Förra veckan var jag ju som bekant på Winter Workation i Åre och en av förmiddagarna åkte jag och några andra tjejer på en fotoutflykt till Tännforsen, Sveriges största vattenfall. Jag måste säga att det verkligen är något magiskt stillsamt över vattenfall och forsar så här på vintern.
På våren, när all snö och is smälter, är de ofta ursinnigt vrålande vackra. På sommaren en slags frodigt inbjudande känsla av liv och rörelse och så på vintern…isig magi, blåa toner och stillhet. Majestätiskt, och nästan..lite läskigt men samtidigt naturen rakt av utan krusiduller i all dess skönhet.
Linnéa fick agera chaufför medan jag, Rania, Anna och Ulrica fotade och pratade om vartannat. Och just den här bilden är väldigt talande för vistelsen med Inos, Anna filmar och jag fotar Anna när hon filmar.
Himlen var jämnt vit på vägen till fallet, som ett dämpande vitt täcke tillsammans med snön. Sådär att det är svårt att fota men på riktigt, väldigt lugnande och mjukt inbäddande. Och jag måste bara säga att Jämtland är otroligt vackert, jag hoppas innerligt att det blir fler gånger till Jämtland över lag och Åre specifikt. Det vore alldeles särskilt magiskt att åka upp hit igen någon gång i sommar. Vandra dags- eller helgturer, åka zipline över trädtopparna och fota forsen och vattenfallet när naturen är som frodigast.
Jag älskar den här bilden på Ulrica, skogen liksom ramar in henne så vackert. Höga snötäckta granar som liksom omfamnar henne, som gör att jag i alla fall känner mig så liten men ändå så säker och skyddad. Egentligen ser man inte så mycket av Ulrica, men för mig säger bilden ändå så mycket eftersom känslan från den förmiddagen fortfarande finns kvar i hjärtat. Och det är som vanligt, det jag alltid känner, att det är sällskapet som gör det. Som ger livet mening. Och när det fantastiska sällskapet dessutom finns ute i naturen, där vi delar passioner och intressen, då är det om möjligt ännu bättre!
Visst är forsen vacker, visst är det roligt att fota, men att vara närvarande tillsammans med likasinnade, ta det lugnt och inte stressa framåt, är det absolut bästa. Att strosa genom skogen, prata, dela erfarenheter och drömmar, skratt och upplevelser, det är det som boostar mig många veckor framöver.
Linnea tog sig ut på en avsats via en trappa som endast kan beskrivas som en isbacke och vi andra, ja vi följde efter utan att tänka på hur sjutton vi skulle ta oss upp igen. Det var så pass halt och isigt att det inte gick att gå på trappan och vi använde istället trappan som en slags isig rutchkana.
Det riktiga problemet uppstod när vi skulle upp igen, för att glida uppåt går inte riktigt lika bra. Ett tag trodde jag inte att jag skulle kunna ta mig upp igen, att vi skulle tvingas ringa 112 och iscensätta någon slags räddningsaktion, men det gick bra. Några av oss gick utanför avspärrningarna för att de var mindre halt där, men jag som kände hur ”bloggare omkommer i Tännforsen” flashade förbi på näthinnan kände mig inte helt sugen på den idén.
Tur nog så gick det bra och vi kom alla hem med livet i behåll, efter att jag gjort en praktvurpa, landat på rumpan och slagit ner Anna som en bowlingkägla vill säga. Tur att man är så vansinnigt smidig.
Nästa gång åker jag definitivt hit på sommaren, för en nästa gång, det hoppas jag verkligen att det blir!
29 Comments
Ulrica
19 januari, 2017 at 16:06Vilka bilder!! Jag gillar hur du beskriver forsen som magiskt stilla. Det var verkligen som en sagovärld, nästan inte som på riktigt. Jag är så oändligt glad över att ha fått uppleva den förmiddagen med er tjejer, det kommer jag att leva på länge!! Jag älskar också bilden på mig, den visualiserar hur jag själv vill speglas.. lilla jag i den magiska skogen <3. Precis som du säger så betyder sällskapet så mycket!! Jag fnissar lite för mig själv när jag tänker på dig som bowlingkägla :-). Jag skulle precis ta en bild på dig och Anna när ni var på väg ner för backen, riktar kameran mot er och ser hur du gör en riktig bananvurpa och slår ner Anna. Jag fick hjärtat i halsgropen men tack och lov så vände du på dig och skrattade gott. Det fanns nog en anledning till att det stod att det var avstängt på dessa gångstigar.. men vad gör man inte för konsten :-)).
