DÖDEN VÄNTAR INTE PÅ NÅGON – OM ATT INTE PASSA IN I NORMEN

_j4a9474

Klockan är 00:51, det är 1 Februari 2017 och jag sitter i ett nedsläckt rum på det stora universitetssjukhuset. Det är alldeles tyst, allt som hörs är klockan i mitt rum som vibrerar dovt varje gång minutvisaren flyttar sig ett snäpp.  I går låg jag på akuten och stirrade på den mjukt svepande sekundvisaren som liksom smekte urtavlan, varv efter varv efter varv. Minutvisaren i akutrummet vibrerade på samma dova sätt och var 5:e sekund visslade det till ute i korridoren. Något larmade på någon, eller om det var tvärt om. Det är oklart för vad, varför eller på vem, men klockan fortsatte ringa. Som en mjuk tågvissla från ett tåg som spårat ur och hamnat helt fel, som förvirrat sig ända bort till en sjukhuskorridor i mellansverige. 

Mina ben dinglar över sängkanten och världen känns bara upp och ner, igen. Det är svårt att mota bort tankarna om min egen dödlighet när varje samtal med sjukhuspersonalen för mig tillbaka till Stroken 2011. Det är skiktröntgen, magnetröntgen, små hjärtformade tabletter – blodförtunnande, infektionsprover, EKG och AKUT-test för att kolla om jag har en ny Stroke. Jag är trött, så trött. Trött på alla undersökningar men så klart främst på att jag haft kraftig yrsel i en dryg vecka. 

Jag tror att jag suttit och stirrat framför mig i ungefär 1,5 timma när sjuksköterskan knackar på dörren och undrar om jag har problem att sova. Jag klistrar på en min som svarar att det ”inte är någon fara” och ”jag är stark”. Men inom mig tänker jag att döden inte väntar på någon. Den bryr sig inte om deadlines, att du borde tvätta fönstren och att skjortorna hänger ostrukna i garderoben. Stroke bryr sig inte om coola jobbuppdrag eller att du inte bloggat på en vecka.  Utmattning väntar inte på något. Hälsan väntar inte på någon. Den avvaktar lite i utkanten men när tålamodet tryter slår den ner som en hök. Den lyssnar inte på något eller någon, den kör på, kör över och drar med sig allt i sin väg. Och det finns inget man kan göra för att säga ”nej nej stopp, vänta lite nu, jag ska bara…” 

”JAG ÄR INTE ALFONS ÅBERG”, fullkomligen vrålar min Hälsa till mig, ”DU KAN VÄNTA!”, och jag inser att jag väntat alldeles för länge.  

Det skaver i ryggen, den där glest knäppta sjukhussärken som dessutom är en halv storlek för liten.  De urtvättade mjukisbyxorna med ”60-80 kg S/M” tryckt på låret vilar slappt på höften och riskerar att glida ner till fotknölarna vid minsta lilla rörelse. Mina blodkärl är söndertrasade, de har spruckit av den alldeles för grova nålen som dom stuckit mig med upprepade gånger. Den grova nålen är som är ett måste för alla de avancerade undersökningarna jag genomgår. Samtidigt trasar de sönder och ärrar mina blodkärl som bara blir sämre och sämre för varje gång. ”Jaha, nu sprack den på en gång”; suckar sjuksköterskan, och syftar på mina tunna blodkärl.

 

”Att erkänna att kapaciteten sjunkit på grund av hälsan är för förlorare, för de utanför, för dom svaga. Och jag vill inte erkänna mig svag, inte klassas som ”inte lika produktiv”, inte lika stark, inte lika bra eller lika mycket värd.” 

 

Och jag tänker att jag tagit livet och hälsan för givet. Igen. Inte velat erkänna mig svag, att inte passa in.  ”Vad fan är det för fel på mig!”, har jag lust att skrika… 

Egentligen har jag mått sämre och sämre under en ganska lång period, men försökt kämpa vidare ändå.  För i vårt samhälle är man inget värd om man inte producerar till 100%. Gärna 150% eller som en före detta chef på ett av Sveriges större företag en gång sa när vi  blev b e o r d r a d e  övertid; ”nu kör vi, rakt in i kaklet bara” trots att majoriteten av arbetskåren egentligen var i stort behov av vila. Och jag undrade redan då vad sjutton det var frågan om. 

Att erkänna att kapaciteten sjunkit på grund av hälsan, eller av vilken annan anledning som helst, är för förlorare. För de utanför, för dom svaga och lata. Det är så samhället ser på de som står utanför. Och jag vill inte kategorisera mig som svag, inte klassas som ”inte lika produktiv”, inte lika stark, inte lika bra eller lika mycket värd. Och där blir svaret på ”varför gör jag såhär” ganska enkel. För att jag vägrar gå med på att jag, och VI,  skulle vara mindre värda, mer lata,  för att vi inte passar in den snäva norm som definierar vad som gäller i arbetslivet. Jag vägrar gå med på det, och därför har jag svårt att prata om det, erkänna att jag inte passar in. Men sanningen är att jag inte passar in, och jag måste acceptera det och omforma det till att betyda något positivt. 

Däremot vägrar jag gå med på att jag är svag eller sämre för att jag behöver arbeta i en annan takt och på ett annat sätt än det som definieras som normen. ”Jag är inte svag”, har jag lust att ropa,  ”jag är en förbannad tillgång!”  Jag tänker på Underbara Claras inlägg från något år tillbaka om att inte passa in i normen. Att ramarna för framgång, arbetstider och allt där emellan är så snäva och att jag måste sluta försöka passa in och mäta mitt värde och förmåga efter normen. 

Normen som baseras på ramar som någon annan satt upp, regler som någon annan dikterat. Men det är mitt liv, mina ramar, min hälsa och hälsan, ja den väntar ju som bekant inte på något eller någon. Men bara för att min hälsa, min kropp och mitt hjärna inte passar in i den snäva ramen för vad som anses vara normalt, betyder inte det att jag inte är en tillgång. Jag kämpar ständigt för att skapa så gynnsamma förhållanden som jag bara kan, för just mig och min hälsa. Arbetslivet där ute är nämligen på tok för snävt för att acceptera minsta snedsteg utanför ramarna. Och gör jag inte det jag gör idag, vet jag faktiskt inte vad jag skulle göra… 

Just nu är jag tacksam. Mitt i yrsel och blodförtunnande och magnetkameror är jag tacksam. För att livet tog i från tårna och daskade till mig RAKT i ansiktet! Påminde mig om att jag måste stanna upp, boka av, göra omprioriteringar och skala ner. Inte slarva med vila och tid ute i naturen. Inte slarva med bra mat och tid för rekreation.  

