ATT FÖLJA MED I ÅRSTIDERNAS FÖRÄNDRING + ATT NJUTA AV DET VARDAGLIGA

Dimman ligger tjock utanför fönstret, det är inte rått, inte kallt men heller inte varmt. Det bara är. Som att naturen väntar och förbereder sig inför något annat. Dimman sträcker sig så långt ögat kan nå, som ett vitt täcke som stillar naturen. Det enda som hörs är snön som knarrar under mina fötter, och även fast jag längtar sådär vansinnigt mycket efter våren och solen just nu, känns det underbart att leva så nära naturen. Att följa med i årstidernas förändring, att få vara med om varje steg mot våren, även i det kalla, gråa och våta. Att bara vara, inte alltid sträva framåt och bortåt. Att njuta av det vardagliga, det lilla i livet. För det är minst lika viktigt som att ha drivet att vilja utvecklas och komma framåt. 

Att promenera i absolut tystnad. Där inga andra människor är, dit inget bilbrus når. Där det är så tyst att när jag kular kastas ekot tillbaka till mig många gånger om, så pass att det känns som att ljudet cirkulerar runt runt runt utan att stanna. Så många gånger om att jag inte hinner med att räkna. Doris och Märta är inte superpeppade på idén att vara ute någon längre stund och håller sig helst framför brasan. Själv känner jag ett enormt behov av solljus, men istället för att fokusera på bristen av vårsol och andra vårtecken försöker jag göra det bästa av det som är just nu. Notera de små skiftningarna i naturen, vara med i varje steg, vara här och nu istället för att längta bort till något annat. Se det vackra i de små förändringarna, det här sista av vintern innan våren kommer. Jag dricker mängder med kaffe, pysslar i studion och lyssnar på ljudböcker.  

Just nu jobbar jag en hel del på en onlineworkshop inom matfoto & styling som kommer komma under våren. Så för alla som är intresserade av att lära sig mer om matfoto, det är på gång! Och det är ganska mysigt att vara inomhus och pyssla i det här vädret, för det är inget som lockar mig att gå ut. Inga vårtecken eller sol, inget magiskt härligt väder, ingen värme…och på något sätt ger det mig mer lugn att jobba inomhus. ”Det finns inget ont som inte har något gott med sig”, heter det väl. 

Och lite såhär ser dagarna ut just nu, det är inte mer spännande än så här. Tända i brasan, lyssna på ljudböcker, dricka kaffe med mycket havremjölk, halka runt i raggsockor, äta mustiga varma soppor som värmer både kropp och själ samt jobba vidare i alla mina olika projekt. Och så försöker jag faktiskt skapa vinnarbidragen på ”önskeinlägg på bloggen” från tävlingen jag hade i julas. Det är den vanliga vardagslunken just nu. Det går inte fort, men det går framåt. 

Maria

Jag är en frilansande matfotograf, receptkreatör och stylist som älskar lantlivet, stjärnklara nätter, kaffe, doften av sommarregn och den tidiga morgondimman. Jag är en dagdrömmare av rang och en hopplös romantiker som älskar att gå barfota, att plocka svamp, blommande ängar, knarriga trägolv, motljus, hållbarhet, grön mat och minimalism. Jag njuter av att upptäcka världen och jag tror att allt i livet, både gott och ont, sker av en anledning.

YOU MIGHT ALSO LIKE

13 Comments

  1. Svara

    Linda

    9 mars, 2017

    Så himla fiiint och mysigt!! <3

    • Svara

      Mary

      10 mars, 2017

      Tack vännen, vad fin du är <3 Kram!! <3

  2. Svara

    Ulrica

    9 mars, 2017

    Vilka fantastiska bilder <3. Jag ser med spänning fram emot den kommande workshopen och håller verkligen tummarna för att jag har ekonomi nog för att delta. Dina rader om hur du går igenom dagarna har en lugnande inverkan så tack för all inspiration! Kram Ulrica

    • Svara

      Mary

      10 mars, 2017

      Tack Ulrica! Det var så svårt att fota, väldigt vackert och liksom tyst. Dimmigt och avskalat men ändå inte det där råa dimmiga. Väldigt vackert i de vardagliga. Det kommer vara en onlinekurs med videos, text, uppgifter mm som man kan ”hoppa på” när man vill och när ekonomin tillåter det <3 Stor kram och tack för dina fina ord, de värmer hjärtat! Kram