Stort stort TACK för en underbar förmiddag, jag ser fram emot fler foto-skratt-film-bus-tillfällen framöver!
Varmaste kramar, fina du <3
Mary
20 januari, 2017 at 09:08Men tack kära du! <3 Visst är det så, sagovärld var verkligen en bra beskrivning det med. Den där blåa lite lugnare delen med de vackra björkarna som var alldeles snötäckta. Magiskt!
Ja, men exakt så tänkte jag med. Lilla du i den magiska skogen!
Tack själv, mer av sånt i framtiden! Stor kram
Elna
19 januari, 2017 at 16:28Vilken tur att det inte blev något av den där rubriken om omkomna bloggare! Vackert, riktigt vackert, jag hann inte med att åka ut till fallet och titta så det står kvar på önskelistan tills en annan gång.
Mary
20 januari, 2017 at 09:39Hehe ja du, det hade int varit så bra avslutning på helgen! Visst är det vackert, vill så gärna dit på sommaren med! Kan tänka mig att det är superhärligt att cykla där med!
Nasti Samoyed
19 januari, 2017 at 17:19Fina bilder! Och vilken tur att ni tog er upp alla! Men känn dig inte ensam om att vara smidig, jag finns med i smidighets-kategorin jag också! 😀
Men blir sjukt sugen att åka dit! Både nu på vintern, men även till våren, och sommaren och hösten! Ser bara hur mycket vattens om kommer vara där i vår och försommarn när snön och isen smälter! Så underbart! (älskar vatten, särskilt ”levande” vatten)
Mary
20 januari, 2017 at 09:55Tack snälla du! Hihi, skönt att vi är flera 😉
ÅH ja, åk dit! Jag vill gärna åka dit nu i sommar, även om det finns något magiskt med fallet under vintern så ser jag den nog ändå helst på sommaren. Frodig grönska, vattenfallet som dånar, varmare ute..ja..jag längtar!
Emmi - explorista.se
19 januari, 2017 at 17:46Vinter alltså, så vackert! Nästa gång får det bli en tripp dit, jag som älskar både snö, skog, uteliv & foto! Inte lätt när man vill göra allt. 🙂
Mary
21 januari, 2017 at 09:10Visst är det vackert, vill så gärna se fallet på sommaren dock, när det är sådär galet lummigt och grönt! Och håller helt med, hade jag inte haft ont i ryggen hade jag haft svårt att slita mig från backarna. Det går ju inte att göra allt!
Lena - gott för själen
19 januari, 2017 at 18:44Oj det lät riktigt äventyrligt det där med isbacken! Men oj oj så vackert vid fallet! Har varit i Åre förr, men aldrig vid fallet.
Kram Lena
Mary
21 januari, 2017 at 09:12Ja, det var lite väl klantigt av oss, vet inte vad vi tänkte med. Som tur är gick det bra! Är gärna äventyrlig men där var vi nog lite mer dumdristiga 😛 Nästa gång måste du åka dit, själv vill jag åka dit i sommar när det är så där lummigt och grönt! Kram <3
raniamaria
19 januari, 2017 at 19:16Jag håller verkligen med dig vännen, sällskapet och att dela sådana här upplevelser med andra – och samtalen man har medan man går där bakom träden är obeskrivligt värdefullt. Älskar den stående bilden med mig på, man förstår verkligen hur stor skogen var och hur små vi är. tack för en härlig tur, och vad skönt det är att vi inte behövde ringa 112 eller se sådana rubriker haha! <3
Mary
21 januari, 2017 at 09:16Verkligen! Är så sugen på att åka dit i sommar, tänk att vandra där bland fallet och allt det lummiga gröna! Den är underbar, älskar också den! <3 Tack själv vännen, det var så mysigt! Och ja, kanske tänka ett extra varv nästa gång, innan vi kanar ner för istrappan 😛 *fniss*
Helena
19 januari, 2017 at 19:28Åh vilka vackra bilder! Jag hann ju aldrig dit, även om jag verkligen ville. Men ibland så får man prioritera och istället nöja sig med att titta på alla fina bilder som ni andra tog! Och så skönt att det gick bra ändå och att den där rubriken inte blev sann!
