“To live is the rarest thing in the world. Most people exist, and that is all." - Oscar Wilde

SISTA INLÄGGET FÖR MADE BY MARY

Nu går det äntligen att kommentera på inlägget, tack för alla mail ang problemet!  

Idag skriver jag det sista inlägget för Made by Mary. Det sista textinlägget och det sista videoinlägget. 5 år och 8 månader har gått sen jag startade bloggen och det har sannerligen varit en resa. Aldrig hade jag väl trott att en Stroke skulle leda till att jag startade bloggen, som i sin tur förde mig vidare till ett liv på landet nära naturen. Med ett karriärbyte från kontorsjobb till jobb som frilansande fotograf och receptkreatör, med många nya vänner och minst lika många nya upplevelser och erfarenheter. 

Att komma hit och att landa i att säga ”tack och hej” till Made by Mary, är inget jag gjort i en handvändning. Det har tagit 2 år att komma fram till den här punkten och att på ett kortfattat sätt förklara varför jag lämnar Made by Mary bakom mig är inte helt enkelt. För hur förklarar och sammanfattar man två år av utveckling, erfarenheter, tankar och intryck? 

Jag gjorde ett försök i videon nedan. Jag talar från hjärtat och glömde bort minst hälften jag ville säga, men här är den; mitt sista videoinlägg och sista inlägg för Made by Mary. För er som hellre läser än tittar på video kommer en sammanfattning i text, i så fall är det bara att läsa vidare. <3 

Först vill jag börja med att tacka dig som följt med och stöttat, gillat, kommenterat, mailat eller på annat sätt gett kärlek och positivitet till mig; oavsett om det är ända från start eller under en dag. Jag har aldrig tagit det för givet och jag kommer aldrig ta det för givet heller. TUSEN TACK! 

Anledningarna till att jag valt att släppa Made by Mary är många, men de viktigaste är dessa 4 (helt utan inbördes rangordning) som jag baserat mitt beslut på: 

Made by Mary känns inte längre som jag. Made by Mary som bloggen och identitet skapade jag några månader efter min Stroke. Även om det var många förändringar på gång, både med fokus, vänskaper, livsmål och boendesituation så var jag ändå en helt annan person. Det är så mycket som ändrats för mig och jag känner inte att made by mary längre är jag. Det som är en starkt bidragande faktor är att jag fortfarande, trots att jag inte bakar särskilt ofta, ses som en bakblogg. Jag förstår att det blivit så, speciellt eftersom det var där jag startade och eftersom det är som bakblogg jag fått mina matbloggspriser. Jag länkas till som en bakblogg via andras blogginlägg och Instagraminlägg och även om det är gulligt och jag är superglad för det, så vill jag inte längre ses som en bakblogg. För mig har mitt matintresse förändrats och utvecklats och jag känner mig därför redo att lämna Made by Mary och ta steget ut i något nytt! 

I våras blev jag sjuk, ja ni kan läsa om det HÄR. Till det kommer att jag redan från början är ganska sjuk och när det här nya placerades uppe på min redan ganska gedigna sjukdomsbild blev det droppen som fick bägaren att rinna över. Kanske var det den knuffen eller det steget jag behövde få vad vet jag, eftersom jag ändå tänkt tankarna om förändring under flera års tid. 

När jag kom hem från sjukhuset orkade jag knappt gå till ödehusen där vi slänger soporna. Förvisso är det 6-700 meter dit men för en frisk person är 1,4 kilometers promenad inga konstigheter. Jag är faktiskt bara 38 år gammal, inte 88, och att maktlöst se på när min hälsa försämrats, sjukdom efter sjukdom, har tagit ut sin rätt både fysiskt och mentalt. Jag kände att ”det väl ändå inte kan vara så här livet ska se ut”. Jag hade ständigt kraftig yrsel som slukade all min ork med hull och hår, mitt hjärta bankade i bröstet och pulsen var hög.  Med en puls på 100-110 i viloläge tynar orken snabbt bort och inte mycket mer fanns kvar än att sitta lugnt och stilla med tankarna om livet. Några dagar in fick jag ett nytt besked; hjärtläkaren hade tittat på mitt EKG och var lite fundersam, han ville kolla om jag möjligen led av hjärtsvikt…  

