bara en ”jag är ledig en vecka fast jag jobbar egentligen”. Jag ville och behövde vara H E L T OCH  H U N D R A P R O C E N T I G T  ledig, något som få bloggare och egenföretagare faktiskt är. Något jag faktiskt inte varit på 6 år. Att bara njuta av en solnedgång för att den är vacker, inte dokumentera och dela. Att bara vara i nuet, utan tankar på inlägg eller uppdatering, känns så ovanligt i min bransch att det knappt förekommer. 

 Jag behövde våga pausa och koppla ner i en värld, i ett universum, i ett liv där nästan allt numera kretsar kring närvaro online. Och det är det som är både det vackra, underbara och härliga, men samtidigt det frånkopplade, ensamma och uttröttande. 

Det är lätt att det bara blir snack det där om mindfulness, om vikten av att lyssna inåt, att leva ”slow living”, för när företaget man driver grundar sig på att ständigt uppdatera sociala medier, är varje vackert ögonblick i livet en möjlighet att uppdatera och få nya kunder.  För gör jag inte det riskerar jag att bli inaktuell, oviktig och nerprioriterad av allt från följare till algoritmer. Men för mig känns det viktigt att faktiskt välja att lyssna inåt, inte bara snacka om slow living och mindfulness. Det är lätt att ”talk the talk” men då ska man också ”walk the walk”. Jag vill inte inspirera till ett enklare och mer närvarande liv i text utan även i handling. Jag ville inte snacka snacket men sen jaga vidare i den ständiga jakten på likes, kommentarer och nya följare. 

Jag behövde våga pausa och koppla ner i en värld, i ett universum, och i ett liv där nästan allt numera kretsar kring närvaro online. Men det är otroligt läskigt, för till och med i privatlivet sker majoriteten av kommunikationen numera genom digitala medier av olika slag. Att ta upp telefonen och ringa, att ha riktigt samtal, hör i mitt liv numera till ovanligheterna. Det smsas, skickas bilder, snackas på Facebook, via meddelande funktionen på Instagram och i slutna forum och grupper…online. Och det är det som är både det vackra, underbara och härliga, men samtidigt det frånkopplade, ensamma och uttröttande. 

Jag måste våga vara ledig, på riktigt. Jag måste våga koppla ner och lita på att ni som tycker om mig och det jag gör, är kvar när jag kommer tillbaka. 

Att jobba som digital nomad, med möjlighet att arbeta nästan vart som helst i världen, är för min känsliga kreatörssjäl bitvis ganska tungt och tärande.  Att alltid tvingas vara uppkopplad och uppdatera, i en värld som hela tiden manar till jämförelse kring vem som får mest ”likes”, kommentarer och följare tär på det kreativa i min själ. Det är något jag själv valt och då måste jag också själv ta ansvar och hantera det på ett sätt jag mår bra av. 

Det pågår mycket diskussion om Instagrams algoritmer. Hur kommer man runt dem, varför tappar man följare och hur kan vi som arbetar digitalt tillsammans stötta varandra för att så att säga ”komma runt algoritmen”. Det stöts och blöts och jag har under de senaste året känt mig allt mer urvattnad. Det kreativa inom mig dör när jag börjar jaga följare, när jag börjar anpassa mig efter algoritmer och likes. Det kreativa i mig dör helt när jag bjuds in i grupper vars enda syfte är att gilla varandras bilder för att dansa en hetsig gilla-mig-dans med Instagrams Algoritm. 

Så jag vägrar. Jag säger nej och tack och det får vara bra. Jag måste lita på att det jag är duktig på är det som gör att jag får följare på Instagram. För om jag lägger all min energi på annat, en hetsig jakt jag inte vill vara en del av, och dessutom aldrig är ledig, kommer min låga att brinna ut helt.  Om all energi läggs på att jaga likes och följare finns där inget kvar för det jag älskar mest; dvs. att skapa. Jag måste våga vara ledig, på riktigt och lita på att de som gillar det jag gör hittar till mig tillslut ändå. Jag måste våga koppla ner och lita på att ni som tycker om mig och det jag gör, är kvar när jag kommer tillbaka. 