Jag måste stå upp rakryggad med allt det som jag är, acceptera och erkänna att jag inte passar in i normen och därmed även vägra att acceptera epitetet ”sämre” för att jag går utanför det ”alla andra” gör. Hälsa var mitt ”one word” som skulle vägleda mig under 2017 och Universum, ja Universum tog mig på orden minsann. Det är dags att lägga normen åt sidan och skapa mina egna ramar för vad jag mäktar med, skapa mina egna optimala arbetsförhållanden och låta allt annat falla på plats utifrån det. Hur det då än blir med allt; blogg, företagande och livet i övrigt, så har jag i alla fall satt min hälsa först. Och det är ett beslut jag aldrig kan vara ånga eller vara missnöjd med. 

Jag vill avsluta med det här citatet; 

 

”Jag känner förtvivlan när jag tänker på alla människor som på grund av att de inte ryms i våra snäva ramar betraktas som ett problem. Som en tråkig siffra i statistiken – istället för en tillgång. Om vi har ramar där mängder av människor faller utanför kanske vi måste ändra på våra ramar? Inte envisas med samma struktur och samtidigt förvänta oss ett nytt resultat.”

Clara Lidström

Det kommer bli en del förändringar för mig framöver, oavsett vad provsvaren visar. Ni märker dom nog inte så mycket, mer än att blogginläggen kommer ännu mera från hjärtat. Vi syns på andra sidan… 

Maria

Jag är en frilansande matfotograf, receptkreatör och stylist som älskar lantlivet, stjärnklara nätter, kaffe, doften av sommarregn och den tidiga morgondimman. Jag är en dagdrömmare av rang och en hopplös romantiker som älskar att gå barfota, att plocka svamp, blommande ängar, knarriga trägolv, motljus, hållbarhet, grön mat och minimalism. Jag njuter av att upptäcka världen och jag tror att allt i livet, både gott och ont, sker av en anledning.

YOU MIGHT ALSO LIKE

117 Comments

  1. Svara

    Christina

    1 februari, 2017

    Hej!
    Du vet inte vem jag är men mina tårar rinner när jag läser det här. Jag hoppas och ber att du inte ska ha drabbats igen. Jag vet tyvärr hur det är. Själv började jag följa dig efter att jag fick min stroke mars 2013, då 30 år gammal o nyexaminerad fr universitetet. Du var en stor förebild för mig då, att se att någon annan ung kämpat sig tillbaka till ”livet” igen gav mig glöd att kämpa på. Inom vården träffade jag bara äldre.
    Man lär sig verkligen omvärdera livet, vad som är viktigt o de är inte allt som ryms inom normen i samhället. Tyvärr började jag glömma bort de igen då livet blev lite lättare men så förra året fick jag tre tior inom loppet av två månader så det var bara o dra i handbromsen och värdera om det jag har.
    Ville mest säga att jag tänker o känner med dig samt ber för dig.
    Kram o tack!
    Christina

    • Svara

      Mary

      9 februari, 2017

      Hej Christina! Tack för dina värmande ord och för att du delar med dig av det du varit med om, det värmer i hjärtat! Och jag kan verkligen relatera, det är så lätt att glömma bort den där känslan efter Stroken. Vardagspulsen, hur mkt man ska jobba, i vilken takt, allt man ska göra, det tar sig in och bryter ner det där andra. Tråkigt att höra att du har haft tior, flera stycken i rad till och med, jag hoppas att det var sista gången för dig, att du orkar stå emot normen, det är inte alltid helt lätt. En stor varm kram till dig <3

  2. Svara

    Martina Åkerman

    1 februari, 2017

    MARIA!!! Jag har inte läst färdigt ALLT, men uppfattar att du ligger på sjukhus!! Men lilla gumman, hur är det? Jag får läsa färdigt senare…sitter på jobbet. Jag önskar dig allt gott, och att du kommer hem snart till dina kära. Åh nu kommer jag vara orolig för dig hela dagen!!!
    KRAM!!!!

    • Svara

      Mary

      9 februari, 2017

      Tack för omtanken fina du, jag är hemma och kommer berätta vad som hände (och händer) i ett inlägg längre fram! Stor kram

  3. Svara

    Wilda

    1 februari, 2017

    Du har funnits i mina tankar. Och finns. Och jag läser och berörs och är tacksam för att du är okej, om så bara just nu. Du är viktig. För mig som inte ens träffat dig har du ändå lyckats få mig att se mitt värde som människa och ta det på allvar. Ordet hälsa har kanske mer betydelse för det här året än du förstod då. Jag hoppas att det innebär att du kommer att må bättre, hitta sätt att ta hand om dig mer, vara närmare dig och det som ger dig näring. Din unikhet är det som gör att du skiner, inte prestationen. <3

    • Svara

      made by mary

      13 februari, 2017

      Tack kära du, det värmer verkligen! Så himla fina ord, tack tack tack kära du!!

      Och ja, det verkar onekligen så. Kanske ”är det lika bra”, det är lätt att säga att man ska fokusera på hälsa och så blir det mer ytligt än ”hälsa på riktigt”. Det får mig onekligen att fundera i alla fall, vad är hälsa egentligen? Hur värdesätter, uppskattar och värnar jag om den. Vilken prioritering har den? När man är yr dygnet runt finns det helt enkelt mkt att tänka på.

      Stor kram

  4. Svara

    Sandra

    1 februari, 2017

    Fina fina du <3

    • Svara

      made by mary

      13 februari, 2017

      <3 <3 <3

  5. Svara

    Julia

    1 februari, 2017

    Rakt från hjärtat! Så fint skrivet, och kan inte mer än hålla med. Ramarna är för ”stereotyp-människan”, för den ”perfekta människan”, för ”person-standard” problemet är att den inte finns. Ingen passar någonsin i i de där ramarna. Vi kan pressa oss in, men förr eller senare trillar någon del ut. Så är det bra. Och vi är inte ensamma. Alla göra det. Men ingen lossas om det. Efter att bara ha pratat med dig över en helg så kan jag redan säga att ”svag” eller ”sämre” det är verkligen ord som inte ALLS passar in på dig. Du verkar vara en fighter i själen, en mycket stark kvinna och en jädra förebild! Trots det skickar jag över några styrkekramar och lite extra energi för att fightas med de där mörka sjukhusrummen och än en gång komma ut lite starkare och klokare på andra sidan! Go Mary!

    • Svara

      made by mary

      13 februari, 2017

      Tack fina! Och visst är det exakt så, normen är något otroligt många kämpar med, inte orkar med och kraschar på grund av. Det är dags att vi pratar om det och ifrågasätter de ramar som vi lever i, för det verkar sannerligen som många av oss inte mår bra av det. Tack för dina fina ord, de värmer så!! <3 Stor kram

  6. Svara

    traningsgladje

    1 februari, 2017

    kram maria – till dig. och för alla dagar i resten av allas våra liv!

    • Svara

      made by mary

      13 februari, 2017

      Stor kram tillbaka fina du <3

  7. Svara

    Emmyway

    1 februari, 2017

    Hej Maria, vad ledsamt att läsa att du har det så svårt. Men mitt i allt, väldigt vackert och bitterljuvt formulerat om livets skörhet. Hur har du ork till det? Önskar verkligen att du får hälsan tillbaka. Håller tummarna att det går åt rätt håll nu. Varma kramar!