Jag pratar eller skriver inte om alla mina sjukdomar och skador här på bloggen. Inte för att jag skäms eller tycker att det känns jobbigt, för så känner jag inte. Men min blogg handlar inte om mina sjukdomar, även om dom är ständigt närvarande i mitt ”riktiga liv”. Dessutom blir det lätt att andra människor, i sin välvilja att visa att dom bryr sig, fastnar i ett ”tycka synd om”-perspektiv, vilket bara lägger mer tyngd på mina axlar. För jag vill inte att man ska tycka synd om mig, det gör att jag känner mig som ett offer. Jag känner mig maktlös och svag och som att mitt liv inte är värt lika mycket som friska människor liv. Det är inte intentionen hos andra människor när jag berättar, det vet jag, men det är ändå känslan som stannar kvar hos mig. Istället vill jag ju inspirera andra, att visa att det går att ta sig vidare till ett bra och värdigt liv trots sjukdomar och motgångar. Jag vill inspirera andra att kämpa vidare, att tro på sig själva, och då är känslan av att det är synd om mig inget som gynnar mig eller ger mig energi. Men jag vill att ni ska förstå varför jag gör den här förändringen. Varför jag väljer att byta namn och gå vidare mot nya mål, så därför tänkte jag ändå dela med mig av de största och mest ”framträdande” sjukdomarna och skadorna.

Jag har en hjärnskada av min lillhjärns-Stroke som jag fick på grund av ett medfött missbildat blodkärl, jag har en pisksnärtskada (Whiplash) i nacken på grund av en karusellolycka. Jag har Diabetes typ 1, jag har Hypotyreos, jag har skjutit laser i ögonen för att inte bli blind, jag har utgjutning i båda axellederna (vätska i lederna), jag har 4 mag-/tarmsjukdomar eller ”tillstånd”; IBS, Enzymbrist, Gastro pares (förlamning i magsäcken) och en auto immun sjukdom som gör att magsäcken tömmer innehållet till tarmen för snabbt (vilket komplicerar min diabetes). Jag har nedsatt känsel i huden på höger sida av kroppen, en fotskada som gör det svårare för mig att gå…och så..lite ”annt smått” som vi kan lämna till en annan gång. 

Det enda jag vill är att vara frisk. Frisk och stark och pigg. Under månaderna som gått och det senaste åren, har jag kämpat mot att bli friskare och starkare men man kan säga att min kraftiga yrsel i våras satte lite käppar i hjulet. Och det för oss tillbaka till hjärtsvikts-proverna. Dom visade ingen hjärtsvikt men mitt problem kvarstår ändå. Mitt hjärta slår inte lika kraftigt och min puls är hög men utan förklaring. ”Genetiskt” mumlar läkarna och bläddrar i sina papper, och jag, ja jag fortsätter att vara andfådd och trött…. 