Maria

Jag är en frilansande matfotograf, receptkreatör och stylist som älskar lantlivet, stjärnklara nätter, kaffe, doften av sommarregn och den tidiga morgondimman. Jag är en dagdrömmare av rang och en hopplös romantiker som älskar att gå barfota, att plocka svamp, blommande ängar, knarriga trägolv, motljus, hållbarhet, grön mat och minimalism. Jag njuter av att upptäcka världen och jag tror att allt i livet, både gott och ont, sker av en anledning.

YOU MIGHT ALSO LIKE

18 Comments

  1. Svara

    Sara i Åre

    17 september, 2017

    du är så klok och vettig och förnuftig!!

    • Svara

      Maria

      17 september, 2017

      Naw tack goding, right back at ya, säger jag bara! <3

  2. Svara

    Lisen

    17 september, 2017

    Spot on! Jag tänker ofta det, fast jag inte är bloggare ”jag borde fota nu” och så sitter jag och grejar med telefonen och plötsligt är solnedgången borta. Kan bara tänka mig hur det är för er.

    Jag vill att du ska blogga varje dag, om jag fick önska, men förstår att det inte går ibland el aldrig.

    Hur ska man inspirera till ett lugnare mer hälsosamt liv om man inte lever det själv liksom?

  3. Svara

    Malin Lundskog

    17 september, 2017

    Aaahh, så bra! Att vara där man är när man är där och göra det man gör när man gör det – det är banen mig en konst det. Peppar mina följare att pausa. Våga vila för att bli starka. Sannerligen lättare sagt än gjort…

    Tack för att du delar med dig av något som vi nog är många som känner igen oss i!
    //Malin

  4. Svara

    Filippa

    18 september, 2017

    Vad jag beundrar dig Maria! Att du följer ditt hjärta i detta. Jag tror att väldigt många hade mått bra av att ta en paus från den digitala världen, att slippa känna att man ”måste” visa världen vad man gör hela tiden och just bara ”vara”. Som Lisen skrev så är inte jag heller någon bloggare, men jag känner tyvärr ändå allt som oftast att jag ”måste” eller ”borde” ha mobilen med mig. Och jag gillar inte att jag känner mig så bunden till den! Mobiler är bra i många sammanhang, men ibland blir det för mycket känner jag, tyvärr. Och då kan jag med bara tänka mig hur ni bloggare känner! Därför blir jag så inspirerad att du vågar göra detta som du känner är bra för dig <3 Heja dig Maria!! Och visst är du duktig på det du gör, fantastisk duktig! Vi står kvar, vi väntar på dig. Ta den tid du behöver <3 Stor kram!

  5. Svara

    Jenn - forever abroad

    18 september, 2017

    Ja, Maria, tack för att du vågar göra detta och berättar om det. Du behövs i vår värld, och jag låter mig inspireras. Jag kan njuta av att lämna kameran hemma och se det som en liten vinst att jag inte fotade en enda av kantarellerna jag plockade i helgen, till exempel.

    Kram!

  6. Svara

    Sonja Stendera

    18 september, 2017

    Jättebra! Samtidigt undrar jag som icke-bloggare och fran en annan generation hur man kan ha en inkomst eller tjänar pengar pa det (som du uttryckte det): ‘ dokumentera och dela’ Hur funkar det? jag läser ju helt gratis vem betalar för dina foto, dokumentatio och delande när du inte har speciella uppdrag eller adlinks etc.?