    Emelie

    • Svara

      Mary

      15 februari, 2017

      Hej Emelie! Tack för fina orden, de värmer. Jag kan nog säga att orden skriver sig själva. När jag mår dåligt kommer de bara, eller när jag är riktigt lycklig. Det finns stunder i livet som berör mig så mycket att jag liksom inte ens tänker på orden, de fullkomligt ramlar ur mig. Så det är inte jobbigt alls, då är en vanlig blogg-text svårare att skriva än just detta. Låter kanske konstigt men så är det. 🙂 Tack snälla, det hoppas jag med. Det är som vanligt. När man har hälsan tar man det för givet, när man inte har det..ja då är det plötsligt det viktigaste man har och det enda man önskar sig. Stor kram

  8. Svara

    Anna

    1 februari, 2017

    Du, din hälsa och ditt välmående är prio ett. Hoppas du hittar inre frid och blockerar ut de negativa tankarna av att du är ”sämre än produktiva människor”. Du är INTE SÄMRE!! Jag menar, vad menas med DET egentligen. Du är stark, klok och bryter en fruktansvärt ohälsosam norm i sverige. Skickar en styrkekram! ❤️

    • Svara

      made by mary

      13 februari, 2017

      Visst är det så, har man inte hälsan har man ingenting! <3 Samhället utgår mkt från en norm där arbete är det bästa man kan göra, ju mer man jobbar och ju mer man tjänar ju bättre är man Lite så. Träffar man människor man inte känner kommer ju även det upp som en av de första frågorna; vad arbetar du med/vad gör du, för att man vill placera in människor i ett fack utifrån vad man sysslar med på dagarna. Själv kände jag ofta, när jag jobbade med mitt förra jobb som Customer Delivery Manager, att jag värderades utifrån det, inte vem jag var som människa vilket var den stora anledningen till att jag själv pluggade och fokuserade på karriär. Tragiskt nog var det tyvärr så. Idag känner jag dock inte så, vilket är skönt. Vill inte vara en del av "det där" längre, men känner givetvis ändå hur samhället i stort dömer mig eller andra som inte har förmågan och orken att "jobba ända in i kaklet". Tack för dina fina ord, de värmer! Stor kram

  9. Svara

    msemschen

    1 februari, 2017

    Kära vännen ? Mina ögon tåras och jag känner igen känslan av inte vilja trilla utanför ramarna och vara mindre värd. Vi ÄR lika mkt värda som alla andra och vi har en styrka för vi vet våra egna ramar och exakt hur mycket vi kan prestera.
    Jag tänker på er!
    Kram & kärlek

    • Svara

      made by mary

      13 februari, 2017

      Tack snälla du för omtanken och kärleken! Det värmer!! <3

  10. Svara

    Ida

    1 februari, 2017

    Du står inte utanför. Du är lika bra och lika duktig som oss alla. Livet är alltid inte enkelt. Inte för någon. Samhället har orimliga krav. Krya på dig. Du är så bra ska du veta. Och helt sanslöst duktig på allt som har med kreativitet att göra.

    • Svara

      made by mary

      13 februari, 2017

      Ja, samhället har verkligen helt orimliga krav på oss människor. Det är få som orkar med i den takten vi förväntas prestera, det är bara titta på undersökningar hur människor mår och antalet sjukskrivningar. Det är ingen rolig statistik :'( Kan göra mig lite ledsen i själen, allt fler mår dåligt men ändå kör politikerna på i samma spår. Hej kom och hjälp mig på den! :S

      Tack för de fina orden, de värmer!

  11. Svara

    Paulina Gunnardo

    1 februari, 2017

    • Svara

      made by mary

      13 februari, 2017

      <3 <3 <3

  12. Svara

    Lena - gott för själen

    1 februari, 2017

    Meeeennnn ååååhhhh, vännen! Blir så berörd av det du skriver. Hoppas du snart mår bättre och att du alrig nånsin mera känner att du är sämre! Varför skulle du vara det, liksom, känner jag!? Du är grym och du bidrar med så mycket. <3

    Varmaste kramar/Lena

    • Svara

      Mary

      15 februari, 2017

      Tack kära du för dina orden! Jag känner mig inte sämre i mig själv, men däremot känner jag att samhället ser på de som inte orkar jobba ”ända in i kaklet” som sämre. Det är nog därför jag haft så svårt att förhålla mig till det och prata om det eftersom jag inte vill gå med på att det är så. Allt fler människor mår sämre, går in i väggen, blir deprimerade men ändå fortsätter allt ”as is”. Som om det är dom utbrända det är fel på och inte systemet. Men jag måste ju å andra sidan också bidra med min lilla bit, kanske kan jag hjälpa eller påverka på något sätt genom att dela med mig av mina tankar och erfarenheter. Jag hoppas det i alla fall. Stor kram

  13. Svara

    Uppochhoppa

    1 februari, 2017

    Ta din tid. Stå rak och stolt. Du är en tillgång, det försäkrar och lovar jag. Och kram!

    • Svara

      Mary

      15 februari, 2017

      Tack kära du, stor kram tillbaka!

  14. Svara

    Jenn - forever abroad

    1 februari, 2017

    Åh Mary! Vet inte vad jag ska säga, mer än att jag tycket det är otroligt fint och starkt att du delar med dig. Vad du tvingas gå igenom känns allt annat än rättvist – och att lyssna på kroppen är det viktigaste vi kan göra.

    Själv ligger jag här med någon sorts ischias-smärta sen 5 dagar tillbaka efter ett yogapass som inte gick som tänkt. Känner mig klumpig och känns som om jag ger lama ursäkter när jag inte kan gå till gymmet, och blir dessutom irriterad på kroppen. Men samtidigt påminns jag om hur tacksam man bör vara när allt fungerar som det ska. Och så läser jag din text, och påminns ännu mer om hur tacksamma vi bör vara, för kroppen och allt annat som vi har runt omkring oss.

    Så tack för det – och låta oss skita i alla krav och normer! All styrka och tusen kramar till dig. <3

    • Svara

      Mary

      20 februari, 2017

      Tack Jenn, det värmer hjärtat! <3 Det är ju tyvärr så, man saknar inte det man aldrig blivit av med. Den där tacksamheten försvinner och byts på något sätt ut mot "jag vill bli smalare" eller annat som jag kan tycka ofta bottnar i något som gäller ytan, att duga. Men dom där benen som ska vara smalare, magen som ska var plattare (eller vad det än är), när dom på något sätt inte längre fungerar, så är det ju det enda man tänker på. Att "snälla, låt mig blir frisk igen". Då finns det inga tankar om celluliter, för platt eller för stor rumpa, för tjocka låt eller putande mage. Tack själv för din fina kommentar, stor kram tillbaka!

  15. Svara

    myfoodpassion

    1 februari, 2017

    Du er inspirerende og kreativ, personlig og sårbar. Jeg setter stor pris på din blogg!