Men jag vägrar att acceptera att det är så här jag ska må. Så jag har lagt allt åt sidan och tränat. Tränat, tränat, tränat och tränat lite till, för yrsel är inget som blir bättre av att man vilar, inte en hög puls heller. Jag har promenerat, styrketränat, mediterat, yogat, vilat och tränat. Fokuserat och lagt allt åt sidan utom det allra viktigaste. Tackat nej till allt från roliga uppdrag till intervjuer och allt för många gånger upprepat orden ”tack, det låter jätteroligt men tyvärr jag kan inte” och bokat av roliga event och resor. För det enda som betyder något är hälsan. Under månaderna som gått har jag också landat i att jag måste skapa mig en jobbsituation som gör att min hälsa förbättras. En jobbsituation, en blogg och ett yrke, som gör att jag blir starkare och friskare. Och det är också det jag ska försöka göra nu. I våras skrev jag att ”Hälsa” skulle bli mitt ”one little word” under 2017 och Universum tog mig verkligen på orden. Därför känner jag nu att det är dags för ett nytt kapitel. En ny blogg, där jag ömsar skin och lämnar det gamla bakom mig. Där jag fokuserar på allt som jag mår bra av som mitt riktiga liv faktiskt innehåller. På grön hälsosam mat, på hälsotips som mindfulness och bra yogaövningar för att landa efter en stressig dag. Om att gå ut i skogen för lite naturterapi, om dagsvandringar, om att odla och äta säsongsbaserad mat…om allt det gröna i mitt liv. Kanske visar jag framgångsbilder, kanske inte, men att min blogg framöver kommer handlar om allt som är hälsosamt och grönt är det enda jag med säkerhet kan garantera. Och kanske, kanske att jag en dag kan vara stark nog att jobba som yogalärare om jag skulle vilja. Läkare som opererat min handled sa till mig att jag aldrig kommer kunna yoga ”normalt”, men jag vill inte acceptera det och kommer göra allt jag kan för att motbevisa honom… 

Den tredje anledningen handlar om att jag känt en slags urvattning. Som att jag är lite här, lite där. Jag är och petar lite överallt men saknar fokus även fast jag är en ganska nischad blogg. Det är lätt att tro att man, bara för att man har ett hyfsat inarbetat varumärke ska vilja vidga sig, utöka och göra mer och bredare. Men jag vill göra precis tvärt om. Jag vill nischa mig mer, men på mitt eget sätt. Jag vill skala ner och fokusera mer på den gröna nisch jag älskar mest av allt. Och istället för att vidga och göra mer, så vill jag göra det jag gör ännu bättre. Därför känns det rätt att gå vidare från Made by Mary. Lämna det bakom mig och så att säga göra ett avstamp i det gröna och sätta tydligt ramverk för vad bloggen kommer handla om. 

Och den fjärde och sista anledningen handlar om hur jag jobbat så här långt. Den handlar om TID. Jag förstår till fullo att andra inte förstår hur lång tid det tar att matblogga men sanningen är att det för de allra flesta tar  v a n s i n n i g t  mycket tid. Speciellt om receptinläggen ska ha  4, 5, 6 eller fler bilder. Vi pratar om att ett inlägg, från att jag skapar receptet, handlar, kanske provlagar, lagar upp för fotografering, fotar alla bilderna, stylar om, fotar mer, stylar ännu en gång, fotar fler bilder och så redigerar, skriver inlägget och trycker på ”publicera”, tar 1-2 dagar. 1-2 dagar för ett inlägg är ingen bra process och jag har brottats länge med att skapa mer ork, ett bättre flöde och en bättre process men sanningen är att det inte gått särskilt bra. Jag har länge varit fast i att jag måste publicera många receptbilder och jag har slutligen landat i att det inte går. Det är helt orimligt att ett inlägg tar så lång tid. Dessutom har jag på sistone börjat känna att det känns krystat och stelt och jag kan inte längre arbeta så. Därför lämnar jag även detta bakom mig och satsar på att fota 1 (möjligen 2) bilder per receptinlägg. Det här, tillsammans med hälsosamma och enkla recept,  kommer förhoppningsvis frigöra mer tid för fler recept, för videoinlägg, för e-böcker eller vad än annat jag kan skapa för bloggen och för er. 

Så idag säger jag hej då till Made by Mary och ett stort varmt välkommen till ”All things green”. Här kommer jag skriva om grön, hälsosam mat. Om naturen och odlingarna. Om vandringar i skogen, om hälsa och välmående och hållbarhet. Helt enkelt om allt det goda och underbart gröna som inspirerar mig och får mig att må bättre! 

Puss & Kram /Maria