  7. Svara

    Jennifer

    18 september, 2017

    Du har så rätt, Maria! Precis så känner vi nog väldigt många, fast man inte tar sig tiden eller vågar bejaka det. Jag känner väldigt mycket så och då har jag ju inte ens kommit igång med mitt företag än, så det spelar egentligen inte så stor roll hur många som ser mina bilder eller följer mig på Instagram. Har bestämt också att jag måste få göra allt i min egen takt och att Instagram och Facebook (och så småning om hemsida och webshop) ska vara verktyg som jag använder så som jag vill och inte en press och stress. Som du säger, lättare sagt än gjort, men man får väl göra så gott man kan och försöka lyssna inåt då och då. Jag hade precis en vecka fri från sociala medier och det var jätteskönt! Nu ska jag anstränga mig för att bara sitta med mobilen en stund på morgonen och sedan inte röra den mer under dagen (alltså inte sitta på sociala medier). Speciellt när det börjar närma sig läggdags ska jag vara noga med att ta bort den, så den åtminstone inte håller mig uppe för sent om kvällarna (vilket varit ett problem)! Det är det kreativa som är det viktigaste här och som du är inne på rimmar en kreativ själ nog ofta ganska illa med den här sociala- och synlighets-pressen. Det gäller att vara försiktig.
    Ta hand om dig och tack för ett viktigt inlägg! 😙

  8. Svara

    Veronica - hyperbrain.me

    18 september, 2017

    Exakt så försöker jag också tänka och har av samma anledning ”taggat ner” en del på tempot i alla kanaler. Det är så otroligt viktigt att våga stänga av och öppna ögonen på det där ”andra sättet” som man gör när telefonen får vara kvar hemma. Sakta börjar det dyka upp nya och spännande detaljer att se och det känns mindre och mindre viktigt att ständigt uppdatera. Genom att lyssna djupare kommer de där riktigt bra idéerna fram – de som man verkligen vill dela med sig av för att det känns rätt, inte för att man ”förväntas” producera konstant. Att ta hand om sig själv och arbeta i sitt eget tempo blir det som gör det genuint.

    En sak som jag har märkt mer ur marknadsföringsperspektiv är att de saker man verkligen lägger ner tid på och som verkligen är äkta kommer att generera trafik över lång tid framöver. (Har några pins och artiklar som ger tusentals besök t.ex. trots att jag inte har gjort ett jota mer med dem sen jag la upp dem.) Det är tusen gånger viktigare och mer hållbart än att konstant jaga följare och likes i min mening. Jag hoppas och tror att det är i den riktningen saker och ting kommer att gå till slut, att det märks och uppskattas när något är äkta. Riktiga följare och ”kunder” finns kvar även om man bara skriver något en gång per månad.

  9. Svara

    Josefin; Vara med Naturen

    18 september, 2017

    Hej Maria!
    Jag har sedan länge länge länge följt din blogg och du är faktiskt en av inspiratörerna till att jag nu har skaffat mig en egen. Genom att du sprider dessa viktiga budskap bidrar du med så mycket mer än vad pengar nog aldrig kan ge.
    Jag tänker ibland på hur jag som gammal ser tillbaka på min tid och vad jag då vill minnas. Vill jag minnas att jag inspirerade och fick andra att njuta? Ja, självklart, men ska detta innebära att jag inte själv blir inspirerad och får njuta? Nej ALDRIG!
    Livet är för kort för att inte ta tillfället i akt och med alla sina sinnen njuta av den tid vi har här.
    Som sagt tack för att du inspirerar till något som pengar, följare och beundrare aldrig kan ge!

  10. Svara

    Evelina

    18 september, 2017

    Åh, vilket fantastiskt bra skrivet inlägg!
    Tack för att du delar med dig av detta. Jag känner igen mig så mycket i det du skriver.
    KRAM
    /Evelina

  11. Svara

    Martina Åkerman

    18 september, 2017

    Jag finns alltid kvar…hur många o hur långa pauser du tar…så kommer jag alltid finnas kvar! Jag ger aldrig upp på dig Maria. KRAM <3

  12. Svara

    Jossan

    19 september, 2017

    Lite sent, men hann ju inte läsa klart härromdagen! Men jättebra inlägg Maria!
    Ska vi prata instagram så går jag i vågor. Det är jättekul att fota och lägga upp (lägger bara upp hundbilder på min vovve ^^ ) och absolut är det kul med likes och kommentarer, men det blir tjatigt också, så då lägger jag ner… Sen kommer ett nytt flow igen och det går bra ett tag.