    • Svara

      Mary

      20 februari, 2017

      Tusen tack fina du, din kommentar gör mig glad! <3

  16. Svara

    Beautiful Life

    1 februari, 2017

    Åh! Så mycket kloka och fina ord i ett inlägg. Hände mycket i mig när jag läste inlägget och kände stor oro för hur det är med dig. Önskar dig all positiv energi och hoppas på givande besked snart.

    Ta hand om dig och ta all tid du behöver för att hitta tillbaka eller dit du behöver vara 🙂 Hälsan ÄR det viktigaste vi har <3

    Tack för att du finns! <3
    Frivillig styrkekram!

    • Svara

      Mary

      20 februari, 2017

      Tack kära du, jag hoppas fortfarande på positivt besked på alla prover <3 Tar styrkekramen med "hull och hår", och försöker att inte stressa för att jag inte har möjlighet att jobba eller fungera som vanligt. Hälsan är verkligen det viktigaste. Tack för att DU finns! <3

  17. Svara

    Annie/Vegokäk

    1 februari, 2017

    Fina fina du! Du berör mig på djupet med denna text. Tack för dina ord i en så svår stund. Jag tänker på dig och hoppas innerligt att det inte är något allvarligt. <3 <3 <3

    • Svara

      Mary

      20 februari, 2017

      Tack Annie, vad go du är! <3 Tusen tack och stor kram!

  18. Svara

    Lisa-Marie Chandler

    1 februari, 2017

    Åh fina du <3

    Har tänkt skriva något långt och bra men jag får ta det en annan dag då barnen inte behöver mig!
    Jag skickar massor av kärlek och omtanke istället.
    Ta hand om dig!

    Massor av kramar <3 Jag tänker på dig massor!

    • Svara

      Mary

      20 februari, 2017

      Tack för kärleken och omtanken, den värmer! <3 Stor kram tillbaka

  19. Svara

    Linnea - ByLittleNea

    1 februari, 2017

    Vilket otroligt starkt och gripande inlägg. Det träffar precis mitt i. Och mitt i hjärtat. Jag känner dina ord och känner igen tankarna. Jag är på väg ut ur en utmattning och har under senaste året gjort en resa i mig själv och rannsakat varenda del av mitt liv för att ha en chans att komma ut på andra sidan.

    Jag hoppas provsvaren är bra och att du får möjlighet att justera så din tillvaro och hälsa blir bättre igen.

    • Svara

      Mary

      20 februari, 2017

      Tack fina Linnea! <3 Vad glad jag är att du gjort den där resan och rannsakat dig själv, för ditt eget bästa och ditt eget välmåendes skull! Det är så lätt att man lever livet utan att reflektera, man bara kör på för fullt så snart man är "ute på andra sidan" och så får man backlash och drabbas av utmattning igen. Inte varit med om det själv, men sett det på nära håll. Glad att du tar det på allvar och tar hand om dig själv. Stor kram

  20. Svara

    Dietistannica

    1 februari, 2017

    Ta hand om dig ?

    • Svara

      Mary

      20 februari, 2017

      Tack Annica! <3

  21. Svara

    Anna

    1 februari, 2017

    Fint och modigt skrivet. Hoppas att dina besvär just bara är en ”vanlig infektion” och en signal att lyssna på vad du och kroppen behöver. Kram från Göteborg ?

    • Svara

      Mary

      20 februari, 2017

      Tack Anna för dina fina ord! <3 Ja det hoppas jag med, än så länge lever jag i någon slags limbo. Men det gäller att tänka positivt och lyssna på kroppen, oavsett vad provsvaren nu visar. Stor kram

  22. Svara

    Eli

    1 februari, 2017

    Fine deg. Du er i mine tanker. <3

    • Svara

      Mary

      20 februari, 2017

      Tack Eli, stor kram! <3

  23. Svara

    emiliawesterstrom

    1 februari, 2017

    Hoppas att provsvaren inte visar något allvarligt men det är alltid smart att sätta sig själv först. Gör vad som är bäst för dig, inte vad som är normen! Kram!

    • Svara

      Mary

      20 februari, 2017

      Tack Emilia, det hoppas jag med! <3 stor kram tillbaka

  24. Svara

    Finurliga fröken

    2 februari, 2017

    Finaste du ❤ Jag hoppas att du är okej och provsvaren är bra. Men du är så klok. Även om du inte riktigt sett de tidigare så ser du de nu. Livet och din kropp säger åt dig. Och du är så klok att du lyssnar. Ta hand om dig nu. Många kramar

    • Svara

      Mary

      20 februari, 2017

      Tusen tack, din fina kommentar värmer hjärtat! Stor kram <3

  25. Svara

    Sofia Brolin // Hildas.se

    2 februari, 2017

    Kära Maria, jag tänker på dig. <3 <3 <3
    Ringer sen.

    • Svara

      Mary

      20 februari, 2017

      Tack vännen min! <3 stor kram

  26. Svara

    Charlotte

    2 februari, 2017

    Jag sitter också här med tårarna i ögonvrårna. Jag kom hem efter en längre sjukhusvistelse för ett par månader sedan och kände så igen mig i din beskrivning av klockan och alla larm, att inte säga hur det är till sjuksköterskan… En stor styrkekram till dig!

    • Svara

      Mary

      20 februari, 2017

      Åh Charlotte, vad ledsen jag blir att höra att du känt samma. Det finns en sån ensamhet när man sitter där, iaf kände/känner jag så. Det spelar ingen roll hur mkt människor man har runt omkring sig annars, i den stunden är man ensam ändå. Oavsett om man sitter där själv eller med någon annan, för ingen annan kan vara där i tanken med en. Hoppas du mår bättre <3 Stor stor kram! <3

  27. Svara

    Sonja {Dagmar's Kitchen}

    2 februari, 2017

    Oj, Maria – tänker på dig mycket nu och hoppas att du snart känner dig bättre. Så många kloka tankar i ditt inlägg. Och jag tror egentligen att det är ganska många ”där ute” som går runt och mår lite dåligt – inte minst många utav de som ”jobbar in i kaklet” osv. Jag tror mer att det bara är en tidsfråga innan vi kommer att få se ”resultatet” av dagens överarbetande människor… Det är ingen bra kultur vi lever i där prestation = framgång och där ”likes” på FB/IG etc. bevisar för oss att vi duger och är ”bra”. Ta hand om dig! Du är unik och modig som berättar om dina ”svagheter” (som egentligen är styrkor!)!! STOR kram, Sonja

    • Svara

      Mary

      20 februari, 2017

      Tusen tack Sonja, det värmer hjärtat! Jo, det tror nog jag också egentligen. Det är fler än man tror och vet som inte passar in i ramarna, helt klart. Håller helt med dig i att det bara är en tidsfråga innan vi får se resultatet, vi har nog börjat se resultatet av det redan nu. Skriver under på allt i din kommentar. Stor kram, tack för att du är du och tack för din fina kommentar!