  3. Svara

    Emelie

    10 mars, 2017

    Hej! Tror aldrig jag skrivit här innan? Hopplös på att lämna spår efter mig numera men lovat mig själv bättring. Bott i städer hela mitt liv (ca 30 år) men aldrig riktigt trivts. För ett par år sedan kunde vi äntligen köpa ett hus på landet, det kräver enormt mycket jobb och vi gör i princip all renovering själva. Gammalt hus med tveksam värme och trots allt så bara älskar jag det. Katterna kan komma och gå som dom vill. Vi har höns som pickar i trädgården vilket visade sig vara hur mysigt som helst trots en viss fågelrädsla innan. ? Och att bara kunna öppna dörren och gå ut med hunden och liksom redan direkt vara ute i naturen! Bäst! Uppskattar numera alla årstider nästan lika mycket, alla har plötsligt så mycket mer charm och jag har blivit så mycket bättre på att uppskatta alla och mer ”bara hänga med”! Älskar din blogg och ser fram emot att följa allt framöver med renoveringar, recept, natur och gulliga hundar!

    • Svara

      Mary

      13 mars, 2017

      Hej Emelie 😀 Vad gullig du är som lämnar spår efter dig, det värmer <3 Jag håller helt med i allt du skriver om lantlivet, jag känner exakt samma sak! Det är högt tveksam uppvärmning här, ibland känns det som det blåser rakt igenom huset, golvet är iskallt nu på vintern och halva dagen går åt att elda och hålla ngn slags värme i huset. Men jag älskar det ändå! Att bara kunna gå ut på farstutrappen och andas frisk luft, höra fåglarna kvittra och skogen susa. Det låter så mysigt med höns <3 Avis! Tack fina du för att du delar med dig av ditt lantliv här hos mig <3 Stor kram

  4. Svara

    Jenneli

    10 mars, 2017

    Jag är också i stort behov av solljus men försöker njuta av alla årstider ändå. Nu när våren närmar sig är det lätt att längta och tänka framåt hela tiden men det är viktigt att njuta av nuet. 🙂

    • Svara

      Mary

      13 mars, 2017

      Det är verkligen det bästa, att försöka njuta av det som är nu istället för att alltid längta bort till ngt annat. Dessutom är det så härligt att följa med i de små förändringarna varje dag, fokusera på det, istället för att önska sig 6 veckor bort i tiden. <3

  5. Svara

    Wilda

    10 mars, 2017

    Det var som en riktigt bra meditation att läsa detta. Jag känner, även om jag bor mitt i stan, att jag relaterar till det du skriver. På något sätt har jag hittat ett sånt tillstånd i mig de senaste veckorna – där jag bara följer med i det som är och inte strävar så mycket. Livet händer av sig självt och jag kan följa med i det som är meningen, betrakta det som är. Tack för att du gjorde mig medveten om det i min läsning. Det är så lätt att ta det för givet. Och så vackra bilder. Drömskt.

    • Svara

      Mary

      13 mars, 2017

      Åh tack Wilda, vad go du är! <3 Himla fint att du också känner det, att du inte bara längtar bort till ngt annat. Det är så skönt när man är just där, i det där tillståndet där man följer med. Som vågorna mot stenen på ngt sätt... När man inte stretar så mkt åt ett annat håll. Jag har så lätt att alltid vilja framåt, uppåt, bortåt. En rastlös själ helt enkelt. Det gör mig gott att stanna till och bara vara. Tack fina du för dina kommentarer, värmer lika mkt varje gång! Stor kram

  6. Svara

    Ellen Lindberg

    11 mars, 2017

    Åh, det här gillar jag jättemycket. Så himla harmoniskt och fint.

    • Svara

      Mary

      13 mars, 2017

      Tack Ellen, vad snäll du är!! <3 Stor kram

  7. Svara

    jozebelle

    15 mars, 2017

    Jag läste här att det inte är bara jag som fångas av det du skriver, målande beskrivningar tillsammans med underbara foton om att kunna fånga det fina i vårt vardagliga liv. Det är ju lite det jag försöker med, att fånga stunderna, fota och sedan skriva ner, på en LO (albumsida). Det är det som är den egentliga orsaken med scrapbooking. Dokumentera fina minnen, inte bara från festligheter och annat stort!

LEAVE A COMMENT