Mary
21 januari, 2017 at 09:20Tack kära du! Och det är ju så, man har begränsat med tid, och då måste man välja. Jag hade gärna åkt skidor om jag haft möjlgiheten, nästa gång hoppas jag att ryggen inte strular. Hade GÄRNA varit med er i backen! <3 Hehe ja, det hade varit en sådär avslutning på helgen :S
Karin Härjegård
20 januari, 2017 at 17:56Härligt att ni fick så fina dagar och minnesvärda upplevelser i Åre! Välkommen tillbaka!
Mary
21 januari, 2017 at 09:21Tack Karin! Det var ju verkligen superhärligt, längtar redan tillbaka. Hoppas besöka Åre i sommar, när det är lite varmare och grönare! 😀
Angelica
20 januari, 2017 at 19:05Men herregud vad fint. Jag vill också dit! Såå vackra bilder, ryser!
Mary
21 januari, 2017 at 10:04Jaaaaa, åk!!! Det är sååå vackert! Du måste åka dit <3 Vi ska försöka åka dit igen på sommaren, när det är sådär lummigt och grönt och magiskt! Längtar!! <3
Dryden
20 januari, 2017 at 21:54Fantastiska bilder, ger en härlig känsla! Skulle gärna hängt på men det var svårt att slita sig från skidbackarna. 🙂
Mary
21 januari, 2017 at 10:06Åh tack! Det var underbart och magiskt, vill dit igen under sommaren! Förstår helt, hade jag inte haft ryggskott hade jag också haft svårt att slita mig från backarna. Så lite avis på er som fick njuta av backarna! Nästa gång 😀 😀
Wilda
21 januari, 2017 at 12:19Jäklar vilket äventyr! Och herrejesus vilka magiska foton du har tagit! Jag får inte nog av dina bilder, Maria! Dit vill jag åka i år. Jag var i Åre på en stor kongress 2013 och det var en jätteviktig dag för mig, så era bilder från den här konferensen ger mig så mycket personligen. Vill tillbaka dit, och uppleva platsen på nytt. Så vackert. Och vattenfall är något av det finaste som finns i världen tycker jag. <3
Mary
22 januari, 2017 at 17:07Åh tack fina du, vad glad jag blir! <3 Och jaaa, åk dit! Jag vill också åka dit igen, hoppas det kanske kan bli i sommar, när det är grönt och lummigt <3 Håller med dig, vattenfall är magiska! Stor kram
Anna Munkhammar
21 januari, 2017 at 23:29Haha men det roligaste var ju nästan is-trappan, och när du slog ned mig! ”Det är halt här” flopp så låg bägge på backen X-)
Mary
22 januari, 2017 at 17:09Haha men jaaa, hur osmidig får man bli! Tur att vi inte gjorde illa oss <3
Äntligen Vilse
22 januari, 2017 at 19:03Jag och Annika åkte själva en dag och smarta annika kom på att vi kunde använda räcket som stege, så det gjorde vi. Det gick således fin fint att ta sig både upp och ner. Härliga Tännforsen, vilket ställe. Kunde stannat hur länge som helst!
Mary
23 januari, 2017 at 08:49Åhhh men hur smart!!! Jag använde den som någon slags ”dra mig up”-funktion, hade varit mkt smartare att använda den som stege! Well, you live you learn! 😛 Och ja, så vansinnigt vackert, måste bara åka dit i sommar när det är lummigt och grönt!
Äntligen Vilse
23 januari, 2017 at 08:57Ja gör det så postar du bilder till oss alla i vintergruppen 🙂 liksom peta oss lite i ögat. 😉 hehe. Jag vill också tillbaka! alltså åre.
Mary
23 januari, 2017 at 22:12Haha, I will! Så kan jag peppa (hetsa?) Sara och Linda att dra ihop en höst workation i Åre så får vi vattenfallet 2.0 bland röd-orangea höstlöv! Mohahaha! The evil plan of 2017 är igångsatt 😉
Anna ML Holm
13 februari, 2017 at 20:31Häftigt! Och vackra bilder!