  28. Svara

    Lina

    2 februari, 2017

    Fina du. Så stark text. Skickar så många kramar jag bara kan.

    • Svara

      Mary

      20 februari, 2017

      Tack Lina, stor kram tillbaka!

  29. Svara

    Katta Bucketlife

    2 februari, 2017

    Vilken otroligt viktig, fin och smärtsam text att läsa. Allt är så skört, men det är också det som gör det så himla himla fint. Du gjorde sånt starkt intryck på mig under Åre-helgen. Din självklarhet och hur du delade med dig och hur långt du kommit på din egen väg. Hoppas du mår bra igen snart, stor kram!

    • Svara

      Mary

      20 februari, 2017

      Åh tack Katta, vad go du är. Dina ord värmer verkligen och ger mig energi. Det var så himla fint att få träffa dig, tycker du är så stark och cool som vågat ta steget och gå DIN väg. Ja du vet vad jag menar.. <3 STOR kram

  30. Svara

    LIngon

    2 februari, 2017

    Stora kramen och massa krya på dig hälsningar från mig.
    Du/Vi bygger våra egna ramar och där passar man alltid in. Jag vill så gärna skriva mera men orden känns så fattiga.
    Ta hand om dig nu. Ordentligt och bara vara.
    kram! <3 <3 <3

    • Svara

      Mary

      20 februari, 2017

      Tack kära du, det värmer!! Ibland är det inte vad man skriver som är viktigt, utan ATT man skriver <3 Dina krya på dig-hälsningar värmer mitt hjärta. Stor kram

  31. Svara

    Nasti Samoyed

    2 februari, 2017

    Kram! <3

    • Svara

      Mary

      20 februari, 2017

      Stor kram tillbaka!

  32. Svara

    Janina

    2 februari, 2017

    Vilket starkt inlägg. Det gick verkligen rakt in i hjärtat. Dina ord är så träffande.
    Ta hand om dig och bygg dina egna ramar, precis som de börjar vara för att passa dig. Hälsan först.
    Kram!

    • Svara

      Mary

      20 februari, 2017

      Tack Janina! <3 Det lovar jag att göra <3 Tack för dina fina ord. Stor kram

  33. Svara

    Leanne

    2 februari, 2017

    Sending big hugs and well wishes, so sorry to hear you are going through such tough and scary times. But, thank you for writing this, it was sort of healing for me this morning as i’ve been having some health concerns recently and struggling mentally to deal with the inadequacy I feel daily, trying to push myself to fit everyone’s expectations of ‘a good days work’ and what success looks like. Constantly feeling judged and not meeting expectations. I’ve cried so much this week ‘I just want to thrive, why am I not thriving..’ when in truth I really am doing all I can with the situation. This woke me up a little too. You are not alone and I for one, find you incredibly inspiring! Although we’ve never met, from what I know of you and your life, your attitude, approach to living and working, and the what you do is aspirational to me. Take care <3

    • Svara

      Mary

      20 februari, 2017

      Thanks hun, you are so sweet! And I’m so sorry that you are going through the same thing even though the health concerns are different. It’s still the same feelings of inadequacy. I so understand and been through the same, crying because I want so much and have so much within me, ideas, creativity and so on, but my health are just not ”with me”. It’s frustrating for sure and I feel that I am getting judged and that I judge myself too sometimes. And then..it feels unfair, because like you I just want to thrive!

      Thank you for sharing your story, it really means a lot to me. For the bottom of my heart, I really wish that we both get well this spring, so that we can thrive in all the ways we want to, both of us. Send you big hugs and hope that we meet someday! <3

  34. Svara

    Isabell

    2 februari, 2017

    Vilken klump i magen jag har nu. Tänker på dig, detta gick rakt in i mig. Största varma kramen till dig.

    • Svara

      Mary

      20 februari, 2017

      Tack Isabell, din kommentar värmer hjärtat! STOR kram

  35. Svara

    Lova

    2 februari, 2017

    Hej! Jag känner inte dig men följer din blogg. Din text grep tag i mig, så klokt du skriver. Jag har upplevt samma känslor som du skriver om, men av något annan anledning, och kan verkligen känna igen mig i att om man inte kan prestera 100% så känns det som att man inte kan prestera alls och att det tyvärr, i allafall för mig, låg till stora delar i min egen uppfattning om mig själv. Kram och krya på dig. Tack för en fin och inspirerande blogg.

    • Svara

      Mary

      20 februari, 2017

      Hej Lova, så glad för din kommentar, den värmer hjärtat!! <3 Det är absolut så, det ligger mkt i att man lätt värderar sig själv utifrån vad man klarar av att prestera. Och det är ju bara knasigt, vi är alla värda lika mkt oavsett vad vi klarar av i den aspekten. Tack för din kommentar, stor kram!

  36. Svara

    Jennifer

    2 februari, 2017

    Vilket jäkla samhälle vi har skapat som gör att det ska behöva vara så här! ? Det är så många som känner att de inte räcker till, att de måste pressa sig mer än de egentligen orkar gång på gång och som sedan får lida för det och må ännu sämre. När ska det ta stopp? När ska vi lyckas fatta att alla inte kan passa in i den ramen som växt fram och att den måste omformas? Vi får göra vad vi kan för att sprida ordet och hoppas att vi kan svänga normen mot ett mer hälsosamt och hållbart läge. Jag har också länge kämpat med mig själv och min hälsa, tillslut hoppat av karriären och startat eget för att kunna påverka mer själv och skapa balans. Men jag måste erkänna att jag fortsatt lite i samma spår och fortfarande lyssnar för mycket på andra. Ditt inlägg fick mig att vakna till igen och nu ska jag styra om och sätta hälsan först, som jag ju skulle. Hoppas du mår bättre snart, ta hand om dig fina du! Stor kram ❤

    • Svara

      Mary

      20 februari, 2017

      Tack Jennifer, din kommentar värmer och gör mig glad! Fast lite ledsen så klart för att du själv fått kämpa med din hälsa. Glad i alla fall att du hoppat av karriären och startat eget, försökt lyssna mer på DIG. Känns fint att kunna påverka lite i alla fall, fast jag själv inte ännu lyckats balansera min hälsa och liv/jobb. Och ja, sätt hälsan först, för sjutton! Du vill inte ”tramsa runt i det där” igen, så att säga. Själv vill jag bara må bra igen, och det är ju det jag måste minnas också när jag mår bra. Stor kram tillbaka

  37. Svara

    Ruth | HungryHeart.se

    2 februari, 2017

    Åh Maria, du är värd oändligt mycket även om du skulle producera 0%! För att du är just du. <3
    Jag tänker på dig och hoppas av hela mitt hjärta att du snart blir frisk.
    Ta hand om dig! Kram