    Märkte det dock tydligare när jag var mer pysslig av mig. Ända sen små barnsben har det skapats i min familj. Mamma har sytt, så vi har ju tagit efter. Har dock insett på senare år att det är inte lika roligt längre. Man sitter på pinterest och instagram och tittar och får inspiration, men allt blir på något sätt så övermäktigt. Hur ska man hinna med och orka göra allt man får inspiration till?
    Kanske bättre att ta sin inspiration och göra något istället för att sitta framför datorn?
    Jag har i stort sett rensat bort allt mitt skapande material nu, för det finns ingen tid eller ork. Men jag saknar det lite grand ändå. Måste kanske komma in i rätt balans i livet, där det finns en stund för lite kreativitet ibland när andan faller på. Inte bara för att jag måste hinna innan jag dör (typ).

  13. Svara

    Agnes {Cashew Kitchen}

    19 september, 2017

    Håller helt med! Det är så SJUKT svårt att koppla ner till 100%. Ofta innebär ju ”semester” eller att ”ta paus” som bloggare att en ändå uppdaterar t.ex instagram eller stories. Men när en väl tar en paus och bara struntar i att vara uppkopplad en vecka eller så, så hinner oftast inte så mycket hända här ändå. Folk kommer tillbaka när en börjar skriva igen. Ingen har riktigt märkt att en var borta haha.
    Tycker mycket om den här typen av inlägg hos dig 🙂 Det passar bra ihop med bloggens nya inriktning – lite mer helhetshälsa liksom!
    Kram!

  14. Svara

    Cecilia

    21 september, 2017

    Väldigt bra skrivet, och framför allt klokt. Jag är väldigt aktiv överallt men har ingen ”professionell” blogg dvs inget ansvar utåt, men är ändå väldigt fast i träsket, det är ju så tudelat. Jag skrev ett inlägg (skriver mest för min egen skull) nyligen som handlar mycket om detta, ur mitt perspektiv. Idag kämpar jag för att inte plocka fram mobilen på tunnelbanan eller bussen, tänker alltid att det kan vänta och att jag vill uppleva människorna omkring mig. Kämpa på, det måste vara tufft att ha förväntningarna på sig men inget är viktigare än hälsan.

  15. Svara

    Slow Living by Annika

    21 september, 2017

    Tack för ett viktigt inlägg!
    Vi måste hjälpas åt att påminna varandra om det faktum att utmattningen står runt hörnet när vi kollar sociala medier flera gånger om dagen…
    Själv har jag tagit ett drastiskt men ack så nödvändigt beslut, mer om detta kommer på bloggen.
    Kram

  16. Svara

    Wilda

    21 september, 2017

    Så välskrivet och mänskligt inbjudande inlägg. Tack <3 Jag går mer och mer åt det hållet nu och det är så skönt. Jag behöver ta tillvara på livet här och nu, med mig. Jag behöver sätta det viktigaste först. Blogga om det jag vill blogga om och låta livet få innehålla mer än så. Ett tag gick jag in i fällan och började jaga siffror. Men det är ju bara den där snabba endorfinkicken – sen är det borta. Att istället dela med mig av det som ligger närmast när jag själv vill det håller mycket längre. Jag har också jättesvårt för att tänka målgrupp i det jag gör. Jag tänker på vad jag vill berätta och vad som kommer naturligt och förhoppningsvis hittar det sin väg till de som vill ha det. Människor är ändå så olika. Jag har följare som är 70-åriga män och 15-åriga kvinnor, från USA till Australien och hela Europa. Hur kan jag ens inrikta mig för att passa någon annan när jag ju bara är jag? Du har på olika sätt hjälpt mig att landa i detta mer och mer. Så även om du inte håller med om målgruppstankarna så är det en förlängning av dina tankar här. Jag behöver vara genuin med mitt och driva det med mina värderingar. Tack för inspiration! <3

  17. Svara

    Ninas naturliga

    23 september, 2017

    Tack för ännu ett klokt inlägg. Jag kommer följa din blogg, oavsett hur ofta eller hur sällan du postar dina inlägg. Måendet är ändå viktigast, trots allt.
    Kram

LEAVE A COMMENT