ATT SÄTTA GULDKANT PÅ VARDAGEN – RÖDBETSCARPACCIO MED POLKABETA, GETOSTKRÄM, ROSTADE PINJENÖTTER & ÖRTOLJA

Det här inlägget är i samarbete med The WineagencyJag tycker om att sätta guldkant på vardagen. Faktiskt tycker jag mycket mer om att sätta guldkant på en vanlig regnig tisdag än att fira när jag exempelvis fyller år. Både jag och kärleken försöker ta vara på alla de där små stunderna i vardagen. Det kan låta klyschigt, men det ger så otroligt mycket. Som att köpa en bukett tulpaner från torget eller varför inte laga en trerättersmiddag mitt i veckan. På sommaren slänger vi gärna ihop picknickkorg, det behöver inte ens vara något mer avancerat än en smörgås och något att dricka. Men det känns ändå lyxigt att ligga på en filt nere vid vattnet och mumsa på i sig middagen.  
 
Man behöver helt enkelt inte vänta på att någon ska fylla år eller att något speciellt magiskt ögonblick ska inträffa för att unna sig något extra. Och det där extra behöver inte vara dyrt eller komplicerat. Faktum är att det oftast är det där enkla. Som att mötas av en post-it-lapp på badrumsspegeln med ett litet kärleksmeddelande. 
Just nu jobbar jag otroligt mycket, det är fullproppat med allt från kokboksjobbet till andra (spännande) uppdrag. Och då är det så lätt att tänka att jag ska njuta och ta vara på livet ”sen”. Efter att allt det där stressiga passerat. Men det känns egentligen otroligt kontraproduktivt eftersom det är nu jag behöver det som mest. Så jag sa stopp till mig själv. Släppte jobbet och tog en promenad nere vid vattnet i Hagaparken. Sen lagade jag en av mina absolut bästa förrätter, rödbetscarpaccio med getostkräm, som passar extra bra när man vill äta något lite lagom men känner sig osugen på att ställa sig och laga en hel middag eller röra i grytor i flera timmar (även om jag ju älskar det med). Den här rätten har jag gjort många gånger sen jag och Agnes stod i köket i Dala-Floda och den är verkligen magiskt god och så enkel. Det här är en variation på det receptet som ger guldkant och vardagslyx på några minuter!

Jag tyckte verkligen om rödbetscarpaccion tillsammans med det här kryddigare vinet, exempelvis Periquita Reserva (nr 2560 på Systembolaget), som är lite lagom fruktigt och fylligt utan att för den skull bli för dominerande. 

Och det var precis det jag behövde. En liten liten guldkant. En rödbetscarpaccio, ett glas vin, fötterna på soffan och bra musik. Jag tror verkligen att de bästa stunderna i livet är just här. I de där mellanliggande stunderna när det inte händer så mycket. I tystnaden och i stillheten. När man kan andas med hela magen och strunta i alla måsten. Som dammråttor i hörnen eller de där skjortorna som man egentligen ”borde” stryka.  
 
Här kommer receptet på den otroligt enkla rödbetscarpaccion. Grundreceptet med solroskärnor och pesto hittar ni HÄR
 
Rödbetscarpaccio med Polkabeta, Getostkräm, Rostade Pinjenötter och Örtolja
4 port
 
4 små polkabetor (eller vanliga rödbetor)
stor skål med kallt vatten
 
Getostkräm:
2 dl creme fraiche (den feta varianten)
200 gram chèvre (getost)
nypa flingsalt
1 tsk flytande honung
 
Örtolja:
4 msk olivolja
1 msk finhackad färsk bladpersilja
1 msk finhackad färsk timjan
1 msk finhackad färsk basilika
 
Till servering:
cirka 40 gram pinjenötter
Svartpeppar
 
Skala rödbetorna och skiva dem tunt med en vass kniv eller mandolin. Lägg ner i bunken med kallt vatten och låt stå fram till servering. 
 
Mosa sedan getost, honung och crème fraiche till en slät kräm, smaka av med flingsalt. Vispa inte, då blir krämen lös. 
 
Rosta pinjenötterna i en torr och het stekpanna tills de är lätt gyllenbruna, rör hela tiden så att de inte bränns vid. Häll upp på tallrik och låt svalna. Blanda örterna med olivoljan och smaka av med en nypa salt. 
 
Häll bort vattnet från rödbetorna och placera ut dem omlott på tallrikar. Forma fina ägg av getostkrämen med hjälp av två skedar (eller klicka ut den precis som du vill ) och placera i mitten av betorna. Ringla örtolja över betor och ostkräm, strö pinjenötter på toppen och avsluta med lite färskmalen svartpeppar. 
 
Servera tillsammans med något gott att dricka, exempelvis Periquita Reserva (nr 2560). 
 
 
 

Maria

Jag är en frilansande matfotograf, receptkreatör och stylist som älskar lantlivet, stjärnklara nätter, kaffe, doften av sommarregn och den tidiga morgondimman. Jag är en dagdrömmare av rang och en hopplös romantiker som älskar att gå barfota, att plocka svamp, blommande ängar, knarriga trägolv, motljus, hållbarhet, grön mat och minimalism. Jag njuter av att upptäcka världen och jag tror att allt i livet, både gott och ont, sker av en anledning.