    • Svara

      Mary

      20 februari, 2017

      Tack Ruth, din fina kommentar går rakt in i hjärtat! Stor kram

  38. Svara

    Emma

    2 februari, 2017

    Tack Maria, för att du delar med dig och för att du ger mig en tankeställare. Jag skäms över att det ska behövas ett sådant här inlägg för att jag ska påminna mig själv om att verkligen uppskatta allt i livet, det borde vara en självklarhet.
    Jag hoppas av hela mitt hjärta att du mår bättre snart och får komma hem till din familj. Kram

    • Svara

      Mary

      20 februari, 2017

      Åh vad go du är Emma! Och det är så mänskligt det där, att ramla tillbaka i det tänker oavsett om man varit med om något eller inte. Vi tar det för givet, tyvärr. Glad att det ändå kunde ge dig en tankeställare, det gör det för mig med och jag borde verkligen inte behöva en! Stor kram! <3

  39. Svara

    Irene

    2 februari, 2017

    Jag känner inte dig, och det är inte jättelänge sedan jag började följa din blogg. Jag vill bara skicka en hälsning, en kram och också säga att ens värde sitter inte i hur ofta och hur mycket man producerar. Det sitter i hur man är som människa – och ska man döma av din blogg så tillhör du toppskiktet. Jag hoppas du snart mår bättre igen!

    • Svara

      Mary

      20 februari, 2017

      Tack Irene, det värmer hjärtat! <3 Tusen tack för fina orden, tar med mig dem framåt i vår..och hoppas vi "ses" här igen, som ny följare/läsare så skickar jag ett extra stort och varmt välkommen! Kram!

  40. Svara

    Jessica Segerberg

    2 februari, 2017

    Vilken text, tack för att du delar med! All styrka till dig från en människa till en annan.

    • Svara

      Mary

      20 februari, 2017

      Tack Jessica, dina fina ord värmer verkligen hjärtat! Stor kram

  41. Svara

    Linda

    2 februari, 2017

    Hälsa och välmående är det viktigaste. Jag hoppas att du känner dig bättre snart och att du känner dig tillräcklig med den du är. Själv har jag pga sjukdom valt bort liv i storstan och hittat ett lugn på landet. Men visst är det som du skriver, idag ska man helst prestera 150%, ända in i kaklet. Frågan är vad vi gör när alla gått in i kaklet? Nej, omvärdera och omprioritera. Krya på dig!

    • Svara

      Mary

      20 februari, 2017

      Det är ju det, varför är det så lätt att man glömmer bort det när man mår bra? Det låter härligt att du valt bort storstan, det har ju jag med gjort. Inte bara för sjukdom men för livskvalité också. Och ja, vad gör vi när alla ligger utslagna, det undra jag med. Hoppas det bromsas innan av politiker och beslutsfattare och av oss själva. Stor kram till dig, du är en inspiration! Kram

  42. Svara

    saragorefalt

    2 februari, 2017

    TACK!!! Tack för att du skriver från hjärtat, rakt in i mitt hjärta. Tack! Jag kämpar på i normen här, men fnular på ett sätt att ta mig ur den. En vacker dag… tills dess blir det deltid, och det är ju alltid något! Ta hand om dig du fina själ!

    • Svara

      Mary

      20 februari, 2017

      Tusen tack för din fina kommentar Sara, den gick rakt in i mitt hjärta <3 Jag hoppas innerligt du tar dig ur det där, om du inte mår bra av det. Hittar dina egna ramar, din egen dröm, ditt eget paradis. Deltid låter som ett steg på vägen, det låter som du följer ditt hjärta i en takt som passar dig. Stor stor kram! <3

  43. Svara

    jozebelle

    2 februari, 2017

    Hejsan
    Jag har precis läst igenom detta och med tårar i ögonen vill jag bara berätta att jag länkat hit till dej från min blogg;
    http://www.jozebelle.se/2017/02/02/en-lank-till-ett-fantastiskt-inlagg-av-mary/

    Måste rusa för att hämta hem en dotter från träning men du får gärna maila mej , ann-marie@jozebelle.se

    • Svara

      Mary

      20 februari, 2017

      Tack snälla för fina kommentaren! <3 och tack för länkningen, det värmer! Stor kram

  44. Svara

    Lovisa

    2 februari, 2017

    Det är verkligen rörande att läsa det du skrivet här. Livet är en skör tråd och det låter som att du fått bevittna det så tydligt – både på ont och gott. Jag beundransvärt dig för att du är så stark Maria, för den insikt och klokhet du besitter. Du gör förstås helt rätt som prioriterar din hälsa först i det här läget!

    Nu håller jag alla tummar för att du får vara frisk och slippa oroa dig för någon eventuell stroke eller annat otäckt! Tack för att du skriver så jag fint❤

    • Svara

      Mary

      20 februari, 2017

      Visst är det så, livet hänger på en förbannat skör tråd <3 Tack för din fina kommentar, den gjorde mig verkligen superglad och värmde hjärtat! Stor stor kram!

  45. Svara

    mariayogini

    2 februari, 2017

    Så oerhört starkt och välformulerat. Gå din väg, lev ditt liv. Lyssna till Universum. Varmaste kramar!

    • Svara

      Mary

      22 februari, 2017

      Tack Maria, det värmer verkligen! Varma kramar tillbaka <3

  46. Svara

    Ann-Kristin

    3 februari, 2017

    Jag hoppas verkligen att du är hemma nu. Har liksom du problem med hälsan men inte den omfattningen som du. Slutade jobba för att ta hand mig själv, felet är vi sätter för höga krav på oss själva. Ta det nu lugnt, våren är här snart med dofter fågelkvitter och ljumma kvällar. Styrkekram för snar bättring Nosbuff.

    • Svara

      Mary

      23 februari, 2017

      Tack för omtanken Ann-Kristin <3 Vad tråkigt att du också har problem med hälsan, men som sagt, ibland kan man inte styra över hälsan även om man försöker. Det är viktigt att lyssna inåt och inte ställa för höga krav på sig själv. Något jag själv är värdelös på. Jag har bara två lägen, inget alls, eller perfektion. Jobbar med det varje dag, men det är helt klart enklare sagt än gjort. Längtar vansinnigt mkt efter fågelkvitter och ljumma kvällar! Stor kram

  47. Svara

    Elin Kero

    3 februari, 2017

    Du är så jäkla modig!! Jag vet att du sa att du inte är så personlig på din blogg för att du inte känner dig bekväm med det, men här kommer nu det här inlägget och det är ett så himla viktigt inlägg. Även om jag både hamnat i en depression pga långvarig stress och utmattning, samt har en pappa som också drabbats av stroke pga sitt stressiga arbetsliv (och nu sitter inlåst i en halvförlamad kropp – borde inte det vara ett varningstecken i sig?), så måste jag ÄNDÅ varje dag dra i tyglarna och påminna mig själv om att det bara gör mig illa att köra på som jag gör. Jag antar att det är den där kreatörs- och entrepenörsådran som skenar, så fort någonting blir spännande. Man hugger automtatiskt på alla möjligheter och glömmer att känna efter.

    Jag tror inte att någon passar in i normen om jag ska vara ärlig. Det måste vara en fasad. Jag hoppas att när fler och fler öppnar upp sig om sina egentliga känslor – att tanken på en ”sann entrepenör” ska förändras. Jag vet inte vem som har satt upp den där bilden, men förmodligen så är det väl sociala medier….

    Jag har bestämt mig för att ta en ”Nejmånad” nu i mars. När allt jag bokat upp mig på är gjort och jag bara har mina tre dagar på Indiska att ta hänsyn till. Då får jag inte tacka ja till fler jobb eller happenings. Jag ska andas frisk luft och varva ner. På sin höjd gå på yoga 🙂 Har aldrig haft en sån månad i friskt tillstånd i mitt liv. Och ändå vet jag om att jag i högsta grad är en av dem som mår bäst i lugnet nära naturen.

    Tack för att du tog upp detta! Och tack igen för din berättelse under mitt depressionsprat – jag har sagt det innan, men det betydde verkligen mycket för mig att höra från en person som inspirerar mig så mycket som du gör 🙂

    Ta hand om dig! Eller ska jag säga ”Ta hand om oss”? 🙂 <3

    • Svara

      Mary

      23 februari, 2017

      Åh fina vännen, tack! Du är så vansinnigt modig själv! Jag förstår precis vad du menar med att man borde ha nog med erfarenhet för att veta när det är dags att dra i handbromsen, men ändå… Lite är nog ren dumhet, men tycker absolut det ligger lite i den här kreativ själen. Man har så mkt inom sig som man vill ut med, samtidigt kräver man så mkt av sig själv för att vara nöjd och så älskar man det man gör..vilket gör att man helt glömmer bort att det ens finns en broms. Full fart framåt bara!

      Jag tror inte heller det, iaf är det väldigt många som inte mår bra, statistiken talar ju sitt tydliga språk. Så tråkigt att det ska vara så perfekt hela tiden, det är lätt att det inte blir äkta, att man heller inte orkar hålla upp fasaden. Tycker du har gjort så mycket för i alla fall mig via din blogg. Pratat öppet om det från ditt perspektiv, allt från kroppsideal till utmattning <3 Så vansinnigt viktigt och är tacksam och glad över att du tog valet att vara ärlig!

      SÅ härligt med en nej-månad, Gud vad häftigt att bestämma sig och sen köra på det, hoppas du berättar lite om hur det var på bloggen sen. Eller på en fika hos mig *hint hint*

      Tusen tack fina vännen, så glad att du uppskattade min berättelse också i Åre. Var inte säker på om det skulle bli fel, vill inte "kapa" någon annans berättelse samtidigt som det kändes som viktigt och relevant att dela med mig. DU inspirerar mig varje dag, sluta aldrig vara den du är. STOR KRAM <3

  48. Svara

    Madelene

    4 februari, 2017

    Tack för att du delar med dig! Jag tror att det är otroligt viktigt att synliggöra det här med hur konstiga ohållbara normer och förutfattade meningar om hur allt ”ska” vara det finns i samhället idag, även om det är svårt. Det är så skönt att läsa eller höra någon annan prata om saker och känna Ah, vad skönt att jag inte är ensam om att tycka/känna så här. Ta hand om dig!

    • Svara

      Mary

      23 februari, 2017

      Tack Madelene! Ja, jag tror också det, ju fler som pratar om det ju mer ifrågasätter varje enskild individ systemet vi ”sitter fast i”. Så fint att få sånt här stöd, skönt för mig att läsa att jag inte är ensam. Det är så lätt att känna sig ensam i den här situationen, man ska bara orka, man vågar knappt säga ett pip om att det är ”FÖR” mkt, för stressigt, för tufft. Då är man svag, fast det är egentligen precis tvärt om. Tack för att du delade med dig här i kommentarerna, det betyder mkt för mig! Stor kram

  49. Svara

    Malin´s Diner

    4 februari, 2017

    Åh, du skriver så vackert om något så sorgligt, svårt och jobbigt. Jag håller alla tummar jag har, och några till, för att du ska få positiva besked. Ta hand om dig, mannen och de små fyrbenta vännerna! <3 <3 <3 Kram Malin

    • Svara

      Mary

      23 februari, 2017

      Tack fina Malin, det värmer! Stor kram <3

  50. Svara

    Marie

    5 februari, 2017

    Jag hoppas du mår bättre och att läkarna kan hitta vad det är som ställt till det i din kropp.. Ovissheten är jobbig.
    Ville bara säga att du är en extremt fin förebild just för att du vågar gå din egen väg och följa ditt hjärta. Du har satt igång många tankar hos mig genom dina kloka och vackra inlägg.
    Krya på dig!

    • Svara

      Mary

      23 februari, 2017

      Tack Marie, det hoppas jag med <3 Och tusen tack för dina fina ord, om du visste vad glad jag blir! <3 Värmer hjärtat så mycket!! Stor varm kram

  51. Svara

    Solsippan

    6 februari, 2017

    Oooohhhh, ett blogginlägg som tog rakt i magen. Så vackert och så klokt om den här galna världen. Jag har själv hamnat rakt in i kaklet i alla mina ansträngningar att passa in i den sociala normen, samhället, arbetstempot, inredningshetsen, tja allt… Det är inte värt det. Har gjort precis det som du är inne på, dragit i handbromsen, stannat upp och lyssnar på sekunderna. Kämpar samma kamp om att känna värdet i mig själv trots den mindre kapaciteten. Fast egentligen tror jag att hela världen behöver mer tid för reflektion och återhämtning.

    Nåväl, jag hoppas verkligen att du mår bättre nu och att du hittar en vardag där dina sekunder går i takt med din själ.

    Varm kram!

    • Svara

      Mary

      23 februari, 2017

      Den här världen är verkligen galen! Usch för att du kört rakt in i kaklet för att försöka passa in, det ska inte vara så. Vi människor måste ge oss själva en liten paus känner jag. Ett litet break. Fasiken, ska vara så perfekt precis hela tiden. Snygga, smala, jobba så in i hel*ete mycket, schysst hem, snygg inredning, perfektion!!! Och inte konstigt vi inte orkar då. Vet ju det, men det är så svårt att säga nej ändå, gå emot allt man ”ska göra”. Försöker varje dag, men det är en ständig kamp på väldigt många områden. Speciellt gällande jobb för mig. Så håller med till tusen, du formulerar det så enkelt och bra; ”egentligen tror jag att hela världen behöver mer tid för reflektion och återhämtning” Exakt så!! <3
      Tusen tack för din fina kommentar, den ger mig styrka och värmer hjärtat! Stor Kram

  52. Svara

    Teresia

    6 februari, 2017

    Sänder en kram❤️

    • Svara

      Mary

      23 februari, 2017

      Tack snälla Teresia!! <3

  53. Svara

    Äntligen Vilse

    6 februari, 2017

    Alltså. Livet. Man får inte se det som att livet kommer emellan. Vi lever ju nu och kroppen och knoppen är det viktigaste. Inte jobbet. Vår syn på arbete är ju allt annat än hälsosam. Så himla bra text. Krya och ta det chill.