YOU MIGHT ALSO LIKE

16 Comments

  1. Svara

    Anonym

    9 mars, 2016

    Rödvin till rödbetscarpaccio med getostkräm?! Nej nej nej nej……

    • Svara

      Mary

      9 mars, 2016

      Hej Anonym. Konstruktiv kritik..;) Eller inte. Jag säger jo jo jo, det finns viner som passar utmärkt till getost och även till rödbetor. Tidigare ansåg man att rött vin inte passade till fisk, men sen tog man tillbaka det och ändrade sig. ”Det beror på vilket rödvin”. Detsamma gäller för både getost och rödbeta. Synd att du inte vågar stå för dina åsikter. Jag välkomnar kritik, men då konstruktiv och med ett namn och mail, där man vågar stå för det man för fram och ger andra förslag på vad man tycker är bättre. Det finns folk som tycker att Mc Donalds är det godaste som finns. Och andra tycker att kött är gott, personligen tycker jag att det är äckligt. Både i smak och tanke. Smaken är dessutom som baken. Dvs delad.

  2. Svara

    Annelie Aronsson

    9 mars, 2016

    Det där ser vansinnigt gott ut! Provat att skära carpaccio förut, men det är svårt att få tunt. Tips? Jag ska iaf prova, och vinet med!

    PS. vilken otrevlig kommentar längre upp, man dricker det man själv tycker är gott. Svenska avundsjukan i sitt esse.

    • Svara

      Mary

      10 mars, 2016

      Tack Annelie! Ja, det kan vara lite knepigt. Det bästa är nog ändå en mandolin. Har man inte det så föreslår jag en riktigt vass kniv. Jag tycker det är bättre att skära tunt tunt kanske så pass att det "glider utåt" och man bara får "halva" tunna skivor. Men då är de iaf inte för tjocka. För när de blir tjocka blir det lite väl med den råa rödbetan, tycker då jag.
      Och ja, precis så är det! Som en sommelier sa till mig en gång, det finns generella riktlinjer. Men det är inget man måste hålla sig till, man dricker vad tusan man vill. Jag har alltid druckit fylligt rödvin till fisk (då jag åt fisk och kött). Jag dricker rödvin och mörkt öl till allt, för jag tycker inte om något annat. Ja bubbel då möjligen. tack för supporten! Lycka till med rödbetan!

  3. Svara

    Anna

    10 mars, 2016

    Vet du Mary, jag läser din blogg och har gjort det hur länge som helst. Men inte för maten i sig utan för dina fotografiskills. Vilken bild som helst, går att plocka och rama in. Så bra är din kunskap i området. Hatten av. Rena Rembrandt i fotografi.

    Förresten, du som gillar fina grejer och märkesprylar precis som jag.
    Jag har gått med i en undersökningssite där varje undersökning ger poäng att handla märkesvaror för. Allt från Kähler till Georg Jensen kan man plocka ut för poängen. Det är helt gratis och man kan få ihop till så jäkla mycket fint. Hittade länken här där det finns mer att läsa om det. Rekommenderar starkt! http://goo.gl/BepLJk

  4. Svara

    Sandra

    11 mars, 2016

    Åh, det ser så himla gott ut! Älskar allt som har med betor att göra 🙂 Men mest av allt önskar jag mig likadana tallrikar som du har 😛 Så fina!

    • Svara

      Mary

      12 mars, 2016

      Tack fina!! <3 Hihi, de är så härliga, sådär halvdjupa och lagom rustika! Stor kram på dig

  5. Svara

    Jenny

    11 mars, 2016

    Magisk rätt och magisk tallrik! Känner genast habegär efter båda. Var kommer tallriken ifrån? Tack för en magisk och inspirerande blogg. Ser mycket fram emot din kokbok.

  6. Svara

    GyllerupsSkafferi

    12 mars, 2016

    Wow vilka vackra bilder. Maten ser helt fantastisk ut. Du är så duktig!

  7. Svara

    Jennifer

    15 mars, 2016

    Du har så rätt! Visst är det underbart med guldkant på vardagen. 🙂 Jag är väldigt bra på att tänka "vi kör det sen, när jag är lite piggare/när vi har lite mer städat…" men det är ju som du säger däremellan det behövs mest! Ska tänka på det…

    • Svara

      Mary

      16 mars, 2016

      Ja det är så lätt att det blir just så! "Sen" blir "aldrig", eller i alla fall alldeles för sent. En varm kram till dig

  8. Svara

    Åsa Mattsson Melin

    16 mars, 2016

    Hurra, vilket fint recept, passar perfekt till min kommande dam-middag så här på vårkanten! En fråga bara: Du kokar inte betorna innan, de ska "bara" blötläggas innan servering? Keep up the good work, du är jätteduktig!

LEAVE A COMMENT