    • Svara

      Mary

      23 februari, 2017

      Visst är det så, livet är nu och kroppen och knoppen är alltid det viktigaste! <3 Det är lätt dock att glömma bort i all press, stress och perfektion. VI skulle nog behöva lite tid för återhämtning och reflektion allihopa, som en tjej ovan skrev så fint. Tack fina för din kommentar, den värmer! Kram

  54. Svara

    Isflingan

    6 februari, 2017

    Jag känner inte dig och du känner mig ännu mindre, men din text berörde mig rejält och jag vill bara säga att Du är allt annat än svag!!! Hoppas du snart kommer tillbaka till det mående och det liv du själv önskar dig

    • Svara

      Mary

      23 februari, 2017

      Åh tack Isflingan, blir så glad att du lämnar ett litet avtryck här i kommentarerna. Det betyder så mycket för mig! Det hoppas jag med <3 En stor varm kram

  55. Svara

    Beata Rydén

    7 februari, 2017

    Hej från en som brukar läsa men inte kommentera. Så himla himla starkt inlägg. Och så otroligt sant och viktigt. Jag låg en sväng på sjukhus förra året och fick precis de där insikterna. Men så går det ett år och sakta går man ifrån sina insikter och får sådan distans till allting igen. Vilket såklart är bra, för man kan inte leva varje dag med att vara beredd på att dö. Men just vad som är värdefullt i livet får man nog alltid försöka påminna sig om. Det är så svårt med hälsa. När den finns där tar man den förgiven och när den inte finns där är den allt man önskar sig få tillbaka. Kram på dig <3

    • Svara

      Mary

      23 februari, 2017

      Hej Beata, vad fint att du brukar läsa och ändå glad att du kommenterade den här gången (fast man måste absolut inte kommentera på bloggen, bara glad av att du ”är här med mig” annars) <3 Det är tyvärr precis som du säger, insikterna försvinner så sakta och det är lätt att glömma bort. Livet är så skört, det hänger på en tråd, och man tar det för givet. Det är precis som du säger, när den är där tar man den för givet men när den inte är där, är det allt man önskar sig. Då är inget annat viktigt, och det är väl precis så det borde vara oftare. Tack för fina kommentaren, kram!

  56. Svara

    Martina Åkerman

    8 februari, 2017

    Nu är jag riktigt orolig. Det är en hel vecka sen du skrev sist. Undrar så hemskt mycket hur det är med dig.

    • Svara

      Mary

      8 februari, 2017

      Du är så fin som tänker på mig Martina. Tack för din omtanke. Jag är hemma igen och ska svara på alla kommentarer närmsta veckan. Jag är inte frisk, men jag har inget som hotar min hälsa eller liv. Ingen tumör, ingen propp, ingen blödning. Tyvärr fortfarande väldigt yr. Kommer skriva mer om det framöver. Stor kram! <3

  57. Svara

    Danielle Schill

    9 februari, 2017

    Vad tråkigt att höra att du inte mår bra Maria! Ditt inlägg var så träffande och jag tänker ofta på mycket press vi lägger på oss själva. När jag blev sjukskriven för utmattning för 2,5 år sedan så kände jag precis så där, vad är det för fel på mig? Varför klarar inte jag det här som alla andra verkar klara, varför är jag så svag? Men det handlar ju inte alls om det egentligen. Jag la ner all min energi och mitt engagemang i mitt jobb och inget i mig själv. Jag lärde mig mycket på det men när man är passionerad och vill göra bra ifrån sig så är det en ständig kamp att ställa själv själv och sin hälsa först. Ta hand om dig nu <3

    • Svara

      Mary

      23 februari, 2017

      Tack fina Danielle för att du delar med dig, det värmer i hjärtat! Jag visste inte att du varit sjukskriven för utmattning, tråkigt, men ändå skönt att höra att du kände just så. ”Vad är det för fel på mig”, det gör att jag känner mig mindre ensam. Och du har så rätt, det handlar inte alls om det utan så mycket annat. Tack kära du, en stor stor kram!

  58. Svara

    julia

    15 februari, 2017

    Hoppas du kryar på dej så snart så!! Jättefint skrivet annars, behövlig påminnelse alltihop just nu

    • Svara

      Mary

      23 februari, 2017

      Tack Julia för din fina kommentar! Stor kram

  59. Svara

    Linnea

    26 mars, 2017

    Hej Maria! Jag bukar följa din blogg och uppskattar dina fina blogginlägg må det vara om hälsa, inställning eller mat. Jag vill bara skicka ett par styrkekramar till dig! Jag låg på sjukhuset samtidigt som du denna gång. Men min vistelse var planerad. Den högre höften var tvungen att korrigeras. Efter snart 9 månader med deltidssjukskrivning kan jag i mångt och mycket identifiera mig med det du skriver, även om mitt liv inte har hängt på samma sköra tråd som tid.

    Även jag har upplevt precis det du skriver om, att tvingas ut ur den norm som finns i dagens samhälle gör att man tänker om och inser att livet erbjuder så mycket annat. Man får aldrig glömma det.

    För ett tag sedan skrev jag denna dikt. Efter att ha läst detta rörande inlägg vill jag dela med mig av den till dig!

    Livet i en ask

    Tänk om livet kunde rymmas i en dosa
    Eller enkelt uttryckas i prosa.

    Då skulle det inte vara så svårt
    Och fallet efter förlust inte fullt så hårt.

    För hur många tankar får egentligen plats i en ask?
    Ja en sådan som fiskaren förvarar sin mask.

    Eller hur många känslor kan rymmas i en dikt, sång eller saga?
    De skulle helt enkelt bli relativt vaga.

    Vi kan försöka sätta ord på vad som händer och sker
    Utan att för den skull verkligen kunna återge det vi ser

    En bild eller tusen ord spelar ingen roll
    I slutändan vad innebär det egentligen att gå i moll?

    Livet skulle vara så mycket lättare
    Om det stämde allt det som skrivs av berättare.

    Ja livet skulle vara lätt som en plätt
    När tankarna rymdes i en boett.

    Men livet ryms varken i ask eller dosa
    och kan inte enkelt uttryckas i prosa

    Ett fall efter en förlust
    Kan slå en hårt och utan tröst.

    Det är de onda smärtorna som vi vill kunna gömma
    Om så för en tid kanske glömma.

    Men om vi vill undantrycka smärta, sorg och tragik
    Går vi även miste om kärlek, lycka och komik.

    Livet består av toppar och dalar
    Sjukdom, skratt och magiska sjalar.

    Det är klart att livet inte kan platsa i en dosa
    Annars skulle våra känslor inte vara djupare än en glosa.

    Jag önskar dig mycket styrka, kraft och tålamod!

    Bästa hälsningar
    Linnea

LEAVE A COMMENT